Imorse bröt O ihop utanför skolan. Det är nog första gången sedan han började faktiskt, så det är mer förvånande att det inte hänt innan än att det hände alls.
De skulle ha sports idag och således behövde han ha på sig sina sports shoes för första gången. Det är ett par helt vanliga NIKE-dojor som är i rätt storlek (de mätte hans fot) och han sprang runt i affären med dem när vi köpte dem och var så glad så. Men nu imorse fick vi till slut ur honom att de var för låga där bak. Japp, hans andra skolskor är högre och det ville han att dessa också skulle vara.
Vi satte oss på gräset utanför där jag parkerat bilen, kanske 50 meter bort från ingången till skolan. Där försökte jag allt. Vi bytte strumpor, vilka var längre och annan färg än de han hade. Vi kramades, pratade och what not. Men ändå började han att gråta när det var dags att gå. B var så hjälpsam också och försökte allt för att hjälpa till, men idag var det svårt. Till sist kom en lärare och när O började visa sina myggbett så tog läraren med dem så att O skulle få myggsprej. Det verkade få honom på andra tankar. Jag pustade ut och åkte hem för att börja arbetsdagen trots att det kändes som att halva borde ha gått redan.
Jag tror att det är precis som med mig själv och många andra människor. Det var inte skorna som var det riktiga problemet. Kanske var han nervös för gymnastiken i sig, eftersom de inte haft den innan. Eller någonting annat. Det är bara det att detta barnet går inte att få information ifrån. Det är som att krama vatten ur en sten. Och vi som är vana med B, som för övrigt är som sin mor, som inte slutar snacka och gärna ventilerar alla känslor. Och allt annat också för den delen.
Nu när O kom hem så hade han haft en jättebra dag. Såklart. Det var inga bekymmer med skorna och jag har en känsla av att vi inte kommer höra någonting mer om det överhuvudtaget. Det är svårt att vara förälder ibland. Jag har nog med mig själv och mina egenheter. Men det skulle jag kanske tänkt på innan. Det är liksom lite för sent nu.
/CC
KommenteraDet har varit så galet varmt så länge och vi har behövt ha alla fläktar på i huset och svalkat oss med kalla duschningar emellanåt. Och då blir det så konstigt när det helt plötsligt idag blir 22 grader och svalt inomhus med. Jag tog till och med på mig en tröja och ett par jeans vid skolhämtning. Men det var faktiskt skönt att få en svalare dag. Solen ska komma tillbaka enligt väderleksrapporten, så då känns det helt okej att ha lite höstkänsla en dag.
Ikväll är jag ensam hemma med barnen då T är ute på sin månatliga middag med svenska killarna. Jag tycker oftast att det är mysigt att vara själv, så även ikväll, men det är såklart också mer att hinna med. Särskilt som jag lagade Marley Spoon medan jag skulle få ungarna att duscha, lyckas plocka undan efter mig och i resten av huset osv. Men det gick till slut. Och maten blev faktiskt jättegod. Jag är positivt överraskad över standarden på recepten. Dock negativt överraskad över att det tar mycket längre tid än vad som anges. Och det har jag hört av många.
Jag hade tänkt titta på en film, men innan jag är klar med allt nu ikväll har klockan blivit halv tio och nu är det för sent. Men jag ska se om det finns något nytt avsnitt av Husdrömmar som har släppts för då hade jag kunnat titta på det en stund. Det blir alltid myskänsla av Husdrömmar.
/CC
KommenteraIdag hade jag ett jobbmöte inbokat efter lunch. Det skulle ta en timme, men slutade med att vi blev kvar där i tre och en halv timme istället och klockan hann bli fem. Så när jag kom tillbaka hade jag mycket att jobba ikapp och satt till sju ikväll. T fick ta över min Marley Spoon- dag och så får jag laga imorgon. Så kan det gå.
T hämtade även ungarna från skolan (de har äntligen börjat sluta samtidigt istället för med en timmas mellanrum som det varit för att O och de yngre i Kindergarten ska hinna vänja sig vid långa dagar). Eftersom jag hade vår bil så åkte T passande nog med andrabilen vi hämtade igår. Men tyvärr hade O råkat trampa i hundbajs utan att någon märkte något och de kladdiga skorna hade han sedan trampat runt med i bilen. Första dagen i en annans bil. Kul. Men T storstädade den och nu är den som ny igen. Jag tackar min lyckliga stjärna att det inte var jag idag.
Jag har en sådan där dag när jag är helt slut, har bomull i huvudet och kort humör. Jag har inte haft det på länge men tror att jag kan härleda det till långa jobbdagar utan paus, utan att röra på sig och inget vattendrickande. När T och jag gör våra övningar under jobbdagarna hemma samt att jag har min timer på 30 minuter och dricker vatten varje gång den ringer- då verkar jag kunna undvika denna känslan ganska mycket. Bra att veta. Jag är 40+ och det är så mycket saker jag börjat förstå om min kropp och knopp först nu. Men bättre sent än aldrig.
Nu har det börjat regna, åska och blixtra ute och jag längtar efter en kopp te med mintchoklad framför Crossing Lines. Ungarna har somnat redan så det är upplagt för ett fint avslut på kvällen. Bomullen förtjänar lite lugn och ro.
/CC
KommenteraVi var just och hämtade vår nya bil. Vilken inte alls är varken vår eller ny för den delen heller, men det är den bil vi ska få låna av svenska kompisar medan de flyttar tillbaka till Sverige i ett år. Det är en Mitsubishi Lancer, tror jag den heter, och den har som jag nämnt vid mer än ett tillfälle manuell växellåda.
Vi åkte till deras hus ungefär en kvart, tjugo minuter hemifrån för att hämta den vid klockan två. De skulle bli upphämtade av airport shuttle klockan fyra och var mer än lite stressade över att hinna tömma allt, städa, packa klart, ta hand om sina ungar osv. så vi försökte hålla det så kort det bara gick. Vi åkte till ett husområde nära där de bor och där tränade T på att köra samt växla med vänster hand. Jag åkte med och det gick fint. Det tog några gånger innan det blev helt smidigt i korsningarna, men gick väldigt bra ändå. Något annat hade jag inte trott när det gäller honom.
Själv kände jag mig inte upplagd för att träna på körning idag så jag tog vår bil hem och T körde den nya. Men vi är fortfarande så otroligt tacksamma för redan imorgon behöver vi två bilar då jag har möten i Erina samtidigt som barnen måste hämtas från skolan i Terrigal. Ibland kan man bara inte förstå hur man haft sådan tur. Självklart kommer vi att sakna våra vänner med, men att folk lämnar är något man får vänja sig vid när man bor utomlands. Och dessa planerar ju att komma tillbaka!
Imorse stod alarmet på halv fem för klockan fem hade jag zoommöte med kursen. Det var mysigt för vi var bara tolv stycken så det blev väldigt lugnt och personligt. Jag hann också prata och dela med mig av lite av varje och det kändes bra. Jag har haft flera dåliga nätter i rad så tröttheten känns lite väl överväldigande idag, men jag får sådan energi av dessa möten så det är värt en trött dag någon gång då och då.
Det är 36 grader i Sydney idag och vi ligger nog inte långt efter här uppe på kusten. Därför har jag väntat med dagens promenad, men snart blir det förhoppningsvis lite svalare och då ska jag passa på att gå ut. Jag satt förresten i två timmar på altanen imorse och läste ut min bok, What happens in Greece. Så nu har jag valt en ny som jag ska börja på och det är bland det bästa jag vet att sitta framför bokhyllan och läsa på baksidan samt de första meningarna i böckerna jag inte ännu läst och välja vilken det ska bli härnäst. Så nu ska jag läsa någon sida ut Float Plan som blev den valda boken och sedan vika tvätt innan promenaden. Mysigt.
/CC
KommenteraVi har haft ännu en toppendag.
Idag var alltså den dagen där vi skulle åka på Ts julklapp från mig, det vill säga att åka ner till Sydney Fish Market och gå på Seafood Cooking School.
Imorse och många gånger innan så undrade jag varför jag gett honom denna present? Snacka om att gå utanför min comfort zone, att laga mat i grupp tillsammans med andra man inte känner. Eftersom att vi bara var två och man skulle vara i en grupp av fyra så visste vi att vi skulle bli ihopparade med andra. Andra som antagligen gillade att laga mat och troligtvis var duktiga på det. Andra som jag skulle laga mat till och bjuda på.
Hur som helst, dagen började med att vi åkte hemifrån vid halv nio imorse och direkt till Bronte. Där lämnade vi av ungarna hos I, som varit snäll nog att erbjuda sig att ta hand om dem i de cirka fyra timmar vi skulle vara borta. Vi hann inte mycket mer än att säga hej och hejdå innan vi behövde åka iväg igen för att vara framme till elva när kursen startade.
Vi var ganska många, runt tjugo stycken kanske, och allting började med att man satte sig i en skolsal med upphöjda platser och ett kök längst fram. Där höll två härliga kvinnor en demonstration av det vi skulle laga, hur man skulle göra samt att man fick lite allmänna tips om skaldjur (eftersom skolan ligger på en fiskmarknad). Temat på dagens kurs var Summer Italian och rätterna var musslor med en röra på persilja, vitlök, brödsmulor (vad heter det?) och lite annat som man gratinerade i ugnen. Det var även en spagetti med citron, krabba, örter och vitlök där med. Den tredje rätten var squid, alltså bläckfisk, som vi alla började med att sönderdela och rensa var sin. Det var en upplevelse, men roligt. Av dessa gjorde vi friterade ringar och till dem hade vi en god majonnäs med kapris, kornischens etc.
Vi hamnade på en bänk med två tjugofemåriga tjejer och det var bra för de var avslappnade och lätta att prata med. Vi delade upp rätterna mellan paren och så gjorde T vissa moment och jag vissa. Det gick bra, vi blev till och med klara först av alla grupper. Och jag är aldrig först med någonting. Man gick till rummet bredvid som var en matsal och där fick man duka sitt bord och äta med sin grupp. Man fick dessutom dela på en flaska gott vitt vin. Alla rätterna var verkligen supergoda tyckte vi alla. Det var en väldigt mysig upplevelse i alla moment och T är så himla glad och nöjd och pratar om att han vill göra det igen.
När vi kom tillbaka till Bronte så hade Ian och barnen haft det jättebra. De hade tagit med sig hunden och gått ner till stranden, lekt en stund där, ätit kyckling till lunch, lekt ännu mer och sedan satt sig alldeles utpumpade och tittat på barnfilm. Vi stannade i kanske två timmar till och satt med en kopp te och choklad och pratade i solen på altanen. V kom hem från jobbet efter en stund och joinade oss också. På vägen hem träffade vi förresten den lilla familjen som bor i vår gamla lägenhet (ovanför I och V) i trapphuset. Roligt att se hur saker förändras över tid.
Nu ligger barnen och T och jag ska se andra delen av den film vi påbörjade igår. Och jag kom just på att jag har möte med min kurs klockan fem imorgon bitti. Så kanske vore det en bra idé att lägga sig i tid. Det har varit en fin helg.
/CC
Kommentera