För några dagar sedan var jag så himla tuff när jag sa att vi inte skulle använda Elf On The Shelf till att hota om att “tomten ser dig när du busar” och så vidare.
Men ikväll hörde jag mig själv skrika på högsta volym: Om inte ni skärper er nu så är det jag som går ner och pratar med Elfie (hon heter tydligen inte Cookie längre) och berättar hur naughty ni har varit. Då kanske hon tar bort en eller två av era julklappar!” Det blev alldeles tyst. Och när jag gick därifrån så hörde jag hur båda två började gråta en tyst gråt.
Efteråt insåg jag att de trodde att jag gick ner och pratade med Elfie där och då, men jag menade ju att jag kanske skulle bli tvungen att göra det ifall de fortsatte att bråka och retas med varandra och skvätta vatten och allt de nu höll på med. Nu pratar jag som att detta är en riktig människa som man faktiskt kan prata med, inte en docka som dagen till ära råkade sitta i mitt vita egyptiska plåtskåp.
Men efter en stund hade vi pratat om det och allt var frid och fröjd igen. Då började vi istället att prata om aga och kvällen slutade med att alla fyra stod och slog varandra så hårt vi kunde på rumpan.
We’re totally killing this whole parenting thing.
/CC
KommenteraDagarna rullar på och jag tror att många liksom jag räknar ner till julledigheten. För oss så är det ju nu som vi har vår sommarledighet, den som ska vara årets längsta. Men jag får nog två och en halv veckor sammanlagt. Jag vet inte riktigt hur det ska räcka för att ladda om för ett helt år av arbete, men vad gör man?
Vanliga år åker vi ju hem till Sverige i 3,5 veckor i juli, men så blev det som bekant inte år 2020. Och jag vågar knappt formulera orden, men jag har svårt att tänka mig att vi får åka om ett halvår heller med tanke på läget runtom i världen just nu. Bra för plånboken, men förödande för hjärta och hjärna. Men jag ska inte ta ut något i förskott för det kanske är så att ett vaccin har hjälpt eller att något annat har gjort att det ser annorlunda ut då. Hoppas.
Jag förstår att det är många där hemma som har det jobbigt nu i mörkret med alla restriktioner. Det måste vara väldigt tufft. Förhoppningsvis så kan det hjälpa lite att julen är runt hörnan så att man kan gå all in på den. Konstiga tider. Men för mig och min familj har detta varit ett av de bättre åren i vårt liv på så sätt att vi har haft mer tid för varandra, mindre inneboende stress, mer pengar och så vidare.
Det pratas om att klyftorna mellan fattiga och rika blir större i sviterna av Corona. Och nu pratar jag inte alls om att jag är en av de rika, för så är verkligen inte fallet, men jag tror faktiskt att det kan vara sant. Vissa har blivit av med jobb, fått flytta, eller faktiskt fått Corona och inte kunnat jobba på ett tag. Så finns det de på andra sidan skalan, många runt mig, som har ett heltidsjobb men får betalt av staten ändå utöver sin lön samt får bidrag till sitt företag för att man befinner sig i en ”hårt drabbad bransch”, fastän man har mer uppdrag än någonsin.
Jag förstår att det kan vara svårt för staten att dela ut rättvist och bara nå fram till dem som behöver det, men att folk ska bli rika tack vare dubbelbetalningar av bidrag känns kanske inte helt rätt enligt mig. Ja ja, det var nog med tankar för ikväll.
Jag önskar att alla kunde få ha det bra. Tänk vad fin världen hade varit då.
/CC
KommenteraDet händer så mycket varje dag nu.
Förutom att det varit varannantisdag idag och jag jobbat i tio timmar så har vi bjudit på ett hus. Fast de sa nej. Så what else is new?
Man kan ju tro att vi är helt dumma i roten men vi ger faktiskt bud som är nära vad ägarna vill ha hela tiden, men eftersom marknaden är som den är så är risken inte så stor så de kan lika bra vänta och hoppas att någon kommer med lite mer pengar. Och vi kan såklart inte ge mer än vi gör för vi har helt enkelt inte mer pengar. Förhoppningen är att det går hem till slut.
Jag vet inte om Elf OnThe Shelf finns i Sverige? Hustomten på hyllan typ, haha. Det är i alla fall en liten tomte som man köper och sätter någonstans i huset. För barnen talar man om att han är tomtens medhjälpare, som man inte får röra, och att varje natt flyger han hem och rapporterar till tomten. Om barnen varit busiga och så vidare. Och så flyttar man den till en annan plats i huset varje natt och ungarna älskar att gå och leta efter den.
En sådan här köpte alltså vi eftersom att B haft en i skolan och så gärna ville ha en hemma. Nu hör vi henne gå runt och prata för sig själv varje morgon när hon letar efter den och skrattar så glatt när hon väl hittar den. Den heter tydligen Cookie. Vi använder inte Cookie som ett medel att få ungarna att hålla sig på banan, men vi tycker att det är en lite rolig grej. Enda problemet är väl den kvällen vi glömmer att flytta den. Då kommer ungarna tro att magin är slut och då blir det inte roligt längre.
/ CC
KommenteraEfter ännu en dålig natt med runt fem timmars sömn så somnade jag precis inne på sängen. Det hör inte till vanligheterna. Ett tag senare vaknade jag upp av en liten O som hoppade på mig. Dessutom hade han fått tag i min telefon och gjort någonting oklart med den, vilket har fått en neongrön rand att lysa över sidan av skärmen. Jag har startat om, kollat uppdateringar etc. men den är fortfarande kvar. Nu ska jag bara googla och hoppas att det finns någon quick fix. För detta gör att jag får ont i huvudet.
Vi har även fått reda på att det hus som vi tittade på utanpå igår och var lite sugna på, det behöver helrenoveras och typ byggas om, men tydligen har det redan kommit bud på det på runt miljonen. Dollar, snackar vi då såklart. Så det huset blir det inte heller för oss alltså. Jag börjar fundera på om vi borde steppa ner och vänta ett tag eller om vi kanske måste bereda oss på att ta nästan vad som helst som ligger i vår prisklass, kompromissa sönder oss och göra det bästa av det.
Vem visste att det skulle vara så jäkla svårt att köpa hus? Fast det var väl ingen som förutspådde att det skulle komma en pandemi och att den pandemin i sin tur skulle göra att priserna på hus skulle öka med runt $150k. Det hade ju varit smidigt om man hade kunnat se det komma.
Då hade man kunnat vara rik nu. Men istället sitter jag här, utan hus, men med en grön linje på telefonen.
/CC
Kommentera (4)
Vilken dag vi har haft!
Jag kom hem ganska sent efter att ha varit barnvakt igår kväll (och körde för övrigt hem mitt i natten med en blinkande ”Engine Failure” lampa som tändes igen efter att vi trott att det bara var en glapp lampa typ. Och mitt i spöregn och storm, men kom hem i alla fall). Men idag hade vi ett kalas som började klockan åtta i en skatepark en halvtimme hemifrån, så klockan ringde vid sex.
Kalaset var lyckat och barnen hade jätteskoj! Dock åkte ingen av dem varken skateboard, scooter eller cykel eftersom att B gjort illa handen och O ville hellre springa runt. Efter kalaset åkte vi direkt till en ny strand (för oss alltså, själva stranden har nog funnits där ett bra tag, haha) så att alla tre i familjen fick svalka sig. Dock var B besviken eftersom att hon inte kunde leka i vågorna då hon inte kunde doppa bandaget.
Efter stranden åkte vi till ”kajen” i The Entrance för att köpa lunch på Subway och låta kidsen leka lite. Där träffade vi helt random några kompisar som också var där och lekte. Så det var mysigt. Efter att sedan ha sagt hej då till dem satte vi oss för att äta i skuggan under ett träd. Där och då fick jag den där känslan jag ofta får på helgerna: ”Jag älskar att göra mysiga saker med min familj. Det är det bästa jag vet.” Och den känslan är såklart väldigt härlig.
På vägen hem åkte vi först inom en helt galen julbutik som var helt överfylld med julgrejer. Det var som taget ur en film, jag har aldrig sett något liknande. Och ungarna trodde de hade kommit till himmelriket med alla gångar och prylar. Och faktiskt var det ändå smakfullt på något sätt. Fast vi köpte ingenting. Och därifrån åkte vi till ett plant nursery för vi ville köpa lite växter till att göra en julgrupp och så något som kan ersätta mossa (eftersom att det inte finns) för att ha i adventsljusstaken. Men förutom en julstjärna (blomman) hittade vi inget som kändes juligt alls, så vi köpte ingenting där heller.
Och så åkte vi och snokade utanför ett hus som precis kommit upp till försäljning. Det är gammalt och har konstig planlösning, men det har fin utsikt och good bones. Vi får väl åka och titta på det och så får vi se därefter. Någon gång måste det ju hända, någon gång måste det ju bli vår tur och innan det händer kan vi ju bara inte ge upp.
/CC
Kommentera