VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Min sista måltid.

Då var det dags för PMS igen och jag sitter här och gråter framför datorn. Så här kan man ju inte ha det. Jag känner mig trött, olycklig och i någon slags hopplöshet. Allt detta är inte verkligt. Jag är inte olycklig egentligen, bara ibland. Och kanske inte olycklig egentligen, bara inte särskilt lycklig. Men som de säger, det är inte meningen att man ska gå och vara lycklig hela tiden. Men det är samtidigt inte meningen att man ska gråta och känna detta svarta.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

DE329D09-FADE-49D3-A6D8-595658783600 D83DB976-0DBE-427C-BEAE-0C3D6C873678

Jag skrek på O imorse. Vi vaknade sent och morgonen blev stressig. Vi hade bestämt att O skulle tillbaka till förskolan idag efter mer än en vecka borta och han var nog lite nervös, eller ville inte i alla fall. Han skrek och vred sig när jag skulle klä på honom, när jag borstade hans tänder och hans hår och till slut slängde jag borsten i soffan och skrek att jag inte orkar mer. Jag fräste och svor. Det var inte vackert. Men framför allt så blir jag besviken på mig själv. Jag trodde att jag hade kommit längre än att skrika och gorma på mina barn. Så ovärt. För oss båda.

Lunch.

Lunch.

11368146-D39D-450C-9711-51C7FBCC2589

Detta skrev jag i stundens hetta imorse och sedan slutade jag, skärpte till mig och jobbade en vanlig dag så där som man gör när man är en duktig flicka. Men dagen blev, som dagarna ju oftast brukar, bättre. Jag prickade av saker från to do-listan, jag beställde en ny note book att skriva mina morning journals i och vi har troligtvis fått tag på två marsvin som kan bli våra hos en breeder vi blivit rekommenderade. T har också köpt charkuterier och god mat till mig på som han säger ”min sista måltid innan jag lämnar honom och familjen”.

Min sista måltid.

Min sista måltid.

6CA21EAF-202B-4E77-8962-D66C22E5A96B

Stackars T alltså. Det är inte lätt att leva ihop med en hormonell, halvdeprimerad övertänkare som alltid vill vara någon annanstans än där man är just nu. Tur att man kan vara fantastisk, rolig och charmig ibland också så att inte han tar barnen och sticker. Det hade varit jobbigt. Men nästan rätt åt mig ibland. Men jag jobbar vidare med mig själv och mina tillkortakommanden, det är väl allt jag kan göra för tillfället.

/CC

Kommentera (2)

Tappat momentum.

Man tänker, om man haft det bra som jag har under Covid, att det inte har påverkat en så mycket. Men det har det ju. För det första har vi nog alla mer eller mindre vaknat upp lite och insett att livet inte bara är att leva hur som helst, vart som helst och med vem som helst. Men det andra som jag börjar känna mer och mer av är att man inte kunnat resa, inte ens röra på sig kortare sträckor och man har liksom kommit ur sitt momentum. Allting är lite lugnare, tystare och tar lite längre tid.

Att vakna till en rosa himmel imorse gjorde mig glad.

Att vakna till en rosa himmel imorse gjorde mig glad.

FA3ACF3A-8B4E-419B-A968-B1798176DD1F

Jag vaknade upp med känslan imorse och igår morse att jag längtar efter att träffa nya spännande människor, uppleva lite och connecta. Det är ju en hel värld där ute och det känns så läskig ibland att man har en sådan otroligt liten cirkel där man lever. Särskilt när vi inte åker hem till Sverige på sommaren. Jag har sagt det innan och säger det igen, jag vill leva här, vill bo i detta huset med min familj, men jag måste ändå vidga vyerna och vara öppen för nytt. Jag vet inte riktigt på vilket sätt ännu, men jag kommer nog på någonting.

O har tittat på mer TV denna sjukvecka än någon människa i hela livet. Vad gör man när båda jobbar och har massor att göra och barnet är sjukt? Det bör tilläggas att O har älskat det.

O har tittat på mer TV denna sjukvecka än någon människa i hela livet. Vad gör man när båda har stressigt på jobbet och barnet är sjukt? Det bör tilläggas att O har älskat det.

868A69B2-66D7-4D91-9EB4-904259208997

Jag har just kommit hem ifrån frissan och som alltid var det riktigt skönt att bli ompysslad. Jag fick en väldigt bra massage också, så det var toppen. Tjejerna som jobbar där är i princip alla runt 21 och de är så roliga att lyssna på. Alla står med varsin kund, men ändå så pratar alla med alla som i en serie ungefär. En utav de unga söta tjejerna hade nyligen blivit singel och nu pratade de om att anmäla henne till Love Island, Big Brother eller The Bachelor. Det var högt och lågt och mycket skratt. Och så blev jag fräsch i håret på kuppen också.

Nu är det gråa borta!

Nu är det gråa borta!

EEA241A9-4C78-4CFA-9904-7DE2503DBAC8

Nu ska vi försöka få ungarna isäng. De är på skränhumör, jag hörde dem från inne i huset när jag gick ur bilen uppe vid gatan. Och det betyder att minst sex andra hus kan höra dem också. Det är en sak att ha roligt, men att skrika och skräna känns inte så kul. Förhoppningsvis är de trötta nog att somna fort så att vi får lite kväll. Vuxentid är alltid välkommet.

/CC

Kommentera

Så svårt, men så fint.

De jobbigaste dagarna är de när man vaknar på morgonen och bara känner att det inte går. Man vet inte ens hur man ska ta sig igenom dagen. En riktig måndagig måndag med andra ord, oavsett vad för dag det är.

Det har blivit yoghurt till frukost några dagar nu. Med en massa frön, äpple och kanel på. Gott!

Det har blivit yoghurt till frukost några dagar nu. Med en massa frön, äpple och kanel på. Gott!

Jag klagar ganska mycket, jag är medveten om det. Och det är ju som man säger, anledningen till det är väl helt enkelt att jag har det så bra så att jag kan klaga. Hade någon i familjen varit riktigt sjuk, om huset brunnit upp, eller om det skett någonting riktigt stort i livet som varit jobbigt så hade man inte haft en tanke på alla dessa små saker. Men faktum kvarstår att jag ibland vaknar upp och har en sådan ångest och panik att jag inte vet hur jag ska klara av det. Sedan blir det ofta bättre under dagen och så kommer ett par riktigt bra dagar eller en vecka och då klarar man ett tag till.

Vi har satt upp hyllorna jag köpte på H&M i Sydney i helgen. Det blev riktigt bra. Och så har jag testat det gröna nagellacket jag fick i Morsdagspresent.

Vi har satt upp hyllorna jag köpte på H&M i Sydney i helgen. Det blev riktigt bra. Och så har jag testat det gröna nagellacket jag fick i Morsdagspresent.

FF5696F6-78C6-47B0-8E2B-FD95885E86FA 99D10100-FC6A-4E58-A341-1B000A7B197C

Idag var det en sådan dag som började med panik och ångest. Det regnade och var grått och jag orkade bara inte. Dålig sömn i flera nätter var nog orsaken till det mesta, men det är också svårt att vända just trötthet tycker jag. Men det blev bättre. Regnet lättade och himlen tittade fram. Och jag klarade mig igenom dagen även om jag har fått lite gråtlust ikväll vid några tillfällen också.

Turkosa Huset och dagens middag.

Turkosa Huset och dagens middag.

7916C64C-67C9-42A2-8227-90F91491E657

Nu ligger barnen och jag ska ta det lugnt ett tag. Och jag ska definitivt ligga i sängen klockan tio för att bädda för en bättre dag imorgon. Livet alltså. Så svårt, men så fint.

/CC

Kommentera (2)

Sedan blir det äventyr!

Vi har just kommit hem från Slam Factory, en inomhusramp där O hade en halvtimmes scooterlektion klockan sex ikväll. Han har tjatat om att han vill lära sig mer, lära sig lite tricks och så vidare och eftersom jag och T absolut inte kan lära honom så gjorde vi detta. Det kostade $30, så det var inte mycket pengar det gällde heller.

Hej på mig!

Hej på mig!

Det var en jättetrevlig och skön kille som hette Mason som var hans lärare. Dock visade det sig att man hade lektion i samma ramper som alla andra som var där åkte i. Och eftersom det är torsdag kväll så var där alldeles packat. Så det blev lite halv pannkaka av det. O fick inte åka så mycket, de större barnen tog så mycket plats och på de mindre guppen och ramperna var det fullt av andra klasser. Men O fick göra litegrann och vi tittade på scooters som de sålde då O behöver en ny, frågade massa frågor etc.

En fin dag idag med.

En fin dag idag med.

3F55586E-3AA0-464E-9233-41310C39DDF1

Mason rekommenderade att vi kommer tillbaka någon gång under dagtid när det inte är så mycket folk och då kan O åka mer fritt och testa på mer än idag. Han åkte faktiskt på ett riktigt stort gupp och var duktig, men det var lite överväldigande alltihop. Jag har fortfarande ont i magen. De problemen som jag har med fear of failure etc. projiceras över till mina barn. Jag är alltså livrädd för att O ska ha gått därifrån och känt att han inte var bra nog, att han har gjort oss besviken och en massa annat tramsigt som ens hjärna kan hitta på. Fast O verkade glad, han ville bara inte åka därifrån för han tyckte inte att han hade åkt tillräckligt.

B är stolt över sina flätor.

B är glad över sina flätor.

0AFEEA8B-2DA8-4517-8299-786211E0F79C

T får ta med honom till en uteramp här i helgen eller något. Jag kommer att vara i Sydney och hitta på annat skoj, så det får de lösa. Dock ska det regna igen så vi får se hur det går för både T och barnen och mig och K. Vi får väl shoppa, testa massa mysiga fik och gå på bio eller något. Det räcker ju ganska bra med att bara vara hemifrån, barnfria och bo på hotell samt äta hotellfrukost. Man behöver inte så mycket mer. Det är bara en jobbdag kvar att klara av först, men sedan blir det äventyr.

/CC

Kommentera

Behöver hjälp.

Klockan är halv nio på morgonen och jag har redan hunnit bryta ihop och gråta vid frukostbordet. Ja, jag har PMS, men ibland tänker jag att under PMS:en, när man är i den råaste formen av sig själv med alla känslor utanpå kroppen, det är då man är som mest sann.

Jag kan inte för mitt liv förstå hur man ska klara av att nöja sig. Hur går människor runt i världen och bara nöjer sig? Eller gör de inte det, har de bara en annan inställning än vad jag har? Mycket möjligt. Det blev extra tydligt idag. Vi har ju haft en helt fantastisk helg! Alltså, heeelt underbar. Vädret har varit kanon, vi har alla varit glada (nästan) hela tiden och vi har gjort mysiga och roliga saker tillsammans.

Imorse vaknar jag upp, visserligen inte på dåligt humör, men det ösregnar, är kallt, vi är alla förkylda och jobbstressen och VARDAGEN bara lägger sig över mig och kväver mig. Jag klarar det inte en dag till! Det är ju så att mitt liv när det gäller hus, familj och helg, alltså mitt privatliv får 9,5 av 10 (10 av 10 egentligen, men det finns ju alltid rum för förbättring), men resten får kanske 5/10 på en bra dag.

Jag behöver säga det igen, mitt jobb är bra. Jag tycker till och med att det är roligt för det mesta. Jag älskar att sitta hemma och pula och är mest effektiv när jag får sitta i lugn och ro. Men det spelar ingen roll hur bra det är för jag har lika delar problem med att jag inte, innerst inne, känner mig bra nog och är alltid rädd för att misslyckas. Och detta bidrar till kraftig ångest. Den andra delen är att jag känner i maggropen att jag inte är true to myself. Att jag är menad för något annat där jag kommer att blomma ut, trivas som fisken i vattnet och känna mig fulfilled. Men VAD är det? Och hur hittar jag fram dit?

Livet är för kort för att inte leva till sin fulla potential. Och jag känner inte att jag är rädd för att hoppa, jag är mest frustrerad över att jag inte vet alls, inte har den minsta aning i vilken riktning jag ska ta första steget. Antagligen är första steget att fixa en ny life coach. Eller psykolog. För jag klarar inte att reda ut det här själv.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna