Idag har det varit en minst sagt intressant dag. B klagade på huvudvärk och var lite hes imorse så vi testade henne innan hennes kompis skulle komma över för play date hela dagen. Och hon har Covid! Oväntat ändå eftersom vi hade det i januari. De har Covid som går runt på Os förskola, men han var negativ imorse. Jag och T med. Så vi vet inte vart det kommer ifrån. Inte för att det spelar någon egentlig roll.
Hur som helst så var det bara att starta vår isolering på 7 dagar. Favorit i repris – inte alls. Särskilt inte med tanke på att vi har en efterlängtad påskhelg framför oss med fyra dagar ledigt och att fransmännen skulle komma och sova över från lördag till söndag. Så morgonen spenderades med att avboka en massa grejer, meddela förskola, vacation care, säga till fransmännen, avboka lunchrestaurangen vi bokat till lördag och sett fram emot osv. B mår okej och vi klarar detta med, det är dock frustrerande.
Dagen fortsatte med att T gick upp på innertaket igen. Denna gången mitt när det öste ner för 163735262 gången denna sommaren och hösten, men första gången uppe på taket under regn. Och det var inte roligt. Han såg att det läcker in på gaveln där vi har vårt sovrum och rinner ner mellan inner- och yttervägg. Det droppade även in på tre ställen där takpannor har spruckit eller gått sönder. Så där står nu tre byttor. Ja, vad ska man säga? Husen byggs inte som hemma. Och det är ju gammalt också för den delen.
T ska gå upp i helgen när det ska vara bättre väder, jag menar vi är ju ändå hemma (buhuuuuu!), och spruta på något speciellt slags silikon för att täppa till de små läckorna. Men sedan får vi ta hit en byggare som kan kolla vad som behöver göras med väggen till sovrummet och quota på det. Jag vet inte om det fungerar att bara köpa lite nya weatherboards och kasta upp på utsidan. Fast vi måste säkert ändå ha hit män med skyddsutrustning för att ta bort det ytterskikt som nu finns eftersom att det har asbest i sig. Happy days.
Men allt det skitet får lösa sig också på något sätt, det tjänar ingenting till att jag går och oroar mig. Det hjälper bokstavligt talat absolut noll. Så det struntar vi i. Och påsken kan vi göra supermysig ändå, bara annorlunda än planerat. Vi har redan beställt mat från Wollies som vi får levererat på lördag eftermiddag med lamm och allt och såklart godis att stoppa i påskäggen. Vi får bara ge äggen på kvällen istället för morgonen etc.
Det blir bra. Intalar hon sig själv.
/CC
Kommentera (2)En lite jobbig grej med att vika tvätt, förutom att det är en ganska tråkig syssla i sig själv (som blir okej med YouTube i bakgrunden), är att det alltid (alltså verkligen alltid!) gömmer sig spindlar i tvätten. Även om jag inte har orkat vika på några dagar och de har legat i tvättbackar så ligger de kvar där och gosar sig. De kommer självklart utifrån när tvätten hänger på tork, men som tur är så är de bara ganska små exemplar än så länge.
Nog om det nu. Jag har haft en riktigt bra, ledig och solig dag idag. Jag har hunnit med mycket och även hunnit njuta. Imorse efter att jag rymt undan köket så var jag riktigt effektiv och betalade två skolgrejer, bokade restaurang för lunch på påskafton med fransmännen, gjorde min veckoplanering, bytte sängkläder osv. T och jag satte äntligen upp de två sista plankorna på väggen/planket under huset, städade undan och kunde njuta av resultatet.
Vi flyttade även runt fönster louvres så att de två som saknades inte syns lika mycket. Som vanligt där nere så är det vad det är, men samtidigt är det så himla mycket bättre än när det var rött tegel, turkosa och gula trädetaljer och en massa annat fult. Nästa steg blir att lägga plattor eller småsten på det området under altanen som blir lerigt och tråkigt när det regnar. Troligtvis blir det småsten för att hålla nere kostnaden. Tanken är att göra det fint där nere med enkla medel nu och sedan när vi gör vår stora renovering om 5 – 10 år så gör vi om allting till modernt och snyggt. Om vi fortfarande trivs och vill bo kvar såklart.
Jag gick också på en lång och härlig promenad och nu ikväll har jag alltså vikt en miljon plagg och hittat tre spindlar. Trevligt värre. Jag såg ett tips om avsnittet Hemma hos arkitekten, avsnittet med Anna Chavepayre, så den blir det nu. Vi är on a roll med mysiga levnadsserier från Sverige för tillfället. (Även om Anna tydligen bor i Frankrike, men man fattar vad jag menar).
/CC
KommenteraJag har just kommit hem från en tjejmiddag med svenskgänget och det var så himla kul! Vi blev serverade riktigt svensk mat, toast Skagen, Flygande Jakob och prinsesstårta och det var mycket skratt och roligheter.
Dock har jag ont i magen för jag var så himla klumpig. Inom fem minuter efter jag hade klivit innanför dörren hade en groda hoppat ut genom munnen. Alla var redan där och stod runt köksön och pratade. Jag fick en drink i handen och tackade vänligt nej eftersom jag körde och hade bestämt att jag inte skulle dricka någonting ikväll (min IBS och alkohol går ju inte ihop osv.). Hur som helst så frågade alla såklart ”Varför inte?!” Och jag blev nog lite obekväm så där som det är när man inte riktigt vet hur man ska försvara sig över någonting som man inte ska behöva försvara egentligen.
Och i allt det där, med alla blickar på mig utbrister jag ”Jag är gravid!” Och precis när jag säger det så inser jag vad jag faktiskt säger. Och de runtomkring mig känner mig kanske inte tillräckligt bra för att veta att jag skämtar (om än väldigt osmakligt) och blir jätteglada och typ börjar klappa händerna osv. Och jag inser vad jag har gjort, paniken syns säkert i ögonen och jag vill bara sjunka genom golvet.
”Nej, men gud, förlåt, det var ett extremt dåligt skämt!” ”Ursäkta mig, vad är det jag säger?!” osv osv. Alltså, vem säger något sådant? Jag blir så trött på mig själv ibland. I gruppen finns som i alla andra grupper vissa som har barn, vissa som inte har det, vissa som inte vill och vissa som kanske vill. Ja, hur kommer man sig ur en sådan situation? Men efter en massa ursäkter så fick jag bara svälja skammen och försöka ha en bra kväll. Och det fick jag! Och jag ska försöka att inte ta detta med mig i åratal framöver som bevis på hur hopplös jag kan vara ibland.
Tidigare idag har vi hunnit med en hel del också. Vi var på simningen klockan åtta, åkte sedan direkt till leksaksaffären och köpte födelsedagspresenter. Sedan hem för en snabb lunch och fix för B och sedan till ett gymnastikkalas. Medan hon var där åkte vi till Bunnings för att köpa två plankor som saknades till väggen där nere. Efter två timmar hämtade vi upp B igen, åkte hem, bytte om och lämnade sedan B på ett övernattningskalas. Och vid fem åkte jag till tjejmiddagen där jag gjorde bort mig så totalt.
Så kan det gå en vanlig lördag i livet när man har problem med kopplingen mellan tal och hjärna. Kanske lär jag mig en dag att tänka innan jag öppnar munnen.
/CC
Kommentera (2)