Inatt vred vi tillbaka klockan en timme, så när vi vaknade imorse och klockan var 6.30, så hade vi ändå fått sova okej.
Vi tog en tidig frukost ute och konstigt nog var vi snabba på att göra oss iordning och åkte iväg på ett egendomligt och jättestort plant nursery i Ourimbah. När vi hoppade ur bilen såg vi att deras krukor var skitbilliga! De som brukar kosta $80 kostade nu $29 och de vanliga krukorna kostade $9. Needless to say, vi åkte därifrån med fullproppad bil, 14 stycken krukor senare. Perfekt ju, man kan aldrig ha för många krukor.
Jag, B och O fick knappt plats i bilen längre, så då var det dags att åka och köpa lite plantor också. Så nu står allting på rad ute på gården, men det kommer nog bli hur bra som helst när vi fått ordning lite.
Jag undrar varför mina ögon slocknar hela tiden, men kommer på att klockan ju faktiskt är 11.20pm.
Time is a tricky bastard.
/CC
KommenteraSolen har värmt oss idag också, så vi började dagen med frukost ute på våra nya utemöbler, vilka för övrigt är gamla och ganska slitna. T ska ju slipa och olja dem någon dag.
Hur som helst så har vi precis insett att K måste få tillbaka sin bilbarnstol, vilken vi lånat till O det senaste året, så att lilla bebisen som tittar ut om någon vecka har någonstans att sitta. Så vi åkte till Baby Bunting och vem träffade vi av en slump där på parkeringen? Jo, just K och lilla B. Sjuka sammanträffanden ibland. Så de tre ungarna levde rövare medan jag och T försökte få något slags hum om vilken bilbarnstol vi skulle välja. Men det gick bra, vi hittade en som han tydligen ska kunna ha tills han är åtta år gammal och köpte den. På väg ut kom vi på att B’s stol bara går till cirka fyra år och hon fyller ju fem i juni. Så vi måste byta hennes snart också. Men en sak i taget.
Vi sa hej då till K och B och åkte hem för att göra oss iordning då vi var inbjudna till grannen, tillsammans med grannarna i Town houset på andra sidan. Det var väldigt trevligt! Hon äger sitt hus och har verkligen fixat en egen oas med ett stort uteområde med mörkt trä och massa växter under tak. Lite buddhist/Bali-känsla. Hon serverade först kall mat, kex, brie, salami, tomater, fikon etc. och sedan varm mat, små kisch-pajer, ädelostknyten och allt möjligt. Och så kakor, minicupcakes, chokladdoppade jordgubbar och marshmallows och vin, massa vin. Eller, alltså, vi drack inte mycket alls för ungarna var ju med.
Det var väldigt mysigt och trevligt, dock svårt att hålla O borta från alla dyra prydnadsgrejer och vi gick inte hem förrän fyra timmar efter vi kommit. Dock, när vi var på väg hem igen, så tog H, frun i huset på vår andra sida, ett felsteg och ramlade nerför en liten tvåstegstrappa. Stackarn, hon är nog runt 85 år och det hade kunnat gå riktigt illa. Men hon lyckades som tur var klara sig undan med bara lite blåmärken och verkade tyvärr ganska skamsen över det som hänt. Hon är en helt fantastisk människa och jag är så glad att hon inte bröt lårbenshalsen eller dylikt.
Klockan är inte nio ännu och mina ögonlock vill inte hålla sig uppe. Vet inte hur detta ska gå. Jag är fortfarande proppmätt, men hade kanske bara velat ha en liten macka och en kopp te. Tobbe, kom och hjälp mig, jag är så trött! Ha ha.
/CC
KommenteraJag känner mig så exalterad över att det är fredag! Ännu en vecka har gått (snabbt) och jag känner verkligen att jag förtjänar helg nu för tiden efter fem dagars hårt arbete och familjeliv.
Imorgon är vi och grannarna H och H, 80+, inbjudna till den andra grannen, R, 65+ på drinks klockan två. Väldigt trevligt att grannarna försöker få oss alla att umgås och lära känna varandra bättre. Det är redan en sådan skillnad från Sydney (storstadsliv) och precis sådant som vi ville flytta upp hit för.
Annars får det nog bli att hålla tillbaka lite på shoppingen i helgen och mer fixa här hemma. Vår stora tavla står fortfarande på två köksstolar i vardagsrummet i väntan på att landlord:en ska godkänna att vi får sätta upp krokar. Vi har fortfarande ouppackade lådor i garaget etc. etc.
Men inte nu. För nu har jag huvudvärk och tunga ögonlock.
Återkommer imorgon.
/CC
Kommentera
En lite annorlunda dag idag. Jag gick upp vid fem och gjorde mig iordning för att ta bussen vid 6.30 för att åka till Sydney.
Vi skulle ner till Four Seasons, vilket är ett av hotellen som vårt bolag är partner med och där vi alltså är in house crew för olika events. Vi möttes upp med en häftig powerkvinna som är ansvarig över alla killarna och över att det går som det ska. Vi blev visade runt bakom kulisserna och fick se en massa grejer som man annars aldrig skulle ha anledning att få reda på om ett femstjärnigt hotell. Trevligt och intressant.
Glömde dock berätta att när jag lämnat hemmet imorse för att springa till bussen så ser jag ett verktygsskåp i metall stå på trottoaren och se alldeles ensamt ut. Typ som en hurts med massa lådor i olika storlekar. Här fungerar det så att man oftast ställer ut möbler etc som man inte vill ha längre. Så får den första som går förbi och vill ha det, ta hem pinalen och njuta av ett bra kap. Detta var T idag. För väl på busshållplatsen ringde jag och talade om vad jag sett och han stack direkt upp för att titta och ringde sedan glad i hågen, toknöjd över sitt fynd. Mitt fynd. Ha ha.
Lite efter lunch kände kvinnan som hade hand om oss att hon inte hade mer att berätta/visa och hon lät oss gå. Jag och kollegan gick och åt lunch, skiljdes sedan åt och så gick jag på shopping spree i alla de butiker jag saknat och inte så lätt kan ta mig till annars. Det blev mycket H&M. Både kläder till barnen och inredning till hemmet. Sedan tittade jag in på mitt gamla jobb och även om det nu var sex veckor sedan jag slutade, så känns det så himla bekant och lite egendomligt. Nu är jag ju kusinen från landet.
Fast både kusiner och landet är bra grejer.
/CC
KommenteraIdag var det en bra dag… Tills för ungefär två timmar sedan. Jag kände att humöret bara dippade, ungarna var trötta, gnälliga och jobbiga och jag bara orkade inte mer.
Jag bytte blöja på O för tredje gången på kort tid. Och för tredje gången på kort tid gallskrek han, vred sig, sparkade hälarna i sitt eget bajs och lyckades klösa av mig glasögonen. Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag bara skrek ”Sluta för fan!” högt flera gånger, tog tag i en arm och ett ben och lade ner honom på heltäckningsmattan utan blöja (bajset hade jag som tur var hunnit få bort). Jag hann ju tänka att även fast jag helst ville dänga honom i väggen, så ville jag ju inte att han skulle ramla ner från skötbordet och göra illa sig.
Så gick jag rakt in i sovrummet, låste dörren och satte mig för att fulgråta i en tycka synd om mig själv-session som hette duga. Av ingen anledning alls. Eller, jag ska ha mens imorgon. Jag har press på mig själv för nya jobbet. Jag är trött. Och vad faen som helst, men sanningen är ju att ibland orkar man bara inte mer. Man går sönder i 1000 bitar och så lagar man sig själv igen.
Och det är helt okej.
(Disclaimer: Inga O skadades under denna episod. Varken fysiskt eller psykiskt).
/CC
Kommentera