VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Flytten till Sydney.

Det är måndag morgon och jag är fortfarande sjuk. Jag snörvlar och hostar som att jag har kedjerökt de senaste 20 åren. Dock är jag bättre än i helgen och eftersom jag har varit hemma sjuk från jobbet tre gånger de senaste fyra månaderna kan jag inte förmå mig att stanna hemma idag igen (man är ju typiskt svensk).

När jag gick ut genom dörren imorse slog det mig som så ofta tidigare hur härligt det är med ljuset, värmen och solen. Det är egentligen inte svårt att komma upp ur sängen på morgonen när man vaknar av att solen tittar in genom fönstret. Jag förstår ju att jag inte kan jämföra en solig morgon i Sydney med en kall vintermorgon hemma i Sverige, men inte ens på vintern här (juli, augusti typ) är det så väldigt mörkt eller kallt när alarmet ringer klockan sex. Och är det några dåliga dagar så följs de av några dagar med sol och 25 grader och då är allt förlåtet.

Jag tänker på innan vi flyttade hit. Vi bodde i en ganska nybyggd hyreslägenhet och allt var fint och fräscht. Men av någon outgrundlig anledning (budgeten tog slut?) så var golvet i badrummet en mörkblå plastmatta. Vita och gråa, snygga kakel på väggarna och så denna fula blåa plastmatta som dessutom hade en väldigt synlig skarv mitt i rummet.

Jag hade jobbat för länge på samma, fel för mig, jobb och blivit olycklig. Det var vinter, kallt och mörkt och varje morgon vaknade jag, gick in i det mörka badrummet utan fönster och med blått golv för att duscha. Medan jag stod och försökte vakna och tina upp lite så tänkte jag varje morgon samma tanke: ”Detta kan inte vara livet”. Det där blåa golvet har i mitt huvud blivit bilden av den kalla mörka vintern och att vi inte var nöjda där vi var. Blått golv= depp.

Tankar började formas till planer och i november 2010 var det dags. Vi skulle flytta till Sydney! Sex år senare är vi fortfarande kvar och nästan varje dag tittar jag och T på varandra och en av oss säger ”Jag älskar att bo här!”

Och vårt badrumsgolv är vitt.

/CC

IMG_0896 IMG_0895

Kommentera

BOOM!

Varför är det alltid så?

När man är on a roll, det är solig sommar, träningen går bra och man faktiskt är exalterad över det nya året och så BOOM! så slår förkylningen från helvetet till. Och inte nog med det, det är den fjärde riktiga förkylningen på tre månader. Måste försöka boosta mitt immunsystem på något sätt, det räcker tydligen inte med att bara vara hälsosam.

I morse (lördag) skulle vi åkt till sjukhuset och hälsat på våra vänner som fick en liten son i tisdags. Men det fick vi ju såklart ställa in då det inte är läge för att smitta ner en liten en. Istället har jag legat i sängen hela dagen och kollat You Tube och mitt guilty pleasure Nashville. Så tråkigt att inte orka något!

Och nu ikväll är T på fyrtioårsfest tillsammans med våra vänner, medan jag försöker att ta hand om B medan jag snorar och tycker synd om mig själv.

Avskyr att slösa liv på att vara sjuk. Fast nu är det i alla fall Thelma & Louise på tv. En ung Brad Pitt livar upp!

/CC

IMG_0889

När en glad skit fotobombar och spegeln är smutsig.

Kommentera

Bondi Beach

Här kommer ett inlägg om tidigare i veckan. Torsdag:

Idag har det varit en riktigt härlig dag.

Visserligen har det varit mulet och kom en regnskur, men efter gårdagens 35 grader var det skönt när det låg runt 24 istället.

Imorse började vi med att promenera till Junction för att gå på gymmet. Det är tredje dagen i rad som jag gymmar, men fick ändå till ett skönt pass för armar/axlar. Det är förresten helt galet, jag tränar på Fitness First som är en kedja och just det gymmet på Bondi Junction är fullt av helt galet snygga människor. Visst är det onödigt stora fejktuttar och duck lips lite hit och dit, men även bara riktigt vältränade tjejer och killar samt en hel del lokala kändisar.

Hur som helst, efter gymmet promenerade vi till Bondi Beach för att hälsa på E och dottern I som är tre månader äldre än min B. Det tar ungefär 50 minuter att gå dit så jag var alldeles gymsvettig plus svettig av att power walka med vagn när jag kom dit. E hade fixat lunch, god sallad med kycklinglår och sedan te med bananbröd. Mums! Barnen satte på sig prinsessklänningar (suck), läste böcker och målade med vattenfärg. Jag och E hann till och med prata en stund i fred om bland annat Tahiti där de precis varit i tre veckor.

Vid fem lämnade vi E och I hemma och gick hemåt via stränderna, Bondi till Tamarama och sedan Bronte. Älskar den vägen och kommer aldrig bli trött på alla fina hus och alla fina vyer. Denna promenad var ytterligare en timme, så jag har nog gått en mil eller så idag.

Sedan hem och fixa, äta osv. Och nu sen kväll tyvärr, men imorgon är det i alla fall fredag!

/CC

IMG_0878

Mulet över Bondi Beach.

Mulet över Bondi Beach.

IMG_0880 IMG_0881

Kommentera

Why are you so beautiful?

Här fortsätter inläggen från tidigare i veckan. Tisdag:

Jag älskar mina mammadagar.

Så, varje tisdag och torsdag är jag hemma med B. Jag jobbar halvtid av olika anledningar och jag uppskattar verkligen att få kunna göra det i en kort period av mitt liv.

Den största anledningen är givetvis att få spendera tid med B. Men det är också så att dagis här är svindyrt, vi betalar $141/dag (lite mindre än tusen svenska). Vi får tillbaka lite av staten, men det är inte mycket. Hur som helst så går det i princip på ett ut om jag jobbar tre dagar i veckan och därmed betalar färre dagar dagis, eller om jag jobbar heltid och betalar fem dagar dagis i veckan. För då kommer man nämligen upp i ett maxbelopp och slutar få statliga beloppet i ungefär mitten på året. Nog om det nu, det kan jag gå in mer på en annan gång.

Men att få vakna upp i sol och ligga en timme extra i sängen (B vaknar ändå och jag vaknar alltid av mig själv vid sex) är så värdefullt. Sedan har vi vår lilla rutin. En av de två dagarna brukar vi försöka träffas upp med kompisar, oftast vår svenska kompis E med dottern I. Men en av dagarna, oftast tisdag, är det bara vi två.

Då går vi upp, äter mysfrukost tillsammans med T som jobbar hemifrån. För tillfället sitter vi oftast på balkongen och äter. Sedan sätter jag på mig träningskläder och jag och B tar vagnen och går till Bondi Junction, 25 minuter bort. Det är en av anledningarna till att jag älskar där vi bor här i Bronte, vi har 25 minuter till köpcenter och allt man kan behöva åt ena hållet och en kvarts gångväg till stranden åt andra hållet. Och åtta minuter till med tåg från Junction så är man mitt inne i stan och vid mitt jobb.

Hur som helst, väl i Junction lämnar jag in B på gymmets dagis och går bredvid och gymmar i upp till en och en halv timme (90min är maxtiden på gymdagis). Igår körde jag överkropp och hade ett riktigt bra pass. B älskar det och jag blir som en ny människa som orkar med dagen.

Därefter äter vi ibland sushi i food courten, men oftast går vi hem och äter med T. På hemvägen somnar B i vagnen och jag hinner byta om och ta mig lite lugnt. Sedan, när B vaknat, tar T resten av sin lunchrast och då promenerar vi tillsammans ner till havet och badar.

Och så vid halv sex brukar jag ta bussen till ”ryssen” (han har ett krångligt namn och går därför under namnet ryssen hos oss). Typ massageterapeut är han, men han är så mycket mer. Men om det får jag berätta i ett separat inlägg en annan gång.

Igår när jag åkte hem från ryssen satt jag mittemot bakdörrarna i bussen. Jag satt och pratade i telefon med min kompis K när vi stannade och släppte av folk. Då alla gått av hörde jag någon som försökte pocka på min uppmärksamhet. På bänken på busshållplatsen utanför satt en man och när jag såg honom sade han ”Why are you so beautiful?” och log ett stort leende. Nu kan det vara så att det råkade vara en man med alkoholproblem, men ändå, en komplimang är väl alltid en komplimang? Jag blev glad i alla fall.

Kvällen avslutades med middag ute på balkongen, 32 grader klockan halv tio. Sommarn kör på.

/CC

Frukost på balkongen.

Frukost på balkongen.

Vår standardpromenad till Bronte Beach går via Clovelly

Vår standardpromenad till Bronte Beach går via Clovelly.

Träningsselfie. (Note to self- putsa spegeln!)

Träningsselfie. (Note to self- putsa spegeln!)

Kommentera

Bakflärpar och blod i ansiktet.

Jag fortsätter att lägga upp inlägg från tidigare i veckan. Detta var i måndags:

Idag har det varit jobbmåndag.

Dock en väldigt konstig sådan. Hade det varit fredagen den 13:e idag istället för i fredags så hade det varit lättare att förstå allt som hänt. Inte för att jag tror att det skulle vara något speciellt med fredagen den 13:e just, men ändå.

Morgonen började med att jag hittade T på golvet i B’s rum. Vi har skruvat av ena sidan på spjälsängen och fixat mysigt så att hon ska kunna sova i ”en stor flickas säng”. Anyhow, när hon vaknade vid ett så gick först jag in i en halvtimme. Men varje gång hon somnat och jag var på väg ut så vaknade hon till igen och började gråta. Så efter en halvtimme (jag var så otroligt trött så orkade inte längre än så) fick T byta av mig. Men då hade han tydligen somnat gott och vaknade inte igen förrän jag kom in på morgonen. Kanske är vårt golv extra skönt, vem vet. T borde ju veta nu i och för sig…

Senare på morgonen när jag gick in i duschen och skulle raka mig under armarna lyckades jag, när jag skulle byta håla, dra rakhyveln på höften (say what?-inte ens i närheten av armhålan) och fick ett typ decimeterlångt sår som började blöda något otroligt. Hur lyckas man? Ut ur duschen senare och det blödde fortfarande. Dottern kommer in och det blir stor uppståndelse och hon försöker ”kiss my ouchie better” och får blod i hela ansiktet.

Nåväl, efter ett tag koagulerade det och jag kunde äntligen ta på mig byxorna och ta mig till jobbet. Då tittar jag i väskan och inser att jag har glömt tåg-/busskortet i gymväskan hemma. Suck! Bara att ställa sig i den långa biljettkön.

Väl framme på Martin Place där jag går av tåget så hör jag plötsligt ett ”plopp” och något som studsar på golvet. Därefter känner jag hur bakflärparna på min topp ramlar ner. Det var alltså knappen som min topp hade i nacken som rök. Den hade inte ens varit lös. Då den var omöjlig att hitta igen bland alla pendlares fötter fick jag gå runt med flärparna nere på ryggen hela dagen.

Jobbdagen var inte så märkvärdig, men stressig. Så när jag trött och dan efter att ha jobbat länge kom fram till tåget och kom på att jag inte hade mitt Opal-kort så blev det kön till biljettautomaten igen. När det sedan var dags att byta från tåg till buss frågade jag en biljettkille vart jag köper bussbiljett. Nä, men det går inte, säger han. Vadå går inte? Men, om man är turist eller nåt och inte har ett Opal då? Nej, då får man köpa ett och ladda på. Suck. Igen.

Här erkände jag mig besegrad och promenerade de 25 minuterna hem.

Bra dag ändå. Suck.

/CC

 

IMG_0874

För att allt känns bättre av en bild på en sovande B.

För att allt känns bättre av en bild på en sovande B.

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna