Det här med kids alltså.
Min fyraåring väckte mig halv sju denna söndagmorgon och sa ”Jag vill ha frukost!”. När jag väl hade fått henne att gå med på att vänta lite så att mamma får vakna till så kommer det istället ”Jag har bajsat!” Och sedan är det det vanliga, ”Jag hittar inte mitt hårspänne”, ”Kan du göra en tofs på min docka?”, ”Får jag frukost nu då?”. Så, det är väl bara att gå upp. T är nämligen inte hemma. Antar att han vaknat tidigt och antingen gått ut för en joggingtur eller med kameran för att fota lite. Och det är ju bra. Men hur vågar han vara vaken tidigt, men att jag ändå måste gå upp halv sju när jag vill sova?! Ha ha, get over yourself CC.
Jag satt uppe till tolv igår och tittade på den gamla filmen Indecent Proposal. Jag har väl sett den någon gång tidigare, men hade glömt stora delar. Filmen fick mig dock att tänka på att det nog hade varit väldigt annorlunda i dagens samhälle. Jag tänker att sex har blivit ännu mer flyktigt, giftemål inte lika ”heliga” och många hade nog inte haft så stora problem med att få $1M för en natt med en stilig man (vi snackar ju Robert Redford ffs, ha ha). Men jag kan ha fel. Och det är ju utan tvekan en intressant etisk fråga. Nåja, nog om det.
Vi skulle åkt till bästisen K och deras snart färdigbyggda hus idag på Central Coast, men deras son har fräckheten att ha 40-graders feber, hur vågar han?, så vi får åka nästa helg istället. Känns jättetråkigt, för jag längtar efter dem så mycket!! Men men, vi kan nog fördriva tiden med något annat trevligt denna söndag. Jag är sugen på att åka till Manly. Dock ska det vara 17 grader idag mot gårdagens 27. Hur är det ens möjligt? Men så länge det är blå himmel och sol så tänker inte jag klaga.
Borde jag kanske gå upp och mata min dotter istället för att ligga här och rabbla på? Japp, det borde jag. Hej.
/CC
KommenteraÄr det så att lägenheten är renare och barnen är snällare när man inte är trött? Känner barnen kanske av att man inte är lättretad och blir därmed själva på bättre humör? Fast hur det skulle förklara att lägenheten är mindre dammig vet jag i och för sig inte…
Men en sådan dag är det i alla fall idag. Och det får man ju tacka för! Solen skiner, det är lördag morgon och väderappen lovar 27 grader. Vi håller även på att lägga ut en massa babygrejer till försäljning, vilka O har växt ur. Fem minuter efter T postat annonsen om basinetten på Gumtree ringde en kille och den var såld. För lågt pris? Ja, kanske, men vi kan inte bo så här längre, OCDn blir tokig!
Nu ska vi avsluta här och gå ut i solen. Fortsätter skriva senare.
Nu är vi tillbaka hemma efter en lång runda ute i sommarvädret. Vi gick med vår granne undertill och hans hund till stranden här i Bronte och åt vår medhavda lunch. Det blev tonfiskröra och mackor. Jag tror inte att jag har nämnt det här, försöker kanske förtränga, men vi fixade bilen plus betalade skatt och rego etc. i veckan. $3000 blev det! I runda slängar 20 tusen. Så himla surt! Men men, sånt är livet. Och som sagt, det förklarar tonfiskröran istället för att bara ta en smoothie och något att äta nere vid stranden som vi oftast brukar.
Efter en stund gick kompisen hem igen och vi promenerade lite till med dubbelvagnen för att få barnen att sova. Mycket människor ute och många på stranden, kändes härligt att vara tillbaka! B vägrade att somna, så när vi gått till Tamarama och tillbaka fick B en Calippo och så badade hon och T. Så här tidigt på våren är det ganska kallt i vattnet, 15 grader sa någon. Så jag höll mig uppe på land som vanligt. Dock var det otroligt varmt i luften.
Nu är vi hemma igen och ska alla försöka vila lite, trots att klockan redan är halv fem. Vi gör oss nog en otjänst då barnen kommer vara uppe sent ifall de sover nu, men ibland måste man bara få vila lite och ta problemen när de kommer.
Happy Saturday!
/CC
KommenteraAtt vakna fem på morgonen en lördag känns faktiskt ganska rimligt. Nej, jag är inte sarkastisk, för en gångs skull. Bara det att jetlagen fått mig och barnen att vakna vid två- tre på natten ända sedan vi kom hem i söndags. Och att klara dagen ända tills läggdags när man gick upp 3am är ju sådär roligt. Men fem kan jag jobba med! Dessutom gick jag och lade mig vid tio igår på grund av just ovanstående. Så allt känns okej.
In other news har jag fått för mig att jag vill flytta till Nicaragua. Japp. Jag såg ett avsnitt av House Hunters International (älskar) och det var en tjej som jobbade som mäklare i Granada i Nicaragua som skulle köpa ett hus till sig själv. Och allt såg så mysigt ut! Och huset var liksom öppet så att trädgården var i mitten, utan väggar. Köket var under tak, men allt kändes bara öppet och härligt och frihet! Så nu tror jag att jag inte har barn, ett liv, en man, ansvar och tänkte åka dit i ett halvår eller så.
Det kan jag ju inte. Det ska jag ju inte, men det är verkligen så jag funkar. Vill ha en seachange ungefär var tredje år. Letar efter något som kan fylla det där hålet. Chronic Dissatisfaction kallar vi det och det både suger och får en att ta steg framåt. Annars hade jag inte åkt ensam till Sydney när jag var 19, hade inte flyttat till Norge på vinst och förlust, hade inte rest jorden runt i 9 månader och hade definitivt inte bott här, i Australien, nu.
Så vad kan man göra?
Det passar ju egentligen inte en sådan som mig att sitta fast hemma med barn. (Och om nu någon tror att jag inte älskar mina barn eller att jag inte är oändligt tacksam, glad och lycklig över det jag har, då kan man krypa tillbaka in i den trollhåla som man kom ifrån.) Och det är så svårt att lyckas med äventyr när man håller på att spara till hus, spenderar 40 tusen på att hälsa på i Sverige varje år, renoverar ett torp samt har barnen på dagis i ett av världens dyraste land. Bohoo, champagne problems! Ja visst, men man får tänka på och oj:a sig över sådana också, bara man vet att de är just det- i-landsbekymmer.
Hur som helst- min plan är att bita ihop i några år och sedan, när dagis är över och vi förhoppningsvis kommit över denna bump, då kör man! Åker till min kompis i Seattle med stopp på Hawaii på vägen. Åker till mina föräldrars hus i Sydafrika. Och, på sikt, åker själv eller med T till Nicaragua eller det som känns som mitt Nicaragua just då. Äventyr helt enkelt.
Det finns ju faktiskt tid. Bara det finns tålamod.
/CC
KommenteraVid frukosten var det bara jag och O då T körde B till dagis. Jag var trött och dan och höll på att hämta något i köket lite snabbt medan O åt i barnstolen. När jag tittade tillbaka två sekunder senare så sitter ungen på knä mitt på bordet och räcker sig precis efter min varma tekopp. Jag gör nästan en dubbeltagning för jag tror inte mina ögon, men börjar snabbt men försiktigt springa fram. Jag kände att om jag började skrika Stopp! så fanns det risk att han bara skulle vända sig om och trilla av bordet och ner i golvet. Men jag hann och kunde pusta ut. Nu måste vi bara leta fram bältet som hör till stolen vi har.
Lite senare kom Georgina, hon som äger lägenheten ihop med sin man (han kom inte), tillsammans med en byggkille (han kom), för att titta på vårt badrumsskåp som varit skadat sedan vi flyttade in. Nu ska de äntligen byta det på måndag. Dock har toaletten börjat läcka på sidan vid golvet för bara några dagar sedan och killen ska kolla detta också. Han frågade ”Vart går ni på toa när vi tar bort er toalett?” Äh, hrmmm, säger jag, för jag vet inte vart vi skulle gå i så fall. ”Men ni har väl en till?”. Killen har i princip gått igenom hela lägenheten, den är ju inte stor, men tror tydligen att vi har någon bortgömd vinge med en toalett. Det bästa alternativet vore väl att gå hos våra grannar och nära vänner i lägenheten nedanför, tänker jag, för de har faktiskt två toaletter. Men inte helt optimalt i alla fall.
Utöver det har jag ringt och bokat inskolningstid hos O’s nya dagis, vilket vi kör igång med på måndag redan. Det känns både bra och lite tråkigt att det redan blivit dags för mitt yngsta (och sista) barn att börja på dagis. Men det är nog roligt för honom. Dessutom så blir det så att jag får cirka en månad då båda ungarna går på dagis måndag, onsdag och fredag fastän jag inte börjat jobba ännu. Det vill säga, gott om tid för mig att kolla utbildningar eller nytt jobb samt kanske börja med mitt livsprojekt, att skriva min bok.
Vi får se hur mycket jag hinner av det, men det känns väldigt lyxigt med tid för sig själv.
/CC
KommenteraGaaaah!
Jag vet inte om jag håller på att hamna i någon livskris eller om det bara är jetlagen. Jag och min kompis har en regel, att man inte får ta några större beslut den första veckan man har kommit hem till Sverige eller, som nu, tillbaka till Aus. Man har jetlag, det är känslor all over the place och man vet inte vad man egentligen vill och tycker.
Så, jag är på jetlag-dag fem skulle man väl kunna säga. Klockan närmar sig halv sex på morgonen och jag har legat klarvaken med irrande tankar sedan B vaknade av en mardröm vid två. Hon somnade givetvis om direkt, men jag- not so much.
Jag ligger och gnager på vad jag vill jobba med. Det var antagligen kontakten med min nya chef och att vi bestämt möte på onsdag, som triggade allt det här. Tillsammans med att min mammaledighet börjar ta slut också och jag börjar kunna stirra vardagen i vitögat. Alla vill ju hitta sitt drömjobb, men hur gör man?
Mina tankar går ungefär så här: Vad tycker jag är roligt? Och så kommer jag på lite saker, men då slås det ner av att (välj en eller flera av nedanstående):
Men då kanske jag bara ska stå i butik ett tag då. Tills jag kommer på något jag vill göra? Fast jag vill ju inte jobba kvällar och helger och hur skulle det fungera med dagishämtning osv. de veckor som T är ute och reser? Så där håller jag på. Ligger och stressar upp mig. Och så blir jag så trött på dagarna så att jag aldrig skulle orka sätta mig ner för att titta på jobbannonser eller utbildningar ändå. Dessutom har man ju kids som ska underhållas. Jag behöver verkligen inte bestämma mig nu nu nu, men vill ändå inte ”slösa” bort massa mer tid på fel ställe eller ha ångest för att gå till jobbet.
Jag måste helt enkelt vinna på lotto. För att kunna satsa på helt vad jag vill alltså, att inte jobba med något blir säkert tråkigt det med. Jag ska jobba som professionell lottovinnare.
Vart signar jag upp?
/CC
Kommentera