Trots att det inte blir något husköp av dagens alternativ heller så känner jag mig ändå hoppfull för att det faktiskt kommit ut lite hus som är värda att titta på.
Det första vi tittade på ligger perfekt i Avoca Beach, vår önskesuburb av de fem vi har på vår lista, och var faktiskt väldigt fin! Det var stort, ljust och man kunde fixa det ännu bättre med tiden. Men en halvtimme senare ringde mäklaren och frågade om vi ville lägga bud. Det ville vi ju, men sedan släppte han bomben. Folk hade redan bjudit och nu var priset 60 tusen högre än förväntat pris. Och vi pratar ju inte SEK utan AUD. Så multiplicera med 6,5 så förstår man hur fattig jag kände mig just då. Hej då, huset.
Hus nummer två var i Wamberal och är helt fixat och färdigt och allt är i toppskick. Men vi kände att det var för polerat för oss. Eller som T sade och slog huvudet helt på spiken: ”Vi vill köpa något fulare i samma prisklass som detta, spara spara spara pengar för att fixa upp det så att det blir som detta i slutändan.” Haha! Och så är det nog. Vi måste liksom få sätta vår egna prägel på det huset vi köper.
Efter visningen åkte vi till lekparken i Copa, efter ett snabbt stopp uppe vid utsiktsplatsen, och träffade upp en svensk tjej som varit med en gång för länge sedan på en svenskträff. Vi har pratats på FB då och då och nu fick vi äntligen till det och möttes upp. Hon har en tvåårig son och en liten son på fyra månader. Det var väldigt mysigt och vi bestämde att vi ska träffas igen, kanske redan nästnästa helg.
Nu kommer T med middagen, deconstructed sushi, så jag måste sluta.
Hej.
/CC
KommenteraGrattis grattis till alla pappor i aussieland för idag är det fars dag.
B kom in mitt i natten och viskade i mitt öra att vi skulle upp och fixa till pappa. Nej, det ska vi inte alls det klockan fyra på morgonen, lilla du. Men vid sju när hon kom in igen så gick vi upp medan T fortfarande sov och började fixa. Vi gjorde iordning en bricka med en avokadomacka och te samt lite bär. Och så bar vi in den tillsammans med presenter av olika slag och sjöng för pappan ifråga. Han blev väldigt glad av all uppvaktning.
Efter en god frukost åkte vi till simskolan och som vanligt gick jag och O vår lilla promenad genom skogen och längs vattnet till lekplatsen. När T och B kom och kidsen hade lekt lite var vi så varma så T bestämde att vi skulle åka till Avoca Beach. Sagt och gjort, vi åkte dit och köpte fish & chips (jag åt grillad fisk och sallad idag istället) och sedan badade T och B. Efter ett tag fick vi veta att K med familj också var på väg till Avoca så det slutade med att vi hängde på beachen med dem.
Egentligen hade vi tänkt stanna på stranden kortare tid och sedan åka och hälsa på dem i deras nya lägenhet. Jag är ju den enda som sett den. Men eftersom att vi av en slump möttes i Avoca så stannade vi där längre och vi kände att vi inte hann med att komma till dem idag. Vi åkte istället hem och fixade med tvätt, disk, nya lakan och jag började helt plötsligt dammsuga och innan jag visste ordet av det hade jag dammsugit och dammtorkat hela huset. Välbehövligt, skulle man lätt kunna säga.
Nu har vi pratat med mina föräldrar och O har precis somnat bredvid mig i soffan. Så nu är det dags för fars dag-middag. Japp, T har lagat den, men det är för att han vill. Han tycker att det är roligt.
Lovar.
/CC
KommenteraDen fullspäckade helgen fortsätter.
Vi åkte som vanligt tillsammans till simskolan imorse och jag och O gick vår veckorunda genom skogen, längs vattnet och sedan till lekplatsen. Vi hann inte vara där i mer än fem minuter innan T och B var klara och kom dit också. Efter en stunds lek så gick vi en runda tillsammans vid vattnet och sedan åkte vi vidare.
Det blev till Avoca Beach och eftersom att det helt plötsligt blivit sommarvarmt mitt i vintern, 24 grader, så var stranden och även parkeringen fullsmockade. Men vi hittade parkering till slut och gick och köpte fish & chips (för tredje helgen i rad) och åt på en filt på gräset. Gott och mysigt. Mitt i maten kom några vi kände förbi. De hade varit nere och badat och var nu på väg hem. Vi snackade lite, åt lite till och så gick vi en runda på strandpromenaden. Då kom några killar i B’s ålder som vi känner och så hittade vi föräldrarna till dem och snackade lite till. Och mitt i att vi stod där så kom de som hade kalaset vi var på igår morse förbi och så var det tjena hejsan där med.
Så det jag tänkte komma fram till var att detta är hela skälet till att vi älskar Avoca så mycket. Det är en samlingsplats för massa som vi känner och de träffas även ofta efter skolan och sånt också. Dvs, om man hade kunnat vara en del av den communityn och dessutom helst hade kunnat ha gångavstånd till stranden också, då hade det varit toppen. I’m not asking for much, just a couple of million dollars…
Nu är vi såklart på parkeringen till mataffären. Båda kidsen snarkar i baksätet för vi var inte hemma från middagen förrän vid tio igår kväll, så det blev sent. Men tanken är att vi ska hem och droppa av matvarorna och sedan åker vi till K för att kolla läget mitt i flytten och nu blir det verkligen sista gången vi ser huset, mitt favorithus på många sätt.
Jag har börjat få panik på att jobba heltid igen, jag fixar inte att det bästa i livet bara är två sjundedelar av ens tid. Det är ju inte rimligt. Antingen måste jag få till en annan inställning i huvudet eller en deltidstjänst. Eller en lottovinst.
/CC
KommenteraSom vanligt kan vi inte bara vara hemma och ta det lugnt på en helgdag. Jag gillar ju inte riktigt huset vi bor i, tycker det är för mörkt, så på helgerna håller vi oss borta så mycket som möjligt. Eftersom man bara får vara en förälder per barn på simskolan så fick T ta dit B igen, men idag följde jag och O med i bilen och passade på att gå bort till vattnet i Kincumber och upptäcka.
Vi hade det väldigt mysigt och det var faktiskt väldigt fint, oväntat nog för mig som jobbar i Kincumber när Corona inte finns och inte har en speciellt härlig känsla för samhället. Vi hittade fram till en riktigt bra lekplats och när B var färdig så kom T och hon dit med bilen och så fick ungarna leka där en stund.
Därefter åkte vi fem minuter bort till Kincumba Mountain. Det var där uppe som B hade sitt födelsedagskalas förra året, men det finns även gångvägar i skogen och det var Ts önskemål för dagen att vi skulle upptäcka dem. Men först satte vi oss på gräset för att äta vår medhavda fika. Ja, det blev faktiskt inte picknick idag utan fika. Vi hade även sällskap av en halvtam wallaby som väl väntade på att få äta rester av folks medhavda mat.
Det var härligt att gå i skogen och vi kom till en utsiktsplats innan vi vände tillbaka igen. Då var det dags att åka hem för lunch då T hade lovat K och J att komma och möta dem vid nya huset halv två. Han skulle filma med dronen nu innan någonting händer med rivning och bygge då de vill ha allting dokumenterat. Men det var kastvindar och dronen ville inte riktigt som T ville så han får nog komma tillbaka en annan dag.
När han kom hem igen vid tre så hade kidsen lekt länge ute på altanen och jag hade lyckats vika klart all tvätt. Vi bestämde oss för att åka direkt till Avoca Beach. Sagt och gjort, vi åkte och promenerade lite vid vattnet och klättrade på stenarna. Därefter fick barnen leka på lekplatsen medan T gick och köpte Fish and chips som vi helt impulsivt bestämt att vi skulle ha till tidig middag. Jag har aldrig sett O äta så mycket så det var ett bra beslut för dagen.
Nu har vi packat in oss i bilen och väntar på T som är inne i mataffären. Fast jag är så mätt att jag nog aldrig kommer att äta en tugga mat någonsin igen. Troligt ändå. Men jag kommer säkert inte äta något på kanske fyra hela timmar i alla fall. Och det är kanske rekord.
/CC
KommenteraDet är fruktansvärt irriterande när båda de husvisningar vi hade planerat att gå på idag, en i Avoca och en i Copa, blir inställda för att de blivit sålda innan visning. För den som var i Avoca hade de inte ens gjort ändringar i annonsen, utan man blev mött av en skylt som sa att visningen var inställd. Dåligt tycker jag med tanke på att folk kan ha kommit från Sydney eller långväga på annat sätt. Hur som helst visar detta ännu tydligare att efterfrågan vida överstiger utbudet för tillfället och därmed har även priserna gått upp. Otur för oss igen.
Men vi hade packat med picknick och hade ändå tänkt äta den i Avoca, så vi åkte direkt till stranden och lät ungarna leka på lekplatsen en stund och sedan åkte vi bort till lagunen för att ha picknicken. Det var bara det att eftersom att det stormat en del i veckan så var det sand ända upp på gräsmattan, stenbumlingar hade tryckts längre upp på fastlandet och asfalten hade spruckit. Det är galet vilka krafter det ändå handlar om trots att det ”bara” är vatten.
Några av rikemannahusen här borta vid stranden i Wamberal håller på att ramla ner i vattnet på grund av erosionen. Det är riktigt illa och ett par hus har redan dragits sönder och bitar har störtat ner i havet. Tydligen får man inget ut på försäkringen för erosion. De flesta husen är sommarhus till folk som bor i exempelvis Sydney, men det är ju ändå surt när ens multimiljonmansion inte finns mer. Antar jag, jag har aldrig varit i den sitsen. Galet jäkla 2020 alltså.
Nu har vi tittat på en fransk film och jag har gråtit lite. Alltid skönt att få känna med i andras liv en stund. Vilken bekräftelse för filmmakarna för övrigt. Tänk att skapa en film och kunna berätta en historia så starkt att vuxna människor sitter och gråter. Att människor överhuvudtaget tar sig tid att titta på ens film måste ju kännas fantastiskt. Antar jag, jag har aldrig varit i den sitsen.
Men nu checkar jag ut för idag.
/CC
Kommentera