Det sjukaste sjuka hände idag.
Innan lunch kom mina två chefer och frågade om catch up med min kollega. Efter mindre än tio minuter kom de tillbaka och ville ha catch up med mig. Inga konstigheter så långt, det är fredag och ibland vill de kolla läget och så vidare. De började med ”Unfortunately…” och jag tänkte Shit, nu kommer det gå illa. De berättade att min kollega just hade fått gå. De berättade att hon hade misskött sig och jag satt där helt chockad.
På äldre dagar har jag blivit lite paranoid. Jag vill inte ge för mycket detaljer i skrift om andra människor, för jag vet inte vad man får och inte får säga enligt mitt kontrakt och så vidare. Men detaljerna spelar ju egentligen ingen roll. Vi gick i alla fall tillbaka till kontoret och det blev minst sagt lite awkward när jag följde henne ut och sade hej då. Sedan gick jag och min närmsta chef en liten runda i solen och han berättade mer om bakgrunden till beslutet och frågade mig hur jag kände osv.
Det är helt galet, men det sjuka är att det inte är första gången något sådant händer. Det är den tredje gången (då räknar jag såklart inte all redundancy på mitt förra jobb) någon i min närmsta närhet på jobbet får gå och det är aldrig roligt. Och, just det, när jag jobbade på en skobutik i Norge för en massa år sedan var det också en tjej som fick gå, för hon hade snott pengar under en tid. Chefen trodde att det var jag eftersom att jag var ny och hade hållit extra koll på mig. Skönt värre när allt kom till ytan sedan.
Hur som helst, jag börjar på riktigt tro att jag för otur med mig till folk runtomkring. Jag ber om förlåtelse för det.
/CC
KommenteraKlockan är tio och jag har precis krupit ner i sängen. Idag var första dagen där jag verkligen gjort måsten från morgon till kväll. Kvällarna tidigare i veckan gick smidigt eftersom vi hade färdiglagad mat i kylen och jag behövde inte fixa så mycket med det. Men ikväll gjorde jag misstaget att inte bara göra snack plate till ungarna som de älskar, utan jag gjorde en kycklingwok. Det tog tid, ungarna blev hungriga och gnälliga och i slutet vägrade de äta ändå såklart. Nudlar, kyckling, morötter, blomkål, soja…sådana konstigheter kan man väl inte äta? Särskilt inte om de är BLANDADE! Ve och fasa!
Hur som helst så har dagen varit bra, solig och fin. Men jag kan inte vänta (oups, can’t wait- direktöversättning) tills imorgon efter jobbet! Även fast jag och ungarna kommer att vara helt slut så kan vi i alla fall känna tillfredsställelsen av att vi klarade det! En hel vecka med till- och från, körning, duschning och de jävla matlådorna! Jag hade gärna betalat en rejäl summa extra till dagis bara för att få ha lunch för ungarna. Men nu är det som det är.
Det kommer just nu ett konstigt ljud från ungarnas rum, men jag tänker stoppa huvudet i sanden och hoppas på att det försvinner och att vem det nu är som stökar runt somnar om. Just idag har jag inte ens fått en halvtimme att bara sitta ner och hålla kväll så nu får det vara nog.
Men det är ju trots allt bara en vecka kvar till Sverigesemester. Så så synd är det egentligen inte om mig.
/CC
KommenteraJag sitter här i soffan och tackar min lyckliga stjärna för att ungarna verkar ha somnat inne i sina sängar när jag ser att det rör sig ute på staketet. Det är en liten possum. Eller, inte så himla liten egentligen, de är ju som en rund katt i storlek. Jag vill gå ut och fråga honom vad det är för skillnad på en possum och en opossum och i så fall vilken av dem han är. Men det gör jag inte. Jag får väl googla som alla andra.
Annars har dagen varit helt okej. Jobb som vanligt, regn som vanligt, men ändå tillräckligt mycket sol för att hinna gå promenad och så känns det skönt att det är torsdag imorgon och snart helg och såklart att T kommer hem. Så det rullar på här i ett litet radhus i en liten stad på Australiens östkust. Med en possum untaför. För det är en possum- Det sa Google.
/CC
Kommentera