Nu har vi tagit ännu ett steg mot att få tillgång till vårt Turkosa Hus. Vi har betalat stamp duty (lagfart). Det är ju en kostnad som känns väldigt sur, men som man samtidigt vet om och inte kan komma undan.
Det vi försöker undvika är att tänka på vad vi hade fått betala om huset låg hemma i Sverige. Så kan man ju inte hålla på, jämföra äpplen och päron, men det är svårt att låta bli. Hemma hade vi nog kommit undan med en summa på mellan 50k och 100k SEK, medan vi nu var tvungna att överföra 250k SEK. En kvarts miljon kronor! För att få lov att äga ett litet turkost hus. Så kan det gå. Men det är ju bara pengar. Och vem behöver pengar? Hrmmm. Jag.
Men nu är det gjort. Och T hade en väldigt effektiv dag igår där han både bokade flyttbil, flyttstäd, lade ut annonser och kirrade flyttlådor. Tydligen har vår kompis A i svenskgruppen, som också är lärare i svenskskolan som B går i på måndagar, just fått kontakt med en familj som flyttat hit från Sverige. Så de hade flyttlådor som de inte längre behövde och som vi kunde ta över. Så nu kommer vi att packa i svenska lådor. Det känns bra på något sätt.
Ikväll har T bastuklubb och jag har precis tittat klart på Vem Bor Här? Precis så som det ska vara en onsdagkväll här hemma med andra ord. Nu är det bara två onsdagar kvar i det här huset. Det känns okej. Jag är klar med detta hus för länge sedan. Det har varit snällt mot oss och ligger bra till, men planlösningen är ganska dålig och det är alldeles för instängt och mörkt för en sådan som mig. Den här eran är redo att bli avslutad.
/ CC
KommenteraIgår kom det något tråkigt hem i postlådan. Nämligen en böter på $123. Vi hade kört för fort, 67km/h på en 60-väg. Och detta är andra gången vi fått böter det senaste halvåret. Men det var inte pengarna som var problemet. Med små bokstäver lite längre ner stod det att det blir en demerit point på körkortet.
Systemet här fungerar så att man har upp till 13 poäng på sig innan körkortet ryker i minst tre månader. Om man inte kommit upp till 13 poäng så försvinner demerit pointen efter tre år. Så helt plötsligt har jag två poäng på mitt körkort för att bilen står på mig! Fastän det är T som kört för fort (kunde hänt mig med såklart, men störigt ändå!). Och vem vet, kanske har jag fler poäng för vi har säkert fått fler böter under de senaste åren som jag har glömt bort. Avskyr sådant här!
Men T var snäll och gick på eget bevåg in och förde över poängen på sig själv. Jag visste inte ens att det gick att göra så. Så nu har vi en poäng var. Kanske mer. Men det känns ändå bättre på något sätt.
Annars hann jag till gymmet ikväll och jag gjorde back squats och deadlifts för första gången sedan O föddes i princip. Jag brukade kunna lyfta 80 kilo i marklyft då, men nu fick jag snällt börja med 20 kilo för att få ordning på tekniken och inte skada mig. Men skönt att komma tillbaka. Jag älskar ju att lyfta tungt! Tyvärr flyttar vi ju längre ifrån gymmet så jag kommer inte att kunna gå dit, behöver köra, framöver. Men jag hoppas att det inte gör att jag hoppar över det oftare.
Jag är en mycket bättre människa när jag får leka Hulken någon gång i veckan. En hudfärgad och lite mindre version av Hulken kanske, men ändå.
/CC
KommenteraDet passade bra att jag inte jobbade idag eftersom att B hade talet på skolan. En pojke och en flicka från varje klass hade valts ut som ”vinnare” och gått vidare i tävlingen. Och nästa steg var att ställa sig på scenen i typ aulan och göra sitt tal för alla i kindy, ettan och tvåan samt de föräldrar som ville vara med. Och det var faktiskt många. Vi träffade både våra grannar och en gammal kollega till mig där, vilkas barn också vunnit i sina klasser.
B och alla de som skulle tala satt på två rader med stolar på scenen i väntan på sin tur. B såg lite spänd ut, men ändå lugn och så fin. Och när det äntligen blev hennes tur så gick hon upp och skötte det som en queen. Lungt, artikulerade, pratade bra i mikrofonen och kom ihåg precis allt. Så himla stolta är vi! Om man vinner denna tävlingen idag så går man vidare och får representera skolan i nästa tävling, men det spelar verkligen ingen roll om hon vinner. Nästan skönt om hon inte gör det- får man ens säga så? Det var skoj för henne att hon klarade det så bra idag. Och efteråt sa hon att hon hade älskat det och ville göra igen!
Det har varit en bra dag, men jag känner inte att jag har hunnit så mycket. Skolbesöket tog drygt två timmar, sedan gick jag till PO Boxen, handlade mat och fixade lite admin här hemma. Sedan var det dags att hämta O från dagis och så rullade dagen på. Ifall kvällarna ska vara så här, jag rensade ett halvt skåp, så kommer vi inte bli klara i tid för att flytta ut om dryga två veckor.
Imorgon får vi skärpa oss lite.
/CC
KommenteraVi har varit i Bondi idag hos en kompis till B. Det var hennes bästis när vi flyttade därifrån för två år sedan och de är fortfarande vänner trots att de inte träffats på mer än ett år nu.
Vi har lärt känna flickans föräldrar under åren och vi är nog så olika som man bara kan bli, men har liksom ändå lärt oss att fungera bra ihop. Mamman ser ut som en barbiemodell med bröst, läppar, botox och hela faderullan. Mannen har lyxbil, rolex etc. Man får göra precis som man vill, men det jag har beskrivit nu är inte jag och T alls. Men de är trevliga och ibland är det roligt att blanda upp sina bekantskaper.
Vi möttes halv ett på ett av mina favvoställen i Bondi och gick sedan hem till dem när vi hade ätit. Jag försökte beställa något som fungerar ihop med hur jag äter (nyttigare) just nu och det blev en shakshuka. Den var så god så det inte var sant. Jag delade sedan med T som hade beställt kycklingspett och det var så gott kryddat och med fina såser. Jag hade glömt lite hur hög klass maten har nere i Sydney. Den är bra här uppe också, men där nere där konkurrensen är så stor överlever bara de ställen som har riktigt bra mat.
Vid sextiden var vi hemma igen och sedan har vi haft en lugn kväll. B ska hålla sitt tal imorgon på en scen för alla ettor och tvåor så vi har övat lite ikväll. Jag och T ska dit och titta eftersom föräldrar är inbjudna. Jag kommer nog vara mer nervös än vad hon är!
/CC
KommenteraJag har så sjukt ont på tungan. Vi har just ätit en god köttbit med en salsa eller vad man ska kalla det. Den hade avokado, grön paprika, röd paprika, selleri och ananas i sig. Och nu känns det som att någon har skurit mig på tungan flera gånger efter att ha ätit ananasen. T känner ingenting säger han, så det måste vara olika hur känslig man är mot sådant. Men jag överlever nog ändå.
Vi har haft en riktigt mysig dag. Varje minut går ju i princip åt till att prata om och planera huset och flytt och alltikring, så jag lever mitt bästa liv. Vi började dagen med gymnastik för B, sedan åkte vi och köpte present till de vi ska hem till imorgon för att fira flickan i familjens födelsedag. Efter en runda i en möbelaffär fick T sedan för sig att han var sugen på Korean BBQ, så vi hittade en i Gosford och lunchade där. Det var sådär idag, måste jag säga. Och eftersom jag är i min hälsosamma period så åt jag endast köttet och grönsakerna och inget ris, så jag kände mig fortfarande hungrig när vi gick därifrån. Men det var mysigt hur som helst.
Efteråt gick vi in på en färgaffär och frågade en miljon frågor för att kunna bestämma oss för vad för grön färg vi ska ha på väggarna, vilken vit färg vi vill ha på våra köksstolar och så vidare. Stackarn i affären blev pepprad med frågor, men nu har vi troligtvis bestämt oss. Vi får bara se hur provmålningen blir. Och sist men inte minst så åkte vi till en affär för att hitta tyg som vi kan klä om sitsen på våra matstolar med när vi målat dem vita. Jag visar hur det blir sedan när allt är klart.
Och ikväll har vi hunnit rensa lite mer. O har också för andra gången i sitt liv lyckats lämna kranen på i badrummet och när jag kom in så hade det (precis som sist) vällt över hela handfatet, ner på kommoden och ner på golvet ända in till avloppet i duschen. Det var bara att torka, torka och torka.
Men jag har tyckt om den här dagen. Jag hoppas att jag tycker om dagen imorgon också och att den tycker om mig. Och att den ger mig mindre ananaseld i truten.
/CC
Kommentera