Vi var just och hämtade vår nya bil. Vilken inte alls är varken vår eller ny för den delen heller, men det är den bil vi ska få låna av svenska kompisar medan de flyttar tillbaka till Sverige i ett år. Det är en Mitsubishi Lancer, tror jag den heter, och den har som jag nämnt vid mer än ett tillfälle manuell växellåda.
Vi åkte till deras hus ungefär en kvart, tjugo minuter hemifrån för att hämta den vid klockan två. De skulle bli upphämtade av airport shuttle klockan fyra och var mer än lite stressade över att hinna tömma allt, städa, packa klart, ta hand om sina ungar osv. så vi försökte hålla det så kort det bara gick. Vi åkte till ett husområde nära där de bor och där tränade T på att köra samt växla med vänster hand. Jag åkte med och det gick fint. Det tog några gånger innan det blev helt smidigt i korsningarna, men gick väldigt bra ändå. Något annat hade jag inte trott när det gäller honom.
Själv kände jag mig inte upplagd för att träna på körning idag så jag tog vår bil hem och T körde den nya. Men vi är fortfarande så otroligt tacksamma för redan imorgon behöver vi två bilar då jag har möten i Erina samtidigt som barnen måste hämtas från skolan i Terrigal. Ibland kan man bara inte förstå hur man haft sådan tur. Självklart kommer vi att sakna våra vänner med, men att folk lämnar är något man får vänja sig vid när man bor utomlands. Och dessa planerar ju att komma tillbaka!
Imorse stod alarmet på halv fem för klockan fem hade jag zoommöte med kursen. Det var mysigt för vi var bara tolv stycken så det blev väldigt lugnt och personligt. Jag hann också prata och dela med mig av lite av varje och det kändes bra. Jag har haft flera dåliga nätter i rad så tröttheten känns lite väl överväldigande idag, men jag får sådan energi av dessa möten så det är värt en trött dag någon gång då och då.
Det är 36 grader i Sydney idag och vi ligger nog inte långt efter här uppe på kusten. Därför har jag väntat med dagens promenad, men snart blir det förhoppningsvis lite svalare och då ska jag passa på att gå ut. Jag satt förresten i två timmar på altanen imorse och läste ut min bok, What happens in Greece. Så nu har jag valt en ny som jag ska börja på och det är bland det bästa jag vet att sitta framför bokhyllan och läsa på baksidan samt de första meningarna i böckerna jag inte ännu läst och välja vilken det ska bli härnäst. Så nu ska jag läsa någon sida ut Float Plan som blev den valda boken och sedan vika tvätt innan promenaden. Mysigt.
/CC
KommenteraVi har haft ännu en toppendag.
Idag var alltså den dagen där vi skulle åka på Ts julklapp från mig, det vill säga att åka ner till Sydney Fish Market och gå på Seafood Cooking School.
Imorse och många gånger innan så undrade jag varför jag gett honom denna present? Snacka om att gå utanför min comfort zone, att laga mat i grupp tillsammans med andra man inte känner. Eftersom att vi bara var två och man skulle vara i en grupp av fyra så visste vi att vi skulle bli ihopparade med andra. Andra som antagligen gillade att laga mat och troligtvis var duktiga på det. Andra som jag skulle laga mat till och bjuda på.
Hur som helst, dagen började med att vi åkte hemifrån vid halv nio imorse och direkt till Bronte. Där lämnade vi av ungarna hos I, som varit snäll nog att erbjuda sig att ta hand om dem i de cirka fyra timmar vi skulle vara borta. Vi hann inte mycket mer än att säga hej och hejdå innan vi behövde åka iväg igen för att vara framme till elva när kursen startade.
Vi var ganska många, runt tjugo stycken kanske, och allting började med att man satte sig i en skolsal med upphöjda platser och ett kök längst fram. Där höll två härliga kvinnor en demonstration av det vi skulle laga, hur man skulle göra samt att man fick lite allmänna tips om skaldjur (eftersom skolan ligger på en fiskmarknad). Temat på dagens kurs var Summer Italian och rätterna var musslor med en röra på persilja, vitlök, brödsmulor (vad heter det?) och lite annat som man gratinerade i ugnen. Det var även en spagetti med citron, krabba, örter och vitlök där med. Den tredje rätten var squid, alltså bläckfisk, som vi alla började med att sönderdela och rensa var sin. Det var en upplevelse, men roligt. Av dessa gjorde vi friterade ringar och till dem hade vi en god majonnäs med kapris, kornischens etc.
Vi hamnade på en bänk med två tjugofemåriga tjejer och det var bra för de var avslappnade och lätta att prata med. Vi delade upp rätterna mellan paren och så gjorde T vissa moment och jag vissa. Det gick bra, vi blev till och med klara först av alla grupper. Och jag är aldrig först med någonting. Man gick till rummet bredvid som var en matsal och där fick man duka sitt bord och äta med sin grupp. Man fick dessutom dela på en flaska gott vitt vin. Alla rätterna var verkligen supergoda tyckte vi alla. Det var en väldigt mysig upplevelse i alla moment och T är så himla glad och nöjd och pratar om att han vill göra det igen.
När vi kom tillbaka till Bronte så hade Ian och barnen haft det jättebra. De hade tagit med sig hunden och gått ner till stranden, lekt en stund där, ätit kyckling till lunch, lekt ännu mer och sedan satt sig alldeles utpumpade och tittat på barnfilm. Vi stannade i kanske två timmar till och satt med en kopp te och choklad och pratade i solen på altanen. V kom hem från jobbet efter en stund och joinade oss också. På vägen hem träffade vi förresten den lilla familjen som bor i vår gamla lägenhet (ovanför I och V) i trapphuset. Roligt att se hur saker förändras över tid.
Nu ligger barnen och T och jag ska se andra delen av den film vi påbörjade igår. Och jag kom just på att jag har möte med min kurs klockan fem imorgon bitti. Så kanske vore det en bra idé att lägga sig i tid. Det har varit en fin helg.
/CC
KommenteraVi har haft semmeldag idag. Det är nämligen så att den svenska tjejen F, som tidigare hade sitt egna lilla företag där hon bakade svenska godsaker hemifrån, öppnade upp idag och erbjöd semlor! Och då kunde vi ju inte annat än att beställa. Hon hade bakat 130 stycken sammanlagt och varit tvungen att lägga upp hämtning enligt tidsschema så att alla bilar skulle få plats på gatan.
Vi åkte till simningen imorse, tittade på våra duktiga barn som numera bara hoppar i och gör det de ska göra, tittade på söta simtränare som vanligt och pratade med en irländsk mamma som vi lärt känna då våra barn alltid har överlappande tider. Därefter åkte vi alltså och hämtade upp semlorna, träffade två andra svenska familjer, en av dem känner vi, och tjattrade lite och åkte sedan hem för att sätta dem i kylen. Vi passade på att äta lunch hemma, dumplings för vuxna och biffar för barnen, och sedan packade vi ner tre av semlorna och åkte till Wagstaffe.
Där hade vi kalas med de mumsiga semlorna, men vi var alla överens om att det var lagom med bara en halva var innan det blir lite mycket. Det var stora semlor! Barnen badade och jag och T låg och myste på filten. Därefter åkte vi till MacMasters Beach för första gången på länge och där badade T och barnen medan jag gick en promenad istället på mitt lilla promenadstråk som jag gillar så mycket.
När vi kom hem åkte T och handlade. Imorse såg jag nämligen någon på IG som ätit rårakor med räkor och löjrom och det blev jag sugen på. Även om vi inte så lätt hittar löjrom så kör vi vår egna variant. Jag ska ställa mig upp nu och valla barnen i säng och sedan ska maten avnjutas framför den nya filmen Your Place or Mine på Netflix med Reece och Ashton. Den har fått väldigt blandade reviews, men man måste ju testa för att veta säkert.
/CC
Kommentera