Idag var det den första heldagen av konferensen och på schemat stod endast diverse aktiviteter.
Så efter frukost- underbar hotellfrukost med bra glutenfria alternativ, blev vi bussade till den första aktiviteten. Det var Tree Tops, vilket jag ju gjorde nyligen på vår Adventure Weekend och älskade det! Så jag rocked up helt självsäker… och ser att detta stället har helt andra attiraljer. Sablars, jag trodde ju att jag hade koll på grejerna.
Hur som helst så körde vi igång, det gick ganska snabbt att lära sig, och började med de lättare banorna och jobbade oss upp. I början kände jag mig sliten, jag sov dåligt inatt då vi alla var i hotellbaren till midnatt, plus att det var trettio grader uppe bland topparna, men sedan kom jag igång. I slutet gav jag mig på svarta banan och jag fixade den fanimej fastän tydligen endast tre av tio kommer hela vägen fram till slutet.
Det fanns ett hinder där det hängde stigbyglar i åtta rep mellan de två trädplatåerna. Det var deras svåraste hinder av alla och det visade sig också när en av våra killar som var före mig fastnade och fick dras av med hjälp av en instruktör. Mannen efter ramlade också, men satt inte fast längre än att instruktören kunde hala in honom direkt. Efter dessa två incidenter så hoppade tre andra av banan och gjorde inte hindret. Men jag och en annan kille bestämde oss för att köra på och testa. Några steg gick bra, men sedan behövde man liksom komma till den tredje stigbygeln utan att fastna med sin sele och då blev det plötsligt jättejobbigt för armar och ben. Jag var tvungen att liksom sätta mig ner på min egen fot och satt där awkwardly i kanske två minuter och höll på att kräkas av ansträngning. It wasn’t pretty. Samtidigt satt alla som hoppat av nedanför och hejade på.
Så jag tog mig samman och drog mig upp och avslutade det jag påbörjat till stående ovationer. Och som man märker av min text är jag ganska stolt. Det finns fortfarande krut i gumman. Haha, precis som att jag är hundra år gammal och inte 39.
I alla fall så åkte vi vidare till en god lunch i en gammal engelsk pub och sedan till jetboating, men där hoppade jag och ett annat gäng över, för jag gillar inte båtar. Och så en härlig middag på det och det som skulle bli en tidig kväll, men nu har råkat bli elva för att det var så härligt att vara vaken utan barn och måsten.
Dock är det dags nu. Jobbdagen av konferensen startar nu och man bör vara pigg då.
/CC
KommenteraJag vet inte hur mycket jag kommer kunna skriva under veckan. Jag är som sagt på väg till en konferens med jobbet i Cold Coast och det kommer att vara fullspäckat schema.
Just nu sitter jag och tre andra tjejer på tåget på väg till flygplatsen. Det är ju lite nytt för mig det här med resande till flyget eftersom jag i nio år bott en halvtimmes bilresa från flygplatsen. Men idag funkar det bra för flyget går inte förrän vid ett.
Morgonen var katastrof. Jag sov i extrasängen inatt för att slippa vakna av barnen och det gick bra. Jag vaknade av mig själv istället för ett bra tag mitt i natten, men inte mycket att göra åt. Jag hade satt klockan på 6.30, så lite sovmorgon, men när jag vaknade var hon redan 7.10. Jag vet inte vad som hände! Har klockan ens ringt? Jag brukar inte kunna sova genom alarmet och särkilt som jag hade på snooze. Hur som helst hade jag fortfarande tid på mig.
Just denna morgon bestämde sig O för att ha sitt största tantrum någonsin. Han ville titta på iPaden mer trots att vi sagt till i god tid att det var dags att göra sig iordning. Han skrek i 40 minuter på högsta volym, allt medan jag sprang runt som en galning och försökte bli klar. Han klagade på ont i örat när han vaknade, så kanske är det en blandning av det, trötthet och ilska. Och att han kände att det var något på gång när mamma packade väskan. Hur som helst så fick jag en kram innan jag åkte.
Nu när vi hoppade på tåget var det en av de äldre versionerna och det var så mycket folk så att vi fick stå i bagagedelen utan fönster och AC. Det var så varmt att vi höll på att bli tokiga, men till slut lyckades jag hitta platser. Så nu sitter vi i AC och har det bra. Förhoppningsvis går det smidigt från och med nu och om jag har tur så blir det kanske till och med lite roligt…
/CC
KommenteraVi har spenderat den största delen av dagen med att försöka få ordning inför allt som komma skall. Med det menar jag min konferenstripp till Gold Coast, Queensland, hela veckan, B’s skolstart nästa måndag och O’s dagisbyte, tillsammans med en massa annat fix.
Ungarna och T åkte ner till stranden för ett dopp medan jag packade min väska, därefter promenerade jag ner till Terrigal för att gå på apoteket och så handlade jag lite snacks att ha med mig. Samt toapapper, för det hade tagit slut. Väldigt viktigt. Hur som helst så hann jag inte mer än hem förrän det var dags att göra sig iordning.
Hela familjen skulle nämligen ut till ett solrosfält med en annan familj för att ta bilder. De är båda fotografer, så de skulle ta kort på vår familj och T skulle ta kort på deras. Det var fantastiskt fint där borta och förhoppningsvis har vi några fina bilder. Men såklart var det galet svårt att få ungarna stilla, få dem att titta mot kameran samt att de sprang runt och blev så svettiga i värmen att de till sist såg vattenkammade ut. Men en himla rolig grej att göra.
Nu ska jag sova skönhetssömn inför resan imorgon bitti. Natta.
/CC
Kommentera (2)B var så stolt på simningen idag för hon fick gå direkt från Level 1 till Level 2. Hon är ju väldigt van vid att vara i vattnet, hoppar och slänger sig i de största vågorna i havet minst ett par gånger i veckan, men hon kan inte simma ordentligt och hon har alltid sin flytgrej på sig. Men hon tyckte att det var roligt idag också, så det var ju bra.
Efteråt åkte vi bara hem och så hoppade jag ur och tog Coco (min bil) och så möttes vi alla igen på Erina Fair. Det var dags att leta uniformsskor till B, vita strumpor också till skolan och så en riktig baddräkt att simma i (blev en Speedo i blå). Skorna är så himla fula, svarta och stängda klumpisar, men man får liksom köpa det finaste av det fula och bara gilla läget.
Dock var det katastrof. Hade jag sett mina ungar idag i affärerna och de hade varit någon annans, så hade jag väl i princip sagt till T ”Men vafan, ska de ta hand om sina ungar eller, de är ju helt feral.” De måste ha varit trötta från gårdagens alla fester för det var skrik och spring och hopp och inte lyssna alls och varförvillejagegentligenvaraförälder-tankar. Men så åt vi lite lunch, jag åt stir fry med kyckling, grönsaker och oyster sauce, vilket var finfint, men B åt upp allt mitt ris fastän hon inte alls skulle ha något. Men så blev det i alla fall bra till slut.
Eller, det kanske berodde på att jag lämnade dem för att gå och fixa mina ögonbryn och fransar. När jag träffade dem igen stod T med ungarna på MYER (typ Åhléns) och höll på att få utbrott/sammanbrott/göra uppbrott. De skulle hitta klänning till B, men fann ingenting. Så jag skickade iväg dem till stranden. Ett dopp räddar Ts humör på den värsta av dagar och vänder barnens gnäll till skratt och lek.
Så jag gick runt själv i butikerna och handlade till slut två klänningar till mig själv (hittade inte heller någon till B) som jag kan ha med till konferensen. Jag gick även och tog pedikyr på ett ställe som kändes som Thailand och hade en massagestol som var så stark och hård att jag inte kunde titta på telefonen för hela kroppen skakade. Egendomligt att kalla det massage, men skönt ändå på något sätt.
Australia Day var det ju idag, men vi firade inte något alls. Det var riktigt dåligt av oss. Kanske kan skylla på att vi är en ceremoni ifrån att bli citizens, så vi kanske ska vänta med att fira till nästa år.
Men Happy Happy Australia!
/CC
Kommentera (4)Oj, idag har det varit festande från arla morgonstund till sen kväll. Man är som en nattfjäril som lockas av festens skratt och energi och bara kör på…skrev jag. Och sedan undrade jag vad jag faktiskt skrivit och kom på att nattfjäril betyder gatflicka. Så det blev ju verkligen korrekt. Inte riktigt kanske.
Dagen började i alla fall med färgning av håret för mig och detta på ett nytt ställe, vilket jag verkligen tycker om. Så nu blir det nog inte att gå tillbaka till den förra salongen där jag brukar gå. Där får ni för att ni inte har tid med mig, suckers!!
Med nyfärgat och nylockat hår vandrade jag bort till stora lekplatsen där resten av familjen var på ett femårskalas. Det var bara det att det var så fruktansvärt varmt och fuktigt att varenda liten lock tackade för sig och sträckte ut sig, så när jag kom fram var håret rakare än någonsin. Vi lockar ditt hår, they said. It will last for three days, they said. Ja ja, skit samma, lockat eller rakt, who cares?
Det var väldigt roligt att träffa alla familjer och min mun gick i ett för jag var så snackesjuk. Hem igen och efter en timmes paus åkte vi till K som hade fest för att hon fyllt 40. Det var svettigt och blött och barn överallt och bål och snacks och människor som jag inte träffat på tre-fyra år och det var fantastiskt roligt! Vi kom hem nu, lite innan tio och tog en snabb McDonalds i bilen.
En riktig pangdag på alla sätt!
/CC
Kommentera