Idag har jag och T börjat med något som jag hörde Kay Pollak berätta om för ett tag sedan. Det handlade om att försöka gå 21 dagar utan att klaga. Och för att påminna sig själv så har man ett armband och varje gång man klagar så byter man arm och börjar räkna från dag ett igen. Jag och T har valt att inkludera även saker man säger om folk. Hade man inte sagt det till människan i fråga så är det bara att byta handled.
Vi började vid lunchtid idag och jag har redan bytt tre gånger, T två. Herregud alltså, när man väl börjar tänka på vad man faktiskt säger (”Måste det alltid vara jag som bäddar?” ”Det vore ju trevligt om du kunde plocka undan din tallrik!” osv.) så inser man att det inte alltid bara är blommor och skönsång som kommer ut. Detta kommer verkligen att bli en utmaning.
Tanken bakom det hela är att lära hjärnan att skapa nya vanor och tankemönster. Om man stannar upp varje gång man sagt något dåligt så lär sig hjärnan till slut att inte göra samma misstag igen. Det är tanken i alla fall, vi får se hur det går. Hur som helst tycker jag att det är väldigt intressant och det kan ju inte skada att bli mer medveten om sina tankar och ord.
I övrigt har det varit riktigt härligt väder idag. De starka vindarna som hängt i de senaste dagarna var borta och efter jobbet satte både jag och T oss och läste våra böcker på altanen en stund. Det hör verkligen inte till vanligheterna på en vanlig vardag så det var fint och uppskattat. Nu har vi ätit middag och det är dags för barnen att knyta sig. Det är redan torsdag imorgon, hej vad det går! Hoppas att det fina vädret håller i sig till helgen också, det hade varit fantastiskt trevligt.
(Jag var tvungen att läsa igenom texten en gång till för att se ifall jag klagat och behöver byta hand, haha. Men jag tycker att jag klarade mig, vilken tur!)
/CC
Kommentera (4)Det är tisdag och dagen har varit fin. Vi vaknade ännu en dag, tredje veckan i rad, till klarblå himmel och sol. Och som bekant så är halva humöret hos mig vunnet när solen hälsar en välkommen till dagen.
O klagade på ont i halsen, han sa att det kändes som att han hade fått en sticka i halsen, söte. Så vi tänkte att det var bäst att testa honom och visst var det Corona som var och hälsade på. Så han fick stanna hemma. Det var lite dålig timing eftersom att han idag skulle hälsat på i skolan för andra gången av tre sammanlagt. Men tills nästa tisdag borde han ju vara frisk och det får räcka med två besök. Vissa barn kommer inte alls på dessa inskolningar, så det är inte hela världen.
Efter jobbet så bytte T ut den stolpe under altanen som bröts igår och det var himla skönt att det blev fixat dagen efter redan. Jag såg framför mig hur det skulle vara ett stort och svårt projekt så det känns toppenbra. Nu håller T på att planera hur han ska förstärka stolparna så att vi kan sätta upp slack lines igen. Jag orkar inte, han får hålla på som han vill, bara det inte äventyrar säkerheten när man är uppe på altanen.
Nu är det dock kväll igen och vi ska äta kycklingsallad framför ännu ett avsnitt i säsong två av Agent Hamilton. Den är ganska bra, tycker jag, men det är lite irriterande att vissa saker är så overkliga (datorer som står på när man vill ha superhemlig information, nycklar till dörrar som hittas jättelätt etc.). Men nu ska jag inte vara sådan.
/CC
Kommentera (2)