Är det så här det känns efter att man har sovit i åtta timmar utan att vakna en enda gång?
The stars aligned och ungarna kom inte in under natten, jag var så trött så jag vaknade inte av småljud som jag brukar och jag hade dessutom glömt att sätta alarmet så när jag vaknade av mig själv var klockan kvart i sju, 45 minuter senare än den borde. Men jag hann ändå och allt gick bra.
Det har varit fullt upp på jobbet och efteråt åkte jag direkt och handlade medan T hämtade barnen. Väl hemma igen brukar jag tappa all energi, men jag har fejat och donat och började till och med laga köttfärssås och spagetti som storkok. Gott och bra att ha till lunchen imorgon.
Jag lyckades också ringa både psykologen och GPn idag. Tjejen jag pratade med om assessment för psykolog var inte så himla smidig. Jag stod ute på gatan utanför jobbet och ringde eftersom vårt mötesrum var upptaget och hon frågade typ ”Vad är det för fel på dig då?” och ”Men har du varit hos doktorn?” Jag fattar att de måste veta vilken kategori man är i för att de ska kunna para ihop en med rätt person, men man kan ju säga saker på olika sätt. Och jag hade redan berättat att jag jobbar för företaget XXX och att vi har ett avtal med dem och så vidare. Så någon doktor att bli rekommenderad från behövdes ej. Ja ja, det gick bra, men om man har ett sådant jobb måste man ha lite fingertoppskänsla tycker jag.
GPn gick också ganska dåligt för de har inga tider förrän i slutet på nästa vecka. Och jag vill gå dit innan min ögoninflammation är över för denna gång så hon kan ta prover. Alternativet är att gå dit på lördag morgon på drop in. Så det får det nog bli. Hur som helst så låter dessa grejer kanske negativa, men jag kände mig mest glad att jag har tagit tag i det äntligen. Resten löser sig. Och mitt goda humör stannade kvar.
En solig dag både ute och inne alltså och det tackar jag för. Sådana måste man ta vara på.
/CC
KommenteraJag är trött och har ont överallt. Jag är hungrig och O är som vanligt omöjlig att lägga. B sover redan gott i sin säng, men han ska bara inte sova. Hur orkar ungen?
Där hade det kunnat stanna. Men det har också varit sol. Vi har skrattat mycket idag både på jobbet och hemma. Vi har kramats mycket. Även om det inte känns så just nu så måste det goda vinna. Min inställning måste ändras och det snabbt. Det värsta vore ju om jag hade påverkat mina ungar på något sätt för att jag är en negativ mamma.
Fast när vi får vara tillsammans och bara vara vi i familjen på helgerna och så, så är jag faktiskt glad och trevlig. Eller, senast på hemvägen i bilen sjöng vi och skämtade så det är ju inte bara dåligt hela tiden.
Jag fick tillbaka mail från psykologen idag och jag måste bara ringa dem och ge lite information samt bestämma en tid. Men de stänger klockan fem och jag har sådär lust att ringa från jobbet. Men det löser sig. Det är på gång. Sakta men säkert.
/CC
Kommentera
Det har varit en ganska average måndag.
Men det är också väldigt skönt med tanke på allt som har hänt på sistone, så en vanlig dag är en bra dag just nu.
Vi är väldigt trötta för så här såg det ut 11.15pm igår:
Ingenting hjälper och vi börjar få gråa(re) hår. Men jag tänker att det måste sluta innan han blir tonåring. Så det är ju en tröst. Typ?
I andra nyheter var vi tolv vita bilar som åkte efter varandra på väg hem från jobbet idag. Tolv! Det måste vara aliens inblandade. Det är ungefär på den nivån min hjärna är idag.
Bäst att avsluta innan vi går lägre.
/CC
Kommentera (2)Jag är i Manly.
Say No More.
Det är en av mina topp fem på jorden och Manly gör mig aldrig besviken. Det var här jag föll för Australien när jag kom hit ensam för första gången för 20 år sedan. Det är här man får hav, atmosfär, sköna människor, surf, skate och svenskt lösgodis. Idag köpte jag faktiskt också nyponsoppa.
Min familj springer just nu in och ut ur vattnet och slänger tång på varandra och jag sitter här och skriver medan jag tjuväter lösgodiset som vi egentligen ska dela på. Jag njuter och har det bra. Snart ska vi gå bort till surftävlingen på andra sidan stranden och kolla lite, men sedan är det dags att åka hem.
Som vanligt när jag gör något bra och känner mig glad och lycklig börjar jag oja mig över att det ska ta slut. Imorgon är det måndag igen och den andra sidan av livet börjar. Det är ju inte friskt beteende att nästan inte vilja gå in i något roligt för man är rädd att sakna det när det tar slut. Jag ska ju gå och prata med någon, ska skicka iväg emailet med förfrågan idag.
Men just i denna stunden svävar jag på moln. Jag är bara rädd för att ramla ner.
/CC
Kommentera
Lördagen började med sovmorgon till åtta och sedan långfrukost ute på court yarden.
Klockan elva hade jag en tid hos frissan och när jag promenerade hemifrån tio i elva så åkte T och ungarna till stora lekplatsen. Jag skulle bara färga rötterna och klippa topparna, men det tog tre timmar! Det är ett härligt ställe och de sköter om en väl men idag blev det för mycket väntan. Dock är tjejen som tar hand om mig väldigt gullig och intressant. Hon bor här med sin man, medan hennes exman och sjuåriga son bor hemma i England. Så var tredje månad ungefär så åker hon hem och är där i en månad. Att hon orkar! Hela situationen menar jag. Men det verkar fungera för dem.
Efter att jag kommit hem och ätit några mackor hoppade vi alla in i bilen och gav oss av mot Copacabana som vanligt. B och T badade trots att det blåste något otroligt och var svalt i luften. Efter lite lek och häng i Copa åkte vi till Kincumber (där jag jobbar) för att handla mat och sedan hem och klockan har redan hunnit bli kvart i sju.
Jag har slängt mig på sängen en stund för jag blev så trött så jag kan knappt hålla ögonen öppna. En mysig, men helt vanlig helg pågår här alltså.
/CC
Kommentera