Nu ikväll, ungefär samtidigt som jag slutade jobba, bara slog det över och jag blev på ett extremt pissigt humör. Jag blir så ibland och jag försöker vända det, men det är som att hela min aura, all min energi bara har vänt sig och blivit negativ och sur. Jag har en dov huvudvärk, men annars kan jag inte tänka på någon direkt anledning till mitt humör utom kanske att mina barn och min man varit ovanligt irriterande ikväll. Fast å andra sidan, de hade säkert inte varit så irriterande om jag var glad och på vanligt humör.
Imorse hann vi i alla fall med att ha onlineceremonin som avtalat och vi kan numera titulera oss australiensiska medborgare! Hipp hipp hurra för oss! Det hela tog nog inte mer än fem minuter där Peter, som han hette, frågade om våra detaljer, kollade av våra körkort och sedan fick vi läsa det pledge som alla måste läsa innan man blir aussie. Det finns två versioner, en där man har med orden ”Under God” och så vår version där man helt enkelt tar bort den delen.
Trots den snabba affären och att det inte hann bli någon direkt uppbyggnad av stämning etc., så kände jag mig lite tårögd just när vi sa pledgen. Detta kommer troligtvis att vara den första och sista gången i mitt liv som jag blir medborgare i ett annat land och jag har alltid älskat detta landet! Tack Australien för att jag får vara en del av ditt folk!
När jag kom ut från mitt jobbmöte (också online såklart) bara några minuter innan det var dags för vår ceremoni så såg jag att T hade byggt upp värsta podiet i vardagsrummet. Inte nog med det, han hade klätt upp sig till tänderna också. Själv hade jag tagit på mig en lite finare topp och använt mascara, men jag hade ändå jeans och mina ulltofflor på fötterna. Typ på den nivån var det. Vi tog några kort efteråt för att spara som minne och sedan var det åter till datorn för att jobba.
Och spola fram till några timmar senare så är jag troligtvis den suraste aussien i landet just idag. Jäkligt otacksamt, CC.
Vi får fira en annan dag.
/CC
Kommentera (2)