Idag har varit en spännande dag!
Vi fick tillbaka vårt lånelöfte igår och det har blivit accepterat. Så idag ringde jag till mäklaren om ett hus i Avoca Beach som vi var och tittade på för några veckor sedan. De ska ha auktion på lördag och jag ville i princip kolla läget för vilken prisklass huset ligger på nu. Allting slutade med att vi mailade mäklaren klockan kvart över fem ikväll med ett bud. Detta bud gäller bara fram till auktionen på lördag, vilken vi inte vill vara med i eftersom att då har man ingen cooling off period alls.
Vi visste att sannolikheten var liten, men det kan ju vara så att ägarna föredrar ett förhållandevis högt bud i handen direkt istället för att betala för auktionskostnader och också osäkerheten i vad man får på auktionsdagen. Hur som helst så återkom mäklaren ikväll vid 7pm och sade att ägarna hade bestämt att hålla auktionen och tacka nej till vårt bud då de ej vill ha en cooling off-period.
Det känns helt okej och mycket väntat. Men vi kände i alla fall att vi inte kunde låta detta fina hus gå utan kamp, så nu har vi gjort vad vi kunde och så får det vara så helt enkelt. Det jobbiga med en vinst hade varit att B skulle få byta skola och O byta dagis. Och det kan ju fortfarande hända beroende på vart vi hamnar, men det känns ganska omständigt faktiskt.
I några timmar en dag här och där tror man att man äger ett hus, men sedan gör man det inte. Så är en dag i ett liv ibland.
/CC
KommenteraDetta är jättejobbigt för mig:
B sitter i sin vanliga sports uniform i fredags när det var book week och det visar sig att ALLA, varenda en, tutti var utklädda! Stackars stackars lilla flicka! Jag får så ont i magen.
Vi visste ju om det men eftersom livet kom i vägen hade vi liksom inte planerat något förrän precis dagen innan. Jag föreslog att hon skulle gå som häxan i Room on the broom, men T tyckte att det vi hade hemma hade blivit halvdant. Han föreslog hennes Elsa-klänning, men jag tyckte att så kan man ju inte komma klädd för det är ju ingen bok på riktigt. Till slut fick hon gå i vanliga kläder och vi beställde bara två böcker från de listor man hade fått hem.
Vi överanalyserade alltså sönder allt och det slutade ändå på fel sätt. Och såklart hade alla tjejer motsvarande kläder till Elsa. Där får man för att man ska försöka vara korrekt och akademisk.
Jag gör allt jag kan för att B ska slippa den där jobbiga känslan av att vara ”fel”, men skapar istället ”fel” själv.
Aldrig kan man vinna.
/CC
KommenteraJag läste något som Sanne Alexandra (designer, influenser, hockeyfru) skrivit för någon vecka sedan. Hon skrev att hon aldrig varit så lycklig, så tillfreds och så balanserad som hon är just nu. Och anledningen till det är att hon har jobbat med sig själv i 10 år.
Det är detta jag tog fasta på lite. För jag håller ju alltid på att klaga på hur tråkigt det är med vardag, hur mycket ångest jag har över jobb och så vidare. Så det är ju säkerligen så att det sitter hos mig och inte i själva vardagen eller jobbet. Och något som gör det tydligt är ju att ångesten har kommit på liknande sätt vilket jobb jag än har i princip, vart jag än bor osv.
Sanne rekommenderade att gå och prata med en life coach eller en psykolog för att reda ut ens grundbekymmer och sedan jobba aktivt för att eliminera dessa. Eller i alla fall att känna igen dem och veta hur man ska hantera dem. En av hennes exempel är att hon inte lika lätt blir irriterad över småsaker längre. Det är för att hon vet varför de brukade irritera henne och då kan hon ta tag i roten till problemet.
Det låter väldigt skönt att lyckas leva ett mer balanserat liv. För själv pendlar jag ju mellan att älska livet (mest på helgerna) och sedan få panik och vilja fly på sekunden. Och så kan man ju inte riktigt hålla på. Det är varken roligt för mig eller de runtomkring mig. Dock har jag allt annat än råd med en life coach precis nu när vi ska köpa hus, behöver ny bil, dator och iPad, men man kanske kan börja lite själv. Lyssna på sig själv och försöka upptäcka och förstå mönster.
Så går mina tankar nu i alla fall. Bara 9 år och 364 dagar kvar till balans.
/CC
KommenteraDet är ju riktigt sorgligt egentligen, men jag hade liksom redan ställt in mig på att en regnig måndag på kontoret medan jag är halvsjuk skulle bli en jobbig dag.
Men nej, så blev det inte! Det var efterlängtad sol idag och dit mitt skrivbord nu är flyttat på kontoret får jag mer ljus än jag fick innan. Alla var glada och jag hade ganska roliga arbetsuppgifter. Under dagen ringde också båda mäklarna från husen vi tittade på i lördags. Den ena var lite skojfrisk och sa direkt ”Did you like it? Wanna buy?” Varpå jag svarade att wanna är en sak, men pengar en annan. Han lovade i alla fall att höra av sig om det inte gick för så mycket de har lagt ut huset för.
Så nu består resten av veckan troligtvis av hemmakontor, vilket passar mig perfekt. Inte med det sagt att man inte är busy ändå, men det är mindre press utan lunchlådor, transporter etc etc. Sedan ska jag också lyckas åka iväg och ta blodprov någon av dagarna. Det är ju något att se fram emot. Verkligen.
/CC
KommenteraRegnet har fortsatt ösa ner för kanske sjunde dagen i rad med få uppehåll. Men vi är glada ändå. Ganska så glada i alla fall. För inatt vaknade B och det var hennes tur att vara sjuk med feber. Och jag själv hade en och en halv dag då det kändes som att mitt penicillin fungerade och jag mådde bättre, men nu känns det som att allt börjar om från början med huvudvärk och rinnsnuva. Men skit i det, nu får jag sluta klaga.
B kunde såklart inte gå till Nippers trots att hon kände sig okej på morgonen, så vi tog det lugnt hemma istället. Vid lunchtid hällde vi te i termosar och åkte iväg till Killcare/Wagstaffe. Där köpte vi fish & chips och åt på några bänkar vid vattnet som var torra. Men när vi nästan var klara så började det ösa ner igen och vi fick springa till bilen för att äta det sista av vår mat där.
Vi hann dock ändå inte stanna så länge för T behövde hem och fixa sig iordning för att gå på bastuklubben vid halv sex. Som tur är har det dock gått ganska bra med kidsen. Jag lät dem duscha innan de fick efterrätt så att de skulle hålla sig snälla. Och det funkade ganska bra. Förutom med schampot. Det ska alltid vara så jäkla svårt att få tvätta deras hår med schampo. Suck. Men det gick till slut idag också.
Nu har jag ätit fiskgryta för kanske sjätte gången denna veckan, ätit tre rutor choklad och ska snart gå och lägga mig och läsa min bok en stund. Men jag sitter och tittar på en ny serie som handlar om lottomiljonärer som letar hus. Det är väldigt provocerande måste jag säga. De har $180m att spela med och behöver således inte bry sig om huset de tittar på kostar $4 eller $10,2m. Vi förlorar hus efter hus för att priserna går upp utanför vår prisklass. Men såklart kan man inte jämföra så. Och på något sätt är det ju en skön känsla att kämpa och spara också.
Fast så säger kanske bara vi fattiga människor för att trösta oss själva.
/CC
Kommentera