VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Äckel och favoritperson.

Dag fyra och den sista dagen ensam med ungarna. Det har gått så otroligt bra, men idag höll jag på att falla på mållinjen. Jag var redan lite hangry när jag kom hem med ungarna efter hämtning. När B då ropade ”snacks!” (som varje dag eftersom hon tror att hon bor på hotell) och jag sa ”Jag ska bara sätta ut soptunnorna så får ni lite snacks sedan”, så trodde jag att det skulle gå fort.

Torsdag morgon i Turkosa Huset.

Torsdag morgon i Turkosa Huset.

C6AE6D61-4BE9-4CCF-976C-1EC9008574F2

Men inte det. För när jag höll på där i mörkret och stampade runt för att dra ut vår röda bin och gula bin på gatan för sopbilen som kommer imorgon så hade jag tydligen trampat runt i *trumvirvel* nybajsat hundbajs. Det hade riktigt tryckts runt på ena sulan av mina trädgårdsskor och eftersom jag inte märkte något så gick jag och kladdade på hela utetrappan, på dörrmattan utanför dörren och även ett steg in i hallen.

Hej idag!

Hej idag!

1A6ACCB5-F6E7-4FE3-9A95-CF44ECE3ABE7

Ursäkta mig nu, men äckliga jäkla människor som inte tar upp efter sina hundar! Detta är utanför vår trädgård, visst, men ändå på den lilla gräsplätt som skiljer vårt hus från vägen. Man fattar ju att det går människor där. Jag blir så himla trött. Är det inte possums som bajsar så är det katter och nu hundar. Jag vill kunna njuta av min trädgård utan att hamna i ett slafs av andra varelsers kroppskladd. Nu är det jag som letar upp något sätt att hålla bajsandet borta.

Solen var framme idag igen.

Solen var framme idag igen.

1B246443-DE64-4064-A35B-41AF7AEE3019 7B0ADBDE-631E-4B89-9152-7F9D09803F27

Hur som helst, jag fick alltså försöka sanera halva trädgården och mina skor och jag brukar inte vara så känslig, men det var så himla äckligt och stinkande att jag stod och klöktes. Jag ropade på B inne och bad henne ta en plastpåse för att slänga allting i så att det inte skulle ligga öppet i soptunnan där ute. Och då började nästa struggle. Hur mycket jag än beskrev vart påsarna ligger så hittades de inte. Där stod jag utanför den öppna ytterdörren, med bajsigt papper i händerna och ungarna kan bara inte hitta en påse. Till sist fick jag berätta vart våra fryspåsar är och så tog hon en sådan. När jag sedan kom in så såg jag att de hade letat i helt fel skåp och dragit ut allt.

Lunch ute på altanen.

Lunch ute på altanen och min typ av middag ovan.

B1B18693-9278-471F-9947-C3AE023B308F

Hur som helst, det var en inte så välkommen överraskning och tog en massa tid och energi. Det värsta är att jag inte hittat källan fortfarande och är rädd att jag inte fått bort allt där ute. Vi får tänka på det när ungarna ska till skolan imorgon bitti. När jag kom in igen, och hade tagit en dusch där jag i princip skrubbade av mig min hud, så var det bara att sätta igång och försöka komma ikapp med allt som behövde göras. Laga mat åt barnen, fixa mat åt mig själv, mata marsvinen, få ungarna duschade och klara och så vidare.

Men det gick och jag har fått en liten stund för mig själv nu ikväll och allt känns bra igen. Och vid midnatt kommer T hem och allt blir som vanligt. Eller kanske. Jag är alltid arg på honom i någon dag efter att han har varit borta för då har huset kunnat vara så undanplockat och fint. Han är en projektstartare, men inte en avslutare och det tar lite tid innan jag kommer in i det igen. Det låter ju helt sjukt att jag är så, men jag jobbar på det. Men förutom det så längtar jag efter honom. Han är ju trots allt min favoritperson.

/CC

Kommentera

Avklädda tankar.

De har så mycket sex i min bok just nu. Och det är väldigt trevligt, men det är också svårt att göra annat än att gå runt och vara småkåt hela tiden. Och kanske går det överstyr när man sitter och tittar på en av simlärarna i hallen som är knappt trettio och tänker avklädda tankar. Fast å andra sidan är det ju sådant som är det bästa med livet. Ingen vet vad man tänker och hur man känner om man väljer att inte visa det. Det gäller ju tyvärr dock bara om man inte har en blogg och dessutom råkar vara en extremt ärlig människa utan filter.

Älskar vår Magnolia!

Älskar vår Magnolia!

19C76713-FD17-49D5-A5C7-8457BC5A63DA

{"cameraType":"TrueDepth","macroEnabled":false,"qualityMode":2,"deviceTilt":0.043681784472193286,"customExposureMode":1,"extendedExposure":false,"whiteBalanceProgram":0,"cameraPosition":2,"focusMode":0}

Förutom bokläsning och sextankar har vi som sagt hunnit med simning och så åkte vi till Pearl Beach, vilket är en mycket fin strand nära Patonga, men av någon anledning har vi inte varit där på ett tag. Vi gick längst stranden, tittade på lyxiga hus och klättrade sedan på klipporna. Barnen brukar få välja något gott på macken efter simningen och idag hade de båda valt chips, vilka de hade med på klipporna som en picknick. Eftersom att solen stod på så avslutade T med ett dopp, så där som man gör mitt i vintern. Och med man menar jag inte denna kvinna.

Pearl Beach.

Pearl Beach.

825A246A-1D9A-441F-9F9D-F8D860D2532F C407B731-2C50-4910-9925-409B010E1E60 EC3B510A-A9BB-4567-8D89-4C60CC597B86 77BBB428-CC78-46A4-BB48-870304A2EA29

På vägen hem åkte vi inom Bunnings för att köpa fler lister och lite annat smått och gott till trädgården och när vi kom hem och hade ätit en snabb kycklingsallad till lunch så gick vi ner och fixade det sista med stenpartiet. Jag tror faktiskt att vi i princip är klara med det nu. Helt galet. Det jag trodde att vi skulle kunna göra på en helg har nu tagit flera månader. Men det har varit roligt också.

7B9CDBE6-144D-4E8C-A6B0-E610CF572396 470E4C81-E7A8-4ACF-A057-7D71BB6472D8 65A83543-4A5F-4F9C-B445-AD6D01308BDC 483EE2D0-B2D4-44A6-909B-C90F236C13D9

Nu ska vi titta på en film, tänkte vi, och äta dumplings till middag. Därefter får vi se om jag kan få utlopp för lite känslor från min bok.

/CC

Kommentera

Ett litet liv kan vara svårt.

När man lever ett litet liv så blir de små sakerna viktiga. Rutinerna blir till lag och ifall de inte görs eller blir fel så känns det ibland som att jorden håller på att gå under. I ett stort liv så hinns inte allt detta småpill med. Man har större saker för sig, viktigare saker, och då spelar det inte någon roll ifall överkastet läggs på fel plats när man stupar i säng med glädje och himlastjärnor i magen.

Magnolian blommar.

Magnolian blommar.

För tillfället lever jag tyvärr ett litet liv. Jag har levt stora liv i mina dagar. Jag har levt mellanliv och i perioder har jag levt små liv. Detta är också en period. Den kommer att gå över och ersättas med mer mening. Med annat än tramsiga rutiner som bryts och bråkas om. Bråk som startas om ingenting alls nästan bara för att man inte har något bättre för sig.

Vi beställde thaimat till lunch för det fanns noll mat hemma.

Vi beställde thaimat till lunch för det fanns noll mat hemma.

7E630AF2-41A2-44AD-BD2E-FE2F4341BA8F

Det är sorgligt egentligen. Slöseri med liv. Kanske inte själva livet i sig för livet som en härlig familj med små barn som trivs ihop är fint det med, men det faktum att mamman inte kan ta in detta och njuta av det utan att längta bort, skapa tråkiga rutiner och se det som ett litet liv är ju ett problem i sig.

Lite konstiga kläder idag. Men någon måste ju ha det.

Lite konstiga kläder idag. Men någon måste ju ha det.

Det stora livet kommer också inifrån. Men i dessa perioder leker det kurragömma. Och jag har inte hittat det ännu. Bara en strumpa här eller där, en använd hårborste eller vibrationen av ett försvunnet leende.

/CC

Kommentera

Börjar ordna upp sig.

Ja, vad ska man säga? Jag bröt ihop och grät imorse igen. Men man orkar ju inte komma in här och höra en massa tråkigheter hela tiden. Kanske ifall man själv också mår dåligt, i syfte att känna sig mindre ensam i sin situation. Men annars är jag lite av en buzz killer och har varit ett bra tag.

Dagens lunchintag.

Dagens lunchintag. Det roliga med bilden nedan är att det som ser ut som hav är en molnlinje. Havet går parallellt, men lite längre ner.

4A294066-F4B6-45B2-849B-16435D81354B

Ibland mår jag inte så bra helt enkelt. Och jag har egentligen ingenting att må dåligt över. Jag har den bästa familjen och bor i paradiset. Jag har hälsan och de runtomkring mig också. Och så vidare. Men det spelar ingen roll. Om man har lätt för att få ångest och känna sig nere så spelar det andra inte så mycket roll. Det betyder inte att jag inte är tacksam för allt jag har, för tro mig, jag förstår verkligen hur lyckligt lottad jag är. Dock så bryr sig inte kemikalierna i hjärnan (eller vad det nu är) om det när de vill att jag ska må dåligt.

Jag sitter och läser i min pyjamas medan O spelar spel på TVn.

Jag sitter och läser i min pyjamas medan O spelar spel på TVn. Again, Rachel. Inte Marian Keyes bästa bok, men den börjar ordna upp sig.

0618D9AE-4874-459D-8B3F-90C5C23316ED

Men sedan blev det lite bättre ikväll och nu klarar jag i alla fall av att inte gråta hela tiden. Det är ändå ett framsteg. Jag måste nog boka in en tid med en psykolog. Jag känner bara som att jag vet vad de kommer att säga. Äter du rätt? Tränar du? Sover du ordentligt? Jag kan ge dig antidepressiva om du vill. Och jag håller ju med. Allt detta är viktigt. Men hur går man till gymmet när man knappt orkar klä på sig vissa dagar? Och tabletter är ett jättebra alternativ, men jag känner att jag vill försöka komma till botten av mina problem istället.

Varför har jag så mycket ångest? Varför kan jag inte ha ett vanligt jobb utan att vilja kasta mig ned för ett stup på morgonen? Varför kan inte jag nöja mig med ett vanligt liv? Varför låter jag som en jäkla trasig skiva? Jag blir så trött.

Vegetarisk middag.

Vegetarisk middag.

Återkommer imorgon när det förhoppningsvis finns mer ljus i hjärtat.

/CC

Kommentera (4)

Min sista måltid.

Då var det dags för PMS igen och jag sitter här och gråter framför datorn. Så här kan man ju inte ha det. Jag känner mig trött, olycklig och i någon slags hopplöshet. Allt detta är inte verkligt. Jag är inte olycklig egentligen, bara ibland. Och kanske inte olycklig egentligen, bara inte särskilt lycklig. Men som de säger, det är inte meningen att man ska gå och vara lycklig hela tiden. Men det är samtidigt inte meningen att man ska gråta och känna detta svarta.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

En egendomlig bild på mig. Leker Mona Lisa.

DE329D09-FADE-49D3-A6D8-595658783600 D83DB976-0DBE-427C-BEAE-0C3D6C873678

Jag skrek på O imorse. Vi vaknade sent och morgonen blev stressig. Vi hade bestämt att O skulle tillbaka till förskolan idag efter mer än en vecka borta och han var nog lite nervös, eller ville inte i alla fall. Han skrek och vred sig när jag skulle klä på honom, när jag borstade hans tänder och hans hår och till slut slängde jag borsten i soffan och skrek att jag inte orkar mer. Jag fräste och svor. Det var inte vackert. Men framför allt så blir jag besviken på mig själv. Jag trodde att jag hade kommit längre än att skrika och gorma på mina barn. Så ovärt. För oss båda.

Lunch.

Lunch.

11368146-D39D-450C-9711-51C7FBCC2589

Detta skrev jag i stundens hetta imorse och sedan slutade jag, skärpte till mig och jobbade en vanlig dag så där som man gör när man är en duktig flicka. Men dagen blev, som dagarna ju oftast brukar, bättre. Jag prickade av saker från to do-listan, jag beställde en ny note book att skriva mina morning journals i och vi har troligtvis fått tag på två marsvin som kan bli våra hos en breeder vi blivit rekommenderade. T har också köpt charkuterier och god mat till mig på som han säger ”min sista måltid innan jag lämnar honom och familjen”.

Min sista måltid.

Min sista måltid.

6CA21EAF-202B-4E77-8962-D66C22E5A96B

Stackars T alltså. Det är inte lätt att leva ihop med en hormonell, halvdeprimerad övertänkare som alltid vill vara någon annanstans än där man är just nu. Tur att man kan vara fantastisk, rolig och charmig ibland också så att inte han tar barnen och sticker. Det hade varit jobbigt. Men nästan rätt åt mig ibland. Men jag jobbar vidare med mig själv och mina tillkortakommanden, det är väl allt jag kan göra för tillfället.

/CC

Kommentera (2)

För att få de senaste uppdateringarna