VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Felplacerad ångest.

Idag har vi haft en full träningsdag på jobbet och min hjärna är helt slut. Det har varit en bra och givande dag och vi har kommit fram till mycket som kommer att göra det bättre för oss framöver.

Dagens mat.

Dagens mat.

6B7C1C52-3A98-4D9B-B6A2-0FEEDC42DDC7 B9E85313-306B-4957-946D-00A0996D125B

Men. Av åtta timmars bra konversationer så är det självklart att min hjärna måste välja ut kanske två minuter när jag sa något jag kanske inte riktigt borde ha sagt eller som jag borde sagt annorlunda. Eller var den där frågan kanske lite korkad? Och så vidare. Så istället för allt detta positiva som jag också har fått ut av dagen, så överskuggas det av en molande ångest.

189770D2-2FAD-4A3A-A523-EEFA38FF6D12 23AB4B78-6009-425A-9A29-54CAA1A8D9E9

Jag måste sluta att göra detta mot mig själv. Jag tror inte att de andra deltagarna sitter och tänker så här. Jag tror inte att de sitter och tänker på vad just jag sa eller inte sa. Jag borde verkligen prata med någon om hur jag ska leda bort min ångest och ta hand om den. Det känns tyvärr som att den blir värre med åren och inte bättre.

Bilder från förr.

Bilder från förr.

D153CDA9-E5FF-498A-A375-22E47ABC3BD9

Men det finns det inte pengar för just nu. Det är ju mycket roligare att lägga pengar på att fixa huset eller köpa en ny bil. Väldigt smart, CC.

/CC

Kommentera

Terapi?

När jag var yngre så tänkte jag ibland att det skulle bli skönt att bli typ 30-40 år för då skulle ju många av ens tramsiga rädslor och ångestar försvinna. Så som att jag avskydde att flyga, till exempel. Det gav mig ångest. Har det blivit bättre? Marginellt kanske.

Första veckan av hemskolning (denna omgången) snart avklarad.

Första veckan av hemskolning (denna omgången) snart avklarad.

{"cameraType":"TrueDepth","macroEnabled":false,"qualityMode":2,"deviceTilt":-0.003656582036290601,"customExposureMode":1,"extendedExposure":false,"whiteBalanceProgram":0,"cameraPosition":2,"focusMode":0}

Jobbångest? Den har bara gått och blivit värre med åren. Det spelar ingen roll vilket jobb ens, men ångesten följer med. Dock måste jag ändå säga att en del saker faktiskt har blivit bättre. Jag vet mer vem jag är och vågar vara sann mot mig själv, vågar säga nej utan att bry mig om vad andra tycker och tänker så mycket. Man är mer trygg i sig själv.

Insåg att dessa bilderna var kopior av igår. Men det är faktiskt idag. Nästan samma snacks, samma kläder. Sa någon lock-down?

Insåg att dessa bilderna är kopior av gårdagens. Men det är faktiskt idag. Nästan samma snacks, samma kläder. Sa någon lock-down?

D22E49BA-125E-48A1-94E9-0E38AF7E1CC0 47FD2843-CD77-4A70-B1C8-F397DD201497

Men tillbaka till detta med jobb, det är något jag måste få bukt med. Den sitter så hårt i mig, rädslan för att göra fel, för att misslyckas, så varje gång jag ska göra något nytt så undrar jag hur jag kommer att fucka upp det. Men det konstiga är att det är inte direkt ofta jag misslyckas. Jag misslyckas varken mer eller mindre än någon annan, men ändå sitter det kvar.

Problemet är att jag inte vet vart jag ska börja. Jag borde nog gå i terapi av något slag. Men det är för många trasiga bilar, vattenskador, behövda barnkläder och mat på listan innan det. Kanske är det så att vi alla måste ha något att fightas med. Annars blir kanske livet för lätt?

/CC

Kommentera

    För att få de senaste uppdateringarna