Imorse klockan sju åkte T iväg till Terrigal och köpte julgran. Vi hade fått tips om att de skulle finnas där, men granar är hårdvaluta så man skulle behöva komma när de öppnade. T fick tag på en gran, men när han kom hem så var frugan inte riktigt nöjd (stackars T), för granen var så liten! Alla var tydligen samma storlek. Storlek liten och inte majestätisk. Men den går inte att byta så det är bara att gilla läget. Och nu har jag vant mig. För övrigt ett otroligt icke-problem satt i perspektiv.
Klockan åtta var det dags för Nippers och vi åkte dit, de andra tre hoppade av i Terrigal och jag körde vidare till North Avoca för promenad med K. Hon bor ju där numera så jag parkerade utanför deras hus och så utgick vi därifrån. Det var en alldeles fantastisk dag. Solen strålade, alla var glada (K och jag byggde upp vår gladhet efter varsin stressig morgon) och vattnet gnistrade. Dessutom var det inte för varmt ännu, varmt men inte för varmt, för det är ju trots allt bara dag tre på sommaren.
Efter att jag hämtat upp familjen igen åkte vi hem och påbörjade dagens arbete. T skulle städa ute (rensa ogräs i rabatter och krukor, klippa gräset, ansa trädet som växer förbi vår utsikt och en massa annat) och jag skulle städa inne. Det blev fyra och en halv timme av fejande och så skönt att få det gjort. Men klara blev vi inte, jag har till exempel toaletterna kvar och får ta dem imorgon istället.
Vid sex kunde vi så äntligen, till barnens stora glädje, börja pynta hem och gran. Vi satte på julmusik och körde igång. Det blev en glad stund och nu är huset alldeles lagom julmysigt. Vi avslutade med lite julfika i form av pepparkakor och mango medan vi tände det första ljuset i staken samt tände den klädda julgranen och julstjärnan. Barnen var så nöjda och glada så. De gick i säng trötta och med lite julmagi i sina små kroppar. Jag är riktigt svag för julen också och är glad för allt vi har framför oss. Särskilt som vi har sommarsemester och snart får vara lediga i tre veckor tillsammans. Det ser jag fram emot.
/CC
KommenteraJag frågar mig själv varför jag har varit inne på ett köpcentrum i över sju timmar idag. Jag frågar mig själv ännu mer hur jag har kunnat ha en sådan bra dag när jag varit inne på ett köpcentrum i över sju timmar.
Men först började morgonen med simning. Vi kom på att vi åker hemifrån tidigare på en lördag (simning) och söndag (Nippers) än vad vi gör på veckodagarna då vi åker till skolan. Galet, men Nippers är bara över sommarmånaderna och därefter kan vi återta våra söndagar och äta mysig långfrukost en dag i veckan i alla fall. T var fortfarande i Sydney sedan i torsdags så det var jag och barnen. Allt gick fint och jag pratade en lång stund med min kompis Jess vars barn simmar ungefär samtidigt också.
Från simningen åkte vi direkt till Erina Fair. Där köpte vi present åt Bs kompis samt en topp till B som hon hade på kalaset. Det är lite skralt i hennes garderob för hon har skjutit i höjden. Och eftersom de har skoluniform har man inte samma mängd vanliga kläder som hemma. Det behövs liksom inte. Klockan tolv var det alltså kalasdags för B och vi släppte av henne utanför ett High Tea- ställe precis i anslutning till köpcentret där det är som en innergård. Där skulle hon och hennes vänner äta godsaker och sedan gå till en sådan där galen spelhall i närheten. En sådan där man dansar, skjuter, hoppar, trycker och allt blinkar och låter. Jättestressande tycker jag, men de älskar det.
Jag och O gick till food courten där han åt McDonalds och jag kyckling röd curry. Sedan gick vi till KMart och började med våra ärenden. Os klass och de andra i kindy ska ha en uppvisning för oss föräldrar på onsdag och till det behöver han svarta shorts, svart t-shirt och en tomtemössa. Och då är inget bättre än KMart. Vi hittade allt. Det gick fort och vips var klockan två och det var dags att plocka upp B igen. Då träffade vi lite andra föräldrar jag känner och pratade en stund med dem. En av dem hade precis blivit påkörd bakifrån av en annan bil då det verkligen var kaos bland alla julshoppare idag.
Vi gick vidare i några till affärer och köpte fler julklappar, bland annat en fin kopp till Bs brevvän som hon har från ett ålderdomshem. En sådan fin grej, för övrigt. Efter matshopping åkte vi sedan hemåt och då hade pappan i huset redan hunnit hem och det blev kramkalas. Och nu är det kväll, vi har ätit middag och slötittar på Bad Moms 2, den om julen, och ska snart lägga oss inför ännu en tidig morgon imorgon. Förhoppningsvis hittar vi en gran och kan pynta huset då också. Längtar efter julmys!
/CC
KommenteraTack vare min app och att jag kartlägger varje dag som går så hittade jag nu något intressant.
Inatt vaknade jag nämligen klockan två och kunde inte somna om. Det brukar vara dåligt med sömn några dagar innan mensen, men klockan två är ju att överdriva. Hur som helst kollade jag tillbaka i appen för jag minns en annan natt som jag vaknade prick klockan två för inte så länge sedan. Och mycket riktigt, det var exakt samma dag som idag, fyra dagar innan mens. Jag brukade vakna runt fyra och det tyckte jag var illa nog, men 2am har ju inte ens natten blivit till morgon ännu.
I helgen hade våra vänner passande nog rekommenderat en podcast för sömnsvårigheter som heter Sleep with me. Där är det en man som sitter och snackar i typ en och en halv timme om en massa strunt. Han avbryter sig själv, svävar ut och kommer aldrig till poängen. I ett av avsnitten jag lyssnade på läste han upp olika semesterdestinationer i staten New York och lite småfakta om varje.
Hjärnan orkar helt enkelt inte hänga med och det blir ganska tråkigt. Så jag slumrade till lite framåt femtiden men började feberdrömma (utan feber, men menar de där obehagliga galendrömmarna man har när man är sjuk) och mannen var med överallt och fortsatte prata. Det slutade med att jag stod och skrek till honom ”Kan du hålla käften?!”. Vaknade av det och stängde av. Oklart ifall jag kommer att använda mig av honom igen. Fast det fungerade ju ändå till sist. Och inget ont om honom, jag skulle snarare säga att jag rekommenderar podcasten. Den har vetenskap bakom sig vad jag förstår.
Nu är det i alla fall helg och jag är turligt nog fortfarande vaken fastän klockan är åtta på kvällen. Jag är ensam med barnen så fattas bara annat, men först nu när jag satte mig ner för att skriva så känner jag att tröttheten kommer över mig och liksom gör mig yr. Jag hoppas kunna sova okej inatt för det är ibland några nätter i rad som insomnin slår till. Nog om mina sömnproblem nu, men det är intressant hur hormonerna ställer till det ibland. Men nu när jag vet att det följer ett mönster så kan man säkert göra någonting åt det också. Depptabletter, fast kanske inte varje dag, till exempel.
Imorgon har vi en fullspäckad dag med simning, direkt till Erina Fair för att köpa present och sedan kalas för B och shopping för mig och O under tiden. Inget skitroligt (förutom för B som ska på kalas) men saker som måste fixas. Och det hade ju inte varit dumt om vi råkade börja köpa lite julklappar redan nu. Inte alls dumt faktiskt.
/CC
KommenteraJag var lite bummed out över att jag inte kunde komma till gymmet ikväll (T är i Sydney och jag måste ha kidsen). Men så kom jag på grejen (som jag borde tänkt på tidigare), att jag ju kunde gå ut och jogga på lunchen medan barnen var i skolan. Hur mycket man än har att göra så kan det vänta i 20 minuter, tänkte jag. För normalt har jag svårt att komma iväg så där för jag blir så fast i jobbet och stannar i momentumet.
Men idag kom jag mig alltså ut. Klapp på axeln för det. Dock var det inte så himla härligt för när jag väl kom iväg så kände jag hur kvavt det var ute, kroppen kändes slö och inte stark, och det blev inte så länge som jag joggade innan jag började gå. Men skit i det, jag kom ut, rörde på mig och jag höll mitt löfte till mig själv. Att “Jogga idag no matter what”, som det stod på mitt alarm.
På eftermiddagen behövde jag ringa till ATO (Skatteverket) och förberedde mig på att jag skulle få vänta länge. Såklart jobbade jag medans, men det slutade med att jag fick vänta i telefonkö i TVÅ timmar. På riktigt 1h 59 min. Det blev så pass sent att jag inte hade annat val än att åka iväg för att hämta barnen på after school care medan jag var i kön och lyssnade på hissmusik.
Men såklart svarade de precis när jag svängde ut på stora vägen med mycket trafik (5.20pm och alla var på väg från jobbet) och preciiiis då kom också en ambulans. Man måste snabbt byta fil för att kunna svänga och byta håll mot Terrigal när man kommer från oss. Men det var bilar och en ambulans mellan och jag hann inte komma dit jag skulle. Det blev lite stressigt och jag körde in på en väg till vänster och började om från början. Hur som helst så blev jag kopplad igen, fick vänta mer, men till slut fick jag svar på mina frågor precis när jag och barnen kommit hem och in genom dörren igen. Man älskar verkligen att ringa statliga myndigheter.
T är alltså i Sydney till på lördag kväll och jag har haft en lång dag av roddande. Men som tur var så hade vi fortfarande tacos sedan igår så middagen gick snabbt att fixa. Men innan jag hunnit duscha och plocka undan allt så var klockan halv tio. Så nu kanske jag inte hinner klart med Drömträdgården som jag började titta på igår. Den var så himla mysig! Men då får det bli imorgon. Ingen fara på taket. Men nu är det i alla fall chokladdags. Och snart håller vi helg igen. Vilken lyx!
/CC
KommenteraJag har spenderat mycket av jobbdagen med att försöka undersöka hur vi ska sköta visumsituationen för en anställd. Det är en djungel och slungade mig tillbaka till alla de år, alla de gånger, vi själva var tvungna att skaffa nya visum för att få stanna i landet. Det är ofta både komplicerat, tidskrävande och dyrt. För att inte tala om det nervösa i att veta att en visumperiod håller på att ta slut medan man inte vet ifall nästa visum kommer att godkännas. Men sedan ett par år tillbaka är vi äntligen medborgare och det känns fantastiskt skönt och var en stor lättnad. Vi var ju bland annat tvungna att göra prov i engelska och australiensisk fakta. Helt okej att se tillbaka på nu när allt är över dock.
T ska åka till Sydney imorgon förmiddag och vara där med jobbet tills på lördag. Eller, det är inte riktigt sant för på fredag kväll är han klar med jobbgrejer och ska åka hem till vännerna I och V i Bronte, äta middag med dem och sova över. De har sedan planerat ett morgondopp på lördag och därefter ska T gå runt med kameran i stan tills han kommer tillbaka hem på lördag kväll. Lyckost. Men eftersom jag inte kommer att lyckas ta mig till gymmet imorgon när jag är ensam med barnen så tänkte jag åka dit idag. Jag var klädd och allt, men det har kommit ännu en storm. Det låter kanske inte så farligt, men vädret här kan bli som tropiska stormar och då vill inte jag ge mig ut i hällregnet, åskan och blåsten med blankslitna däck.
Det blir dock mysigt att vara hemma ändå för T har köpt tacos som vi ska ha till middag ikväll och så hinner vi förhoppningsvis sitta lite med projekt och sedan titta på någonting. Det är min tanke, men nu kom jag på att T snackat om att han måste förbereda sig samt packa inför imorgon. Så vi får se vad som händer, men mysigt kan jag ju ha i vilket fall. Med eller utan T.
/CC
Kommentera