Det bästa med fredagar, well, förutom att det är fredag då, är att vi numera alltid samlas i Avoca Beach efter jobb och skola. B och några kompisar är med i en grupp som heter Auskick, där man lär sig spela australiensisk footy på stranden.
Idag tog T med O och B dit klockan fem när det började och jag kom direkt från jobbet vid halv sex. Då höll kidsen på för fullt på stranden och där var också några föräldrar som vi kände som vi snackade med. Några av mammorna gick och drack vin på SLSC:en (Surf Life Saving Club som alla stränder har.) Det får jag nog följa med på nästa gång tänker jag.
När B var klar badade hon och T medan jag och O höll på att leka lite med bollen på stranden. Som vanligt var jag lite oplanerad och hade jobbklänning på mig och var helt fel klädd, men jag slängde av mig sandalerna och då gick det bra ändå.
Nu ikväll har vi faktiskt mest plockat och fejat och O är fortfarande vaken trots att klockan är halv elva och han bara är två. Jag vet inte vad vi ska göra, det börjar bli ohållbart. Sonen nattar mamman.
/CC
KommenteraJag lyssnar på ett väldigt intressant avsnitt av en Podcast, nämligen Framgångspodden och den som intervjuas heter Erik Fernholm.
Erik säger en massa intressanta saker, har en mängd förvånande fakta men nämner också något som verkligen har hittat hem hos mig. Han berättar att alla som lider av klinisk depression har en sak gemensamt. De har alla en känsla av meningslöshet. Utöver detta (och jag hoppas inte jag har misstolkat någonting) så pratar många av dessa om ”jag jag jag”. Nu har jag inte en klinisk depression (ännu), men detta är verkligen jag (jag jag).
Visst, alla har väl någon gång känt att ”Vad ska det vara bra för, det här med att leva?”. ”Vad är syftet med allt?” och så vidare. Men därifrån till en djupare fas och en känsla så stark att man sjunker ner i en depression är ju självklart annorlunda.
Hur som helst, det här med att lyfta fokus från sig själv och sluta tänka ”jag” är en väldigt bra men dock svår övning. De folk som till exempel bor på remote öar och som vaknar varje dag med ”Vad behövs göras idag?” Istället för att tänka ”Jag vill…” är tydligen de som är allra lyckligast.
Men hur implementerar man detta i ett vanligt liv där man faktiskt måste gå till ett halvtradigt jobb eller inte riktigt har den community-känslan som i små byar etc.? Jag håller på att fundera på detta och ska se vad jag kommer fram till. Men jag måste verkligen försöka komma ur det här med att tänka att världen är så orättvis och det är så synd om mig och jag vet inte vad.
Det är ett Work In Progress.
/CC
KommenteraDet har varit alldeles galet varmt idag och jag har svettats i knävecken. Jag ville bara åka till stranden och hoppa i vattnet, fast samtidigt var det skönt att sitta i ACn på jobbet också.
Projekt ”Behandla varje dag lika, försök att se glädjen i det lilla, och inte bara se vardagen som en transportsträcka till helg” har börjat. Det kanske behöver ett bättre projektnamn, förslag mottages gärna. Änyway, idag var jag glad så det har varit en bra dag. Vi får se imorgon eller om ett tag när hösten kommit och vi kanske har fått ställa in vår årliga resa till Sverige. Då kan vi snacka depp och att Projekt ”Nytt Namn Okänt” behövs.
Well well, nu har O precis somnat- kvart i tio och jag har haft en hel kvart för mig själv. Så nu får det vara nog med indulgence så nu kan jag lika bra sova. Man ska ju inte ha det för bra. Det vore ju konstigt.
/CC
KommenteraDet är i alla fall tur att man har en härlig helg efter en jobbig vecka.
Imorse åkte vi hela familjen till B’s simning så som vi har för vana att göra. Det behövs ju egentligen inte att vi alla gör det, men det är ganska mysigt att komma iväg tillsammans och börja sin söndag så. Jag hade dessutom tagit på mig bikinin (Say what?!) och vi åkte direkt till Copacabana och beachen när simningen var slut. Eller förresten, först köpte vi Banana Bread på fiket bredvid mitt jobb och så åkte vi igenom Saratoga för att titta på mysiga husområden och sedan åkte vi till beachen.
Vi alla badade och ungarna höll på att trilla av pinn när de insåg att mamma också skulle gå i vattnet. Sorgligt men sant. Det var ganska mycket vågor, sådana där som slår över och innehåller en massa sand, men det var i alla fall väldigt skönt och jag är glad att jag badade. Idag är ju faktiskt också första officiella dagen på hösten, så man får väl passa på.
Vi skippade att åka till Erina Fair och svängde bara in om Coles i Kincumber för att köpa mat till kvällen. Skönt det att slippa hela den där köpcenterupplevelsen när man kan vara ute i solen istället. Hemma igen åt vi tuna melt till lunch, duschade och klockan tre åkte vi över till en svensk tjej med familj som bor väldigt nära. Det var den familjen som vi tog kort i solrosfältet med och vi tittade igenom dem samt fick kopior. Det fanns en hel del fina som jag inte ännu sett, faktiskt. Bland annat några på bara T och mig och det vet jag inte om vi har tagit något liknande de senaste femton åren.
Nu ikväll har vi tittat på ett till avsnitt av Modus, säsong 2, jag har hunnit vika en miljon tvättade plagg, pratat en timme med min mamma och ätit riktigt god middag, lamm med chunky salsa.
Imorgon börjar veckan igen och vi får hoppas att det blir en bra sådan och att jag orkar med.
/CC
KommenteraIdag skiter vi i gråt och sammanbrott och tråkigheter. Det är lördag och lördagar tycker vi ju om.
Vi bestämde oss i sista sekund för att inte åka till Manly idag. Det visade sig nämligen att surftävlingen vi vill gå på inte börjar förrän nästa helg. Istället sade vi ett sent ja till att åka på semmelbak tillsammans med svenskgruppen hemma hos en av tjejerna som bor tjugo minuter härifrån.
Vi slängde snabbt ihop en deg och tog med den dit medan den låg i sin bunke och jäste. Det var en massa folk där, mest barn dock, och vi pratade, bakade, åt semlor och hade det mysigt. Precis sådant skönt häng som behövdes idag.
Vid fyratiden var det dags att åka vidare och då åkte vi via Copacabana till Avoca Beach. Solen sken och det var en riktigt härlig kväll. T och barnen badade medan jag satt och solade. Sedan gick vi vidare och satte oss på gräset och käkade lite fish and chips till middag. Efter det körde vi lite lek på lekplatsen och där var Bethany Hamilton med familj för övrigt. Hon är ju surferskan som fick sin arm uppäten av en haj och har gjort filmer om det etc. T var ljus och knäppte ett par sneaky kort och de visste antagligen precis vad som pågick.
Idag har alltså varit precis en sådan dag som man vill ha varje dag.
/CC
Kommentera