Nope, vi blev inte husägare denna veckan heller. Det är fasen vad lång tid det ska ta.
Vi har fått huset värderat till vår köpesumma nu och det är ju bra. Dessutom var vi på posten idag för att identifiera oss och som tur var godkände de T’s identitet med juristens brev som underlag för översättningen av hans å och ö. Men nu ska banken skriva ett brev om att vi får unconditional approval och sedan ska tydligen en annan avdelning på banken godkänna detta och därefter ska vi betala deposition och skriva under kontraktet. Så nästa vecka borde vi klara av det. Troligtvis i slutet på nästa vecka. Men så har jag sagt innan. Jag hade helt enkelt ingen aning om att det var så här mycket pappersarbete hos olika människor som skulle klaras av. Och jag är fortfarande nervös över att ägarna ska dra sig ur. Jag vill så gärna att detta ska gå vägen!
Ikväll hade vi i alla fall K med familj här på pizzakväll. Vi försöker att träffas varannan fredag hos dem och varannan hos oss. Men idag var det någonting med ungarna som gjorde att de var så högljudda, livliga, busiga och jag vet inte vad. Så det kändes bara som att hela kvällen gick ut på att reda ut skador och gnäll och mitt huvud gjorde ont. Så just ikväll var nog inte den bästa träffen vi haft, men ändå mysigt att ses såklart.
Nu är klockan snart halv elva men jag tänker gå och lägga mig redan nu. Är så himla trött och över. Hej då jobbiga men ändå spännande vecka, nu tar vi helg.
/CC
KommenteraJag har en sådan skön känsla i kroppen. Jag var nämligen ute och joggade ikväll. Som vanligt kan man nog mer kalla det lunkande än joggande, men det spelar ju ingen roll!
Jag har berättat tidigare att jag har kommit in i en lång period där jag har noll motivation till att röra på mig. Det har nog varit runt två år nu men bara blivit värre och värre. Jag brukade älska att ta en promenad, men nu känner jag mig bara likgiltig. Och i ungefär sju år älskade jag gymmet och träning. Det var mitt liv och jag mådde så himla bra av det. Det var till och med så att när man skulle sätta epidural på mig när jag skulle föda B, så frågade doktorn om jag var elitidrottare för jag hade så mycket muskler runt ryggraden. Det var följden av allt det skrot jag hade lyft.
Det jag försöker komma till är att jag längtar tillbaka till att ha träningen som en naturlig del i mitt liv. Jag kan inte träna sex gånger i veckan längre, och det behövs ju inte heller, men ett par till tre gånger riktig träning och så promenader de andra dagarna hade väl kunnat vara ett rimligt mål. Jag jobbar på detta.
Nu undrar man kanske hur det gick när värderaren kom ut för att titta på Turkosa huset imorse. Först nu ikväll fick vi reda på att huset har blivit värderat till vårt köpepris, jippi!!! Men vi vågar fortfarande inte ropa hej, det är en sådan djungel det här. Imorgon ska vi gå till Post Office och visa alla våra ID- dokument. Vi ska också lyckas skriva på en kopia av kontraktet för att banken ska kunna skriva ett dokument om att vi faktiskt får köpa huset med hjälp av deras pengar. Men det roligaste av allt (låt oss kalla det roligt istället för diverse fula ord) är att T måste få ett dokument av vår advokat som han sedan måste skriva på FRAMFÖR en Justice of the Peace för att han har både å och ö i sitt namn och myndigheterna här trilskas med att översätta dem olika (aa och oe eller bara a och o). Så T är inte samma person på sina viktiga identitetsdokument, pass och körkort, citizenship certificate och Medicare card.
Jag orkar inte. Är det inte det ena så är det det tredje. Men nu biter vi ihop in i det sista, gör allt vi kan för att skynda på detta hjul som rullas i uppförsbacke och om vi har tur, fantastisk tur, så står vi där i slutet med ett turkost platthus med asbest i väggarna och fantastisk utsikt, vilket vi kan få äran att kalla vårt hem.
/CC
Kommentera (2)Detta är en extrem mellandag, men den har inte varit illa ändå faktiskt. Solen sken genom molnen och killarna på kontoret var glada i allmänhet. Sedan fick jag åka hem redan vid fyra för att T skulle på föräldramöte på B’s skola och jag var tvungen att vara hemma med henne medan jag jobbade från mitt lilla skrivbord i sovrummet. Och nu sitter jag här och slötittar på tv medan T är ute och träffar sitt svenska killgäng. Ganska mysigt att titta på tv när man alltid annars hetsar med serier.
Vår solicitor skickade två email ikväll med en slags sammanfattning av kontraktet och de speciella paragraferna som säljarna lagt till. Jag skummade lite men det hela låter så läskigt. Om ditt går fel så är vi skyldiga att betala, om datt går fel så är vi också skyldiga att betala osv. Allt det är dock standard och jag tänker att om alla andra som har hus har fixat det så borde väl vi också klara av ett husköp?
Men nu är det först värderingen klockan åtta imorgon bitti som gäller och om det blir ett positivt besked därefter så tar vi de andra stegen då. Tänk att det kan bli en av mina viktigaste dagar i livet imorgon eller på fredag. En så häftig tanke!
/CC
Kommentera
Så idag var vi och tittade på Turkosa huset igen. Det regnade och var väldigt grått ute och det är precis som att universum vill att man ska se alla skavanker och undra vad man håller på med. Men det spelade ingen roll, det är ju där vi vill bo!
Allt är redo från deras sida nu, vi fick till och med se det påskrivna kontraktet idag. Och nu ikväll fick vi reda på att det är en värderingsman (kvinna faktiskt) inbokad för att åka ut till huset på torsdag kockan åtta på morgonen. Så på eftermiddagen på torsdag borde vi få reda på hur det har gått och om det är ett positivt besked så kan vi troligtvis skriva på på fredag.
Men jag tänker fortfarande inte ta ut segern i förskott. Jag försöker hålla tillbaka så att jag inte ska bli så ledsen ifall det inte går vägen. Men det fungerar sådär. Who am I kidding? Men nu ska jag inte heller ta ut förlusten i förskott. Jag ska försöka vara neutral. Joråsåatt.
Hur som helst så var det mysigt att vara tillbaka i huset. Jag gick runt med en talmeter och mätte alla väggar som inte var utmätta i den planlösning vi fått tidigare. Det är inget stort hus och vi kommer att få svårt att få plats i ungarnas rum. De kommer att få ha en våningssäng och sedan är det knappt att B’s skrivbord får plats, men det verkar som att det precis kommer att funka.
Nu ska vi försöka leva vanligt i två dagar till och sedan får vi i alla fall veta. Kan vi spola fram veckan, please?
/CC
KommenteraDet går himla sakta det här eventuella husköpet.
Men idag fick vi i alla fall kontraktet skickat till oss så vi har kunnat skicka det vidare till banken och nu ligger makten i deras händer när de ska värdera huset. Inte roligt alls. Det känns ganska så nervöst men jag är samtidigt glad över att någonting händer. Vi har också lyckats boka in vår andra visning, så nu ska jag och T till huset imorgon och kolla mer ordentligt ifall allt är som det ska, verkar fungera samt att jag ska ta med mig talmetern och mäta mäta mäta.
Det hade ju varit fantastiskt om vi hade vetat ifall det var vårt hus innan vi gick dit nästa gång, men man kan ju inte få allt. Det kan ju vara roligt att gå och mäta i ett hus som man inte får och som någon annan flyttar in i istället. Nej, det menade jag verkligen inte. Det hade varit förödande om det skulle vara så. Men hur som helst så ser jag fram emot att komma dit.
Så jag åker till kontoret som vanligt på morgonen, åker hem vid lunch, till Turkosa huset klockan ett och sedan hem och så jobbar jag resten av dagen hemifrån. Det blir bra det. Och så fortsätter vi att hålla alla våra tummar och tår ända in i kaklet.
/CC
Kommentera (6)