Jag har just kommit hem ifrån en middag och fördrink i Terrigal med B’s kompisars mammor. Vi var tio stycken och hälften har jag träffat innan, hälften inte. Jag började med ett glas rosé på stället vi möttes på, The Joker & The Thief, och sedan gick vi alla vidare till ett thaiställe som är väldigt gott.
Det var mysigt och trevligt och jag är glad att jag gick. Men om jag ska vara ärlig så var jag inte helt i mitt esse. Om jag är på rätt humör så håller jag låda och snackar på och har det bra, men idag var inte riktigt en sådan dag. Och så blir det ibland lite svårt när alla andra känner varandra och deras barn spelar netball tillsammans osv. Så jag satt och längtade hem litegrann. Men som sagt, det var trevligt och också faktiskt kul att få klä upp sig lite och känna sig fin. I samma klänning som julfesten, men who’s counting?
Idag slutade B skolan för året och vi överraskade henne och O när de kom hem med kladdkaka, vaniljglass och jordgubbar plus en liten present (böcker). B hade på något sätt missat när jag bakade kakan igår så hon blev jätteglad och förvånad. Klart man ska firas när man har klarat ett år i skolan och dessutom varit jätteduktig.
T åker till Sydney imorgon och går på julfest med Nordlingarna, en stor svenskgrupp som har funnits i massa år. De ska vara på hotell Shangri-La för festen (där mitt gamla jobb för övrigt har hand om ljud och ljus) och sedan ska T och fyra andra sova på ett lite billigare hotell. Så det är jag och kidsen från imorgon bitti till lördag kväll ungefär. Men det ska nog gå bra det med.
/CC
Kommentera
Det är så himla varmt så hela jag känns som en spis. Vi har ätit middag ute på altanen och sedan har jag bakat kladdkaka och att stå vid ugnen i denna värmen är ingen bra idé.
B slutar skolan imorgon, det är sista dagen för henne i first grade och det ska såklart firas! Vi skulle bakat tårta, men efter novembers födelsedagar var vi inte så sugna så det får bli kladdkaka med grädde och jordgubbar istället. Några av de finaste barndomsminnen både T och jag har är skolavslutningarna när man var barn och att sedan komma hem där mamma hade bakat tårta. Jag vet faktiskt inte riktigt vad de ska göra imorgon i skolan som avslut, men jag hoppas att B (och O så småningom) också kan se tillbaka på avslutningarna med värme och glädje.
En annan grej som jag inte riktigt vet ifall man har hemma är att precis alla ”ska” köpa present till läraren som de haft under året. Jag antar att det blir viktigare här eftersom barnen byter klass och lärare varje år. Men det blir lite av en hets. Läraren får 20+ presenter och den ena är mer fantastisk och tänkvärd än den andra. Självklart förtjänar lärarna all uppvaktning, det blir bara lite tramsigt när det blir så mycket press.
Hur som helst, vi har fått väldigt juligt i huset och jag sitter här med tända ljus och känner lukten av julgranen. Idag hittade T svenska pepparkakor och knäckebröd på affären också så det kommer att bli populärt i jul. Vi ska bara försöka beställa lite bakade godsaker från vår bagarvön också. Jag är så sugen på lussekatter!
Men nu börjar det regna igen och jag är trött. Så allt är som vanligt helt enkelt. Dags för sängen.
/CC
KommenteraJag tror minsann att det har skett ett Christmas Miracle!
Vår lilla bil Coco, den vita Peugeot 207 vi har åkt runt i det senaste året, köpte vi för snart två år sedan för det nätta priset av $4,800. Visst, vi har lagt lite pengar på den men det får man ju räkna med på en tio år gammal bil. Nu har vi i alla fall lagt ut den till försäljning för $7,600. Galet javisst, men inte unfair för priserna på used cars har gått upp som sjutton i och med Covid eftersom att utbudet är väldigt skralt.
Igår ringde en man och ville komma och titta på den till sina tvillingdöttrar. T har städat och putsat och fejat. Men imorse när han gick ut så lyste helt plötsligt oljelampan. Vi hade olja hemma och han fyllde på (inte lika mycket som förra gången…), men lampan lyste fortfarande. Vid denna tidpunkten var den intresserade mannen på väg hit och hade redan kört en timme ungefär. Vi såg ingen annan lösning än att ringa honom och berätta hur det var för att ge honom en chans att vända. Men nej, han och hans fru kom ändå.
När de provkörde bilen hade en annan lampa gått på men sedan slocknat igen. Och oljelampan slocknar när man kör, men kommer på när den står stilla. Avskräcktes mannen av detta? Nope. Han frågade om T kunde gå ner lite i pris och de möttes på $7,000. Eftersom han inte hade möjlighet att hämta den idag så betalade han $2k i deposition och resten får vi när han hämtar bilen på måndag.
Say what?! Vi är så himla tighta sedan vi köpte den andra bilen och har fasat för jul och alla aktiviteter. Att vi först får bilen såld nu innan jul och att den sedan gått upp i pris så pass mycket räddar oss. Det är verkligen ett julmirakel!
Ikväll så pyntade vi äntligen hemmet och klädde granen och det var mysigt. Men det var typ 30 grader varmt inomhus och väldigt stuffy och vi hann bråka också. Det är det jobbigaste med julen, att man tror att allt ska vara så fantastiskt hela tiden, men barnen är ju fortfarande barn och PMS är fortfarande PMS och så vidare. Men nu när vi har tittat klart på en julfilm medan vi druckit glögg och haft adventsljusstaken tänd och jag sitter i soffan och skriver detta medan jag har på Lydias julvlogg i bakgrunden så känns livet ganska okej igen.
Mitt huvud tror att det är lördag, men det är ju inte alls rimligt. Men nu ska jag mysa lite till och njuta av granlukten innan det är dags för sängen.
/CC
KommenteraIdag var det soligt ute och så även inne i mitt sinne. Jag såg till att gå upp ganska tidigt för att packa ihop allt och sedan körde jag B till skolan. Men O skulle inte till dagis utan följde med mig på en liten promenad för att fördriva tiden tills han hade tid hos GPn klockan 9.45am. När man fyller fyra år så måste man gå till doktorn för att kolla längd, vikt och utveckling samt ta en vaccinationsspruta. Och O var jätteduktig. Det gjorde nog ondare än vad han hade tänkt sig för han såg lite förnärmad ut, men när han fick en klubba gick allt över.
När jag kört O till dagis och sedan parkerat utanför vårt gamla hus (för att det är lätt att hitta parkering där samt för att jag ville gå den lilla biten in till stan som jag alltid gick då) så var klockan elva och då hade jag äntligen mitt möte med min nya life coach. Vi möttes på ett café och jag fick en väldigt positiv upplevelse. Vi pratade och så gjorde vi två ”tester”, ett där jag satte poäng på olika delar av livet och ett med påståenden där man skulle svara True eller False. En av de frågorna gjorde för övrigt att jag kände mig som en seriemördare för den var: Do you have pictures of your family or loved ones on display in your home? Nope. Inte ett enda. På kylskåpet då, frågade hon? Nej, men jag har barnen som screen saver om det hjälper…
Jag kände mig jättekonstig just då men jag tycker liksom inte att det är så fint med kort så där. Och jag känner inget behov av att ha det heller, barnen är ju där hela tiden med mig i verkliga livet. Men man får såklart tycka och göra precis som man vill! Jag kände hur som helst att jag fick ur mig det jag ville säga och hon lyssnade och gjorde anteckningar här och där. Sedan sammanfattade hon och gjorde en plan för hur vi ska lägga upp sessionerna efter jul. Jag fick även ett mantra som vi satte ihop utefter det vi hade pratat om:
”Breakthroughs to passion and purpose and zest for life!”
Det vill säga, jag måste bryta ner (vissa av) mina vanor och beteenden och träna om mig för att kunna leva passionerat med syfte och att generellt ha en stark livsglädje. Och så fick jag lite läxa, jag ska skriva ner styrkor och svagheter och även fundera på situationer där jag är reactive (bara reagerar utan att tänka först) och när jag är proactive.
Det känns spännande och roligt, men jag är också livrädd för att jag inte ska klara av att bryta mina gamla, invanda mönster. De sitter så himla långt inne. Men jag har satt igång detta och är beredd på att jobba hårt för att det ska komma så mycket som möjligt ut av det. Fortsättning följer den 17:e januari 2022. New Year, New Me?
/CC
KommenteraIdag var det dags för julfest med svenskarna på kusten och det såg vi fram emot! Det vara bara det att festen började elva och innan dess skulle vi hinna baka min farmors havrekex, laminera 84 A3-ritningar till jobbet (det tar 1,5 minut för ett ark att gå igenom maskinen, gah!), köpa julgran, duscha barn och oss själva, slå in paket till Kris Kringle och klä på oss och… ja men man fattar nog att det blev lite kort om tid fastän vi gick upp klockan sju. Särskilt som T och B åkte helt i onödan till Terrigal för att handla gran för de hade slut. De hade öppnat 6.30 på morgonen och hade sålt slut på allt klockan sju. Så när T kom vid nio ungefär så fanns det ingen chans.
Vi kom till festen klockan tolv, en timme sena, men det gick bra det med. Festen var i en park i Narara som vi aldrig har varit i tidigare, men där fanns lekplats och hela köret så det var perfekt. Alla hade tagit med mat och det var ganska imponerande vad vi fick ihop. Där fanns lite av allt och allt var himla gott. Det är väldigt roligt att gå på våra regelbundna fester och catcha upp på vad man missat och vad som händer i folks liv. Nu var till exempel en tjej gravid och det var så roligt att höra och en annan ska flytta in bara en gata bort från oss.
Efter festen åkte vi och lämnade laminaten hos chefen och sedan åkte vi till Erina för att handla mat. Där gick T helt random förbi ett ställe som hade julgranar kvar och gick direkt in och köpte en. Och här började Mr och Mrs Bean igen för hur skulle vi få in en stor gran i bilen när vi var fyra personer, hade picknickbord, en scooter och massa annat som tog plats redan? Vi la ut vår picknickfilt på marken på parkeringen och började vira in juleträt. Folk som gick förbi tittade, skrattade lite och sa ofta något i stil med att ”Den där blir svår att få in, mate”.
Till slut fällde vi sätet på ena sidan, satte B i mitten och tryckte in granen. Det gick! Men stackars B satt dubbelvikt under granen och kunde varken titta framåt eller åt sidorna. Som tur är var det bara tio minuter hem så det gick det med. Dock hann vi inte pynta granen nu ikväll så den får stå utanför huset tills imorgon. Men nu har vi i alla fall en gran! Det är svårt varje år för de flesta har plastgran så det säljs inte så mycket av den riktiga varan.
Halv åtta hade vi bokat in att adventsskypa med syster och hennes familj (vi är så himla dåliga på att prata förutom på WhatsApp) och det var så himla mysigt att prata lite och visa dem runt i vårt hus ordentligt. Men nu blir det julfilm och middag, Snowed-Inn Christmas. Dags för mys!
/CC
Kommentera