Jag gjorde det!
Jag tog mig fanimej till gymmet efter mer eller mindre ett halvår av att ha skytt det som pesten. Sist jag var där var nog när jag låste in väskan med bilnyckeln och allt i skåpet och fick ta taxi hem för att hämta Ts nycklar och samma taxi tillbaka. Då är det inte konstigt att den där motivationen som redan tröt blev ännu trötigare. Nytt ord för övrigt.
Jag har tidigare delat med mig av att jag är i den största träningssvackan som jag varit i på drygt tio år (då räknar jag inte med graviditeter kantade av morgonillamående dygnet runt etc., men man fattar). Det är dock konstigt, för allt annat funkar. Allt utom mat och träning. Alla mina meditationer, journaling, kursen och what not. Fast nu när jag tänker på det så är det kanske det som är själva orsaken. Att jag fokuserar på så mycket annat att det liksom inte finns plats till allt.
Och sedan ska man ju inte ropa hej för tidigt, jag har verkligen bara varit på gymmet en enda gång. Och den gången räknas ju som noll om jag inte tar mig hit snart igen. Gör jag det, och det är planen, så blir det hela två gånger. På måndag blir det för nu är det dags att skärpa sig. Nu orkar jag inte vara tung i kroppen längre. Dock har jag sedan förra veckan gjort övningar under arbetsdagen igen två – tre gånger om dagen (20 squats, 1,5 min planka, 50 tåhöjningar med axelhöjningar, 20 armhävningar på knäna och 10 på fötterna) och det känns som att det har hjälpt för jag kände mig inte skitsvag idag.
B sover hos sin kompis inatt. Hon har just kommit hem från Thailand och båda var så glada att träffas igen. Så det blir lugnt och skönt ikväll. Kanske har O redan lagt sig när jag kommer hem. Vi avslutade Huss igår och idag ska vi börja på säsong 8 av Morden i Sandhamn. Vi gillar tydligen svenska polisserier. Men jag sitter i bilen på gymparkeringen, helt enkelt för att mina ben kändes för trötta för att trycka på gaspedalen. Det kanske är ett tecken på att jag borde träna lite mer.
Men man måste ju börja någonstans och börjat är precis det jag har gjort idag. Go me!
/CC
KommenteraVi är inte fattiga. Vi är inte rika heller, men vi har så att vi klarar oss med lite budgetering och planering, precis som de flesta andra. Men just denna månaden har vi fuckat upp. Vi har fört över pengar till Sverige och bundit pengar och tänkt lite fel. Så de sista tre veckorna har vi levt på existensminimum.
Vi håller på med lite kontanter, tömmer alla konton på $14 var etc och planerar vår mat. Därav ugnspannkaka till mat hela förra veckan, picknick på utflykten och storkok på kyckling röd curry denna vecka osv. Vi har fortfarande semester vissa dagar och då väljer vi att åka iväg, så vi spenderade lite mer pengar på att fylla en hel tank men allt annat gör vi billigt. Det gör någonting med en att bara ha hopskrapade pengar att leva på i två veckor. T har fått en parkeringsbot som har förfallit, men vi måste vänta till Ts lön kommer innan vi kan betala den.
Det är inte synd om oss, tvärtom. Vi har räknat fel och sitter nu, högst tillfälligt i skiten. Pengar kommer på fredag och då återgår allt till det normala. Men under tiden så blir man mer medveten, ödmjuk och tacksam. Det är så viktigt med pengar när man inte har några. Pengar gör en kanske inte lycklig, men avsaknaden av dem gör en nervös och lättirriterad och därmed, skulle jag vilja påstå, mindre lycklig.
Nu har vi i alla fall lärt oss en läxa och ifall vi klarar oss till fredag har vi gjort ett bra jobb. Det var lite tankar om pengar en dag så här i livet. Pengar är energi, säger man, och just nu är batteriet lågt hos oss.
/CC
KommenteraIdag var T alltså ledig med mig och vi hade vår sista datedag (för året höll jag på att skriva, men det behöver det ju faktiskt inte bli). Vi tar varje sommar några dagar ledigt tillsammans medan barnen är på Holiday Care.
Så efter frukost på altanen som vanligt så lämnade vi barnen och där hade de idag mexikanskt tema. O var löjligt exalterad över att de skulle laga churros. Det var första gången han smakade dem när vi på impuls gick in på Tex Mex för att äta middag häromdagen. Efteråt sa han att han gillar det bättre än McDonald’s. Inte dåligt betyg. Hur som helst så åkte vi vidare till Manly och idag stannade vi vid stora stråket, boardwalken en stund för det var ett tag sedan. Vi strosade i lite butiker och bara njöt av att kunna göra det utan att hålla koll på galna ungar samtidigt. Sedan åt vi lunch på trappan vid boardwalken med utsikt över stranden.
Därefter åkte vi till mitt favoritställe, Fairlight, gick sakta och lugnt vid vattnet och husen och stannade sedan på den lilla stranden där. Jag satt på en filt och myste medan T snorklade en bit ut och kom in och var helt lyrisk av vad man kunde se. En vacker dag får jag också gå i vattnet med mer än benen. Vi hängde där en stund, pratade och njöt av lugnet.
Vi avslutade med att åka ner till grekiska huset och gångvägen mot Shelly Beach. Idag var första gången vi stannade precis vid grekiska huset, där är det många som snorklar, och det gjorde T även där och blev ännu mer lyrisk för där var tydligen ännu klarare vatten och ännu större fiskar.
Vi åkte hemåt vid fyra och T hade ett möte i bilen medan han körde på vägen hem. Multitasking på hög nivå. Och vi lyckades komma i bra tid för att hämta upp barnen, vilka båda var nöjda och glada med dagen som gått. Nu har jag vikt en massa tvätt och det är dags för Ts nylagade red curry chicken framför Huss.
Vi har haft en väldigt fin dag. Tack för det, Televerket.
/CC
Kommentera