Jag har en sådan skön känsla i kroppen. Jag var nämligen ute och joggade ikväll. Som vanligt kan man nog mer kalla det lunkande än joggande, men det spelar ju ingen roll!
Jag har berättat tidigare att jag har kommit in i en lång period där jag har noll motivation till att röra på mig. Det har nog varit runt två år nu men bara blivit värre och värre. Jag brukade älska att ta en promenad, men nu känner jag mig bara likgiltig. Och i ungefär sju år älskade jag gymmet och träning. Det var mitt liv och jag mådde så himla bra av det. Det var till och med så att när man skulle sätta epidural på mig när jag skulle föda B, så frågade doktorn om jag var elitidrottare för jag hade så mycket muskler runt ryggraden. Det var följden av allt det skrot jag hade lyft.
Det jag försöker komma till är att jag längtar tillbaka till att ha träningen som en naturlig del i mitt liv. Jag kan inte träna sex gånger i veckan längre, och det behövs ju inte heller, men ett par till tre gånger riktig träning och så promenader de andra dagarna hade väl kunnat vara ett rimligt mål. Jag jobbar på detta.
Nu undrar man kanske hur det gick när värderaren kom ut för att titta på Turkosa huset imorse. Först nu ikväll fick vi reda på att huset har blivit värderat till vårt köpepris, jippi!!! Men vi vågar fortfarande inte ropa hej, det är en sådan djungel det här. Imorgon ska vi gå till Post Office och visa alla våra ID- dokument. Vi ska också lyckas skriva på en kopia av kontraktet för att banken ska kunna skriva ett dokument om att vi faktiskt får köpa huset med hjälp av deras pengar. Men det roligaste av allt (låt oss kalla det roligt istället för diverse fula ord) är att T måste få ett dokument av vår advokat som han sedan måste skriva på FRAMFÖR en Justice of the Peace för att han har både å och ö i sitt namn och myndigheterna här trilskas med att översätta dem olika (aa och oe eller bara a och o). Så T är inte samma person på sina viktiga identitetsdokument, pass och körkort, citizenship certificate och Medicare card.
Jag orkar inte. Är det inte det ena så är det det tredje. Men nu biter vi ihop in i det sista, gör allt vi kan för att skynda på detta hjul som rullas i uppförsbacke och om vi har tur, fantastisk tur, så står vi där i slutet med ett turkost platthus med asbest i väggarna och fantastisk utsikt, vilket vi kan få äran att kalla vårt hem.
/CC
Kommentera (2)Detta är en extrem mellandag, men den har inte varit illa ändå faktiskt. Solen sken genom molnen och killarna på kontoret var glada i allmänhet. Sedan fick jag åka hem redan vid fyra för att T skulle på föräldramöte på B’s skola och jag var tvungen att vara hemma med henne medan jag jobbade från mitt lilla skrivbord i sovrummet. Och nu sitter jag här och slötittar på tv medan T är ute och träffar sitt svenska killgäng. Ganska mysigt att titta på tv när man alltid annars hetsar med serier.
Vår solicitor skickade två email ikväll med en slags sammanfattning av kontraktet och de speciella paragraferna som säljarna lagt till. Jag skummade lite men det hela låter så läskigt. Om ditt går fel så är vi skyldiga att betala, om datt går fel så är vi också skyldiga att betala osv. Allt det är dock standard och jag tänker att om alla andra som har hus har fixat det så borde väl vi också klara av ett husköp?
Men nu är det först värderingen klockan åtta imorgon bitti som gäller och om det blir ett positivt besked därefter så tar vi de andra stegen då. Tänk att det kan bli en av mina viktigaste dagar i livet imorgon eller på fredag. En så häftig tanke!
/CC
Kommentera
Så idag var vi och tittade på Turkosa huset igen. Det regnade och var väldigt grått ute och det är precis som att universum vill att man ska se alla skavanker och undra vad man håller på med. Men det spelade ingen roll, det är ju där vi vill bo!
Allt är redo från deras sida nu, vi fick till och med se det påskrivna kontraktet idag. Och nu ikväll fick vi reda på att det är en värderingsman (kvinna faktiskt) inbokad för att åka ut till huset på torsdag kockan åtta på morgonen. Så på eftermiddagen på torsdag borde vi få reda på hur det har gått och om det är ett positivt besked så kan vi troligtvis skriva på på fredag.
Men jag tänker fortfarande inte ta ut segern i förskott. Jag försöker hålla tillbaka så att jag inte ska bli så ledsen ifall det inte går vägen. Men det fungerar sådär. Who am I kidding? Men nu ska jag inte heller ta ut förlusten i förskott. Jag ska försöka vara neutral. Joråsåatt.
Hur som helst så var det mysigt att vara tillbaka i huset. Jag gick runt med en talmeter och mätte alla väggar som inte var utmätta i den planlösning vi fått tidigare. Det är inget stort hus och vi kommer att få svårt att få plats i ungarnas rum. De kommer att få ha en våningssäng och sedan är det knappt att B’s skrivbord får plats, men det verkar som att det precis kommer att funka.
Nu ska vi försöka leva vanligt i två dagar till och sedan får vi i alla fall veta. Kan vi spola fram veckan, please?
/CC
KommenteraDet går himla sakta det här eventuella husköpet.
Men idag fick vi i alla fall kontraktet skickat till oss så vi har kunnat skicka det vidare till banken och nu ligger makten i deras händer när de ska värdera huset. Inte roligt alls. Det känns ganska så nervöst men jag är samtidigt glad över att någonting händer. Vi har också lyckats boka in vår andra visning, så nu ska jag och T till huset imorgon och kolla mer ordentligt ifall allt är som det ska, verkar fungera samt att jag ska ta med mig talmetern och mäta mäta mäta.
Det hade ju varit fantastiskt om vi hade vetat ifall det var vårt hus innan vi gick dit nästa gång, men man kan ju inte få allt. Det kan ju vara roligt att gå och mäta i ett hus som man inte får och som någon annan flyttar in i istället. Nej, det menade jag verkligen inte. Det hade varit förödande om det skulle vara så. Men hur som helst så ser jag fram emot att komma dit.
Så jag åker till kontoret som vanligt på morgonen, åker hem vid lunch, till Turkosa huset klockan ett och sedan hem och så jobbar jag resten av dagen hemifrån. Det blir bra det. Och så fortsätter vi att hålla alla våra tummar och tår ända in i kaklet.
/CC
Kommentera (6)Det dåliga i att vi sålde vår andra bil (vår förstabil) när Covid började och vi båda plötsligt jobbade hemifrån är att vi nu måste köpa en ny bil, mitt i husköp. Om vi nu får Turkosa huset, eller ett annat hus som inte ligger tokcentralt så har vi inget val annat än att ha två bilar. Jag kör till kontoret och innan jag kommer hem måste B hämtas från skolan. Hon har aktiviteter osv. Vi försökte ju med bussar när vi flyttade upp här för två år sedan, men det håller inte. Jag fick ta taxi ett flertal gånger för att komma dit jag behövde komma, i tid. Så kan man hålla på ett kortare tag, men inte i längden.
Så idag åkte vi och tittade på bilar på en Toyota- firma. Det var riktigt obehagligt faktiskt. Två äldre män, försäljarna menar jag, stod mitt i den gassande solen och det bara skrek desperation om dem. Den som hjälpte oss åt någon slags muffin under hela tiden vi pratade och han smaskade och gumlade och det var riktigt äckligt att se. Bilarna i sig var okej, lite dyrare än vi hade velat, men what else is new. Tydligen har bilpriserna gått upp med närmare 30% sedan Corona började. Men vi fick en liten inblick i vad vi kan tänka oss, kanske blir det en Mazda CX-3 igen, men sedan blir det nog att vi köper online för att få det billigare.
Efter bilkoll åkte vi ganska random in på en RSL för att äta mat. Det finns inget liknande i Sverige vad jag vet, men här har i princip varje liten stad en stor byggnad med pub, mat, spelautomater, lekplats och allt möjligt. Ett slags communityhus helt enkelt. Där fick ungarna leka medan vi väntade på maten. Jag åt rump steak med pommes och bea och tro det eller ej, men bean var riktigt god! Den smakade kanske inte helt som bea, men som en väldigt god sås ändå.
Efter maten åkte vi till två möbelaffärer och tittade vad de hade för soffor och utemöbler. Vart vi än flyttar så villhöver vi en del nya möbler. Efter allt det där i affärer och bland folk behövde vi lite natur så då åkte vi till Japanese Garden i Gosford. Vi har inte varit där innan, men har hört att det är roligt för barn eftersom att man köper fiskmat och så får de mata koifiskarna. Och så var det, det var en hit!
Efter en hel dag utan bad fick vi tolkil och åkte hem till E och A och spenderade de närmaste en och en halv timmarna i deras pool. Vid deras pool istället för i för mig, men vem bryr sig om detaljer? Och nu ikväll har jag hängt tvätt, bytt barnens sängkläder, fört över en obscen summa pengar till Sverige för CSN, Hörnan och diverse och nu ska vi äta och kolla säsong tre av Bordertown.
Och sedan ska vi fokusera alla energier på att önska att detta blir veckan vi köper hus.
/CC
Kommentera