Fredag! Det är min favoritstund på veckan när man äntligen har gjort klart alla sysslor, klarat av en stressig jobbvecka och har en hel helg framför sig.
T har fotoklubbsmöte på Zoom och har därför stängt in sig på sitt kontor mest hela kvällen, men det innebär också att jag kunnat titta på vad jag velat och bara suttit och haft det bra. Fast tyvärr bestämde O sig för att vara vaken till halv tio, så han har hållit mig sällskap. Men man kan som bekant inte få allt.
I övrigt har det varit en bra dag. T var nere i Sydney och fotograferade ett färdigbyggt hus, så han var tvungen att släppa av mig på jobbet eftersom vi bara har en bil. När han hämtade mig vid fem åkte vi och hämtade O och sedan hem till en kompis till B där hon hade haft playdate efter skolan. De bor bara ett stenkast härifrån i ett hus som de köpte för sju år sedan och har renoverat upp sedan dess. Det var jättemysigt. B hade haft roligt och hennes tal hade tydligen gått väldigt bra idag också.
Helgen bjuder på besök hemma hos K och Co imorgon eftermiddag, simning för B på söndag och sedan ett kalas. Utöver det ska vi nog lyckas stoppa hålen fulla med andra roligheter.
/CC
Kommentera
Jag blir så himla lätt stressad av småsaker. Detta vet man säkert om man hälsat på här inne förut. Jag tänker att de flesta normala människor nog skulle läsa mitt trams och tänka ”Nu börjar hon igen. Har hon inga riktiga problem? Hon blåser upp småsaker till stora utan anledning.”
Såklart har jag stora problem ibland också. Ett av dem nu är att vår 85-åriga granne ligger på sjukhuset efter ännu ett fall. Och när mannen ringde mig för att få hjälp att lyfta upp henne från golvet, så svarade jag inte. Jag satt och jobbade i Point Frederick och hade telefonen på ljudlös. Först senare såg jag ett missat samtal och textade T och bad honom ringa. Men då hade det gått flera timmar. Som tur är hade de fått hjälp av andra grannarna, men jag mår så dåligt när jag tänker på det. Hon mår inte bra alls, men jag tänker låta det stanna där i huvudet och hoppas på det bästa.
Men, tillbaka till mina små problem. Idag kom jag hem vid sex. Då hade T hämtat ungarna och höll på att städa badrummet. Det går ju egentligen inte alls att klaga på. Men jag såg bara allt det andra. Tvätten som inte var hängd, diskmaskinen som inte var ur- och iplockad, leksakerna överallt och undrade om han inte hade kunnat megaskrubba badrummet en annan dag.
När jag hade plockat och fixat och ungarna duschat så släpper B bomben: ”Fröken sa att jag har mitt tal imorgon!” Say what?! Hon har ju hållt sitt tal för klassen, sedan gjort det lite längre och hållt det för årskursen och nu har vi väntat på information om när hon ska hålla det för hela skolan. Och halv åtta ikväll fick vi alltså reda på att det ska ske imorgon! Varför har vi inte blivit förvarnade?
Som tur var så kunde hon det fortfarande som ett rinnande vatten trots att det var tre veckor eller så sedan hon alls övade sist. Så nu är det bara att köra på och hoppas att det går bra för henne imorgon. Och att min stressnivå som nådde taket när jag fick reda på att det var imorgon går ner och att jag kan andas igen. Haha, det blir nog bra, CC.
/CC
KommenteraIdag gick jag upp ur sängen i pre-COVID-tid, det vill säga klockan sex, gjorde mig iordning och åkte till jobbet. Det var konstigt eftersom att det inte har skett sedan i mars. Det var fortfarande konstigt när jag kom fram eftersom de väggfasta skrivborden i vårt kontor var nedmonterade och alla stolar isärskruvade.
Caféet som är vägg i vägg ska nämligen ta över våra rum och vi ska bara ha vårt stora mötesrum kvar för att kunna samlas då och då. Men eftersom vi jobbar hemma och antagligen kommer att göra så ett tag, så är det inte lönt att ha kvar och betala för alltihop. Om och när allt återgår till det normala igen får vi reda ut hur vi ska sitta i så fall.
Det har regnat och varit ganska kyligt hela dagen, vilket känns så ovanligt efter en helg med bad och gårdagens sommarkänsla. Tydligen ska det vara så imorgon med, men sedan ska vädret återgå till sol och vår.
När det gäller hus har det kommit upp tre väldigt fina, men de ligger precis utanför vår budget. Och då menar jag inte i nederkant, ha ha. Jag vill nog gärna gå på visningen av i alla fall den ena, för den är så fin. Ibland vill man bara få en liten smak av det rika livet.
/CC
KommenteraJag älskar det här livet när man går upp på morgonen och det är ljust och soligt, man promenerar i solen och droppar på skola/dagis och bara har solsken i varje cell av kroppen. Man äter lunch ute i solen och efter jobbet går man och hämtar barn/gymmar/handlar mat i solen. Man lever helt enkelt i ljus och värme och det är hela anledningen till att vi bor här.
När T hämtade B på skolan idag så träffade han två andra familjer som vi känner och de skulle ner till stranden. T var tvungen att gå hem och fortsätta jobba, men de erbjöd sig att ta med B så sagt och gjort, B fick leka med sina kompisar på stranden innan de droppade av henne här hemma igen vid fem. Det är ännu en anledning till varför vi bor här, stranden är den del av vardagen.
I övrigt har det sålts två hus idag för högre priser än vad de förväntades säljas för. Det känns lite surt, för det verkar som att priserna här runt bara stiger och stiger medan allt runtikring tyder på att det borde vara precis tvärtom. Vi är i en situation där man inte vet ifall vi borde vänta och hoppas på att priserna faller betydligt nu när bidragen för COVID sjunker eller om vi borde skynda oss på att köpa eftersom det är massutflyttning från Sydney upp här på kusten och vi kanske går miste eftersom priserna då kommer öka mer.
Vi får helt enkelt försöka vara redo och när vi hittar ett hus som vi verkligen vill ha och har råd med så slår vi till. Risker finns det ju med allt. Dock upphöjt till 100 i Coronatider. Men vad gör man?
/CC
KommenteraJag fattar ingenting…
Båda ungarna har varit isäng sedan klockan åtta. Jag tittar mig runt hela tiden för att leta efter O, men kommer sedan ihåg att han sover sött i sin säng. Tyvärr verkar det som att han håller på att bli sjuk och att det är därför han villigt gick och lade sig. Men nu, innan det har brutit ut, så tänker jag njuta av tystnaden!
Jag har även hunnit jogga nu efter jobbet. Och det härliga är att medan jag förra gången bara klarade en knapp kvart i lugnt tempo, så klarade jag hela rundan nu utan att stanna. Det tog en halvtimme och vissa gånger lunkade jag fram, men skit i det, jag stannade inte och jag gav inte upp. High five på den! Nästa gång går det förhoppningsvis ännu bättre, fast det går oftast inte så snabbt så jag ska inte förvänta mig under.
Ikväll ringde B farmor och de pratade länge de två. Farfar var inte hemma för han var och gjöt golvplattan i vår Hörnan. Så himla kul! Men en bra grej var också att farmor började läsa saga för B. Så de satt ganska länge, farmor hemma i Sverige, B på Australiens östkust och så läste hon saga för sitt barnbarn så där som farmödrar och barnbarn ofta gör. Så himla bra idé! Att vi inte tänkt på det tidigare. Det är ju en sorts barnvakt också, ha ha.
Nu ska vi kolla sista avsnittet av Marcella och äta kyckling med ugnsgrönsaker. En måndag kan också vara en dag värd att levas.
/CC
Kommentera