I jobbdagen idag var nog höjdpunkten när T på tillbakavägen från att ha fotat igen hos K åkte förbi McDonalds. Han trodde att jag redan hade ätit lunch, men icke, så det var bara för honom att köra en runda till i drive through:en så att jag också kunde få lite gott. Och det var väldigt uppskattat att sitta och äta burgare och pommes på altanen tio minuter senare.
Efter jobbet promenerade jag för att hämta O på dagis och så gick vi direkt bort till en gata några kvarter bort från vårt hus där B var på playdate hos en kompis från klassen. Hon hade haft det jättebra och det blev nästan pinsamt när både O och B sprang runt som galningar i deras hus och jag sade till för fjärde gången att nu MÅSTE vi gå. Till slut kom dom, men jag fick räkna till tio tyst för mig själv några gånger.
Ikväll har T haft så mycket att göra så jag har fått titta på min ensamserie, Chesapeake Shores. Den är tramsig och rent av dålig ibland, men så mysig och så feel good att man är beredd att förlåta allt det där. Just nu känner jag att jag gärna hängt lite i det romantiska paradiset, trots att jag inte alls har tillräckligt bländvita tänder för att passa in.
/CC
KommenteraIdag kändes vi nästan som en tomtefabrik på jobbet för allt som ska hinnas klart till räkenskapsåret som har sitt slut idag. Men det är samtidigt roligt att vara busy med tanke på de senaste månadernas halvtorka. Även om det bara blir kortvarigt.
I övrigt känns det mycket som att vi är i något slags vänteläge. Väntar på att få reda på vad som händer med mitt jobb, om vi hittar något hus vi vill ha, väntar på våren och på andra tider. Samtidigt är jag fortfarande glad på ett sätt över detta lugnare liv än vad ett heltidsjobb med två små barn medför.
Dock har B skollov från och med nästa vecka och tre veckor framöver. Samtidigt slutar dagis vara gratis för O i mitten på juli och då kommer vi behöva ta ut honom på måndagar och fredagar, dvs de dagar jag inte jobbar. Så då blir mitt liv plötsligt mer busy igen då det antingen är jobbdag eller att underhålla galen tvååring-dag. Dock ska det bli mysigt på ett sätt för O började dagis fem dagar i veckan när han var bara lite över ett år gammal och det känns inte som att man hinner rå om honom ordentligt.
Slutet på detta året kan bli alldeles fantastiskt eller katastrofalt jobbigt och vi vet inte ännu. Men så är det ju för många just 2020. Det mest egendomliga året i vår generations livstid.
/CC
KommenteraVad är det i ens huvud och kropp som gör att man bara inte kan somna förrän 4am helt plötsligt?
Det var precis min natt som gick. Jag gick och lade mig vid halv elva och nu efteråt känns det som att jag hade cirka fem minuter precis när huvudet träffat kudden då jag hade kunnat somna, men en enda tanke hoppade in i huvudet (en bra tanke till och med) och så hade sömntåget gått. Därefter låg jag bara och vred mig, sjöng på någon sång som poppade upp i huvudet, låg på spikmattan och allt möjligt annat än att sova.
Vid två kom T in, han håller på att skapa en hemsida till sin fotoverksamhet och hade fastnat. Vi låg och lyssnade på Ulf Lundells sommarprat med varsin lur i örat och efter ett tag somnade såklart han, irriterande nog, medan jag lyssnade klart på sommarpratet och var sedan vaken en stund till. Ungarna sov till sju imorse, så det kan jag inte klaga på, men natten var som man nog kan förstå väldigt mycket för kort ändå.
Som tur var var jag ledig idag och efter att jag hade fixat ordning i köket samt kollat på ett avsnitt av Husdrömmar, så lade jag mig äntligen ner för att sova. Men det kunde jag inte då heller! Jag som brukar vara så himla bra på att dagsova. Jag slumrade i tio minuter bara trots att jag låg i en och en halv timme allt som allt. Sedan var det bara att ge upp och gå upp. Så blev det istället lunch med T på uteplatsen, hämtning av B på skolan och därefter gick jag en långpromenad i ett område av Terrigal som jag ej utforskat tidigare.
Jag gick och lyssnade på ett sommarprat med Björn, han som var lyssnarfavoriten, och hade ibland väldigt jobbigt att hålla tillbaka tårarna för att slippa skrämma de andra människorna som också var ute och gick runtomkring mig. Bra och gripande var det. Rekommenderas. Imorgon börjar min tredagarsvecka och det blir troligtvis ganska busy eftersom det är EOFY, 30/6 imorgon.
Klockan är tio så nu ska jag gå och lägga mig och försöka hindra de tankar som kommer och får mig att missa sömntåget. Hoppas det funkar.
/CC
KommenteraJag kan knappt skriva detta för mina fingrar är stelfrusna. Nu sitter jag i bilen utanför mataffären som vanligt på en söndageftermiddag, men vi har precis gått en lång runda i regnet vid vattnet i The Entrance för att få lite luft och rörelse idag. Härligt, men jag hade fel kläder på mig med skinnjacka och låga Converse.
Innan dess var vi hos K med familj och fikade med resten av de bullar vi beställde igår. Då var det fortfarande sol och härligt och ungarna lekte medan vi vuxna pratade samt försökte fixa till lite/inreda inför deras visning nästa helg. Mysigt som vanligt, de är ju liksom vår familj här. Jag hade flyttat in i deras hus direkt om det låg närmare havet. Vi hann förresten även förbi det huset vi tittade på igår. Jag känner precis samma idag, jag vill ha det huset, jag till och med älskar det huset, men det ligger i fel ort. Det är inte så långt bort härifrån men det blir att byta skola och dagis och för att göra det så måste stället där huset ligger och community:n kännas helt hundra.
Allra först i morse var vi också på simskolan. Det är alltid skönt att komma upp och ut ur huset i tid allesamman. Och B älskar det! Men nu är jag frusen och vill hem och ta en varm dusch. De regniga vinterdagarna är inte så roliga här, men som tur är kanske det är sammanlagt tre veckor om året. Så det känns ju ändå överkomligt.
/CC
KommenteraMorgonen var ganska average får man nog påstå. Det var kallt och regnade och vi alla hade haft en ganska kass natt med den ena som vaknade efter den andra. Men efter frukost skärpte vi ändå till oss och startade dagen.
Vi skulle börja i Avoca klockan tio, hemma hos svenska F som bakar kanelbullar och andra sorter och vi hade beställt en gott och blandat-version med 10 bullar. Det är denna tjej som har trillingkillar i B’s ålder och såklart fastnade vi där i nästan en halvtimme och barnen lekte medan vi vuxna stod och pratade. Mycket trevligt. Men när klockan närmade sig elva var vi tvungna att åka iväg till dagens första visning i Saratoga. Bullarna tänkte vi för övrigt ta med till K imorgon för fika, men såklart smakade vi några stycken redan idag. Så sjukt goda!
Huset i Saratoga var trevligt och trädgården var stor och bra. Det fanns även ett annat hus till salu två hus bort som också hade öppet precis då och såklart tittade vi in. De båda husen hade sin charm, men det som var skönt var att vi båda kände att vi inte vill bo i Saratoga. Det är fint och mysigt, men känns lite dött och kanske mer för äldre människor. Det där kommer jag troligtvis att få äta upp, men vi lämnar det så.
Efter de två husen körde vi tillbaka till Terrigal för ett hus med minimal trädgård. Bort från listan. Därefter var ungarna ganska less och vi åkte hem för att äta lite lunch, korv med ägg och grönsaker och sedan fick T åka på nästa visning i Terrigal själv. Det är fasen inte roligt att gå på visning när man har hjärtat i halsgropen för att man får jaga galna ungar innan de förstör eller gör illa sig.
Klockan tre åkte vi sedan till det sista huset för dagen allihop. Det skulle vi inte ha gjort. Huset var i Bateau Bay, ett av de ställen som vi inte är överförtjusta i att byta skola etc. för, men huset såg så mysigt ut. Och det var det verkligen! Det var ljust och öppet och charmigt och lagom stort och stod våra namn på så nu vill jag bara hyra ett flygplan som lyfter upp och flyttar huset till något av våra favoritområden istället.
Jag älskar ju det här med att leta hus. Men jag blir samtidigt alldeles knollrig av alla känslor, ångest och stress som spelar in. Det här med att man kan tänka sig helt olika stilar av hus, i olika områden och att man alltid håller på att second guessa om man gör rätt. Hoppas hoppas vi inte ångrar om vi låter denna gå. Gah!
/CC
Kommentera