Jag var så himla glad imorse. Jag vaknade med sol i sinnet och sol utanför fönstret. Men som den typiska svenska (Eller ska jag kanske inte skylla på min nationalitet?) jag är så tänker jag då ”Nu kan det bara bli värre”. Och det blev det.
Men hallå, CC! Så kan man ju inte hålla på i ett liv. Det är ju klart som korvspad att dagen blir värre ifall man går och väntar på det. Det tog dock ända till eftermiddagen då lågan började slockna av olika anledningar. Och sedan kom jag hem till en T som var, just det, varm. Och han kan inte vara glad när han är varm. Så det blev lite blah. Men jag in inte klaga för mycket på dagen mer än att jag är lite nervös för en arbetsuppgift jag har imorgon och inte riktigt vet hur jag ska ta tag i. Men det är så himla onödigt att låta något sådant förstöra kvällen.
Den goda nyheten är dock att vi har minifredag imorgon eftersom både T och jag har tagit ledigt på min födelsedag på onsdag. Så det ska man väl klara? Att bita ihop och göra det bästa av morgondagen för att sedan ha en härlig dag på onsdag, menar jag. Och sedan måste jag jobba på att inte vara så negativ och förstöra mina dagar med mina dåliga energier.
Jag har så mycket att jobba med. Tur att man är så ung och pigg. Till på onsdag i alla fall, för då tickar det över till The big 4.0. Haha.
/CC
Kommentera (2)Vilken dag!
Jag sade det förra söndagen och jag tänker säga det igen: Att gå upp på söndagen och köra hela familjen till stranden för Nippers klockan 9am, när solen skiner, det är hundratals människor på stranden och lillebror kan springa runt och leka och plaska medan vi pratar med vänner eller hejar på B, det är nästan för bra för att vara sant! Sedan hänger man kvar lite på stranden och det är så otroligt härlig stämning bara. Får man ha det så bra i livet?
Idag hängde vi dock inte kvar superlänge eftersom vi skulle ha kalas för O klockan två. Så det blev hem för att dammsuga, städa köket, lägga ihop tårtorna (grädden och bären), spola uteplatsen etc. Tro det eller ej, men vi hann faktiskt klart med allt vi hade tänkt göra, vi som alltid är sena med allt. De två familjerna kom som de skulle och det blev galet så där som det blir när man är sex barn, sex vuxna och en liten bebis på samma plats. Det blev massor med kakor, lite frukt och så gräddtårta.
Det var trevligt och gick bra. Men en stund tyckte jag att det var jobbigt för jag hade varit osmart och bäddat nya lakan i ungarnas sängar (och så överkasten på), men jag hittade två av kidsen hoppandes i sängen med täcke och kudde nere på golvet. Det klarade jag inte av så då bar jag över kudde och täcke till vårt rum och stängde dörren så fick de fortsätta hoppa på underlakanet. Det var lite av en kompromiss.
Om man inte känner till det så har jag lite problem med att ha folk över. Eller, problem och problem, men jag tycker inte om att ha folk i mina saker. Blanda det med att jag har lite OCD (inte på riktigt, men jag ogillar oordning starkt), så kan man förstå att jag inte bjuder över folk mer än då och då. Jag försöker tänka att det sitter i mitt huvud och att det är jag som borde bita ihop, men samtidigt har jag för ganska länge sedan kommit fram till att jag inte behöver göra en massa saker som jag inte mår bra av.
Hur som helst, det gick bra och var mysigt. Men nästa gång är vi i parken. Simple as that.
/CC
KommenteraVi har haft en toppendag idag, den tredje födelsedagen i vår lilla pojkes liv.
Vi började med tårta och presenter på sängen som vanligt och sedan en god frukost och tårta igen. O fick en cykel i present så vi var självklart tvungna att åka och testköra den, så första stoppet blev Long Jetty. Efter några rundor fram och tillbaka samt några stopp på lekplatserna längs cykelvägen kände vi oss klara med cyklingen. T köpte Subway åt oss som vi satt och åt i ett skuggigt hörn av den stora lekparken där vi parkerat bilen. Det bästa med Subway är deras white chocolate and macadamia cookies, yum!
Efter lunchen åkte vi till Spoon Bay och där lekte ungarna loss i sand och vatten medan T fick bada, vilket han ju älskar mer än sin familj. Typ. Jag fick dock sitta för mig själv i skuggan under ett parasoll och läsa mina medhavda tidningar, så jag ska inte alls klaga. Och nu ikväll har vi pratat med bådas systrar samt föräldrar så det blev busy ett tag. Därefter middag och nu har jag och T börjat kolla på Fargo (serien). Vi får se vad vi tycker om den efter några avsnitt.
Hur som helst så verkar O glad och nöjd med dagen och det är han verkligen värd, vår lilla solstråle.
/CC
Kommentera (4)Det är så sant som det är sagt, när man har mycket att göra så får man också mycket gjort.
Jag har lämnat ungar på dagis och skola, jobbat, hämtat på skola, jobbat mer, slutat jobba för dagen och sedan bakat tre tårtbottnar medan T satt på fotokurs framför datorn, så jag var tvungen att lägga barn också medans jag bakade. Det var lite stressigt, men det gick! När den sista tårtan var i ugnen så gjorde jag äntligen iordning lite frukostmat och satte mig ner för att äta middag. Då började O klättra på mig. Nej, han hade såklart inte somnat, klockan var över nio men jag tror att han var lite exalterad över sin födelsedag imorgon och var inte alls sugen på att sova.
T sitter just nu nere i garaget och slår in presenterna. Jag borde gå och hjälpa honom men nu är klockan tjugo i elva och jag är så trött så jag går nog och lägger mig istället. Lite måste han väl sota för att han satt på fotoklubb tidigare när jag behövde honom? Jokes. Fast jag går ändå och lägger mig nu. Så går det ibland.
Ser dock fram emot en mysig dag med min familj imorgon och med en liten pojke som helt plötsligt blir tre år gammal.
/CC
Kommentera
Det här med att handla födelsedagspresenter till sitt barn…
På ett sätt vill man ju inte bidraga till den köphets som är och ge trettiotolvtusen presenter, men samtidigt finns det ju en del av en som bara vill se sitt barn så där löjligt glad som de blir när de ser ett paket, öppnar och ger till ett glädjetjut. Idag på lunchen åkte T och jag i alla fall till en leksaksaffär i Erina och köpte på oss saker. Förutom cykeln vi redan köpt så utökade vi nu med en digger, en liten leksaksmotorcykel, någon annan bilskjutargrej, PJ Masks och så till slut en liten gosedjurshund för jag tyckte att allt var så hårt och ”killigt”. Vem vet vad en treåring egentligen blir glad för, är det presenten eller lådan den ligger i, men det blir nog bra.
Efter jobbet så tog jag faktiskt tag i att börja städa inför helgens besök. Jag dammade och våttorkade allt medan T gjorde ordning ungarna för kvällen. Jag hann även få lite panik, för varenda jäkla låda eller skåp jag öppnar är det kaos i. Vi har alltid varit ganska bra på att ha det undanplockat, men bakom fasaden är det stökigt. Och jag orkar inte med det! Jag tänker att vi redan nu måste börja rensa och organisera varje skåp och alla lådor för att inte ha med en massa skit när vi sedan flyttar. Då får bara det som vi verkligen använder och tycker om följa med, inte sådant som kan vara bra att ha.
Nu har vi dock precis tittat klart på Box21 och klockan är för mycket igen. Varför är det så jäkla svårt att gå och lägga sig i tid även fast man vet att man kommer att få lida av det imorgon? För att man vill krama ur varenda bra droppe av det som kallas livet, antar jag.
/CC
Kommentera