Vi är ett trött pack för tillfället. T känner sig lite sjuk och sov inte inatt, B gick och lade sig halv tio igår kväll och lider för det idag. Nu låter det ju som att hon själv får välja när hon lägger sig. Så är ju självklart inte fallet, men det var en sådan där kväll när hon bara inte kunde komma till ro. Och jag, jag är bara allmänt trött och seg.
Så morgonen har gått i slow motion. Vi är tillbaka till att äta riktigt goda frukostar, så det blev äggröra, grillade tomater, avokado samt grekisk yoghurt med frukt och bär. Jag älskar verkligen helgfrukost!
Sedan skulle vi gå ut på en promenad. Men det började regna. Och vi var så trötta. Och dessutom var klockan inte så mycket. Så vi gick och lade oss när B skulle vila. Så vi sov, hela familjen, från elva till ett. Skönt! Man känner sig nästan lite busig på något sätt. Sedan åt vi lunch, vilket ovanligt nog blev en hälsosam version av en färdigrätt som vi värmde i mikron. Inte så väldans spännande, men det fyllde sitt syfte.
Nu är vi på väg till Ikea för den där kudden jag tjatat om. Jag har två stycken, men det blir liksom för tjockt och lite nackspärrsvarning. Så jag vill köpa en jättesmal. Och så ska vi köpa lådor för att organisera upp spegelgarderoben i B’s rum. Just nu trillar saker när man öppnar den och det är katastrof där inne. Så det ska bli skönt. Vi ska ha en låda för till exempel julsaker, olika lådor för B’s utväxta kläder osv. och så ska de märkas upp ordentligt. Det kommer att bli zen.
Och så ikväll blir det troligtvis tacos. Och vi håller på att titta på en gullig indisk film om ett par som blir lite kära genom det omtalade lunchlådesystemet de har där. Vi har redan kollat på den i två kvällar, men inte kollat klart. Allt blir så sent och så somnar vi typ i soffan. Tredje gången gillt ikväll. Blir bra det!
/CC
English:
Today we’re all tired.
T isn’t feeling very well, B didn’t fall asleep until 9.30 last night and me, I’m just exhausted in general. Luckily we received an extra hour last night due to the daylight saving, but yeah, still a tired family.
We had a nice breakfast with scrambled eggs, grilled tomatoes and avocado and also Greek yoghurt with fruits and berries. Yum! Then we were going to go out for a walk. But it started raining. And we were so tired. So we both ended up going to bed when B was going down for her nap. We slept from 11-1pm and all felt a bit better.
Now we’re going to IKEA for that pillow I’ve been talking about. I have two pillows at the moment, but they give me pain in the neck. And only one pillow is to low, so I need another, really skinny one. We also want to buy some plastic boxes for storage to organise the closet in Bs room. At the moment we have our Christmas decorations and B’s old baby clothes etc. in moving boxes and they are starting to lose shape and fall apart. We want it structured and nice in there with everything marked up and in its right spot.
Then, for tonight, we will probably have tacos. It’s been a while.
/CC
KommenteraIdag hade vi planerat en härlig lördag från början till slut. Jag började med att ligga och dra mig i sängen ända tills nio medan T gjorde Linn Löwes nyttiga pannkakor (keso, ägg, havregryn och dadlar, jag har lagt ut receptet tidigare). Jag hade ännu en dålig natt då jag vaknade klockan fyra och kunde inte somna om förrän vid halv sju. Avskyr att inte kunna sova, det finns något ångestladdat över det hela. Pannkakorna blev lika fantastiska som förra gången, verkligen ett bra recept.
Sedan packade vi ihop oss och åkte till Manly. Vi har alltid älskat Manly, det var här vi bodde och hängde när vi nitton år gamla kom hit första gången. Små grodyngel var vi då. Jag hade bestämt mig för och bokat en engelskkurs i Manly i tre månader. Men bara några månader innan det var dags att åka så träffade jag T och vi blev kära. Hade jag inte redan bokat så hade jag nog inte åkt alls, så det var en väldans tur. Men vi bestämde oss för att T skulle komma ner efter 1,5 månad. Sagt och gjort, han kom ner, vi hade massa skoj efter skolan och på helgerna och när skolan var helt slut så åkte vi upp längst östkusten och hittade på massa kul.
Det blev en liten utsvävning… Det jag skulle säga var att på något sätt så känns alltid Manly som ett semesterställe för oss och vi älskar att komma hit på helgerna. Vi började med att gå till det fantastiska svenska stället Fika. De har så himla god mat och det smakar verkligen genuint svenskt. När vi kom dit stod det en massa folk i kö och väntade på bord, men vi hade tur och efter fem minuter lyckades de klämma in oss på ett hörnbord. B sov så jag och T fick äta ifred, kors i taket och Halleluja! Jag tog deras underbara köttbullstallrik med mos, lingon och pressgurka och T tar alltid en toast Skagen. Mums var det! Till efterrätt hade de denna månaden våfflor med hjortronsylt och grädde, men när vi ätit klart så var vi alldeles för mätta, bohoo. Dock köpte vi med oss två små påsar godis, en för idag och en till påskägget om två veckor. Som man kan förstå är meal planen/”dieten” över nu. Dock kommer vi fortfarande att försöka äta nyttigt, fast med vissa undantag, som till exempel idag.
Nu är vi på Shelley Beach och B och T är i vattnet och badar. Jag är ju en badkruka av rang, så jag sitter här under palmerna och njuter av tystnaden istället. Det är skönt väder och sol, men behöver vara betydligt mer än dagens cirka 23 grader om jag ska våga mig i vattnet.
Om en stund ska vi dra oss hemåt och T är så exalterad nu när vi äter vanligt igen och han kan hitta på något roligt att laga till ikväll. Hans två största intressen i livet är matlagning och fotografi och det gynnar ju mig, ha ha.
Imorgon kör vi troligtvis en lugn dag här runt, men ska äntligen försöka åka till Ikea för en ny kudde till mig samt titta förbi K och bebisen. Mys!
/CC
English:
Today we had a full day of fun planned. I had slept badly again, woke up at 4 and couldn’t go back to sleep until 6.30am, so I stayed in bed while T organised pancakes for breakfast. He made Linn Lowes’ pancakes with cottage cheese, dates, egg and oats and they are so tasty! I’ve written down the recipe before in here.
After breaky we packed up and went to Manly. We have always loved Manly, ever since we lived there the first time we came here when we were 19 years old. I had booked a trip there to study a 3 month course in Cambridge English, this was just before I met T. When I met him and we fell in love I didn’t really want to go, but luckily everything was booked and I had to go. We decided that T would come and join me after 1,5 months and so he did. We had lots of fun in the evenings after school and on the weekends, but when school finished up all together we travelled up the East Coast together and had lots of fun. Anyway, that was a bit off topic, I just meant to say that every time we come to Manly it feels like a holiday.
We went straight to the wonderful cafe ”Fika”. They serve Swedish food and everything is unbelievable good and it feels like you’re back home. I had a plate with meatballs, mashed potatoes, lingonberry jam, pickled cucumber and sauce and T had his usual, a sandwich with avocado, prawns and lots of other goodies. B was sleeping the whole time, which was such a blessing. Afterwards we were planning on ordering their waffles, but we were too full, bohoo. We did however buy two small bags of lollies, one that we finished today and one for the Easter eggs in a few weeks.
Now we’re at Shelley Beach and T is with B in the water while I am sitting here enjoying the shade and some alone time. It’s a warm and lovely day, but to me 23 degrees is not enough for even remotely wanting a swim.
Soon we’re going to go home and T is super excited that the meal plan is over and that he can cook something fun and yummy for tonight. We are still going to try to eat healthily, but with some exceptions, like today.
Tomorrow will probably be a semi-lazy day around here, with a trip to IKEA and a stop by at K’s and the little baby. More on that tomorrow.
/CC
Kommentera(Från ett djupt inlägg om barn och missfall igår, till matschema och makros idag. Men sånt är ju livet. Varning för mycket snack om hälsa och mat!)
På söndag har jag ätit enligt min meal plan i tre veckor och det har faktiskt gått jättebra. Som jag alltid är noga att nämna så tror jag inte på fenomenet diet, utan tror både att det är dåligt för kroppen samt att man går upp mer sedan när man börjat äta som vanligt igen. Men jag har alltså räknat makros. Det har jag gjort mest för att jag vill öka min muskelmassa och därför har mitt proteinintag legat jättehögt.
Det ironiska i det hela är att dessa tre veckor har yttre omständigheter gjort att jag tränat mindre än vanligt, bara två gånger i veckan istället för normalt fyra. Visserligen har jag gått mycket och rört mig på andra sätt, men tyvärr alldeles för få tunga viktpass på gymmet. Detta, tillsammans med det faktum att jag de allra flesta dagar inte nått mitt proteinmål, har gjort att jag har gått ner två kilo. Jag är inte ledsen för det, musklerna kan jag fortsätta att bygga sedan och mest är jag glad för att jag kommer i mina byxor igen utan att känna som jag är fast i en tvångströja (tvångsbyxa).
Detta sättet att äta på är i stort inga problem, för man behöver aldrig vara hungrig. Jag äter mycket, särskilt protein, men det gäller bara att stoppa i sig rätt saker. Den enda gången jag varit hungrig är efter frukosten och det är för att gröt inte funkar på mig. Gröt är djävulens påfund och en knapp timme efter jag ätit upp har jag ett orkansug i magen som gör att jag vill äta vad som helst som kommer i min väg.
Så här har en vanlig dag sett ut:
Frukost:
Havregrynsgröt med 1 dl frysta bär, 1 dl mandelmjölk, svart te och vatten med äppelcidervinäger.
Snack:
Ett grönt äpple i klyftor med 1 msk ABC-smör (Almond, Brasil nut, Cashew)
Lunch:
Omelett på fyra äggvitor, 1 dl quinoa, stor gurka och tomatsallad. Detta blir man faktiskt jättemätt på!
Snack:
Två riskakor med skivad kalkon
Middag:
Typ:
Kyckling (200-250g- mycket för att uppnå mitt proteinmål) med ugnsbakad sötpotatis och sallad
Lax i ugn med en varm röra på zucchini och cocktailtomater. Mycket godare än det låter!
Så enligt mig, god mat och inte svårt egentligen. Det krävs bara en del planering, strukturerade inköp och att man kan hålla sig borta från choklad.
Men the proof is in the pudding, jag har gått ner drygt 2 kilo och hela två cm av på rumpmåttet.
Hej alla mina byxor!
/CC
English:
On Sunday I have been eating according to my meal plan for three weeks and to be honest it’s been fine. I haven’t had many moments at all where it’s been really hard. I want to mention yet again that I’m against dieting as I don’t believe in it. I don’t believe it’s good for our bodies to walk around hungry and I think that after most diets you will gain weight again when you start eating normally. What I have been doing is counting my macros, mainly due to me wanting muscle growth.
The irony in this is that during these three weeks I have been training just two sessions per week at the gym, compared to my normal four. And this, together with me not reaching my high protein goals most days, has made me lose a little more than two kilos and 2 cm off the measurement around my bum. I’m not unhappy with this result, I can keep on building muscle going forward.
This way of eating hasn’t really been hard as you never have to go hungry. You can eat a lot, you just have to make sure you eat the right things. The only exception for me has been after breakfast every day as porridge doesn’t work for me. I mean, after one hour I’m so hungry I could eat a whole cow. But I’ve also been too lazy to cook something else seeing as porridge in the microwave is so god damn easy.
This is what a normal day would look like:
Breakfast:
Porridge with 1dl frozen berries, 1dl almond milk, black tea and cold water with apple cider vinegar.
Snack:
One green apple in wedges with 1tbsp ABC-butter (Almond, Brasil nut, Cashew)
Lunch:
Omelette made of four egg whites, 1dl quinoa, large cucumber and tomato salad. This is actually very filling.
Snack:
Two rice cakes with sliced turkey breast.
Dinner:
Something like:
Chicken (200-250g- a lot, just to try to reach my daily protein goal) with oven roasted sweet potato and a salad.
Oven roasted salmon with a warm stew of cocktail tomatoes and zucchini. It’s a lot better than it sounds!
So, according to me this is not too bad. It’s tasty and filling, it just takes some planning and motivation to keep away from chocolate. But it works, 2 kilos down and 2 centimetres less bum to carry around.
And finally I can wear my pants comfortably again!
/CC
Det här med barn.
När vi bestämde oss för att det började bli dags för att försöka få barn i 2013 så tog jag ut spiralen och vips!, på första försöket blev jag gravid. Rolig kuriosa kan vara att B blev till i Sverige på vår semester där, så hon är en mycket svensk australiensisk medborgare.
Jag hade det väldigt jobbigt i början av hennes liv. Jag blev aldrig diagnostiserad med Post Partum Depression, men så här i efterhand tror jag att jag hade en släng av något.
Det var otroligt svårt att gå från den träningsgalna, självständiga tjej som alltid var ute och åt eller hittade på roligheter med sina vänner i det vackra och pulserande Sydney, till en trött och skadad mjölkmaskin. Jag hade inte några som helst problem med att knyta an till min nya bebis och det är jag väldigt glad för, men den stora förändringen (trots väntad) blev för mycket för mig.
Dessutom hade jag en lång förlossning (30 timmar) som slutade med tvingad epidural och foreceps (tång?). Dock hade inte epiduralen hunnit verka när de var tvungna att dra ut B då hennes heart rate sjönk drastiskt och därmed var det första hennes små öron fick höra: ”That hurts like f*ck!” när de skar för att komma till med tången.
Nåväl, efter ett och ett halvt år kom en klar vändning och nu, när B är två och ett halvt, njuter jag mycket av att vara mamma. I slutet på 2016 började jag känna mig redo för ett syskon till B, jag har alltid sett mig själv med två flickor, och tanken blev starkare när båda mina svenska tjejer här blev gravida. Det vore ju drömmen att få vara mammalediga alla tre på samma gång!
I augusti när vi kom tillbaka från Sverige slutade vi använda skydd och jag köpte ägglossningstest för att ha lite koll på bättre dagar osv. Ägglossning två efter detta blev jag gravid. Vi blev jätteglada, såklart, och delade så småningom med mina gravida vänner trots att det fortfarande var tidigt.
I vecka sex gick jag på ultraljud. Allt såg bra ut, men man kunde inte höra hjärtljud, vilket tydligen är helt normalt så tidigt. Jag skulle komma tillbaka efter en eller två veckor. Under denna tiden var jag väldigt trött, hade extremt ont i brösten och mådde illa på eftermiddagen och kvällen. Jag tyckte hela tiden att det var underligt att denna graviditet var så annorlunda mot min förra, vid denna tiden låg jag hemma på soffan sjukskriven och var grön i ansiktet då, men hopades så innerligt att jag skulle slippa det vidriga stadiet denna gång. Ibland tänkte jag till och med, det kanske är en pojke och att det är som de säger att man mår mindre illa med pojkar.
I nionde veckan började det komma lite blod i trosan. Inte mycket och inte klarrött. Ingen fara, intalade jag mig, det blöder ju ofta lite och gjorde även när jag var gravid med B. Men det fortsatte bli färg på pappret när jag torkade mig och dagen efter gick jag till min GP som bokade in mig på Early Pregnancy Assessment Clinic morgonen efter. T och jag gick dit, det var mycket väntan, men till sist fick jag göra ett ultraljud som visade att plutten inte hade växt något sedan sist för två veckor sedan. Det var med allra största sannolikhet ett missfall. Vi fick vänta lite till och jag messade till min chef att jag troligtvis inte skulle komma in till jobbet den dagen och berättade kort vad som hänt. Hon hade inte ens misstänkt att jag var gravid.
Våra farhågor blev bekräftade att jag hade fått missfall i slutet av vecka nio. Nu var det bara att välja metod. Antingen kunde vi bara vänta på att allt kom ut av sig själv eller få ut det med piller eller ingrepp, vilket de inte rekommenderade. Vi bokade en tid för alternativ två, piller, dagen efter.
När jag messade min chef och skrev ordet missfall så kände jag hur jag ville gråta. Men då vi satt i ett tyst väntrum tillsammans med en massa andra människor tänkte jag, Äsch, jag får bita ihop tills vi kommer hem. T tog också ledigt den dagen och dagen efter och från sjukhuset åkte vi och åt lunch på ett härligt ställe här borta där man normalt inte får bord. Vi hade mysigt och kände oss okej. Det som hände är att den där gråten aldrig kom. Jag har fortfarande inte gråtit över mitt missfall. Och det känns lite konstigt.
Dagen efter åkte jag så in till sjukhuset och låg där i åtta timmar medan jag fick olika sorters piller för utdrivning. De gav mig stark smärtlindring så smärtan var absolut överkomlig. Jag skickades hem med rådet att vara ledig och sängliggande dagen efter också. Det blödde hela tiden, men inte så mycket som jag förväntat mig och inga kramper.
Två veckor senare fick jag förklaringen, pillerna hade inte funkat helt och det fanns tissue kvar inne i mig. Vi valde att vänta i två veckor till för att se om det kom ut av sig själv och två dagar innan jul, efter en dryg månad av ”mens” så fick vi det glada beskedet att allt var ute. Bästa julklappen! Nu var allt slut och vi kunde börja på nytt igen.
Jag vet att ett missfall är väldigt olika från person till person och beror mycket på omständigheterna. Vi har redan ett barn. Det betyder att vi vet att allting har fungerat en gång och sannolikheten är ganska stor att det ska göra det igen. Dessutom gick det snabbt. Vi hade inte försökt i månad efter månad, år efter år. Och sedan, nummer tre, det kändes inte verkligt. Jag kände mig gravid, jag hade symptom, men inte ens en tiondel av de jag hade förra gången. Kanske kände jag undermedvetet att det var något som inte stämde?
Jag tänker så här; om vi blir gravida igen och allt går som det ska så var detta en väldigt jobbig sak som hände, men absolut överkomlig. Dock, om vi inte kan få ett till barn är detta missfallet början på en katastrof i våra liv.
Men, jag ger inte upp än!
(Observera att detta är våra upplevelser och mina tankar. Jag pratar inte för någon annan än mig själv och dömer ingen för några tankar eller känslor annorlunda än mina. Jag är även extremt tacksam och medveten att jag har ett barn redan och att det hade kunnat vara värre.)
/CC
I’m writing about the hardships of falling pregnant, having a young baby and also the miscarriage I had in October last year. I’m sharing my thoughts and experiences on what happened to me. Someone else in the same situation would probably say something totally different. But this was me. This is me.
/CC
KommenteraIdag var jag tvungen att gå lite tidigare från jobbet eftersom att det, som tur var, kom fram att jag måste hämta B från Preschool. Det var rena turen, jag råkade nämna något om min gymväska imorse varpå T bara ”Men, du ska ju inte gå till gymmet idag”. Eh, nähä? ”Ja, men du måste ju hämta B på dagis.” Det hade han alltså glömt att säga. Det han hade sagt var att han hade några möten idag, från 9 på morgonen och framåt. Och resten skulle jag alltså dra slutsatser om själv. Det är inte lätt alltså!
Annars har det varit en vanlig jobbdag, förutom att ACn var sönder så det har varit så enormt varmt på kontoret samt dålig luft. Och inte hjälpte det att en dam nära mig tyckte att det luktade ”construction site” av någon anledning som jag inte vet och höll på att spruta någon slags köksrengöring med vaniljlukt runt sig. Så det har varit som att sitta i en vaniljsliskig bastu hela dagen. Behöver jag ens säga att jag har huvudvärk?
Sedan har jag fått lite nya namn i och med min frisyr. En av IT-killarna googlade ryska Bond-brudar och fastnade vid namnet Natalya. Och en annan kallade mig för ”a tall Björk”. Som sångaren alltså. Fast lång. Ja ja, kul att man kan roa någon. Dessutom är väl allt bättre än Berlinmuren, som de kallade min lugg första dagen.
/CC
English:
I left work a little bit early today as I had to pick B up from Preschool. Luckily T managed to communicate it this morning, but just by chance. I was saying something random about my gym bag and he said ”But you’re not going to the gym today.” And I’m like ”Am I not?”. ”No, you have to pick up B from preschool, remember?”. And this was a bit funny. The remember part was based on him telling me that he had a few meetings today from 9am and forward. And in saying that he expected me to understand that I needed to pick her up in the evening. Clear as mud.
Otherwise it’s been a pretty normal day in the office. Except that the AC wasn’t working, so it’s been so stuffy all day. And then a lady not far from me started imagining that there was some kind of ”construction smell” and started spraying kitchen cleaner with vanilla scent everywhere. Very hard to breathe then. Let me say that I’ve had a headache most of the day.
And other than that my new hairdo made the IT-boys make up some new names for me. This time one of the boys googled Russian Bond girls and stuck with Natalya. And the other one called me a ”tall Bjork” (as in the singer). Well, it’s better than ”the Berlin Wall” that they called my fringe when I came back the first day.
As long as I can make someone happy…
/CC
Kommentera