O och jag har numera skapat en tradition (två gånger räknas väl inte som en tradition, men vi planerar att fortsätta varje söndag) där vi följer med till simningen i Kincumber och går därifrån genom skogen och sedan vid vattnet till en lekplats. Sedan leker vi lite där tills T och B kommer och joinar oss. Det blir en extra mysig stund för det är inte ofta som bara jag och O får spendera tid tillsammans och dessutom inte har bråttom eller några måsten. Han kan stanna och pilla på vad han vill, springa eller klättra och vi kan prata. Väldigt mysigt.
När de andra kom och barnen hade lekt lite till så åkte vi till Davistown, en sömnig by där jag brukade jobba tidigare, innan vårt kontor flyttade. Det är väldigt fint och mysigt där och vi åt vår medhavda picknick på en brygga. Eller, rättare sagt, jag blir så himla lätt sjösjuk och yr så vi satt längst upp på den delen som satt fast i marken och inte rörde på sig, haha. Dagens picknick blev en sallad på avo, röd paprika, tomat och äpple och så hade vi prosciutto kvar från igår. Och så te såklart samt lite gotta efteråt i form av Skittles och Minties. Fint det. Efter en liten promenad vid vattnet åkte vi vidare till Wagstaffe.
Där var det så himla blåsigt att vi bestämde oss att följa Ts ständiga önskemål, dvs. att gå en led i skogen fram till en strand, Maitland Bay. Och på nervägen gick det bra. Men sedan sprang B ifrån oss och T fick springa efter, sedan började O springa och T efter och sedan blötte O ner sig totalt som vanligt och rullade sig sedan i sanden. Därefter ramlade han och slog upp läppen. Och sedan var det dags att bestiga berget för att komma tillbaka till parkeringen. Inget jag längtar efter att göra igen, men det blev ändå en okej utflykt.
Jag har söndagsångest som vanligt, men tror inte det beror så mycket på mina jobb egentligen utan mer kraven jag ställer på mig själv och pressen av allt i huvudet. Man vill ju vara fri! Helgkänsla varje dag åt folket, säger jag! Oavsett vad det innebär för olika personer. Men vem lyssnar väl på lilla mig?
/CC
KommenteraSå våra två husvisningar för dagen var båda klockan tolv. Vad är sannolikheten? Som tur är så var den ena i Copa och den andra i Avoca, dvs. fem minuters bilväg mellan. Så vi såg till att vara i Copa vid huset redan tio i tolv och som tur var öppnade de tidigare. T gick in medan jag stannade med barnen i bilen och sedan bytte vi. 12.16pm kom jag ut igen och då körde vi till Avoca och gick in alla fyra i det huset.
I huset i Copa hade tiden stått still. Det var charmigt på sitt sätt, men herreje vad man hade behövt fixa och dona och bygga och betala pengar. Läget med nio minuters gång till stranden och fantastisk utsikt kan man inte säga annat än ja tack till, men tyvärr får vi nog ändå säga nej tack då det helt enkelt är för mycket jobb. Nummer två, huset i Avoca Beach låg också väldigt bra med närhet till skola och vattnet, men det låg liksom bakom ett annat hus, hade en bro över en bäck i trädgården (inte på ett fint och romantiskt sätt) och resten var en oregerlig regnskog. Jag fixar inte det. Behöver okomplicerat i mitt liv. Huset var själlöst och ganska mörkt. Vem kunde ha trott att vi skulle behöva titta på så många hus innan vi hittar vårt hus? Tur dock att jag älskar att titta på hus.
Efter visningarna blev det fish & chips på stranden i Avoca och sedan åkte vi tillbaka till Copa eftersom vi hade råkat lova kidsen att vi skulle åka till just den lekplatsen. Den har en bensinmack och en snirklig väg där de åkte scooter. Det var tydligen också viktigt idag att B’s leksakshund skulle gunga på just en speciell gunga där. Suck. Men det var mysigt men blev lite kallt och blåsigt i slutet. Det är ju trots allt vinter.
Ikväll åker T på kräftskiva med svenskgruppen och jag stannar hemma med kidsen. Så nu när T är inne och handlar har jag beställt halloumi, avocado och prosciutto samt gummy bears för kvällen. Jag tänker att jag kanske ska titta på någon film. Det är jag värd.
/CC
Kommentera
Fredag idag och vi står på tröskeln till en välförtjänt helg. Helt plötsligt finner jag mig själv jobba fem dagar i veckan, visserligen på två olika jobb, men nästan som innan Corona. Vad hände där, liksom? Men man får vara tacksam för att man har jobb överhuvudtaget.
Idag fick vi hem en lapp från skolan om kommunens nya regler. Så fort barnen har minsta symptom (näsa som rinner etc.) så ska man hålla dem hemma. Om läraren märker något sådant så ska de skicka hem barnen. Så långt är det väl ok. Men om barnet har varit hemma eller blivit hemskickat får man inte komma tillbaka till skolan förrän man har visat ett negativt COVID-test. Alltså, känner de barn? Vi har inte ens några fall här runt och detta kommer ju innebära att stackars B får ta tre eller fyra test innan detta året är slut. Ja ja, vi får ta de problemen när de kommer.
Imorgon ska vi titta på två hus, antagligen är inget av dem aktuellt, men skam den som ger sig. Det ena huset ligger i vårt älskade Copa med location location location. Men titta här hur det ser ut. Vem fasen bor så här? Men sådant potential. Dock har vi nog inte ork, kanske inte möjlighet heller, att köpa ett hus för en massa millar vilket ändå måste fixas i varje hörn. Men titta är ju kul!
Fortsättning följer…
/CC
KommenteraI dessa Coronatider så tycker jag ändå på något sätt att det är skönt att få gå upp i tid på en torsdag och fredag, sätta på mig jobbkläder och köra iväg i bilen för en halvtimmes bilfärd i lugn och ro med Sommar i öronen. Så var det imorse. Dock hamnade jag mitt i skolruschen, så det tog drygt fyrtio minuter istället, men det gick det med.
Dagen var fullpackad och det finns mycket att göra och mycket nytt att lära. Men det är roligt och jag kör på så gott jag kan. När jag slutade vid fyra åkte jag och plockade upp två ungar som båda var glada. Till en början. Sedan klättrade B på en grind som hon vet så väl att hon inte får klättra på, och ramlade ner. Och så skulle jag sätta in O i bilen men han bestämde sig för att leka kull och sprang iväg framför bilen och när jag kom från ena hållet så sprang han andra hållet och tvärtom. Alltså, jag är tio gånger så gammal som lilleman men jag står ändå där och tänker att hur faen ska jag kunna fånga ungen? Om någon såg oss så skrattade de säkert. Men till slut fick jag tag i honom och satte honom i bilen. Inte helt glad dock. Jag alltså.
T är iväg på ”möte” med bastuklubben, det vill säga de av svenskarna som vill vara med i bygget av en bastuflotte. Tydligen har en av killarna en bastu hemma, så de skulle passande nog basta nu idag medan de planerar alltihop. Det får han gärna göra för mig, själv avskyr jag att basta. Jag går bara in i bastun lite med kläderna på ibland på vintern och värmer mig. Sen går jag ut igen efter någon minut.
Men nu är det dags att säga hejdå till denna dagen. Hejdå.
/CC
KommenteraJag har varit busy som vanligt hela dagen med jobb. Men idag följde Bs kompis A med hem från skolan för första gången så vi var tvungna att snabbdammsuga, städa toaletterna och gå och köpa lite snacks. Det mesta var det T som gjorde eftersom jag var så busy. Det var inte så illa här hemma, och hon är ju trots allt bara fem år gammal och kan säkert inte bry sig mindre, men det är den där känslan man har själv. Jag är uppvuxen med att man städar och har fint när man får ”främmande”.
Flickorna lekte och hade sig samt åt en massa kakor, vattenmelon och kanske en eller två mackor. När jag hade hämtat O vid halv sex så kom pappan och As äldre bror och skulle hämta henne. Bara det att O blev så himla exalterad över att ha en äldre kille (typ 7) här och började hetsa och till slut när jag tittade dit stod O och slog honom i huvudet med ett limstift. Och tydligen är killen lite blyg/försiktig enligt pappan så han hade inte sagt till O att sluta utan började gråta och sa att han ville gå hem. Pinsam stämning.
Men O sa Sorry! och de blev vänner igen och nu ska vi få komma hem till dem på middag någon dag, så det kan inte ha varit för illa. Bara jobbigt att vara mamman med den störiga ungen som slåss. Men men, det hör verkligen till ovanligheterna. Imorgon är det i alla fall dags för mitt andra jobb och då gäller det att stänga ett fack i hjärnan och öppna ett annat. För övrigt är fack inget bra ord att inkludera i Ts och mina samtal när vi är ute bland folk. Vi pratade en gång om en väska och hur många fack den hade. Tror vi sa ordet fack kanske åtta gånger och till slut var det två tanter som stirrade argt på oss.
Slut på story time, nu är det bed time.
/CC
Kommentera