VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Work In Progress.

Jag lyssnar på ett väldigt intressant avsnitt av en Podcast, nämligen Framgångspodden och den som intervjuas heter Erik Fernholm.

Morgonmys.

Morgonmys.

Erik säger en massa intressanta saker, har en mängd förvånande fakta men nämner också något som verkligen har hittat hem hos mig. Han berättar att alla som lider av klinisk depression har en sak gemensamt. De har alla en känsla av meningslöshet. Utöver detta (och jag hoppas inte jag har misstolkat någonting) så pratar många av dessa om ”jag jag jag”. Nu har jag inte en klinisk depression (ännu), men detta är verkligen jag (jag jag).

Blev köpelunch för tredje dagen i rad från caféet bredvid jobbet. Inte bra. Men gott!

Blev köpelunch för tredje dagen i rad från caféet bredvid jobbet. Inte bra. Men gott!

Visst, alla har väl någon gång känt att ”Vad ska det vara bra för, det här med att leva?”. ”Vad är syftet med allt?” och så vidare. Men därifrån till en djupare fas och  en känsla så stark att man sjunker ner i en depression är ju självklart annorlunda.

Hur man vet att man har barn.

Hur man vet att man har barn.

Hur som helst, det här med att lyfta fokus från sig själv och sluta tänka ”jag” är en väldigt bra men dock svår övning. De folk som till exempel bor på remote öar och som vaknar varje dag med ”Vad behövs göras idag?” Istället för att tänka ”Jag vill…” är tydligen de som är allra lyckligast.

Men hur implementerar man detta i ett vanligt liv där man faktiskt måste gå till ett halvtradigt jobb eller inte riktigt har den community-känslan som i små byar etc.? Jag håller på att fundera på detta och ska se vad jag kommer fram till. Men jag måste verkligen försöka komma ur det här med att tänka att världen är så orättvis och det är så synd om mig och jag vet inte vad.

Det är ett Work In Progress.

/CC

Kommentera

Inget finns kvar!

Alltså, nu har skiten träffat fläkten.

Igår när jag skrev om det trodde jag ändå inte att det var så illa redan.

Tomma hyllor.

Tomma hyllor.

A08ACE2B-AF4A-4506-BFEA-472BD2CDE6D0 0BCC2C12-7440-491E-877B-CBB4C63B963D 16704774-5815-42FD-AF11-550182E3F8C9

Men när T åkte till stooora Erina Fair idag och alla tre matvarubutikerna var helt utplockade började man ändå fatta vidden av det som pågår. Än en gång, det handlar inte ännu så mycket om själva sjukdomen, men om att det faktiskt inte finns mat och annat som man behöver kvar i butikerna. Vi har EN rulle toapapper kvar hemma och det finns inget att få tag på på hela Central Coast. T köpte servetter om det blir kris (läs: typ i övermorgon), men toapapper kan vi glömma. Han letade efter blöjor i två butiker innan han hittade (i fel storlek) i den tredje.

T’s shopping.

T’s shopping.

Då fick till och med T lite panik och köpte på sig konserver, sushiris (det enda som fanns), havregryn och så vidare. Precis som alla andra, vilket gör att vi också bidrar till bristen. Men vad gör man? Man kan ju inte riskera att vänta och att det inte finns någonting alls överhuvudtaget.

Vad fasen är det som händer?

/CC

Kommentera

2021 vet.

Det här med Coronaviruset, eller COVID-19 heter det väl numera…

Jag vet inte vad man ska tro.

Alltså, jag känner mig inte orolig för själva sjukan. Även om jag har världens sämsta immunförsvar så får man väl ändå tro att man är ung och stark nog att klara av den ganska bra och komma ut hel och ren på andra sidan. Som tur är verkar det inte heller som att man behöver vara orolig över sina barn. De borde också klara det.

Så här konstigt kan man stå när man vill visa sin tofs.

Så här konstigt kan man stå när man vill visa sin tofs.

Men det är allt det här runtomkring. Det värsta är två saker: Andra människors oro och ovissheten om vad som kommer hända. Jag vet inte hur det är hemma i Sverige, men här går folk ut och panikköper mat och basvaror för att lagra upp. När K till exempel skulle handla mjölkersättning till sin lilla son igår så fanns det bara ett enda, dyrt märke kvar. Allt annat var uppköpt.

Borde nog handla imorgon...

Borde nog handla imorgon…

Detsamma gäller med en massa andra varor också. Om vi nu inte ens tänker på hur illa det skulle vara om man faktiskt skulle behöva stänga in sig i sitt hus och använda den där maten som man har samlat på sig, utan stannar i tanken innan det stadiet. Bristen i mataffärerna som kanske enbart skapas av oro och ovisshet slutar eventuellt i att andra bekymmer uppstår. Så som att lastbilarna inte kan leverera varor eftersom att det inte finns reservdelar att laga eller underhålla dem. Delarna kanske tillverkas i Kina. Eller att importen från andra länder i allmänhet inte fungerar längre. Hur länge klarar vi oss på vad vårt eget land har att erbjuda? Eller området närmast oss?

Hur påverkas våra jobb? Jag och många med mig är beroende av att folk reser och träffar varandra och det har de flesta som bekant inte riktigt lust med just nu. Kommer företag efter företag gå i konkurs? Hur länge kommer det ta innan viruset dör ut? Hur stora blir effekterna? Ingen vet.

Jag känner att detta inlägget blev spretigt, men det är väl för att mina tankar om Corona är spretiga. Bör man ligga lågt eller börja samla konservburkar och toapapper?

Who knows? 2021 vet antagligen.

/CC

Kommentera

Halvlabil.

Det har varit alldeles galet varmt idag och jag har svettats i knävecken. Jag ville bara åka till stranden och hoppa i vattnet, fast samtidigt var det skönt att sitta i ACn på jobbet också.

Pöjk med Ciwan i bakgrunden.

Pöjk med Ciwan i bakgrunden.

7FD2CDC6-7749-4972-BFB5-FF7075076829 68C5ACD6-7E9E-45D2-8178-CF1AF09961F9 266C617C-3C68-478D-A9F7-46C3D4CFA951

Projekt ”Behandla varje dag lika, försök att se glädjen i det lilla, och inte bara se vardagen som en transportsträcka till helg” har börjat. Det kanske behöver ett bättre projektnamn, förslag mottages gärna. Änyway, idag var jag glad så det har varit en bra dag. Vi får se imorgon eller om ett tag när hösten kommit och vi kanske har fått ställa in vår årliga resa till Sverige. Då kan vi snacka depp och att Projekt ”Nytt Namn Okänt” behövs.

Halvlabil morsa med stök i bakgrunden.

Halvlabil morsa med stök i bakgrunden.

Well well, nu har O precis somnat- kvart i tio och jag har haft en hel kvart för mig själv. Så nu får det vara nog med indulgence så nu kan jag lika bra sova. Man ska ju inte ha det för bra. Det vore ju konstigt.

/CC

Kommentera

Beach lajf.

Det är i alla fall tur att man har en härlig helg efter en jobbig vecka.

Ordentligt med drivved i Copa.

Ordentligt med drivved i Copa.

A66EB430-E540-43C0-9BAC-FEAA4AFA7F86 ADE10566-796A-404D-B2EE-2A59126EDC14

Imorse åkte vi hela familjen till B’s simning så som vi har för vana att göra. Det behövs ju egentligen inte att vi alla gör det, men det är ganska mysigt att komma iväg tillsammans och börja sin söndag så. Jag hade dessutom tagit på mig bikinin (Say what?!) och vi åkte direkt till Copacabana och beachen när simningen var slut. Eller förresten, först köpte vi Banana Bread på fiket bredvid mitt jobb och så åkte vi igenom Saratoga för att titta på mysiga husområden och sedan åkte vi till beachen.

Jag idag. I bikini!!

Jag idag. I bikini!!

1DA63B38-D0D1-44DB-99AB-A31C78438D83

Vi alla badade och ungarna höll på att trilla av pinn när de insåg att mamma också skulle gå i vattnet. Sorgligt men sant. Det var ganska mycket vågor, sådana där som slår över och innehåller en massa sand, men det var i alla fall väldigt skönt och jag är glad att jag badade. Idag är ju faktiskt också första officiella dagen på hösten, så man får väl passa på.

Hemma hos svensk vän med familj.

Hemma hos svensk vän med familj.

57205460-6DF3-42DB-8EDD-761BD7A5CFAD

Vi skippade att åka till Erina Fair och svängde bara in om Coles i Kincumber för att köpa mat till kvällen. Skönt det att slippa hela den där köpcenterupplevelsen när man kan vara ute i solen istället. Hemma igen åt vi tuna melt till lunch, duschade och klockan tre åkte vi över till en svensk tjej med familj som bor väldigt nära. Det var den familjen som vi tog kort i solrosfältet med och vi tittade igenom dem samt fick kopior. Det fanns en hel del fina som jag inte ännu sett, faktiskt. Bland annat några på bara T och mig och det vet jag inte om vi har tagit något liknande de senaste femton åren.

Godis.

Godis.

Nu ikväll har vi tittat på ett till avsnitt av Modus, säsong 2, jag har hunnit vika en miljon tvättade plagg, pratat en timme med min mamma och ätit riktigt god middag, lamm med chunky salsa.

Imorgon börjar veckan igen och vi får hoppas att det blir en bra sådan och att jag orkar med.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna