VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Hur är man vuxen?

Ibland tänker jag att jag inte borde få lov att vara vuxen. Idag var en sådan dag.

Morgon.

Morgon.

5E009DFC-13A5-45D0-B2ED-BD1F6B0453C1

En bakgrundshistoria till det jag gjorde var att O var vaken i cirka två timmar inatt och dessa spenderade jag liggandes på golvet (visserligen med kudde och täcke) mellan barnens sängar med armen awkwardly in mellan spjälorna på Os cot för att klappa honom så gott det gick medan han torktumlade.

Dagens jag.

Dagens jag.

BF17554A-787C-48A2-8FB3-25BD01E8C16D

Sedan upp vid sex, fixa mig och två ungar, fixa klart matlådor till kidsen och till mig själv, in i bilen alla tre för att droppa av O på dagis och så hem igen för att parkera. Promenad till skolan där B skulle droppas för dag tre av orientering. Hem via Os eventuellt nya dagis, ringde och bokade tid hos gendoktor i januari för O. Sedan iväg efter 50 minuter för att hämta Bopp igen. När vi varit hemom för att hämta min lunch och satte oss i bilen så åkte jag av gammal vana direkt till jobbet. Halvvägs där kom jag på att B var i bilen med mig. Oups. Jag hade glömt droppa henne på dagis. Skrattattacker följde.

Bananbak.

Bananbak.

4CC14A17-568C-42A9-95CA-A8B52527B09B EB8F0DCB-C388-4E57-A9E5-D372C2959D5D B48E721F-EBAB-418B-87E6-2D21845B1015

Så det var bara att vända och köra tillbaka igen och så till jobbet efteråt. Herregud alltså, vissa dagar funkar det bara inte uppe i virrvarret. Men konstigt nog kände jag mig fokuserad när jag väl kom till jobbet och jag fick mycket gjort trots att klockan var tolv när jag kom dit.

Hemma igen ikväll gick allt smidigt och jag gick förbi fruktfatet och kände lukten av bananerna som började bli lite bruna. Innan jag vet ordet av det har jag whippat ihop ett bananbröd. Kitchen Aid:en är så jäkla smidig alltså. Om den bara diskade sig själv också så skulle den vara min bästa vän.

Nu är Love Island snart slut och jag med. Hej.

/CC

Kommentera

Depression.

Imorse skickade T några bilder från länge sedan. Han är i Singapore och på kvällarna, när han för en gångs skull har lite egentid, sitter han och tittar på gamla kort. T har alltid levt mer i det som varit medan jag lever i framtiden.

A walk down memory lane.

A walk down memory lane.

Ett av korten väckte massa minnen till liv. Det var en period i livet där jag inte mådde så bra. Vi hade varit ute och rest jorden runt i nio månader, innan dess bodde vi i Norge i ett år, och nu var vi tillbaka i verkligheten och skulle börja leva seriösa liv. Vi kom tillbaka till Lund och hamnade i en lägenhet i ett nybyggt område då vi inte hade stått i kö och det inte fanns mycket att välja på. Lägenheten var såklart fräsch och ny, men för mig som gillar personlighet och mysighet kändes det aldrig som hemma.

Jag jobbade på ett jobb som jag är otroligt tacksam för eftersom jag snabbt lärde mig massor som jag använder mig av än idag. Jag träffade vänner som jag fortfarande har kontakt med och vi hade så kul. Men det var också ett jobb som drev mig till en depression och jag drabbades i princip av utmattningssyndrom efter de tre åren av konstant jobb och känslan av att aldrig räcka till.

Jag flydde genom att gå in i en stor festperiod då jag och en kompis festade i Malmö varenda lördag och ibland två gånger i veckan i flera månader. Jag skrev en blogg under denna tiden också, jag har alltid känt att jag måste skriva av mig för att rensa tankarna och förstå livet. Efter ett tag i den galna partysvängen hade jag ca 3000 följare om dagen. Såklart jagade jag inte följare då heller, jag skrev för mig själv, men det blev nog aldrig tråkigt att läsa då det hände så mycket. Snacka om att livet har olika faser.

Det var enormt jobbigt för T i denna perioden. Ibland låg jag bara hela kvällar och grät. Jag fick ge återbud på släktkalas och annat för det fanns ingen ork kvar. Det kändes som att jag hade en krossad flaska i bröstet och det gjorde fysiskt ont. Dag efter dag efter dag. Men det fanns också mycket spännande känslor såsom mina egenkvällar varje fredag då jag satt på balkongen och drack rödvin, rökte (gjorde det i något år där runt, men är en sådan som alltid kan sluta från en dag till en annan) och gick in i musikens värld.

Det som hände var att vi fick nog och flydde till Australien. Dock hade jag självinsikt nog att gå till en psykolog när jag kom hit för att prata igenom de senaste åren. Jag tog en paus från allt och började inte jobba här förrän efter tre månader.

And the rest is history.

/CC

 

Kommentera (4)

Världens vackraste man.

Första ensamnatten och dagen avklarade och det har gått fint. Bortsett från översparkande dotter i stor säng, men ändå liggandes på mig så att jag vaknat 463682677 gånger. Så jag är trött ja. Men what else is new?

Hej måndag.

Hej måndag.

3C989C40-FCD0-4571-96AE-5DC89228510A

{"cameraType":"Wide","macroEnabled":false,"qualityMode":2,"deviceTilt":0.055733009180750415,"customExposureMode":1,"extendedExposure":false,"whiteBalanceProgram":0,"cameraPosition":1,"focusMode":1}

Imorgon är det Melbourne Cup, en dag varje år då det är horse racing och på många arbetsplatser stannar man upp och kollar på finalloppet, klockan tre tror jag att det är, och satsar pengar. Vet inte ännu hur de gör på mitt nya jobb, vi får se.

Gårdagens chokladbollar och ett bokmärke B ritade till mig.

Gårdagens chokladbollar och ett bokmärke B ritade till mig.

CBCCC510-A021-4CD6-90FA-04817A7B1B8A

Sedan, på onsdag, är det tillbaka till B’s skola för näst sista orientation och min mamma fyller 65 år. På söndag fyller Ts mamma 65, ganska roligt att de är födda inom en vecka från varandra.

Lunch.

Lunch.

Men nu ska jag knyta mig så att jag klarar tisdagen också. Det ska tydligen vara 19 grader och regn. Det känns inte okej. Jag behöver solen som hejar på mig. 

/CC

Kommentera

Hur gör folk?

Det är någonting med söndagar som gör att man har känslan av att allt är på väg att ta slut. Jag vet inte varför egentligen, livet rullar på och det är bara en ny vecka som kommer. Men ändå känner jag mig alltid melankolisk på söndagen, samtidigt känner jag ett lugn och njuter ofta mer än på en fullspäckad lördag.

BB13791F-F18A-4EA8-81D7-C471C633D6B0

Utefrukost innan T åkte till Singapore.

Utefrukost innan T åkte till Singapore.

För mig har det nog också att göra med att jag lever en sådan stor del av mitt liv inne i mitt huvud. Och på veckorna tvingar allt det vardagliga mig ut i den vanliga världen, den riktiga världen, och då saknar jag min egen värld. Detta är också en av anledningarna till att jag inte kan bo i Sverige. Zombiemånaderna gör mig till ett lobotomerat fodral och jag tappar bort mig själv.

C88A78B0-0860-4A32-A733-FA1D07464005 BB52CE5F-5083-45A9-9AC2-D9013226E0C7 ADC9B3FC-726D-4140-895D-4231853C594D

Och detta är också mitt allra svåraste. Hur får jag balans mellan min drömvärld och den vanliga världen? Hur gör jag för att inte ständigt bli besviken på den riktiga världen när jag ju faktiskt har ett helt awesome life? Jag måste dessutom vara försiktig så att jag inte bara flyter iväg och missar mina barns uppväxt.

Hur gör folk?

Så.jävla.svårt!

/CC

Kommentera

Inte bara solsken.

Jag lägger upp bilder från dagen på sol, strand, gulliga ungar och sommarkänslor. Man får antagligen en ganska skön känsla och tänker att det ser mysigt ut. Men det var inte hela sanningen idag. Jag och T var korta och lättirriterade och promenaden slutade med att jag gick hem. Kände helt enkelt att jag varken hade lust eller ork med sand, barnskratt eller gång just nu.

Inte bara solsken.

Inte bara solsken.

51657AEE-99FE-40C6-AC91-4B187DDDFDF8 7B53A70D-F0E9-4A2B-88D7-4A2512751C72

Vi hade en mysig morgon jag och ungarna. Dock lade jag mig sent och vaknade strax efter fem. Ungarna sov till tjugo i åtta. Det har aldrig hänt tidigare. Känns ändå lyckligt då att jag var vaken från runt fem och framåt. Vi åt frukost, skojade och myste och sedan promenerade vi till stora lekplatsen. Där hade vi jätteskoj i nästan två timmar, vi hann också fika där, juice och GF-kaka från deras café och allt var bra. Efter detta var O så trött så vi gick hem och lade honom och jag, som för övrigt haft huvudvärk hela dagen, lade mig också en stund. B såg på paddan.

Kiddos.

Kiddos.

4FBB684E-1598-4AB6-BBCB-A5500392AB80 8A838D45-4A34-42F7-B849-98290ECAED44 57FD39AF-7C93-4540-A0EE-97F79C56D0EC

T hade varit i Manly och vi hade bestämt att han skulle komma hem vid tolv och så skulle vi åka till Little Beach där vi aldrig varit tidigare och ha lite familjemys. Men vid ett var han fortfarande inte hemma. Det var då vi lade oss. Tjugo över ett vaknar jag av att jag hör T ute i huset. Han har kommit hem och jag messar att han kan komma in i sovrummet för jag är vaken. Han kommer inte in. En stund senare förstår jag av ljuden i huset att T gått och lagt sig i extrasängen. Jag känner mig irriterad för att han kommit hem så sent och när han väl är hemma så går han direkt och lägger sig istället för att vi åker iväg.

85440731-C6A7-4785-838D-6FE410D5967E

Allt detta är ju småpotatis. Ett vanligt irritationsgnäll, men det förstoras ju av att T ska åka imorgon och vara borta till nästa lördag. Därför har man känslan att man har lite bråttom och vill hinna umgås innan han åker. T’s version av detta är såklart annorlunda. Han kom hem, insåg att jag sover och passar därför på att lägga sig en stund. Han har inte sett mitt meddelande. När jag hade argtittat klart på min telefon en timme senare var klockan 2.20pm och vi hade inte ätit lunch ännu. Dagen var förstörd, tyckte jag (drama, japp!). Till slut så käkade vi lite mackor och gick ut för att gå på stranden. Jag var fortfarande så irriterad att efter tjugo minuter gick jag hem.

Låt oss säga att det är PMS. Det kan det mycket väl vara. Det kan också vara trötthet och huvudvärk eller det faktum att helgerna är heliga för mig och då vill jag vara med min familj.

Surbulten är åter. Returneras helst omgående till villig glädjespridare.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna