T är inne och handlar lite mat och jag tog upp telefonen för jag håller på att somna. Två nätter med dålig sömn har gjort att jag känner mig helt slut nu ikväll klockan fem. Men inte lönt att sova nu.
Vi har haft en fin dag hittills. K kunde inte promenera med mig imorse, så klockan stod på 7 istället för 6.30am, vilket ju känns lite snällare. Himlen var blå och solen sken och jag testade en ny guidad morgonmeditation som var riktigt bra. Så dagen började på rätt sätt, helt enkelt. Klockan tio hade jag dock fortfarande pyjamas och morgonrock på mig när det knackade på dörren och leveransen med stenar kom. De skulle ringt först och han bad om ursäkt för han hade glömt, men det gick bra ändå. Han verkade inte bry sig om att jag inte var klädd. Varför skulle han det, egentligen? Mest i mitt huvud. Men jag ropade på T som fick flytta bilen medan jag slängde på mig trädgårdskläder och hämtade kidsen för att gå ut och titta på när han lyfte flaket och hällde ut stenen. Mycket spännande, tyckte särskilt O.
T och jag gick ned och grävde i en dryg timme, satte ut pålar i hörnorna och snöre mellan för att märka ut ytan klart och tydligt. Det var bara det att vi inte kunde bestämma oss för exakt vart vi skulle sätta vissa av gränserna. Innanför eller utanför de nedersta stolparna till altanen etc. Till slut ringde vi K, landskapsarkitekt, och pratade igenom det och fick bra tips och tankar. Men vi har inte hunnit så mycket idag heller till min stora frustration. Jag vill att det ska bli klart helst igår. Det hjälper ju inte att jag efter varje spadtag måste stå och hyperventilera för att jag just delat en daggmask mitt itu eller att de bara hoppar upp och ringlar överallt (daggmasksfobi).
Vi hade bokat en lunch på Shady Palms i Avoca klockan ett för att smygfira Ts födelsedag på tisdag. Så det var bara att göra oss iordning och köra dit och så får vi fortsätta en annan dag. Det var första gången vi var där och det var som att komma in i en annan värld. Det kändes som att vi var i Thailand eller liknande. Maten var inte jättespeciell, men bra nog för att det skulle vara värt att gå dit. Men djungelatmosfären var absolut det bästa.
Dock blev det lite drama för kanske tio minuter innan vi skulle gå därifrån kom O och sa att han inte kunde hitta B. De lekte kurragömma och han tyckte att han hade letat tillräckligt länge. Vi satt kvar en stund till och tänkte inte så mycket på det, men sedan kände vi att vi ville gå och B syntes fortfarande inte till. Vi började leta och leta och leta men hon var ingenstans. Detta ställe är perfekt för kurragömma eftersom det är flera olika sektioner med bord och stolar, barer, mysplatser mitt bland palmer och allt möjligt. Men det gjorde det också svårt att leta. Efter kanske 20 minuter började man tänka dumma tankar om att det kanske hade hänt något, men jag kände ändå att det var osannolikt och höll mig lugn.
T är däremot lite av en katastroftänkare på sådant och jag såg på honom att han började stressa upp sig. Vi fortsatte söka, gick ned till bilen som stod parkerad en bit bort och sedan tillbaka runt och runt för att leta. Vi började fråga personalen, de hade inte sett henne men lovade att hålla ögonen öppna. O började bli orolig för att vi skulle åka därifrån utan hans syster och sa om och om igen ”I miss Billie!” Till slut, nu hade det kanske gått 35 minuter sedan O kom första gången och sade att han inte kunde hitta henne, gick jag åter igen tillbaka till de bås vi hade suttit i och frågade gästerna runtomkring ifall de hade sett henne. En tjej sa att hon trodde att hon sett henne med servitrisen nyss.
Mycket riktigt, jag gick bort en bit och då höll T henne i handen och pratade med servitrisen. B hade tydligen gömt sig uppe bland palmerna i barområdet (där det inte var något folk). Vi hade varit där uppe flera gånger men inte hittat henne. Hon hade suttit och väntat, nöjd med sitt gömställe, men inte förstått att vi varit oroliga. Vad är det för unge som har tålamod att sitta gömd i över en halvtimme? Jag har aldrig varit med om maken! Slutet gott, allting gott. B blev väldigt ledsen när hon insåg att vi letat och varit oroliga och jag kan med säkerhet säga att hon inte kommer att göra om det. Men restaurangen var bra hur som helst och vi kommer absolut att åka tillbaka. Minus kurragömma.
Efter en runda till Wagstaffe sitter jag nu här och väntar på parkeringen och håller på att somna. Fast det hjälpte att skriva lite, nu är jag inte lika trött och klarar mig nog några timmar tills det blir legitimt att krypa till kojs ikväll.
/CC
Kommentera (2)En finfin dag har det varit idag. Jag och K möttes i North Avoca klockan åtta och gick en väldigt mysig promenad, även om det helt plötsligt kom en tjock dimma och en regnskur från ingenstans i typ 20 minuter och sedan försvann. Men så blev det fint igen och idag kunde vi gå hela vägen över till Avoca Beach då lagunen inte hade vatten ända ut till havet. Dessutom var det marknad i Avoca, så vi tittade en stund och jag köpte de bästa munkarna i världen, vilka jag har längtat efter och som bara finns där, och som råkar vara gluten- och laktosfria. För bra för att vara sant.
När jag kom hem var klockan redan halv elva och då stod T och ungarna redo i vardagsrummet och dansade till favoriten Austronaut in the ocean. Jag bytte om och så hoppade vi in i bilen och åkte till svenska Sara för att hämta en ny laddning av svenskt godis som hade skickats dit från tjejen som har godisföretag i Sydney. Jag vet, det var inte alls länge sedan jag hämtade godis från henne sist. Men det är uppätet. Denna gången beställde jag lite mer för att jag har bestämt mig för att livet är för kort för att äta äckligt godis. Det vill säga, varför äta halvdant aussiegodis när man egentligen bara vill ha svenskt lösgodis? Så jag köpte lite för att kunna ha hemma när suget kommer över en. Vi får se om det kommer fungera.
Vi frågade S och hennes man ifall de hade någon thairestaurang i närheten de kunde rekommendera för lunch och det kunde de. Vi åkte dit och det var väldigt mysigt, gott och snabbt. När vi fått lite mat i magen så åkte vi äntligen till Wagstaffe. Vi har inte varit där på kanske en månad och vi har alla saknat det. Barnen hängde i pinnen i repet över vattnet och det tog inte lång tid innan båda badade med kläderna på. Så kan det gå. Där lekte de länge och väl med en tjej som också var där och sedan drack vi te som vi hade med i termosar och åt de munkar som jag köpt på marknaden.
Från Wagstaffe åkte vi till skateparken i Copacabana där O imponerade med sina skills på scootern. Han älskar det verkligen. Och när vi väl kom hem så gick jag och T ner för att hälla ut stenarna och se vilka vi ska bestämma oss för. Vi velar fortfarande fram och tillbaka, men idag lutar det mot de mindre stenarna för att de känns lättare att forma och lägga plattor för en gång på och så vidare. Men vi ska tänka på det till imorgon. Det som var bra var i alla fall att färgen kändes helt okej.
Så det har varit en toppenfin dag idag och vi är lediga imorgon också och är redo för fler äventyr!
/CC
KommenteraMagiskt är vad det är. Livet här när allt vill sig.
När man vaknar på morgonen och ser från köksfönstret att vågorna är galet stora. Man åker till vår lokala strand i Wamberal för att titta på sagda monstervågor och träffar några kompisar som också är där för att se spektaklet. På deras inrådan åker man sedan till Avoca och där är det också likadant, galet stora vågor! Där träffar man folk vi känner som bor där, pratar en stund och äter sedan fish&chips på strandkaféet.
Så började dagen för oss och jag njöt av varje minut. Det regnade inte på hela dagen heller, bara en sådan sak! Det var sol i sinne och det var mycket liv och rörelse här runtikring. Och känslan av att vi har lärt känna lite människor och ställen här, att man liksom är en local, är så himla skön. När man har bott i hyreslägenheter hela sitt vuxna liv och inte vetat vart man ska härnäst så är det en skön känsla att vara på ett ställe där man planerar att stanna kvar en lång tid framöver.
Efter denna underbara morgon var vi tyvärr tvungna att åka till Erina Fair. Vi behövde köpa en present då B ska på kalas imorgon. Jag tänkte hämta nya linser och så skulle vi köpa grejer till att göra en påskhatt till Bs Easter Hat Parade på onsdag. Som tur är så hittade vi allt, och lite till, men som vanligt så sugs man upp av köpcenterhålet och det tog tre timmar innan vi kom ut på andra sidan. Men det var behövligt och bra.
Väl hemma gick vi faktiskt ner och oljade planket under huset, första rundan i alla fall. Ungarna gungade eller hoppade på trampolinen och det blev en mysig höstkväll ute. Middagen blev grönsaker och en stek och nu ska vi titta på Husdrömmar. Jag blev så sugen på glass, men T sa att den är slut. Ve och fasa. Men vi hittar nog något sött och gott att stoppa i oss.
/CC
KommenteraJag känner mig så himla energisk och glad idag! Det trodde jag inte när jag vaknade imorse för då var jag så trött och seg så det var inte sant. Men efter min veckoplanering, Sunday Download som life coachen kallade den fast jag gör min på måndagar, så åkte jag till gymmet. Och helt plötsligt så kunde jag öka vikten på varje maskin, varje övning. Kanske var det våfflorna som jag åt i lördags som gav energi, haha. Men det är en sådan skön känsla. Man kämpar och kämpar och det känns lite som att man stampar på stället, men så kommer sådana här dagar där man känner sig stark och oövervinnerlig. Det är finfint det!
Efteråt unnade jag mig en acai bowl i Terrigal och satt på deras uteservering och njöt medan jag lyssnade på Tony Robbins och en massa livstips och finansiella sådana också. Jag tycker inte alltid att acai bowls är toppen, men denna idag med en massa frukt var jättegod och stället har annan GF och laktosfri mat också så dit kommer jag att gå tillbaka!
Från Terrigal körde jag till North Avoca, såklart, där jag parkerade och gick över till Avoca Beach för nu var lagunen stängd igen och det fanns en landremsa att gå på. Jag gick ända bort till SLSC:en och tillbaka på stranden för att titta på alla de fina husen som ligger med sin baksida och sina trädgårdar precis mot stranden. Så kan man ju också bo…
Jag kom inte tillbaka hem förrän vid fyra och då hann jag inte riktigt med att göra den admin jag hade på listan innan kidsen kom hem, men det får jag göra en annan dag. Det finns ju kvar, tyvärr. Jag lyckas få till riktigt härliga måndagar nu för tiden och det är jag så himla glad för.
Jag önskar mig en härlig och produktiv vecka också och hoppas att jag inte får allt för mycket träningsvärk imorgon efter 12,000 steg och ett gympass. Det är så tråkigt när man nästan kissar utanför toaletten för att det gör för ont att böja benen.
/CC
KommenteraK kunde inte gå North Avoca-promme imorse för de stannade över natten hos våra kompisar i Illawara som vi alla var hos igår. Men det var skönt på ett sätt för det var den första dagen på en månad som klockan inte ringt och jag således inte gått upp ur sängen klockan sex och någonting.
Vi tog det lite lugnt på morgonen och njöt av att bara ha ett barn att ge uppmärksamhet. Och så klockan tio åkte vi för att hämta upp B hos hennes kompis där hon varit på övernattningskalas. B tittade knappt åt vårt håll när vi kom, hon hade så roligt så hon var inte alls redo att åka hem. Mamman, Allison, berättade att hon hade vaknat av ljud vid fyra imorse och hittat de tre tjejerna i badrummet spelandes kort och mumsandes på choklad som de hittat i köket. Haha, jag trodde inte ens att vår trötta tjej kunde vara vaken mitt i natten. Men inte helt oväntat var hon toktrött hela dagen idag.
Därifrån åkte vi direkt till marknaden i Avoca, vilken vi inte har varit på sedan innan Covid men längtat till eftersom jag jättelänge har velat köpa en speciell typ av hängväxter som de har där till våra badrum. Men istället för kanske 100 stånd som de brukar ha så hade de kanske femton. Jag har aldrig sett det så litet. Och såklart fanns det ingenting alls i närheten av mina växter. Men vi åt god korv med bröd och sedan när det började spöregna så sprang vi till bilen och åkte iväg.
Därifrån blev det en bilpromenad till Wagstaffe via Killcare där vi köpte te och en GF liten friand. I Wagstaffe hade regnet uppehåll en stund så där satt vi på bryggan och fikade medan B sov som en avtuppad stock i bilen. Men när det småningom började regna igen så åkte vi hem, dock via MacMasters och sedan förbi ett hus i Avoca som vi var nära att köpa precis innan vi hittade detta och inte har sett sedan dess. Det gav mig inte alls några känslor, så det bevisar än en gång att vi hamnat rätt. Visst, ibland känner man att man hade velat bo i Avoca Beach, men det finns också vissa fördelar med att inte bo precis i det bästa av det bästa så att det blir vardag av det med.
Hemma igen hade vi tänkt bygga en liten avskiljande vägg nere under altanen på höger sida för att gömma det fula under huset. Men det regnade helt enkelt för mycket. Men T åkte till Bunnings och köpte lite grejer som vi behövde ändå, soptunna, en slags korg att ha barnens uteleksaker i osv. Så lite shoppingjäkel fick vi klara av också. Och nu ikväll har vi ätit god skaldjurspasta med persilja och citron och tittat på Yellowstone.
Ännu en bra dag och helg är över.
/CC
Kommentera