Jag måste ändå erkänna att allt det som händer just nu gör att mitt fokus hamnar på andra ställen än att bara gå och tycka att allting är tråkigt och meningslöst.
Nu ska vi inte gå så långt att vi säger att jag är glad och lycklig igen, men det pågår så mycket hela tiden att man inte riktigt hinner stanna upp och tycka synd om sig själv. Och det kan ju vara bra.
Jag har haft en tolvtimmarsdag på jobbet, jag jobbar ju länge varannan tisdag, och det är lite ironiskt att vi har så otroligt mycket att göra just nu. Men så är det ju på en ekonomiavdelning med allting som måste lösas och fixas i alla stadier.
Vi har börjat titta på The little Drummer Girl för att ha någonting att fly in i på kvällarna och jag gillar den väldigt mycket redan faktiskt. Hoppas att den fortsätter i denna standard.
Nu ska jag avveckla dagen. Hoppas att vi klarar veckan utan några större negativa överraskningar.
/CC
KommenteraVi hade planerat allt.
Vi gick in i 2020 med känslan av att vi äntligen hade kommit ut ur de svåraste perioderna. Vi hade fått våra två barn (vill inte ha fler) och vi hade klarat två hela år av i princip obetald mammaledighet och förra året var riktigt illa också eftersom vi hade två barn på dagis och betalade närmare 200k i dagiskostnader på ett år.
Men nu hade vi flyttat upp på kusten, fått billigare hyra men med mer plats, jag hade fått ett heltidsjobb och ungarna verkade ha det bra.
Spola till månad tre på året. Helt plötsligt dyker en helt osannolik sjukdom upp. Folk börjar bete sig besynnerligt och köper mer toalettpapper än vad som tillverkas. Människor blir förståeligt nog rädda och osäkra på framtiden och man går runt med en känsla av att en bomb kommer sprängas snart (bildligt talat). Bolaget jag jobbar för börjar få problem och det går snabbt. Flera av mina kollegor får gå och min tjänst dras ner till halva tiden, 2,5 dagar i veckan.
Och så idag ringer Ts chef. Det projekt han jobbar med mot Asien är inställt för tillfället. Han kan ju inte resa dit, så det är förståeligt, men ändå förödande för vår ekonomi. Totalt ligger vi nu 20 000 lägre per månad än vad vi brukar.
Och innan allt detta började var jag på väg ner i en depression. Jag har bokat tid med jobbets psykolog och de skulle betala, men jag måste ju avboka. Jag kan inte låta dem stå för det när de kämpar så. Och själva kommer vi inte att ha råd, så det får vila. Lägg sedan på mina konstanta ögoninfektioner, att jag har ett sår som inte läker, att jag är orolig för B’s dubbla tandrader och såklart att jag kanske inte har jobb alls om bara en, två veckor.
Det känns som en film. Surrealistiskt och faktiskt också orättvist. De flesta familjer runt oss verkar mest vara oroliga för toapapper, men ändå ha kvar sina jobb. Jag önskar såklart ingen något illa, men varför kommer det nu från båda hållen?
Vi kämpar på.
/CC
KommenteraB har fortsatt med sin feber idag.
Dock har vi lyckats hålla den i schack ganska bra under dagen och vid lunch kände vi alla fyra att vi ville åka ut en runda. Det var grått och lite regnigt och vi bestämde oss för att åka till en park vid vattnet i Long Jetty för att inte möta så mycket människor och slippa smitta någon.
Vi tog med oss picknick och hittade en mysig fiskestuga vid vattnet där vi satte oss i lä under tak och käkade mackor med ost och salami, drack te ur termos och sedan åt choklad respektive klubbor. Blev mycket mysigt.
Nu ikväll ringde jag sjukvårdsupplysningen för att kolla vad rekommendationerna är för någon som är sjuk i feber och hosta för att få ett hum om ifall O kan gå till dagis imorgon. Det bekräftade hon att det var helt okej, för B’s symptom och situation är ej på listan över misstänkta Coronafall. Så det var skönt. Det var så vi hade tänkt, men man vill ju inte vara skyldig till någon massmitta av bara farten.
Jag har ledig dag imorgon då mina 2,5 dagar nu är tisdag, onsdag och halva torsdagen. Jag kan väl inte säga att jag är överlycklig över att börja min ledighet med VAB och regn, men turen och jag brukar inte träffas så ofta. Men men, det blir bra.
Jag ska ju börja tänka mindre på jag.
/CC
Kommentera (2)Här fortsätter det att serveras bajsmackor.
Dagen efter att jag fått reda på att jag visserligen behåller jobbet, men att jag ska gå ner till 50% av min normala heltidstjänst, så är det fredagen den trettonde. När jag kommer till Avoca Beach på kvällen för att möta upp familjen är B alldeles urlakad, trött och tyst. Hon somnar i bilen på vägen hem och på natten förstår vi varför då hon vaknar med 39,2 graders feber.
Nej, det är inte hela världen. Visst, tråkigt att vi får ställa in två kalasbesök och simskolan imorgon. Men grejen är att hon har hosta också. Inte mycket, men tillräckligt för att den är där. Och sannolikheten för att det är Corona är minimal, men OM det skulle vara det då? Vad är moraliskt och etiskt riktigt? Kan vi skicka tillbaka henne till skolan dagen efter hon har blivit frisk? Kan jag gå till jobbet, där de alla är livrädda redan, efter att ha varit i direktkontakt med min sjuka dotter?
När man läser om det så står det att det endast är de som har rest nyligen eller de som har varit i kontakt med ett konfirmerat fall som måste höra av sig och självisolera sig. Men jag tänker att jag ringer typ sjukvårdsupplysningen och hör med dem vad de rekommenderar så har jag i alla fall lite kött på benen.
Det läskigaste nu är ju människor som inte kan kontrollera sig och sin panik. Inte en femåring med the common cold.
/CC
KommenteraOk, så vad var det då som hände igår?
Som sagt, jag jobbar för ett bolag i en utsatt bransch just nu när folk inte samlas och har konferenser, möten, fester och bröllop i samma utsträckning. Ett efter ett event ställs in och vi måste självklart planera för framtiden.
Så, igår fick flera stycken reda på att de skulle få gå och gick också på dagen. Vissa som har jobbat där väldigt länge. Jag och en annan tjej fick också gå in i mötesrummet och fick reda på att det bara fanns en tjänst för oss, men de ville ha kvar oss båda och erbjöd därmed att vi kunde välja att time-share. Det var vi såklart tacksamma för.
Där är vi nu, jag har alltså jobb 2,5 dagar per vecka. Med förhoppningen att vi ska gå tillbaka till fulltid när allt detta är över. Det har som bekant varit mycket på senaste tiden och detta gör ju inte själen lugnare precis, men det är bara att dig deeper och köra på. Positivt är mer tid för liv och återhämtning och negativt är såklart pengarna.
Det där jäkla huset som vi äntligen var och nosade på köpet av, det får väl vänta i tio år till. När ska vi få en jäkla break?
/CC
Kommentera (2)