Halv fem gick vi upp denna lördag. Känns rimligt ändå.
Jag skrev mitt andra inlägg imorse om hur O hade vaknat på natten och jag låg på golvet och klappade på honom. Att han sedan hade somnat och jag gick tillbaka till min säng och skulle precis till att somna, då började han igen. Jag ville börja gråta. Då hade jag inte kommit isäng förrän efter 12 och så vaknar han för dagen 4.30 med gråt inemellan också. My gawd.
Men det var bara upp och fixa frukost till båda två då B också vaknat av allt ståhej. En stark kopp te och sedan get on with it. Vid halv nio promenerade vi till stan/byn (vet aldrig vad jag ska kalla stadskärnan här) för att köpa en present till Millie på dagis som hade födelsedagkalas klockan två. Och än en gång slogs jag av hur mysigt det är, folk som sitter ute vid esplanaden och äter frukost med solen som glittrar över vattnet framför sig. Alla är glada, ser intressanta ut och atmosfären känns så fin på något sätt. Det känns som en semester och det är ju faktiskt så, för hit åker folk på semester (även andra aussies) och här får jag bo! Bliss.
Hem igen för att sova ikapp lite efter kass natt och sedan iväg på kalas på lekplatsen vi brukar gå till. Det var tre kalas i samma park, så vi råkade gå fram till fel först och frågade om det var N’s födelsedagsfest, men det var det alltså inte, ha ha. Vi hittade rätt på andra försöket och där var många trevliga människor att prata med, med barn på samma dagis som våra kids. På hemvägen slog vi följe med ett par med sin dotter som bodde på vår parallellgata. Väldigt mysigt.
Sen var det hem och då var T hemma! Kramar, gos och glada barn. O blev så till sig att det slog kullerbyttor i hjärtat på mig. Tro sjutton han blev glad, helt plötsligt är pappa borta en vecka och man har ingen aning om ifall den där snälla mannen någonsin kommer tillbaka.
Lite senare pratade vi med T’s pappa och vår byggare (pappans kompis) om nästa steg för Hörnan. Det verkar som att de börjar få tid till att börja fixa och bygga nu (rör, bygga om väggar, gjuta golvplatta etc.) och vi är så exalterade!
Watch this space.
/CC
KommenteraFredag idag och så himla skönt att börja jobbveckan på en torsdag. Jag känner mig helt slut efter långa dagar på nytt jobb och dessutom från att vara ensamstående förälder. (Ändå sitter jag här klockan halv tolv- gå och lägg dig, CC).
Det har varit en händelserik vecka; T borta, samtal i måndags att jobbet var mitt, jobbstart i torsdags och nya kollegor och massa nytt att lära sig. Men jag känner en inre lättnad nu, både finansiellt såklart, men även att detta nya liv kan fungera för oss och verkar bli precis så bra som vi knappt vågade hoppas på. Hur bra får framtiden utvisa.
T kommer hem imorgon, men först ska jag och ungarna på kalas. Alltid roligt när man inte vet ens hur ungen som fyller år ser ut, än mindre dess föräldrar. Men det blir bra, kalas är tydligen inte till för mig har jag hört…
Nej, nu måste jag lägga mig. Kan inte höra mig själv tänka.
Fast jag är lite hungrig…
/CC
KommenteraFörsta dagen på nya jobbet överstökad och det var faktiskt väldigt bra!
Vi lyckades få ihop det med buss till dagis, sedan hämtade grannarna mig där klockan åtta och körde mig till jobbet. Ja, det är helt sjukt, men de blev liksom förolämpade om jag sa nej. De ska köra och hämta imorgon också. Väl på jobbet var alla väldigt trevliga, de hade planerat och utförde en introduktion hela dagen proffsigt och de är väldigt moderna med alla system i Cloudet, MAC-datorer och fem olika system med elektroniska fakturor etc., vilka alla kommunicerar med varandra. Kan nog bli något av det här, tänker jag.
Så blev jag alltså upphämtad vid fem, körd till dagis, pickade upp kidsen och halva sandlådan, hem och mata/stryka/bada/packa och nu är de små äntligen i säng så jag kan njuta i en hel timme innan det är sängdags för mig och allt börjar om igen imorgon.
Men sedan är det helg och på lördag kommer T hem igen. Så det blir fint det.
/CC
KommenteraDagen före Dagen D.
Jag har fixat och pillat, tagit fram mina gamla businesskläder (avskyr den typen av kläder, men måste kolla av läget innan jag går över till en mer casual stil), förberett lunchlådor för kidsens morgondag samt fräschat upp lite jobbkunskaper. Det hjälper kanske inte så mycket, men jag tycker att det är skönt att titta igenom lite anteckningar och så för att känna att man gjort något i alla fall.
Sedan skulle jag stryka nämnda businesskläder. Det gick sådär. Strykjärnet blev bara pissljummet och vattnet läckte så det blev blöta fläckar. Allt medan hämtningstiden på dagis kom närmare och närmare. Till slut bestämde jag mig för att gå över till grannarna H och H och låna deras strykjärn. Det gick bra och vi hade ett trevligt snack där jag även lämnade min extranyckel till huset hos dem. In case of emergency. Nästa gång vi schabblat bort nycklarna vill säga. Så hem igen och ska börja stryka med deras för övrigt dammiga och nog inte så ofta använda järn. Men det funkar inte heller!
Här börjar jag tvivla på mig själv (håller mig så mycket det går till strykfria kläder) och börjar leta efter en ON-knapp på instrumentet. Ha ha för övrigt.
Efter ett tag ståendes som ett frågetecken kom jag på att testa ett annat uttag. Sedan vattenkokaren. Också döda. Då insåg jag ju att det var något större problem och gick in i skafferiet där proppskåpet sitter. Mycket riktigt, huvudswitchen stod på OFF. Jag flickade tillbaka den och Voila! allt funkade igen. Lampor och annat hade fungerat hela tiden, så det var inte solklart att strömmen gått. Dock hörde jag att kylskåpet gick igång igen, så tur ändå att jag upptäckte det snabbt.
Efter att jag under stress strukit klart kläderna var det dags att bussa till dagishämtning. Och när vi kom hem igen så var det bara att lämna tillbaka grannens strykjärn, vilket jag alltså inte behövt låna överhuvudtaget. Ja ja, så kan det gå. Vi pratade om mitt nya jobb och de frågade hur jag skulle komma dit. Sekunden senare hade de erbjudit att köra mig från dagis till jobbet så att jag skulle spara en timme. Och jag sa såklart nej. Men de godtog inte ett nej. Så nu blir det tydligen så.
Jag är såklart jättetacksam, men känner mig också som en stor bebis. Blöjor i storlek M, någon?
/CC
Kommentera