Efter en busy dag med jobb glömde jag nästan tiden och höll på att missa att hämta O på förskolan innan de stänger halv sex. Men jag hann och så fortsatte jag jobba en stund när jag kom hem istället.
B slutade ju skolan igår och har således varit hemma idag, men på lunchen åkte hon med T till en farm och där högg de ner en julgran till oss. Så nu ikväll satte vi på julmusik på högsta volym och klädde granen tillsammans. Men först efter att ha tagit bort en snigel och tre cikadaskal. Jäkla land och dess kryp, alltså. Hur som helst höll alla sig glada, det blev inga bråk och granen blev ganska fin faktiskt. Vi har ju en annan typ av granar här och denna hade liksom inga riktiga, starka grenar så det var lite att lägga pyntet på de bulliga grenarna.
Imorgon är det ännu en fullproppad jobbdag, men sedan är det 2,5 veckor av ledighet och roligheter. T börjar redan imorgon då han har tagit ledigt och ska hem till en svensk kompis, han med bastun, och de är ungefär sju stycken som ska vara med på en virtuell julfest. De lagar mat själva och så håller det på hela dagen. Blir säkert skoj. Och sedan på lördag morgon är det min tur. Då ska jag och K åka ner till Sydney och sova på hotell, gå i affärer, äta gott, mysa, snacka och allt annat som present till mig på 40-årsdagen och henne på 41-årsdagen.
Längtar!
/CC
KommenteraIkväll gjorde vi något vi inte ofta gör på en vardagskväll. Vi träffade upp två andra familjer med barn i samma klass på skolan på en pub i Wamberal för att fira att de slutat skolan för året.
Eller, pub kanske man inte säger. Nästan varje samhälle i Aus har en slags country club, ett ställe där man kan dricka, äta, spela och så finns det lekplats inomhus för barnen också. Så det är ett väldigt bra ställe om man vill gå någonstans som familj. Jag drack ett glas vin och åt en god stek och så pratade vi och skrattade en massa. Väldigt trevligt.
Det behövdes, för veckan har varit ganska jobbig. Och en timme innan jag skulle säga hej då för året till mitt ena jobb, så hade vi ett långt möte och allt blev ställt på huvudet. Så jag kom till kvällens roligheter stressad som sjutton och då satt det fint med ett glas vin och lite avslappning.
B hade alltså sin sista dag i skolan idag och när hon kom hem blev det firning med kladdkaka och mango. Gottigott. Hon har varit så himla duktig i år, vår stora lilla flicka.
Men nu ska jag gå och sova för jag har två dagar till med jobb (mitt andra jobb) innan det är semester på riktigt. Can’t wait!
/CC
KommenteraRedan när dagen började kände jag att det här var ingen bra dag. Vi fick inte huset igår och det spöregnade ute imorse. Jag var trött och huvudet kändes som potatismos.
Och värre blev det. Vi var sena, så T skulle köra barnen till skola/förskola. Jag följde med ut för att säga hej då och då såg jag att vår granne var ute också för att säga hej då till en bil som just åkte iväg. Det är det gamla paret till vänster om oss där hon är cirka 84 och han 95 eller liknande. Jag gick över och sa hej, för vi har inte sett dem på ganska länge. Frun i huset, Heather, har varit fram och tillbaka på sjukhus då hon fick en hjärntumör för några månader sedan och eftersom att vi alltid är sjuka har jag inte vågat mig över.
Hur som helst så berättade han att Heather dött i torsdags. Jag fick nästan en chock. Visst, det var inte helt oväntat, men vi alla trodde nog att hon skulle komma hem från sjukhuset och att vi skulle få mer tid med henne. Fina fina människa, det är detta paret som körde mig till jobbet där i början när vi bara hade en bil och T var borta. De tog med B till poolen med hennes barnbarn. H var så glad i B och hon var som B’s Aussie-mormor.
Det var också till henne som B en gång i början sa: “Heather, did you use to be beautiful when you were young?” Jag ville sjunka genom jorden, men som tur var skrattade bara Heather gott och sen var det inte mer med det. Hur som helst, vi kommer att sakna henne, she was one of the good ones. Och jag kan knappt ens tänka mig hur tomt det kommer vara för stackars Howard som nu ska spendera resten av livet utan henne och 95 år gammal ska klara allting själv. Vi finns ju såklart här för att hjälpa till så mycket det bara går, men det är en klen tröst.
Vila i frid, fina Heather. Vi ses på andra sidan.
/CC
KommenteraAll denna spänning inför en budgivning på ett hus gör mig galen. Det är svårt att tänka på annat och efteråt blir man nästan psykiskt utmattad för en stund. Sedan börjar man om på ny kula med ett nytt hus och gör samma runda igen.
Planerar med snabba röster och gnistrande ögon vart man ska ha sina möbler och vad man ska köpa nytt. Räknar på kostnader. Pratar fram och tillbaka om vem på visningen som verkade intresserad och varför man fått den känslan. Snacket med en ormlik mäklare som låtsas bry sig om just vår familj, men har svårt att dölja dollartecknen i ögonen.
Jag har en sådan hatkärlek till detta. När det väl är över en dag och vi har köpt vårt hus så kommer jag säkert att sakna det. Att gå och titta på nya hus varje lördag. Att drömma och planera för framtid och olika typer av liv. Alla möjligheter.
Nu är det i alla fall fyra arbetsdagar fram till julledigheten och jag är väldigt glad över det. Även fast den övervägande känslan i min kropp just nu inte är glädje utan mer känslan av att ha blivit överkörd av en lastbil.
/CC
KommenteraGlad lucia!
Vi har haft julfest med svenskgruppen idag och det var så där mysigt som det alltid lyckas bli med dem på något sätt.
Restriktionerna har lättat här hos oss och man får lov att vara upp till 50 stycken samlade på samma plats. Och vi var i en park och försökte hålla avstånd så gott som det gick. Hur som helst så hade vi knytkalas, T och jag hade gravat lax och gjort gravlaxsås och tillsammans med vad de andra lagat var det ett fantastiskt julbord. Det var såklart köttbullar, Janssons, prinskorv (det finns en slags korv som kommer väldigt nära i smak), hemmagjord leverpastej, sill osv. Och så på efterättsbordet var det knäck, fudge, saffranskakor, saffransrulltårta osv. Det var så fint med svenskt julbord, nästan ännu mer i år när man verkligen inte fått njuta av Sverige.
Vissa av barnen, inklusive B, gick luciatåg och det var fint. B vet knappt vad lucia är och kunde inte många av sångtexterna men hon var lika glad för det. O hade sprungit in i en skåpdörr på morgonen och fått en bula i pannan stor som en spelkula. Och under tiden i parken lyckades han hela två gånger krocka med saker (annat barn, en vägg) på samma jäkla ställe. Det var ingen bra dag för honom. Fast skoj hade han däremellan, så det gick ingen nöd på honom.
Imorgon är det starten på sista veckan innan lovet gällande både skola och jobb. Det känns tungt, så där som dagarna när man har gått över sitt due date i graviditeten ungefär, men snart är vi i mål. Vi ska bara lyckas överleva en silent auction imorgon också.
Denna ovisshet tar kål på mig.
/CC
Kommentera