Jag känner mig som Forrest Gump. Fast istället för att springa långa sträckor så har jag idag gått. Och gått och gått.
Vi har ju som sagt bara en bil och vi är sex stycken. Så idag när vi ville till Avoca Beach och sedan Copa så började T med att köra mig till North Avoca och sedan promenerade jag den rundan K och jag går på söndagar, via stranden över till Avoca Beach. Där var jag framme lite innan T hade hunnit hem för att hämta de andra och åkt bilvägen till Avoca (vilken är längre för man måste köra runt). Men det passade mig bra, jag satt på en bänk i solen och läste min svenska bok som jag bytt till medan jag pausar min andra lite. Boken är Början på något nytt med Jenny Fagerlund och den är väldigt lättsmält och mysig.
När de andra kom gick vi en runda och sedan beställde vi fish & chips. Eftersom det är Public Holiday idag och det dessutom varit en riktigt solig och fin sådan så var det fullt på stranden och det tog en halvtimme innan maten var färdig. Men det gjorde ingenting, barnen fick leka på lekplatsen medan vi väntade. Sedan åt vi maten på gräset vid surfklubben och satt där ett bra tag för att vila, sola och prata. Där sprang det också runt en massa vilda kaniner, vilka barnen matade med morötter som en av caféägarna kom ut med.
När vi kände oss klara där så åkte vi till Copacabana. Först körde T mig och sedan åkte han tillbaka för att hämta föräldrarna och barnen. På Copa badade T och så satt vi där en stund och pratade på stranden och avslutade med lite lekpark och skatepark. Vid fem körde T mig tillbaka till Avoca Beach och sedan började min längsta vandring då jag gick från Avoca, via North Avoca, till Terrigal och sedan Wamberal och hem. Det tog en timme och fyrtio minuter och var 8,5km. Så tillsammans med allt annat jag har gått idag har det blivit ungefär en och en halv mil. Det kändes faktiskt jättebra. Och jag hade glömt hörlurarna så det var tankar och naturens ljud som gällde.
Nu har jag duschat av mig och så bjuds det på räkmacka till middag. Vi får se om jag kommer att kunna gå imorgon. Det blir säkert bra. En långhelg går mot sitt slut, men jag har faktiskt bytt jobbdagen på fredag mot måndag. Jag är alltså ledig nu på fredag då jag och T kommer åka till Sydney för en heldag, kväll och natt med våra vänner. Så kul!
/CC
KommenteraDet är söndag och jag var såklart i North Avoca klockan åtta imorse som sig bör. Jag mötte upp K vid fiket, vi köpte var sin kopp kaffe/te som vanlig och sedan började vi gå. Idag tog vi oss verkligen tid för att njuta och satte oss ned på stranden för att prata, gick vidare till Avoca Beach och där satte vi oss igen. Det myllrade av folk trots den tidiga timmen, var en massa barnfamiljer i vattnet och ovanligt mycket surfare. Det var stora vågor och antagligen perfekta förhållanden.
Det var marknadsdag så som avslut gick vi och tittade på alla stånd. Mina munkar fanns faktiskt inte att köpa idag och det var tur det, för jag hade nog inte kunnat stå emot. Vilket ju inte riktigt passar med mitt nyttigare ätande för tillfället. När jag kom hem var klockan tolv och det blev lite bråttom med allt som skulle göras.
De stora regnen ska nämligen börja igen och vi hade bara idag på oss (och kanske lite imorgon) att klippa gräs, kantklippa och fixa fint i trädgården. Dessutom skulle det städas en del innan våra vänner kom på fika klockan tre. Som tur är så hade de vett nog att komma tjugo minuter sent, vilket gjorde att vi alla faktiskt hade hunnit duscha och klä på oss när de knackade på dörren. Tur!
Vi satt ute och pratade på altanen och T hade slängt ihop en snabb hallon- och blåbärspaj med vaniljglass som gick hem bland både barn och vuxna. Jag måste erkänna att jag tog en liten slice av pajen för att smaka, men det kändes värt det och ibland så är livet för kort för att hålla dieten till punkt och pricka.
Nu är söndagen slut, men jag har ju min lediga dag imorgon med lite planer. B har lov från skolan så hon kommer att vara hemma. Och på torsdag kommer äntligen Ts föräldrar! Tre års väntan, vi är alla så glada och tacksamma.
/CC
Kommentera
Låt oss ta ännu ett avsnitt i serien ”Det går inte alltid som man tänkt sig”.
Jag stod inne i köket och tömde diskmaskinen samtidigt som jag lyssnade på Sommar när T kom in och sade ”Du måste komma, ungarna har krossat fönstret.” Say what? Jag stängde av telefonen och hörde att B låg och storgrät någonstans i huset. Jag följde efter T och mycket riktigt, fönstret i deras rum var krossat rakt igenom (vi har liksom alla här i Aus englasfönster). O satt på sängen och sa ”Sorry mammi”.
Det visade sig att de hade lekt med en squishy (mjuk liten kladdig leksak) som hade fastnat i taket. Och för att få ner den så slängde de upp en bok (så där som man gör?) och denna bok råkade alltså studsa i taket och flyga rakt ned i fönsterrutan och säga kras. Som tur är hade ingen gjort illa sig.
Det var ju inget att bli arg över, barnen mådde dåligt nog ändå. Och det är ju söndag så ingen vits att ringa glasfirma heller. Så vi tejpade på en bit av en flyttlåda och fortsatte med vår dag. Imorgon får vi lösa situationen, men vi hoppas att en glasskiva inte är så himla dyr.
Som tur var hade jag och K varit på morgonpromenad i North Avoca tidigare på dagen och det hade gett mig gott om positiv energi, vilket gjorde att jag kunde ta denna händelsen med en klackspark. I eftermiddag har vi spenderat timtals nere i trädgården med att fixa mer med stenpartiet, kratta löv, trimma höga träd för att få mer havsutsikt och så vidare. Jättemysigt. Att man kan pilla i trädgården i perfekt temperatur mitt i vintern, T hade till och med bara t-shirt, är en av mina favoritegenskaper hos detta vackra land.
/CC
Kommentera