Imorse hittade min chef en slags kedja med berlocker i en låda hemma. Han hade vetat att den var där, men inte tänkt så mycket på det innan då den legat i en burk med mynt som han hade fått av sin farfar. Han tog upp den och tittade närmare och såg att varje berlock hade en footylogga. Eftersom de såg ganska gamla ut började han googla på vad det kunde vara.
Han hittade inte riktigt något online, men lade till slut upp ett kort på en FB memorabilia-sida och inom några minuter hade folk lajkat och börjat kommentera. Tydligen var dessa väldigt ovanliga och var från en tobaksfabrik på 60-talet, vilka hade sponsrat dessa olika lag. Hur som helst började folk bjuda och nu i slutet på dagen var buden uppe i $2,5k. Vi snackar alltså över 15 000 SEK! Och det hade inte lugnat ner sig ännu så vi får se om det ökat ännu mer imorgon. Han är dock lite osäker på om han borde vänta med att sälja och låta priset gå upp ytterligare.
Jag vill också hitta 15 papp i en låda! Det är ju som en lottovinst. Fast med tanke på att allt vi äger här köpte vi tidigast när vi kom hit för tio år sedan, finns det inget hopp om gamla och pengatunga ägodelar.
Men kul för min chef. Verkligen.
/CC
KommenteraIdag fick vi ännu en gång en lapp hem från skolan om att det varit en okänd kvinna i en mörk bil som tagit en pojke i armen och sagt att han skulle följa med till hennes bil. Eller förresten, jag tror att det är första gången vi har fått en lapp hem, men det har stått på FB-sidan, jag har hört föräldrar prata om det osv.
Dvs., det är inte första gången och även om polisen meddelats så har de inte hittat henne. Det är klart att det är svårt ifall man inte tar henne på bar gärning. Så än en gång pratade vi med B om stranger danger. Det är bara det att jag skulle inte alls bli förvånad om hon glömmer bort det, blir lurad att klappa en hund eller något liknande för hon är så himla godtrogen. Och på ett sätt vill man ju att barn ska få vara det. Att de ska få leva i sin fantasivärld och vara naiva, men såklart inte med det höga pris som något sådant här skulle kunna innebära.
Det är riktigt obehagligt och som tur är har de barnen som drabbats sagt nej och lyckats gå därifrån. Jag tänker att skolan nu måste se till att ha mer personal ute vid pick up och drop off för att ta mer ansvar.
Usch och fy för sjuka människor!
/CC
KommenteraJag har fortfarande känslan av att det är så himla skönt att vara hemma! Och B har pratat och skrattat och varit så glad hela dagen som aldrig förr, så jag tänker att hon också har slappnat av och är lättad över att det är avklarat. Hon gick till skolan idag och stannade faktiskt hela dagen, inte dåligt ändå efter en sådan helg.
Själv var jag inte lika pigg och duktig. Jag skulle egentligen jobbat från kontoret idag, men valde att jobba hemma och ta sjukdag halva dagen från ett och framåt. Så vid lunchtid loggade jag av och gick och lade mig för att sova i två timmar. Det var guld. Så nu, även om jag är trött och halvsjuk, så är jag ändå lite på banan.
Nu på kvällen har vi packat upp vår adventsljusstake, vilket vi av förklarliga skäl inte hunnit igår och så dansade vi Oboy- dansen. Ungarna har precis blivit introducerade till Oboy och älskar det! Så idag fick de lite, fastän det är måndag, och så dansade vi till Pepps Perssons passande låt.
Men nu är det dags för sängen så att jag klarar en hel arbetsdag imorgon.
/CC
KommenteraKlockan är elva på kvällen och vi har precis kommit hem från en till lång dag på sjukhuset. Vi hade tid klockan 7am imorse för att skrivas in på operation och klockan fem ikväll fick hon äntligen opereras. Hon hade svårt att vakna upp från narkosen, men när hon väl vaknade var hon förvånad över att det var färdigt och sedan rann all oro av henne och hon blev sitt gamla vanliga, pratiga jag igen.
Jag själv är så slut efter all väntan, lite och dålig mat (inga GF-alternativ) och fyra timmars sömn natten till idag att jag inte ens kan tänka på en ny jobbvecka imorgon. Jag har förvarnat chefen och tänkte eventuellt ta en halvdag eller liknande. Men nu ska jag äta fish tacos och sedan sova en djup sömn, förhoppningsvis ostörd.
Jag är så tacksam att allt har gått bra!
/CC
Kommentera (8)Jag kommer att göra detta kort och koncist, för klockan är snart midnatt och vi ska upp om några timmar igen.
Dagen startade bra med att vi mötte upp två andra familjer från barnens gamla dagis och gick på bush walk. Det var redan 35 grader varmt och vi höll på att stekas ihjäl, men det var mysigt och särskilt när vi sedan kom fram till stranden och kunde svalka oss.
Dock så åkte vi alla sedan till Killcare för att köpa glass. När vi satt där och pratade och ungarna sprang runt så som de gör så ploppade B helt plötsligt ner från kanten och in i vattnet. Det var inte så högt och vattnet är bara knähögt där, så vi blev inte så oroliga men sprang såklart fram ändå. Det var då B började skrika som en stucken gris. Jag lyfte upp henne och satte henne på kanten och ser så att det forsar blod från hennes hand. Hon måste ha skurit sig illa på ett oyster.
Härefter kommer jag inte ihåg så mycket av vad som hände. Men någon av våra vänner hade papper, en annan sprang och hämtade sitt First Aid Kit i bilen och medan jag mest kramade henne, så lyckades de på något sätt få på ett bandage på hennes hand. Det kom även fram ett snällt par där mannen sa att han var nurse, tittade på det och sa att vi måste åka till sjukhuset. Det hade vi dock redan förstått, för såret var väldigt djupt. Men vilka godhjärtade människor som kommer fram sådär och hjälper till. Kvinnan pratade även med B och lugnade.
Vi var trettio minuter ifrån sjukhuset i Gosford och på vägen tog bensinen slut, så mitt i allt kaos var vi tvungna att tanka! Hur som helst, vi kom fram till akuten och fick köa, de tittade på hennes hand och så fick vi vänta, sedan kom vi upp till barnavdelningen och fick vänta ännu mer. T och O fick inte komma in pga Corona, så till slut åkte de hem istället.
Doktorn tittade på såret, de satte dropp med antibiotika och hällde flera burkar med saline över för att tvätta ur såret. Vid detta tillfälle låg B med lustgas och var helt borta och jag måste nog säga att detta var det mest obehagliga på hela dagen. Hon var så borta och kunde inte svara på frågor och usch!, men hon hade inte ont eller panik längre och de kunde i lugn och ro göra det de behövde.
Därefter fick vi vänta igen på ortopeden, fick dropp med antibiotika i flera timmar och nu klockan halv tio ikväll tog vi en taxi hem. De måste nämligen operera, men hade inte tid idag, så vi får komma tillbaka imorgon. Men det känns ändå som en bra lösning. Det ser tydligen inte ut som att något viktigt i handen har skadats, men de kan inte titta ordentligt förrän de har sövt ner henne i operationssalen och sedan kan de besluta vad och hur det ska fixas och sys igen.
B var glad att komma hem och somnade som en stock i extrasängen där hon ska ligga och kramas med sin pappa hela natten. Och nu ska jag sova en stund för att sedan gå upp lite över fem och åka tillbaka igen. Så snabbt allt kan vända! Men sådan tur vi hade!
Dock blev detta inte kort och koncist. Det var väl ganska väntat i och för sig.
/CC
Kommentera (4)