VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Har du ångest?

Den frågan fick jag från en nära vän hemma i Sverige igår. Hon har börjat få vissa tankar och symptom och undrar om det är ångest, utmattning eller något annat.

Detta fick mig att börja fundera. Jag har inte mycket ångest just nu, jag är i en ganska bra period av livet, men jag har verkligen haft mina svackor.

Innan vi flyttade till Sydney jobbade jag på ett arbete som inte var för mig. Jag lärde mig massor och många av kollegorna är mina vänner än idag, men jag jobbade som ett djur. Sex dagar i veckan, sena kvällar och aldrig blev man klar, sällan fick man uppskattning. Dessutom började jag känna mig utmattad och allmänt nere helt enkelt.

Problemet är också att man känner att man behöver göra en förändring, men man är ända in i märgen trött, så att ta tag i det där som är fel orkar man bara inte. Skriva CV och söka nytt jobb, flytta, göra slut eller vad det nu är, kan man inte ens börja orka med när man bara vill gömma sig under täcket och sova.

Så jag fortsatte harva och det blev värre och värre. På veckorna var jag okej för jag hade så mycket på jobbet och hann inte tänka på något annat. Men på helgerna eller de få stunder man kunde varva ner slog det emot mig som en knytnäve. Jag kommer ihåg att jag brukade förklara känslan som att jag hade en krossad flaska i bröstet. Det gjorde alltså fysiskt ont för att jag mådde dåligt psykiskt.

Jag började säga nej till saker. Jag minns att vi skulle på en nära släktings födelsedagsmiddag, men när jag kom hem från jobbet så kunde jag inte sluta gråta. Jag var som en blöt trasa och T fick gå utan mig. Många var de gånger under den här tiden då jag bara låg i sängen och grät, sov eller skrek i kudden. Det gjorde så ont. Det var också så svårt att sätta fingret på vad som var fel. Visst, jobbet var ju den stora boven, men det var ju många små faktorer som spelade in.

T var fantastisk under denna tid. Vi har pratat om det mycket efteråt och han har berättat hur otroligt jobbigt det var att se mig må så dåligt, utan att kunna göra något annat än att finnas där, trösta och dra ett större lass hemma.

Till slut, 2010, bestämde vi att vi inte orkade en höst och vinter till hemma i Sverige och tog beslutet att flytta till Australien. I november åkte vi iväg på vinst och förlust och har stannat sedan dess, men det är en annan historia.

Solen och friheten gjorde att jag började må bättre snabbt, men jag kände att det var så mycket obehandlat inne i mig och att jag skulle bli tvungen att ta tag i det, annars skulle det bara bubbla upp till ytan senare. Under hela tiden hade jag också problem med drömmar. Då pratar vi helt sjuka drömmar och jag vågar nästan inte ta reda på vad de betyder. Ungefär fyra gånger i veckan drömde jag antingen att folk kräktes på mig eller att folk kladdade bajs på mig. Gud, kan inte fatta att jag faktiskt skriver detta, men jag berättar om hur jag hade det och det var så det var.

Så jag letade upp en psykolog i Sydney och började gå dit en gång i veckan. Förutom drömmarna hade jag en annan sak också som jag behövde bli av med. Flera gånger per dag dök det upp tankar på olika situationer i mitt liv som jag skäms över eller som inte gått riktigt som jag velat. Det kunde vara småsaker, som något jag sagt till någon för fem år sedan till exempel, men sådana här saker bara poppade upp hela tiden och fick mig att liksom rysa till. Dessa behövde jag få bort.

Psykologen och jag pratade mycket (såklart) och började även med KBT. Jag fick läxor och en av dem var att skriva ner mina drömmar och sedan läsa upp för henne. Det är kanske inte en av mina stoltaste ögonblick när jag satt och läste upp för henne om den senaste drömmen där jag fastnat med lillfingret i en grävlings bajshål och inte kunde komma loss.

Det började så småningom bli bättre med alltihop. Av en slump hittade jag också vid denna tiden träningen och den hjälpte mig mycket. Och framförallt så fick jag verktyg som jag kunde använda när minnena/tankarna poppade upp eller något kändes väldigt jobbigt.

Jag hade inte riktigt några problem där i början med att ta steget att gå till en psykolog. Kanske för att jag betalade för det och på så sätt hade ”rätt till” att ta hennes dyrbara tid. Även om jag bara hade ”låtsasproblem” så var hon på en privatpraktik och jag kände att jag gjorde rätt för mig.

För det var detta min kompis sa att hon hade problem med, det jag tror att många andra också känner ”Jag är ju inte sjuk” eller ”Jag vill inte ta upp någon annans tid. Någon som verkligen behöver hjälp”.

Men så kan vi ju inte hålla på att tänka. Alla ska ha rätten att känna att de kan söka hjälp. Så fort man känner att ens liv påverkas negativt av vad det nu är man har problem med och att det tar upp mycket tid att oroa sig över, gå och sök hjälp! Man behöver inte vänta tills man går och skäller på månen innan man tar tag i det. Varför är någon annans problem viktigare än dina? Och det här med att man inte vet vad som är fel med en, det är ju hela anledningen till att gå till någon som vet.

Jag säger bara, våga tro på din egen lycka och våga reda ut vad som pågår där i huvudet. Det finns ingenting negativt som kan komma ut ur det. Förutom att plånboken får lida då.

Det var bara några tankar från mig så här på fredagskvällen.

/CC

IMG_3685

IMG_3686

De fina bilderna har T tagit hemma i Skåne.

De fina bilderna har T tagit hemma i Skåne.

Kommentera (2)

Träning och min snygging.

Jag har just kommit hem från gymmet och rider på endorfinerna. Så himla underbart det är att träna, tröttnar aldrig! Jag är väl extra glad för att detta är första gången på två veckor som jag tränar eftersom jag varit tokförkyld.

Det är torsdag och jag har mammadag. Vi vaknade vid 7.15 alla tre och jag hade en ganska bra natt faktiskt, vilket märks på mitt glada humör. Jag ringde till gymdagis, heter ju egentligen Playzone, och bokade in B till 10.15 och så drog jag på mig träningskläder och gjorde frukost. Vi hade inte så mycket hemma, men jag lyckades få ihop till hårdmackor med kokt ägg, kaviar, selleri och vårlök samt grekisk yoghurt med müsli och te. Mums!

Sedan vandrade B och jag iväg till Bondi Junction, jag droppade av henne och gick och drog av ett överkroppspass. De har precis fått dit en trappmaskin också, som jag ser fram att prova. I alla fall så hade B haft det väldigt kul på gymdagiset i 1,5 timme och var också glad när jag hämtade henne. Hon är helt inne på Princess Holly, så jag lovade henne att vi skulle gå ner till Cotton On Kids och se om de hade en magic wand (trollstav?). De hade dom och B valde ut en väldigt rosa en och var så glad och låtsades förvandla alla vi gick förbi till grodor.

Sedan gick vi hem och jag tog en snabbdusch och ligger nu och latar mig lite medan B sover. Nu ringde det just på dörren och det kommer en elektriker som ska hjälpa oss med tre lampor som vi vill ha upp. Här är det inte tillåtet att göra vissa elektriska arbeten själv (beror på försäkring), så vi får se om de kan hjälpa oss och vad det kostar. Jag hör dem prata där ute nu och han verkar lite tveksam till T’s tankar, ha ha. Vi får se hur det går.

Ikväll ska T på man night, dvs på pub och ut och äta med några andra killar, så det blir bara jag och B som får ha mysigt. Och så imorgon är det jobbfredag och sen helg med en massa planer. Hoppas bara jag lyckas hålla mig frisk längre än en vecka nu, för det har jag inte klarat sedan typ september.

/CC

Dags att gå till gymmet.

Dags att gå till gymmet.

När man packar ur väskan och det råkar lägga sig som en typisk bloggbild.

När man packar ur väskan och det råkar lägga sig som en typisk bloggbild.

Min snygging på väg ut med killarna.

Min snygging på väg ut med killarna.

Kommentera

Don’t worry mommy!

Idag har det varit jobbonsdag och lite regnigt. Tänk att man som svensk alltid blandar in vädret så snabbt i sina tankar och samtal. Jag tänker väldigt mycket på väder faktiskt.

I vanliga fall hade jag troligtvis gymmat efter jobbet, men jag har gett mig till imorgon att bli helt frisk efter ännu en seg förkylning. Men då man inte är van att komma hem i tid efter en jobbdag är det väldigt skönt att få göra det och jag passar på att njuta.

B är så gullig för tillfället. Det är precis som att hon har haft ännu en tillväxtperiod och kommit ut på andra sidan med så mycket ord och roliga uttryck. Igår sade hon ”Mamma, why do we need to borsta mitt hår när vi alla är så glada?”. Hon säger också ”Goodness me” om något händer eller ”Don’t worry mommy, I know what to do.” Så det blir många skratt och blickar mellan T och mig här hemma. Sedan får hon ett tantrum. Eller väcker en klockan fyra på morgonen så att man inte kan somna om- det hände imorse. Och då glömmer man hur söt och go hon är för en stund, ha ha.

Nu är det dags att försöka sova lite och så imorgon är det mammadag. Härligt!

/CC

Lilla bönan i sitt esse.

Lilla bönan i sitt esse.

Kommentera

Lyckan i att…

Lyckan i att:

– Grilla varje kväll istället för att använda stekpannan.

– Sitta ute och äta på balkongen trots att klockan är över nio på kvällen.

– Ha havsutsikt från frukostbordet.

– Gå ut på balkongen och spontant snacka med grannarna/våra bästa vänner och känna som man fortfarande pluggar och bor på korridor.

– Kunna gå i tio minuter och komma till en av världens vackraste promenadstråk (Bondi to Coogee walk).

– Få känna sig stark och frisk och kunna träna hårt medan dottern har roligt på gymdagis.

– Kunna bada när man vill. Denna punkt är mest för T, då jag endast badar cirka två till tre gånger om året. Men känslan av att veta att jag kan bada om jag vill även när jag inte vill är oslagbar.

– Få slippa snö, slask och mörker. Detta är inte för alla. Min syster till exempel bor i norra Sverige och älskar vintern, men jag klarar inte av den. Om det inte är en veckas skidsemester i Alperna vi pratar om. Då säger jag tack, ja tack.

– Ha en familj som man har roligt med och som alla vill umgås med varandra. Hela tiden.

– Veta att vi kan ta vår fina bil och åka en timme i endera riktningen och komma till andra vackra vyer och stränder eller naturområden. Variationen här runt är oändlig. Och då bor man ändå i en storstad.

Det finns så mycket mer, men detta är vad jag känner mig mest tacksam för just nu. Och självklart finns det lika mycket negativa saker i livet som man kan räkna upp, men idag fokuserar vi på det som är bra.

/CC

IMG_3643

IMG_3642 IMG_3645

Kommentera (2)

Sydney City vs Bronte Beach

Mitt liv är ganska fullt av kontraster får man nog ändå säga.

Varannan dag jobbar jag inne i centrala Sydney och trängs med andra pendlare som också är fast i likformigheten och har klätt upp sig i kostym eller dräkt för osynliga ögon. Betongen, arrogansen; men också pulsen, blandningen av människor och fusionen av olika länders mat att välja på till lunch är lockande, men oh så dränerande.

Och så varannan dag lever jag strandliv och gymliv i Bronte och gör allt det som en mamma ska göra och lite som en mamma inte ska göra. Där vi bor är så nära naturen, havet och grönområden, så att det känns lite som att man bor på landet eller i alla fall i en liten by.

Vi har bott mitt i smeten i Kings Cross och vi har bott längre ut i en liten cottage, mysig som få, men det är här vi hör hemma!

/CC

 

I denna byggnaden låg mitt förra jobb.

I denna byggnaden låg mitt förra kontor.

Ett tåg.

Ett tåg.

Chinese New Year på Martin Place.

Chinese New Year på Martin Place.

IMG_3620

Angel Place där det är konstant (oäkta) fågelsång.

Angel Place där det är konstant (oäkta) fågelsång i hela gränden.

MLC Centre.

MLC Centre.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna