Idag började jag prenumerera på tidningen Lantliv. Jag ska få hem 6 nummer i brevlådan och jag planerar att sitta med dem i lugn och ro ute på altanen med ett glas iste och bara njuta.
Innan jag ens börjar skriva om detta så undanbedes kommentarer om att man ju faktiskt kan få tidningen digitalt. Nej nej nej. Jag är av den gamla skolan (40 nästa år ju, haha), nej då, men jag gillar böcker och tidningar och att ha något att bläddra i.
Så när jag fick mitt infall för någon vecka sedan att jag ville börja prenumerera så gick jag in på deras hemsida och började söka. Där fick jag utan större problem fram information som sade att man kan prenumerera från utlandet. Jippi! Dock var man tvungen att kontakta kundtjänst för att starta en utlandsprenumeration. Och för att kunna kontakta kundtjänst var man tvungen att logga in och för att kunna logga in behövde man sitt prenumerationsnummer. Are you f-ing kidding me? Runt runt i cirklar går livet och jag blir galen.
Till slut panikgooglade jag och lyckades få upp en random mailadress till redaktionen och skickade iväg ett mail om min frustration. Kudos till dem dock för sedan dess har jag bara fått trevliga och hjälpsamma svar. Så nu är jag alltså prenumerant och inväntar mitt första nummer i slutet på oktober.
Jag betalar närmare 600kr för ett erbjudande som ligger runt 200kr för boende hemma i Svea rike, men det går ju inte att sätta pris på att få en smak av det bästa sommarsverige har att erbjuda här borta på andra sidan klotet. Så värt!
Fast jag har inte betalat ännu. Och det inbetalningskort som kommer att skickas kommer troligtvis ätas upp av de envisa sniglarna som huserar i allas våra postlådor (kraftigt äckelpäckel). Så kanske slutar allt med Inkasso. Dock är även det svenskkänsla.
/CC
KommenteraJag vaknade halv fem imorse av att B kom in till oss. Hon låg som vanligt och torktumlade sig, snarkade och what not, så jag såg till att ganska snabbt lägga mig i extrasängen. Men inte kunde jag somna om för det. Så när båda ungarna vaknade på riktigt strax innan sex så var det bara att gå upp och fixa frukost.
När klockan hade blivit lite mer normal för en söndag, halv tio, så satte vi oss i bilen och åkte till Palm Beach. Vi åker dit då och då, det är mysigt och fint, har hav och fina hus, en skitfin inredningsbutik och massa annat. Just det, så spelar de ju in Home and Away där också. Om den ens sänds i Sverige? Hur som helst så gick vi inte på The Boat Shed idag, restaurangen som alltid är överfull och tvingar en att vänta i en halvtimme i kö i solgasset utanför.
Vi tog en annan approach och hade med oss picknick som vi åt i parken vid lekparken. Mycket billigare och godare (i alla fall för resten av familjen som hade bageribröd från igår och inte glutenfria, orostade mackor som jag). Ungarna fick leka av sig och så gick vi vidare och de andra tre hängde på stranden och plockade snäckor medan jag gick i världens finaste inredningsbutik. Den är lite posh, precis som Palm Beach i sig själv, med typ Hamptons-stil. Det passar tyvärr inte alls vårt hus nu så jag gick ut utan att ha handlat en enda pinal.
Nu har vi såklart tittat på Blacklist och ätit Butlers lammgryta, vilken var så himla god! Och nu ska jag lägga ner telefonen och titta på insidan av mina ögonlock.
/CC
KommenteraIdag har vi haft världens bästa dag för våra vänner kom på besök!
Eller, dagen började med tre timmars välbehövlig städning ute och inne och sedan, vid tolvtiden, kom I och L nere från Sydney samt K med familj och barn hit. Tio stycken människor och en hund i vårt hus, det händer inte så ofta. Jag är ju introvert. Inte på det sättet att jag verkar blyg eller obekväm i sociala situationer, men på det sättet att jag inte tycker om att ha folk hemma i mitt hus, vill liksom vara den som bestämmer när det ska avslutas och behöver tid ensam för att samla energi efter en träff. Men idag kändes det rätt och roligt att ha dem här!
Vi började med att bara prata medan vi fixade det sista på lunchen. Solen sken och vi grillade kyckling och halloumi och åt en sallad med couscous, blad, avo, rödlök, röd paprika, riven parmesan och en god sås. Det var toppengott och riktigt härligt. Efter maten åt vi glass med bär och grädde och efter det promenerade vi till beachen tillsammans och vid fyra, halv fem åkte alla hem igen.
Så himla mysigt! Älskar våra vänner, men avskyr att vi numera bor långt ifrån varandra. Man får helt enkelt bara anstränga sig lite mer för att få till träffar. Så värt det!
/CC
KommenteraIdag fick vi en uppdatering från hemma och vår tredje lilla bebis, huset Hörnan.
Eller, kan man ens kalla det ett hus när det är jordgolv, varken finns toalett eller dusch och det under några månaders tid bara haft tre ytterväggar? Nu har Ts pappa och hans kompis/vår byggare i alla fall murat upp ytterväggen igen, lagt lite rör och förberett för att bygga upp väggen mellan kök och badrum, vilken vi var tvungna att riva då den var så dålig.
Arbetet med huset tar längre tid och är mer djupgående än vad vi trott och det har inte alltid varit lätt att hitta pengar till de löpande kostnaderna som hör till ett bygge. Men varje gång man tänker på det, varje gång man inte kan somna och ligger vaken i sin säng och tänker framför sig hur man går in i det färdiga huset och rör sig mellan rummen, varje liten tanke är full av glädje och gör det värt allting.
För alla de stora sakerna i livet måste man kämpa hårt för. Men det gör ju också att man uppskattar dem så mycket mer.
Älskar vår lilla Hörna!
/CC
KommenteraKlockan är halv elva och jag är nyss hemkommen från stan (Terrigal, inte Sydney) där jag har haft en mysig kväll med svenska E.
Vi möttes upp och hamnade på en libanesisk restaurang som hade riktigt god mat. Det var bara det att killen som jobbade där var liiiite väl snackig. Han kom fram till oss och berättade att han har tvillingar hemma och de är så jobbiga och han arbetar så mycket och bla bla bla. Dessutom var han en sådan som inte lyssnar alls på andra och bara fortsatte snacka genom att avbryta oss. Visst, han var jättetrevlig, men när han tog en stol och slog sig ner vid bordet länge bort hos ett par som såg ut att vara på sin första dejt och satt kvar närmare en timme (!) kändes det minst sagt lite överdrivet. Hur kan man inte alls känna av stämningen eller helt enkelt förstå att de är kunder, inte kompisar?
Imorgon är det fredag och vi har en härlig helg framför oss eftersom två kompisar kommer upp från Sydney (Bronte) för att hälsa på och se hur vi har det. Och så kommer K med familj också samtidigt för lunch och catch up. Längtar!
/CC
Kommentera