Alltså, nu har skiten träffat fläkten.
Igår när jag skrev om det trodde jag ändå inte att det var så illa redan.
Men när T åkte till stooora Erina Fair idag och alla tre matvarubutikerna var helt utplockade började man ändå fatta vidden av det som pågår. Än en gång, det handlar inte ännu så mycket om själva sjukdomen, men om att det faktiskt inte finns mat och annat som man behöver kvar i butikerna. Vi har EN rulle toapapper kvar hemma och det finns inget att få tag på på hela Central Coast. T köpte servetter om det blir kris (läs: typ i övermorgon), men toapapper kan vi glömma. Han letade efter blöjor i två butiker innan han hittade (i fel storlek) i den tredje.
Då fick till och med T lite panik och köpte på sig konserver, sushiris (det enda som fanns), havregryn och så vidare. Precis som alla andra, vilket gör att vi också bidrar till bristen. Men vad gör man? Man kan ju inte riskera att vänta och att det inte finns någonting alls överhuvudtaget.
Vad fasen är det som händer?
/CC
KommenteraDet här med Coronaviruset, eller COVID-19 heter det väl numera…
Jag vet inte vad man ska tro.
Alltså, jag känner mig inte orolig för själva sjukan. Även om jag har världens sämsta immunförsvar så får man väl ändå tro att man är ung och stark nog att klara av den ganska bra och komma ut hel och ren på andra sidan. Som tur är verkar det inte heller som att man behöver vara orolig över sina barn. De borde också klara det.
Men det är allt det här runtomkring. Det värsta är två saker: Andra människors oro och ovissheten om vad som kommer hända. Jag vet inte hur det är hemma i Sverige, men här går folk ut och panikköper mat och basvaror för att lagra upp. När K till exempel skulle handla mjölkersättning till sin lilla son igår så fanns det bara ett enda, dyrt märke kvar. Allt annat var uppköpt.
Detsamma gäller med en massa andra varor också. Om vi nu inte ens tänker på hur illa det skulle vara om man faktiskt skulle behöva stänga in sig i sitt hus och använda den där maten som man har samlat på sig, utan stannar i tanken innan det stadiet. Bristen i mataffärerna som kanske enbart skapas av oro och ovisshet slutar eventuellt i att andra bekymmer uppstår. Så som att lastbilarna inte kan leverera varor eftersom att det inte finns reservdelar att laga eller underhålla dem. Delarna kanske tillverkas i Kina. Eller att importen från andra länder i allmänhet inte fungerar längre. Hur länge klarar vi oss på vad vårt eget land har att erbjuda? Eller området närmast oss?
Hur påverkas våra jobb? Jag och många med mig är beroende av att folk reser och träffar varandra och det har de flesta som bekant inte riktigt lust med just nu. Kommer företag efter företag gå i konkurs? Hur länge kommer det ta innan viruset dör ut? Hur stora blir effekterna? Ingen vet.
Jag känner att detta inlägget blev spretigt, men det är väl för att mina tankar om Corona är spretiga. Bör man ligga lågt eller börja samla konservburkar och toapapper?
Who knows? 2021 vet antagligen.
/CC
Kommentera