Trots att det inte blir något husköp av dagens alternativ heller så känner jag mig ändå hoppfull för att det faktiskt kommit ut lite hus som är värda att titta på.
Det första vi tittade på ligger perfekt i Avoca Beach, vår önskesuburb av de fem vi har på vår lista, och var faktiskt väldigt fin! Det var stort, ljust och man kunde fixa det ännu bättre med tiden. Men en halvtimme senare ringde mäklaren och frågade om vi ville lägga bud. Det ville vi ju, men sedan släppte han bomben. Folk hade redan bjudit och nu var priset 60 tusen högre än förväntat pris. Och vi pratar ju inte SEK utan AUD. Så multiplicera med 6,5 så förstår man hur fattig jag kände mig just då. Hej då, huset.
Hus nummer två var i Wamberal och är helt fixat och färdigt och allt är i toppskick. Men vi kände att det var för polerat för oss. Eller som T sade och slog huvudet helt på spiken: ”Vi vill köpa något fulare i samma prisklass som detta, spara spara spara pengar för att fixa upp det så att det blir som detta i slutändan.” Haha! Och så är det nog. Vi måste liksom få sätta vår egna prägel på det huset vi köper.
Efter visningen åkte vi till lekparken i Copa, efter ett snabbt stopp uppe vid utsiktsplatsen, och träffade upp en svensk tjej som varit med en gång för länge sedan på en svenskträff. Vi har pratats på FB då och då och nu fick vi äntligen till det och möttes upp. Hon har en tvåårig son och en liten son på fyra månader. Det var väldigt mysigt och vi bestämde att vi ska träffas igen, kanske redan nästnästa helg.
Nu kommer T med middagen, deconstructed sushi, så jag måste sluta.
Hej.
/CC
KommenteraIgår var det 30 grader och sol och idag var det småkallt och regnigt hela dagen. Man vänjer sig så snabbt vid solen att man nästan blir förvånad när man öppnar för fönsterna på morgonen och inte ser himlen för allt det gråa. Fast egentligen borde det inte spela någon större roll när man ändå suttit inomhus och jobbat större delen av dagen. Men sol ute är sol inne och sol i sinne, så är det bara.
Nog med babbel om vädret. Imorgon har vi äntligen husvisningar igen! Så härligt! Men smolket i bägaren är att de båda husen börjar på toppen av vår budget. Är det troligt att vi får dem? Nej. Men man kan i alla fall gå dit och titta och hoppas på det bästa. Vi kanske inte ens gillar dem. Troligt värre.
Imorgon ska vi också försöka träffas upp med en tjej och hennes två kids i Copa en stund. Hon är svensk men brukar inte vara så aktiv i svenskgruppen så vi har inte lyckats få till en träff sedan vi flyttade hit för 1,5 år sedan. Så det är ganska mycket dags om man säger så. Fast hon hade tappat rösten så vi får se om vi får skjuta fram det till senare. Bara det inte blir 1,5 år till.
Ja ja, nog för mig idag. Nu ska jag lägga mig och drömma om fina hus och att jag har råd att köpa dem.
/CC
KommenteraIbland blir man överraskad över folks handlingar och hur fina människor kan vara.
Igår på jobbet så berättade mina två chefer att de skulle få bonus för deras hårda arbete nu under Corona, då de också jobbat med lägre ersättning än vanligt. Grattis, sa jag, det är ni verkligen värda. Men då kom chocken. De hade bestämt sig för att forfeita en del av sin summa var och ge till mig för att de uppskattar mig så mycket! Det var såklart helt oväntat och jag visste inte hur jag skulle bete mig. Såklart (man är ju svensk) sa jag ”Aldrig i livet!”, ”Det får ni inte” och så vidare. Och menade det. Men då sa de bara att de kommer ladda upp det idag, när jag inte jobbar, och så har jag inget att säga till om.
Och då är det ändå dags att sluta att vara svensk och bara tacka så otroligt mycket. Och det gjorde jag. Och jag är så tacksam och humbled och känner verkligen att det var så himla fint av dem. Men jäklar vad jag får jobba bra nu för att känna ännu mer att jag är värd det. Så det var i alla fall en trevlig överraskning och går rakt in på huskontot.
I övrigt har jag varit superbusy på jobbet och haft en väldigt produktiv dag med en härlig lunchbreak på balkongen i den 30-gradiga värmen.
Och nu kör vi fredag och snart helg!
/CC
KommenteraVi håller på att toaletträna O och det är ju kanske inte jätteroligt för någon part. Dagis drar ett stort lass (det var deras initiativ då flera andra, lite äldre barn tränas nu) och det är vi tacksamma för. Idag kom han hem och hade inte haft en enda olycka, men då hade han också haft blöja en stund på vilan.
Ikväll är T på sin numera veckovis återkommande bastuträff. Så jag hade en ganska busy kväll med allt som behöver göras. Medan jag höll på att torka upp som bäst efter ungarnas middag ser jag att O står lite konstigt halvt bakom soffan. Jag förstår snabbt att han har kissat på golvet precis vid mattan och önskar i det tysta att han har lyckats missa mattan helt. Jag lyfter upp honom till toaletten och upptäcker då att han även gjort nummer två i kalsingarna.
Nu ska man ju inte glömma att han bara är två år, men det är så svårt att få in i ett vuxenhuvud att man inte kan säga till eller gå till toan när man känner att det trycker på. Jag hade frågat honom kanske en kvart innan om han behövde gå och då sa han nej. Ja ja, det är väl därför man kallar det att träna, hade det kommit direkt hade det ju inte behövts.
Dock fick jag mitt i allt en notifikation om ett hus som kommit upp i Avoca Beach och det ser lovande ut. Problemet är bara att utgångspriset är vår absoluta topp så när det går upp kan vi inte följa med. Varför är det alltid så? Är det det där med att man höjer sina förväntningar hela tiden? Jag vet inte, men det gör mig galen att vi alltid är ett steg bakom. Oavsett om det gäller tid, pris eller att det helt enkelt inte kommer ut några hus till salu nu i Corona.
Men som jag sagt förr: Vår tid kommer. Både när det gäller husköp och uppstädning av bajs och kiss. Jag ser fram emot vår tid.
/CC
KommenteraDenna dagen kommer inte att hänga i julgranen direkt.
Det har inte varit jättemycket fel på den egentligen, bara det att jag har jobbat från tidig morgon till sen kväll och sedan bara hunnit ta hand om läggning av barn. Allt detta har skett med väldans halsont och det känns ju inte skitkul.
Men bättre dagar kommer. Och på torsdag ska det bli 28 grader varmt så det känns att sommaren står bakom dörren. Och snart så vrider vi fram klockan också och då blir äntligen kvällarna ljusare och då blir det åka av. Åka i form av middagar på stranden, kvällsdopp och what not. Man säger att varmare länder inte har årstider, men det har vi verkligen. Och vårkänslor får jag varje år.
Nu ska jag dock sova ikapp den natt som gick, vilken var riktigt jäkla kass. Nej, det var inte barnens fel utan T’s. Han väckte mig när han lade sig och sedan när han kom in från barnens rum vid halv fem. Då vaknade jag för dagen. Kuckeliku!
/CC
Kommentera