Dagen började bra med frukost på balkongen och sedan promenad ner till stranden för att möta upp våra vänner L och A klockan tio. De har bott i London i fyra år, men just flyttat hem och inga kan vara gladare än vi (B är gladast av alla!).
Vi hängde i skuggan på gräset och snackade en massa medan B och O sprang runt och hade roligt. Bra start på dagen! Efteråt gick vi hem, åt lunch på balkongen, vilade och sedan åkte vi till James Bond-huset som T och jag kallar det då det är helt olikt alla andra hus man sett i sitt liv. Där parkerade vi bilen och gick Coast Walk:en mot South Coogee. B gick själv och O fick sitta på pappas rygg. Väldigt härligt! Många imperativ idag!
Nu kollar T och jag på Donton Abbey och jag har just avslutat maten med en skål med jelly. Innan vi flyttade hit hade jag bara smakat det i USA en gång, då var det grönt och smakade kemikalier. Men vi har lärt oss att gilla den versionen de har här, eftersom våra vänner/grannar ofta ger B när de har gjort en skål. De lägger hallon i botten och sedan en osockrig jelly ovanpå. Och tvärtemot vad man tror så smakar det väldigt fräscht och är favoritefterrätten hos många fitnessgurus då den är förhållandevis nyttig.
Nog om det, nu är det snart sängdags och sedan kör T och jag date day 2/2 imorgon.
/CC
KommenteraDet är helt jäkla galet, men jag har badat idag igen! Jag har alltså badat varenda dag detta året (No, you di’nt! Jo, jag gjorde just ett dåligt nyårsskämt. Jag är min pappa.).
Vi har idag en av två helt ensamma dagar, bara jag och T. Det började redan igår kväll när ungarna låg och sov och vi satt ute på balkongen och drack GT och åt havskräftor och pratade om livet. Och så bestämde vi att idag får T bestämma vad vi ska göra och på fredag är det min tur. Barnen är nämligen på dagis medan vi båda är lediga från jobb, plötsligt händer det!
Vi blev nästan helt obestämda om vad vi ville göra, för för en gångs skull finns det så himla mycket. Men T bestämde att vi bara skulle gå ner till stranden här i Bronte, ligga i skuggan och läsa, bada tillsammans och köpa lunch och färskpressad juice från Jenny’s när vi blev hungriga. Det är ju stört omöjligt att bara ta det lugnt på stranden med ungar. Sagt och gjort, så blev det. Nu är klockan kvart i fem och det är snart dags för T att hämta ungarna och en vanlig kväll startar. Fast först ska vi nog hinna ligga lite. Man måste ju passa på!
Själv har jag inte helt bestämt vad jag vill att vi ska göra på fredag. Troligtvis åker vi till Palm Beach, går upp till toppen, badar lite och äter på Boat Shed själva. Eller åker till Manly… Eller… Gah! The pressure. Helt underbart hade ju också varit att bara ligga i sängen och binge watcha serier och beställa hem pizza.
Men jag behöver nog inte oroa mig för att jag inte kan bestämma mig. En av ungarna kommer säkert känna av glädjestämningen och bestämma sig för att införskaffa någon konstig sjukdom man aldrig hört namnet på, så att vi alla får vara hemma istället.
Närå, det blir nog topp!
/CC
KommenteraIgår frågade någon mig hur mitt 2018 har varit och jag hörde mig själv svara ”Average”.
Men sedan började jag rannsaka mig själv och tänkte “What the actual fuck?”. 2018 var det året då vi fick lära känna vår solstråle, O, eftersom han bara var 1,5 månad på nyår 17/18. Jag och ungarna spenderade tre fantastiska månader i Sverige med familj och vänner och det var den varmaste sommaren sen jag vet inte när. Vi köpte vårt sommarhus i Skåne och även om renoveringen stått på paus (Ts pappa och byggaren har istället byggt om deras egna badrum då det blev en läcka strax efter vi lämnat Sverige), så har bara tanken på det och de kvällar vi suttit här och planerat, varit så värt det. Jag var mammaledig mesta delen av året, men började jobba i november och hade faktiskt riktigt roligt på jobbet. Min IBS har varit bättre eftersom att jag tänkt mer på vad jag ätit och jag har i slutet av året gått ner fyra kilo och känner mig mer som mig själv, plus att jag kommer i mina kläder igen.
Dessutom har jag börjat resan med mina ”skador” och känner att jag börjat få mer förståelse för vad som kan göras och hur det fungerar. Dessutom har vi mycket spännande framför oss med flytt, leta nytt jobb, nytt dagis och förhoppningsvis träffa lite nya vänner. Kan man kalla det för ett average år? Och vad faen har man för förväntningar på ett sketet litet år om inte detta räcker?
Och, till sist, vi har varit sjuka jäkligt mycket, men det är småpotatissjukor. Jag och min familj är friska och glada och det betyder ju faktiskt mer än allt annat!
Bring on 2019! Jag ska försöka vara mer tacksam för vad jag har och vad jag får.
/CC
KommenteraGott Nytt År!
Det är sista dagen på 2018 och vi har varit och firat ”dagsnyår” med våra vänner i Woronora, trekvart söderut. K med familj var också där och de fem ungarna har busat och sprungit runt som galningar, men haft det så roligt!
Varje gång vi har varit hos dem känner jag mig som jag varit hos familjen på en söndagsmiddag, tankad med värme, mys och glädje. Det är tyvärr inte så ofta man får den känslan när man bor på andra sidan klotet från sin blodfamilj och närmaste.
Vi åt räkor, pilgrimsmusslor, pajer, grillat kött med olika sallader och en massa annat. Väldigt gott! Dock höll jag mig ganska nyttig, gluten- och dairy free. Orkar inte med en matbakfylla imorgon.
Väl hemma igen knackade vi på hos kompisarna nedanför. De hade också fest. Det har blivit en naturlig delning där alla våra barnlösa vänner (vilka alla bara råkar vara gay) förståeligt nog föredrar att fira nyår utan barn och faktiskt festa på lite. Så vi crashade deras party en halvtimme eller så, innan vi gick upp och kastade ungarna i säng.
Sedan tittade T och jag på Grevinnan och Betjänten som sig bör och nu har T gått ner igen för att fira tolvslaget med dem. Jag själv har kämpat hela dagen för att förtrycka min förkylning, men nu går det inte längre. Alltså kommer denna tjej patetiskt nog lägga sig att sova 23.30 och inte stanna uppe för allt smällande.
Update: Jag fastnade framför Sex and The City 2 på TVn och var faktiskt vaken till lite över tolv. Men någon nyårspuss fick man inte.
Det finns ju alltid nästa år!
/CC
KommenteraDag två av sjukdom och jag har inte orkat mycket idag heller. Så himla surt att semesterdagarna bara går åt till att ligga och läsa på sängen medan familjen är och badar och så vidare.
Ja ja, nog med klagande. En positiv grej är att de äääääntligen blivit klara med våra balkonger. De började när vi åkte till Sverige i juli, så det har pågått ganska länge nu. Tyvärr har vi sålt våra balkongmöbler, ha ha, smart move, så vi har lånat grannarnas medan de åker till Brasilien i några veckor och tills vi flyttar.
Imorgon är tanken att vi ska åka till några vänner för en nyårslunch, K med familj ska också dit, så då får det fanimig vara nog med sjuka. Planen är att vi hänger där på dagen/kvällen och sedan kommer hem och äter lite skaldjur bara vi två här hemma. Snacka om att nyårsafton har ändrats sedan man blev mamma. Vi brukade stå i folkhavet och titta på fyrverkerierna på Sydney Harbour Bridge. Numera får man vara glad om man ser en bit av fyrverkerierna för barn på tv klockan nio.
Men vår tid kommer igen. Ungarna behöver bara bli lite större. Sedan är det vår tid. Längtar!
/CC
Kommentera