Alla hjärtans dag är det ju idag och det brukar vi inte bry oss speciellt mycket om.
Så döm om min förvåning när hela familjen kom in sjungandes med frukost på sängen, den lilla svenska träflaggan på brickan, ett kort som B ritat och skrivit samt en present! Där ser man. Jag själv hade som vanligt inte planerat någonting alls till de andra, så det kanske inte var så rättvist.
Hur som helst så hade B skrivit ett jättefint kort och i present fick jag en tavla. T hade sist vi var i Manly gått in på ett café för att köpa kaffe medan jag och ungarna satt kvar i bilen. Där hade han sett denna målade tavla på precis det hörnet som jag älskar bland det mesta i världen (när det gäller platser). Som T själv sa, det är lite Hötorgskonst över den, men jag blev så glad och den gör mig lycklig bara jag går förbi. Så då kan det ju inte vara fel. Bra present helt enkelt.
Under dagen funderade vi på vad vi skulle göra för att det skulle bli en rolig Valentines Day för ungarna också och T kom med det fantastiska förslaget att vi skulle baka tårta. Känner man inte våra ungar så kanske det inte är så speciellt, men båda två äääälskar gräddtårta. B sa själv att hon gillar det mer än både glass och godis. Så det blev en hit! Alla var glada och alla hjärtan klappade lite extra idag. Jag är så tacksam över min fina familj!
Imorgon åker vi till Sydney och träffar fransmännen, våra vänner från B’s mammagrupp och den tiden vi bodde mitt inne i smeten i Darlinghurst. Vi har inte träffat dem på nära ett halvår, så det ska bli väldigt roligt! Och så på kvällen går T till en fyrtioårsfest här borta. Jag är hemma med barnen, men det känns som att det passar mig rätt bra.
/CC
KommenteraAllt detta snack om Coronaviruset och att man inte riktigt vet vad som kommer att hända de närmaste månaderna har fått även min icke-oroliga hjärna att fundera på årets Sverigeresa.
Alltså, det är ju inte helt omöjligt att det drar ut på tiden och att riskerna inte börjar avta förrän runt juli, augusti. Och vi vill ju åka hem i juli som vi gör varje år. Just nu i år har vi dessutom en annan ny grej att ta hänsyn till. B går ju i skolan, så vi måste sprida våra tre veckor över deras tio dagar långa lov och jämnt ut på sidorna. Detta gör också att fler Aussies (normalt i alla fall) reser just denna period och eftersom biljetterna är dyrare måste vi boka tidigare.
Vi brukar panikboka i maj eller så, men den gubben går inte i år. Men det kanske inte går någon gubbe alls. Han kanske är död. Död av Corona. Men vi vill ju hem, träffa alla, bygga mer på Hörnan, älskade Hörnan. Vi vill ha svensk sommar och kramas med vår familj. Vissa har vi inte sett på två år eftersom de reste på sitt håll förra gången vi var hemma.
Vi får se, det kanske går jättebra och det är ju trots allt bara februari än så länge. Och i värsta, allra värsta fall så har vi ju sparat 50,000 spänn och kan lägga de mot vårt husköp här.
Jag försöker bara att göra lemonade.
/CC
KommenteraDet har varit en bra dag idag. Det går upp och ner och varje dag är som att dra en lott just nu. Man vet inte vad man får.
Jobbet var helt okej. Vi håller på att byta till ett nytt datorsystem och vi stöter på det ena problemet efter det andra, men det är också ganska roligt att försöka lösa de problem som uppkommer. Vi fick lite regn, men mest sol och det hjälper ju också en vanlig onsdag.
Dessutom var hämtningen av barnen bättre idag än igår. B var mitt i att välja lag till spökboll. En av lärarna hade valt henne att välja ett lag och en äldre flicka att välja motståndarlaget. Dock hade de inte berättat hur man faktiskt ska spela, så B och en del andra av de yngre barnen bara slängde bollen till varandra och försökte fånga den. Hur som helst var de väldigt söta.
Idag fick vi också mer info om svenska skolan som har lektioner i två timmar varje måndag klockan fyra. Tidigare har det låtit som att man behöver ha fyllt sex år innan man börjar, men nu verkar det som att det går bra att börja det år som man fyller sex. Så nu har vi skickat in en ansökan online för B och så får T köra henne till den skolan i Erina på måndagar. Läraren är en vi känner från svenskgruppen, så det är extra roligt.
Nu är jag skithungrig och väntar på maten som är kvar i ugnen fast klockan är nio. Det blir nog ett avsnitt av Fartblinda ikväll också. En onsdag som borde varit torsdag.
/CC
KommenteraJag märker i hela kroppen att jag är stressad just nu. Det är små tecken som jag har lärt mig känna igen under åren, som att mina bh-band plötsligt känns som de sitter hårt fastän de är som vanligt, det poppar upp tankar i huvudet på saker som jag sagt eller gjort och som jag överanalyserar och det kommer upp bilder i hjärnan på ställen som jag älskar och vill åka till snarast. Det betyder normalt att jag vill fly.
Det intressanta är att jag denna gång inte riktigt kan koppla stressen till något speciellt. Visst, det är mycket att göra på jobbet, men inte så överdrivet mycket. Kanske är det en blandning av allt. Jag som inte direkt oroar mig över saker som sker runtomkring kanske ändå har blivit påverkad undermedvetet. Jag pratar om bränder, sedan flash floods och nu Corona. Det vore ju inte helt konstigt om sådant skapar oro i kropp och själ.
Till det kan vi lägga bruten sömn i två veckor, allt jobb med att få ungarna att trivas och känna sig trygga på skola respektive nytt dagis och så det vanliga roddandet som man har av att vara en ung familj på fyra. (Eller en familj på fyra med unga barn, menar jag nog. Man är ju inte purung längre, haha). Stressen hjälptes inte av att jag kom för att hämta B idag på After School Care och där var som vanligt massa vuxna, massa barn och liv och rörelse överallt. Först kunde jag inte hitta henne, men sedan såg jag att hon satt helt ensam vid ett bord i ett hörn och ritade.
Hon var ok, men hjärtat brister ju. Eftersom hon är så ny och ingen från hennes klass eller kompisar från tidigare går på After School Care tycker hon (med all rätt) att det är lite svårt att hitta någon att leka med. Nu när jag skriver ner allting så tycker jag faktiskt inte att det är så konstigt att jag känner mig stressad ändå. Så mycket man kan reda ut bara av att skriva. Tur att jag gör det ganska ofta då.
/CC
KommenteraPrecis som när man har varit sjuk ett tag och sedan blir frisk och ser världen med nya ögon kände jag idag. Fast inte gällande sjukdom denna gången. Vi har haft så otroligt mycket regn dygnet runt i flera dagar och innan dess var jag instängd på konferens, så jag har verkligen längtat ut i friska luften och utomhusvärlden.
Vi kunde äntligen gå vår dagliga promenad runt kvarteret på jobbet idag och det var så skönt. Solen lyste, det var 27 grader och det kändes som att min kropp riktigt sög åt sig alla strålar den kunde få. Sedan blev den supervarm och överhettad, men hey, man kan inte få allt.
En av mina kollegor höll inte på att komma till jobbet idag eftersom båda vägarna ut från henne var översvämmade. Det var till och med en kille på nyheterna som hade åkt med sin jetski på de största pölarna, haha så typiskt Aussies.
Nu har vi just tittat på fjärde delen av Fartblinda och där tittade ju Isabella Löwengrips hus fram också. Roligt. Men lite mer av Bea Farkas borde man ha i sig. Lite mer riv och IDGAF.
I nästa liv kanske.
/CC
Kommentera