Idag har det varit regnigt, kallt och dant och det känns som att hösten kom över en natt. Vi får se hur det blir imorgon och ifall det varmare vädret kommer tillbaka. Jag har under dessa två dagarna tagit med mig lite pinaler tillbaka till jobbet, mina skärmar, laptop, högtalare etc. Imorgon ska jag ta med min kontorsstol och den sista skärmen som T har fått låna. Har man en liten bil som vi har just nu så måste det delas upp.
Nu börjar det bli verkligt, imorgon är min sista dag på detta jobb som jag har jobbat på sedan vi flyttade upp på kusten för två år sedan. Ett år var ganska vanligt, vi anställde nytt folk och allt såg ljust ut. Sedan kom Corona och då kastades allt om, så där som det gjorde för många företag. Jag hade en enorm tur som fick vara kvar, trots att jag fick gå ner till tre dagar istället för fem.
Och senare, i augusti förra året så började jag jobba hos J de resterande två dagarna per vecka för att få full arbetstid. Och här är ju ännu ett exempel på slump och hur saker faller sig, för nu ska jag börja jobba hos honom istället och säger upp mig från mitt andra jobb. Som det kan bli. Man vet aldrig vad livet har att erbjuda.
Så imorgon kommer det bli blandade känslor, men jag känner mig ändå redo för mitt nya liv. Om cirka en månad flyttar vi in i vårt Turkosa Hus, jag jobbar endast fyra dagar i veckan ett tag och får tid för att komma i balans och känna efter vad jag vill och så har jag fyra dagar att koncentrera mig på ett jobb istället för att hoppa på och av och aldrig hinna göra tillräckligt.
Jag är exalterad över framtiden!
/CC
KommenteraIdag blir T 41 år gammal och vi har firat med pompa och ståt. Well, inte riktigt så kanske, för det är ju trots allt måndag med allt vad det innebär av jobb, skola och förskola.
I min familj när jag växte upp så hade vi alltid som tradition att man fick tårta på sängen på morgonen på sin födelsedag. Gräddtårta med jordgubbar ska det vara. Och när jag och T träffades så introducerade jag såklart detta för honom och nu efter 22 år tillsammans så skulle han aldrig kunna tänka sig en födelsedag utan tårta på morgonuppvaktningen.
Så imorse blev det alltså tårta, det blev inte mycket presenter eftersom han har valt att han vill köpa en borrmaskin och lite andra verktyg till Turkosa Huset som han ska välja ut själv. Inte mig emot. Men ungarna hade ritat teckningar, B var så exalterad att hon vaknade halv fem och började rita vid köksbordet. Kids alltså.
Nu ikväll har halva världen ringt, så som det ska vara, och så ska vi äta revbensspjäll med coleslaw. Såklart blir det ett avsnitt av Animal Kingdom också för vi är båda helt besatta. Och så rullar livet på.
/CC
KommenteraVi har verkligen haft en heldag i Sydney. Men inte Sydney-mys på det braiga sättet direkt, utan vi har varit på en massa olika köpcenter, IKEA (finns nämligen inte uppe på Central Coast där vi bor) med mera.
Dock hittade vi inte så mycket av vad vi ville ha, men vi köpte i alla fall madrasser till barnens våningssäng, en korg, toaborstar och diskborstar och såklart godis. Men som vanligt nu för tiden på IKEA har de tagit bort lösgodiset på grund av Corona och istället har de ett ganska dåligt urval av för- packade små påsar. Men det är ändå bättre än ingenting.
T fyller år imorgon och därför ska jag hem nu och baka tårtbotten. Skönt att jag har min Kitchenaid så att det går fort. Imorgon börjar också den ordentliga nedräkningen på mitt jobb eftersom onsdag är min allra sista dag. Det känns både tråkigt och skönt i en enda stor blandning. Man vet ju aldrig förrän efteråt om det var rätt beslut man tog, men samtidigt så vet man ju inte om man inte provar. Det kan ju inte mer än misslyckas.
/CC
Kommentera (2)Det enda som är kvar för att vi ska få settla den 9 juni som planerat är att vi måste ha hemförsäkring. Men det är ju en sådan djungel. Det visar sig nämligen att vårt hus ligger i ett bush fire prone area. Och visst, det ligger en skog bakom husen på andra sidan gatan. Men vi bor ju fortfarande i en tätort, så det känns inte nervöst direkt. Men försäkringen blir såklart dyrare. Så nu håller vi på att kontakta olika försäkringsbolag för att se vad de kan erbjuda. Tråkigt men viktigt.
T kom hem från Manly nu ikväll så utan bil imorse tog jag och barnen oss lugnt och sedan promenerade vi till stora lekparken. Där var vi i tre hela timmar, de har ett café så vi köpte mat där också och åt i parken, och sedan åkte vi hem och tittade på Up. Så har vår dag rullat på, i lugn takt och ganska intetsägande. Men det har varit mysigt att få umgås riktigt ordentligt med barnen även om deras konstanta bråk närapå har gjort mig galen.
Imorgon är tanken att det blir Sydney, IKEA och lite annat smått och gott. Det ser jag fram emot så jag får shoppa lite till. Pengarna bränner i fickan, haha.
/CC
KommenteraIkväll är ännu en kväll där T är ute på skojigheter, denna gången i Manly med övernattning tills imorgon, och jag har just tittat klart på tredje avsnittet av Vem bor här? och har det bra. Jag har även tappat humöret och skrikit på barnen så där så att jag nu har dåligt samvete. Så allt som vanligt alltså.
Det känns som att ungarna är jäkligare när det bara är jag hemma på kvällen. De testar och testar, bråkar och tjatar. I början går det bra, vi har det mysigt till och med. Men precis som med en mygga som surrar, kommer tillbaka, hetsar och inte ger upp så brister det till slut. Och jag vet ju att alla blir arga på sina barn ibland, men jag känner att jag kanske borde ha lite bättre tålamod och jag vill inte vara den personen jag blir, hon med nästan svarta ögon som skriker och bråkar tillbaka.
Ja ja, nu är det gjort, och vi blir ju alltid vänner igen innan de somnar. Nästa gång kan jag i alla fall försöka att klara mig lite längre och gången efter det lite längre igen så att jag kan vara där jag vill vara på sikt. Försöka går ju.
På måndag fyller T år så vi ska väl försöka fira honom lite på söndag, tänker jag. Fast jag har i och för sig planerat en heldag för oss nere i Sydney då vi måste till IKEA och lite andra ställen. Imorgon skulle jag tro att T kommer hem först på eftermiddagen och eftersom att vi inte har någon bil så får vi väl roa oss här runt någonstans. Nu snackar vi också att flytten är cirka fem veckor bort, så vi BORDE ju verkligen sätta fart nu. Men motivationen för städ, röj och sortering har fortfarande inte infunnit sig. Jag väntar vidare.
/CC
Kommentera