Jag är ju i mina föräldrars hus med barnen. Trots att de har bott här sedan 2000, så har jag själv aldrig bott här. De flyttade hit från Skåne samma år som jag åkte till Sydney första gången i några månader och sedan flyttade hemifrån till en kompis i Malmö.
Hur som helst har mina föräldrar egentligen ganska okej stil, bara det att den räcker inte ända fram. De är alldeles för hemmablinda och sentimentala och sparar på allt som jag, syrran eller någon släkting gett dem genom arv, present eller som vi helt enkelt tänkt kasta bort. Så jag tänkte vara lite schyst och sa ”Mamma, kan vi inte rensa lite i huset nu medan jag är här?”. ”Jo, men det passar ju bra. Du har ju några gamla lådor i källaren och sånt.” ”Hmmm, jag tänkte mer liksom att ta bort och slänga de gamla grejerna som inte är så fina. Typ den gula krukan i badrummet som var fin när vi köpte den ’94.” ”Jaha, fast den har jag ju mina blommor i och jag tycker den passar bra där.” ”Okej, men de här gardinerna då? 90-talet ringde och ville ha tillbaka dem. Och hur snyggt är egentligen snorgrönt?” ”Jag tycker att de är fina. Och de gröna köpte jag för att det skulle matcha med de andra som har grönt i sig.”
Så där höll det på. Sedan började hon berätta vad hon ville byta ut, de enfärgade vita gardinerna i sovrummet. De olivgröna enfärgade linnegardinerna i matrummet och så vidare. Hon nämnde i princip allt som är enfärgat och faktiskt ganska fint. Jag fick bara backa och inse att smaken är som baken. Eller, rättare sagt, vissa har fel och jag har rätt. Nej då, men här var min ödmjuka hjälp inte önskad insåg jag. Mycket frustrerande. Man hade kunnat få så fint här. Men det är bara att acceptera. Nog om det nu.
Nu ikväll när det fortfarande var 30 grader varmt åkte vi till Vik igen och tog ett kvällsdopp. Såklart inte jag och O, men de andra. Det var nog första gången B badade i en sjö tror jag och hon undrade varför vattnet var så brunt och smutsigt.
Med min vanliga otur, kom igen, jag badade ju inte ens, men ändå är det jag som ska drabbas, så blev jag biten av en geting. Jag skulle hjälpa B på med badkläderna och stoppade hennes floaty mellan knäna för att få händerna fria. Men där satt en rackare som blev arg på mig. Och då skrek jag ”kuken!”. Och då tittade B på mig och undrade nog vad det betydde. Man ska ju lära barn ett nytt ord om dagen, säger ju folk. Kuken blev det idag. Mycket användbart. Förra gången jag skulle plocka svamp så hittade vi en enda svamp och jag fick borrelia. Det är så mitt liv är, naturen hatar mig. Och så nog om det.
Vi kom i alla fall på att det blivit ganska sent och att matbutiken närmast stänger klockan sju. Så vi tog det trevliga beslutet att äta pizza istället. Och med pizza menar jag kebabtallrik, för det har jag längtat efter. Det är bara det att jag har två små människor som ska ha mat, bröst, medicin, dusch, hitta dockans kläder, kolla fästingar, borsta tänderna, läsa den längsta boken och allt annat som går att hitta på och inte hitta på. Så min kebabtallrik står på bordet närapå orörd och blir soggig och äcklig.
Barn alltså, de är livet. Jasså? Jag tycker mest de är kallt te och nervpåfrestande. Men sedan kan de jäklarna tina mitt kalla, svarta hjärta. Det måste ju betyda något.
Kanske till och med vara värt en kall och soggig kebabtallrik.
/CC
Kommentera (4)Min pappa är alldeles galen i allt som har med trädgård att göra. Han är ute flera timmar varje dag i sin egen trädgård och fixar och pillar, beställer frön från Kina och andra länder, tar kort på varje blomma och håller en katalog i datorn och så vidare. Så idag drog han med sig oss andra på en öppen trädgård en timmes bilfärd härifrån.
Det var en väldigt fin trädgård, vilken öppnade sig på baksidan mot Mälaren och en badbrygga. Om vi vetat det hade vi tagit i alla fall B’s badkläder med oss, för vi höll alla på att smälta bort. Medan pappa gick lite extra i trädgården och pratade med ägaren om växterna så satte vi andra oss på husets altan där de hade ett litet fik för dagen. De hade bakat en alldeles utomordentlig morotskaka och kärleksmums med. B drog i sig nästan hela morotskakan, hon som inte brukar bry sig så mycket om sådana slags godsaker.
Det var ägarnas barn som bakat, de var väl i vår ålder, och det visade sig att de hade två barn varav en dotter lika gammal som B. De var och badade just då, men när de kom tillbaka sprang B fram, presenterade sig och så gick de tillsammans bort till dammen för att titta på Koi-fiskarna. Det var bara det att vi behövde åka, så de hann inte leka länge, vilket B blev jätteledsen för. Hon har inte lekt med andra barn på hela veckan då det inte bor annat än gamlingar här runt. Och jag och O dårå. Men hur roliga är vi, liksom.
Nu har vi avslutat en tacomiddag i trädgården (vår trädgård alltså) och B sitter och äter tårta till efterrätt medan min fot gungar O till sömns. Imorgon är det ny vecka igen och även fast det inte märks stor skillnad här har jag lite admin jag måste göra. Bland annat ringa Vårdcentralen och boka tid för O, förutsatt att man får komma dit när man är utskriven ur landet och inte har några svenska id-handlingar. Det blir bra.
Vem kan motstå ett sådant face?
/CC
KommenteraIdag hade vi bestämt att vi skulle fira B’s födelsedag. Hon fyllde ju fyra år den 5:e juni, men i och med att mamma och pappa inte kunde vara med då (landsskillnad), så ville mamma baka tårta till idag istället.
B var jätteexalterad och jag fick noga och flera gånger berätta att det inte skulle bli uppvaktning på sängen eller paket, för allt det gjorde vi på hennes födelsedag. Hon var okej med det. Så efter frukost och fix fick jag O att somna och så sjöng vi för B som redan satt sig på utemöblerna när vi kom gåendes ut och sjöng Ja må hon leva. Bara det att vinden hade blåst upp och släckte hela tiden de fyra ljusen på tårtan. Så vi fick gå tillbaka och tända ljusen i uterummet istället, sjunga Happy Birthday och B fick blåsa ut ljusen. Då kunde vi gå ut och sätta oss igen. Viktigt det där med detaljerna.
Annars längtar jag redan lite efter min man (sambo/pojkvän what ever). Mycket för att jag behöver hans hjälp med barnen för att inte åldras 10000000 år dessa veckor. Vi pratade imorse och B saknar honom väldigt mycket också. Han har aldrig varit borta så här länge förut, 5 veckor. Men vi har det bra och han har det bra, så det får gå. Skönt för honom med egentid, tänker jag. Samt att jag ligger på plussidan sedan när det gäller barnhantering.
Jag har också blivit ganska besatt av svenska tv-program. Det är så mysigt att de har svensk reklam och ja, pratar svenska, ha ha. Vill titta på tv varje kväll. Men det funkar inte riktigt med tanke på mina två rascals. Ska dock se några väl valda gobitar närmsta veckorna.
Men nu är det dags att försöka få två ovilliga ungar isäng. Avskyr sådant. Om det inte var för att de väcker mig hela tiden hade de kunnat få sova bäst de vill, ha ha.
/CC
KommenteraIdag har jag fått fyra timmars egentid och gjort stan i Uppsala. Det var fantastiskt! (läs: CC är utsvulten på egentid).
Vad jag har lärt mig:
/CC
Kommentera
Man kommer väldigt lätt in i lantlunken här borta. Mammas och pappas hus ligger en halvtimme från Uppsala, på grusvägar bland hästar och åkrar. Det är väldigt mysigt, men också väldigt lugnt.
Idag har vi mest passat på att umgås med min syster innan hon blev skjutsad till Arlanda för att åka vidare till Porto i Portugal. Innan dess åt vi pannkakslunch med vaniljglass och jordgubbar, vilka B och morfar varit på självplock imorse och fixat. B hade bestämt sig för att inte äta en enda gubbe förrän hinken var full. Jag vet inte varför, men ganska starkt av en fyraåring att bestämma sig och sedan hålla det, tycker jag i alla fall.
O sov länge på eftermiddagen så jag fick till och med tid att läsa min bok och det har inte hänt sedan vi åkte hemifrån för mer än tre veckor sedan. Även fast jag har hela min familj runt mig så känns det att inte T är här nu, för man är ju så samspelta och tar hand om det som behövs tillsammans, inget snack.
Jag pratade just med T faktiskt och han hade något slags flow blandat med jetlag och har varit uppe hela natten hemma i Sydney och redigerat bilder och annat. Så kan man ju göra när ungarna är på andra sidan jorden- partäj!
Här i verkligheten har jag däremot två övertrötta och exalterade ungar som troligtvis också kommer hålla mig uppe hela natten. Partäj? Not so much.
/CC
Kommentera