Idag kom solen och lite värme tillbaka och vi kunde sitta ute och äta lunch samt vara ute för fikan, vilken råkade bli med brända kanelbullar. Men även brända bullar är ju goda och framförallt bättre än ingenting.
Vi hade även både vår byggare och en ny elektriker i huset Hörnan och äntligen känner vi att vi fått klarhet i hur vi ska fortsätta. Elektrikern lyckades ge oss ett billigare pris än de tidigare 70,000, så det var väldigt välkommet. Nu ska vi försöka köra på som sjutton i de dryga tre veckor vi har kvar i Sverige.
Sedan kom T’s syster med man och dotter och ska stanna hela helgen. De har varit i Kroatien med en annan familj och tältat i tre veckor och slog upp sitt tält på gräset för att tvätta och lufta. Såklart fick B då för sig att hon skulle tälta. Mycket riktigt, nu ligger T och hon där ute för B’s första natt i tält någonsin. Om det är konstigt att en 4-åring ej tältat förr så får man tänka på att vi bor i Sydney där man inte har allemansrätt och dessutom en del farliga djur, vilket gör att man inte bara lägger sig vartsomhelst.
Så nu ligger jag och O här i eget rum, men han rumlar runt som sjutton och verkar ha bestämt sig för att inte somna för det vore ju förfärligt ifall mamma skulle få en enda liten stund av lugn och ro i ”ensamhet” någonsin.
Livet är en konstant cykeltur i trött uppförsbacke. Allt medan alla andra verkar ha elcykel.
/CC
KommenteraVi står lite stilla just nu med renoveringen. Vi måste ha in ännu en elektriker som hjälper oss att planera och ger oss nya prisuppgifter. Innan dess vågar vi inte riva ner mer tak eller väggar av rädsla för att förstöra elledningar som sitter utanpå. Det enda vi gjort idag är att gå runt och märka ut vart vi vill ha kontakter, strömbrytare, element och så vidare. Men nu verkar det som att elektrikern kommer imorgon, så då blir det förhoppningsvis lättare att gå vidare.
Annars har jag spenderat en obehagligt stor del av dagen framför datorn för att fylla i de 17 sidor som behövs till ansökan för O’s dagisplats. Plus extra dokument och speciella skattenummer, vilka jag Skyperingde till Aussieland för att få tag på. Spendera varje dag som att den vore den sista, säger man. Jomenvisst!
Men B är i en härlig ålder nu (förutom tonårsbeteendet dårå) och säger en massa smarta och roliga saker. Idag frågade hon farmor ”Vart är det som luktar?” (Hon, som endast dessa månader har lärt sig att prata svenska och inte engelska blandar ihop vart och var). Farmor: ”Jag vet inte”. B: ”Kanske har någon fisit.” Farmor: ”Det var inte jag.” B: ”Jag tror inte att det var jag heller, för jag kände inget i min rumpestump.” Allt detta sagt med Tony Irving- brytning. Så söt!
Men nu sitter T och tar kort med mobilen på de signerade dokument som måste vara inne hos dagis ikväll (morgon i Aussieland) för scannern fungerar inte. Alltså, i 25 år har man vart man än varit, haft bråttom med att lämna in viktiga papper eller uppsatser och alltid ska skrivaren krångla. Vad är det för någonting? Kan det aldrig bara funka?
Det är en konspiration!
/CC
Kommentera
Idag fick vi en mindre trevlig överraskning.
Fast dagen började bra med att en man kom och fräste bort våra stubbar som blev kvar när vi fällde granarna på tomten. Sedan hade vår elektriker tid att komma för en ”konsultation”, trots att han är 70 år gammal och har gått i pension. Så långt, allt gott.
Bara det att vi inte budgeterat med några stora elarbeten i renoveringen i och med att elen verkade fungera okej. Men när vi började riva ner det fula innertaket för att få fram brädorna undertill, vilka vi sedan ska vitlasera, satt elledningarna lite dåligt till på vissa ställen och man skulle behöva flytta på dem. Där öppnade sig dock en hel burk med maskar (inte literally) och därför ville vi ha elektrikerns syn på saken. Det fick vi: Allt bör bytas och det kommer bli runt 70,000kr.
Say what?! Det är ett litet torp, 70 papp är en betydande procentsats av själva priset på huset. Ska vi behöva lägga det på el? T frågade om det inte fanns någon mellanväg att gå, någon slags torpversion, ha ha. Vi får se vad som händer och hur vi löser det, men det är myyycket pengar för ett litet hus. Pengar jag mycket hellre hade lagt på inredning, kök eller vafasen som helst som syns. Samtidigt vill man ju att det ska funka och slippa sitta i samma situation igen om fem år.
Andra gladare nyheter idag var att vi fick reda på att O har fått en dagisplats. Jippi! Vi började bli lite oroliga eftersom att vi behöver plats från mitten av oktober. Och oktober ju närmar sig med stormsteg. Problem: Detta är dagiset som B gick på innan. Hon frågar varje dag om hon inte får gå tillbaka till sitt gamla älskade dagis. Så nu blir det ”Nej, du får inte gå tillbaka, men din lillebror ska börja där istället.” Känns inte jättebra. Svårt också att lyckas med konststycket att alltid lämna honom sist och hämta först. Gah! Svåra i-landsbekymmer.
Nu ska jag lägga O och hoppas på en lång och ostörd natts sömn. Trots 70,000 anledningar att oroa sig.
/CC
KommenteraIdag skulle hyrbilen vi använde till Fiskebäckskil lämnas tillbaka och det fick svärföräldrarna äran att göra då de även hade andra ärenden i Lund. De tog med B också, vilket ju frigjorde lite tid och huvudbry. Jag tror att hon vant sig så vid att ha sina kusiner och mina kusinbarn nära så länge så att hon blivit understimulerad och därmed ganska jobbig de två sista dagarna.
Hur som helst så gick jag och lade mig i en timme samtidigt som O skulle sova. När jag vaknade låg jag kvar en stund och läste bok. Sådant som inte händer ofta med båda barnen hemma. Allt detta gjordes medan T var nere i Hörnan och dammsög av cirka 150 års damm från loftet. Arbetsfördelning.
När O också vaknat åt vi lunch och sedan tittade vi förbi huset och T innan vi gick vidare på en promenad. På hemvägen hade T börjat riva ner innertak på nedervåningen och det var damm precis överallt. Det slog mig än en gång att det är så synd att jag inte riktigt kan hjälpa till så mycket eftersom jag blir ju den som får ta hand om barnen. T erbjuder sig också, men han kan mer om husrenovering än vad jag kan. Jag har i alla fall suttit och kollat på tapeter och farstukvistar (plural? Kvistar eller kvister?) på Pinterest, så jag drar mitt strå till stacken ändå. Hrmm.
Imorgon klockan nio kommer en som ska fräsa bort stubbarna efter de åtta fällda granarna i trädgården. Därefter ska vi åka och handla arbetsskor med stålhätta och riktig sula (T trampade nästan på en spik idag med vanliga mjuka gympaskor) och när ungarna sover hoppas jag kunna riva lite tapeter.
Nu kör vi, Hörnan ska få ett ansiktslyft!
/CC
KommenteraDet är ingen bra idé att gå och lägga sig klockan tolv eller ett på natten flera kvällar i rad när man har kids (läs: behöver gå upp tidigt). Det har jag som så ofta fått erfara idag då jag är så in i bomben trött. Och eftersom att det regnar är jag lite väderdeppig också (en av anledningarna till att vi bor i Australien), så dagen är lite ofavoriserad. För att använda ett milt uttryck som säkert ändå inte är ett riktigt ord.
Dessutom har vi suttit och försökt lösa det rent logistiskt för morgondagen eftersom att vi då måste in till Lund för att vi har en tid för att fixa O’s svenska pass klockan 12.20pm. Klockan fyra måste vi sedan lämna tillbaka hyrbilen på ett annat ställe och därifrån måste vi få hämtning av T’s föräldrar och då blir vi för många i bilen, så en får åka buss men sedan bli hämtad i närmaste samhälle bla bla bla. Bara det att jag precis kollade på bokningsbekräftelsen och tiden för passet är såklart nästa tisdag och inte imorgon. Bra, CC. Måste gå ut och säga det till de andra nu. Poppis.
Annars måste jag nog bara gaska upp mig och se till att komma ut på en promenad eller så för att vakna till. Men så har man ju ungar. Och vår sulky är inte bra på grusvägar. Och han är för tung för att bära långt i Baby Björnen. Och… Ja, en sådan dag är det alltså idag.
Ursäkta mig medan jag går och drar ett täcke över huvudet.
/CC
Kommentera