Imorse plockade vi undan det sista, dammsög, städade toaletterna och gjorde såser innan våra gäster inkom klockan elva.
Det var tre tjejer som jag jobbade med på mitt förra jobb inne i Sydney City. Jag var där i tre år, så vi lärde känna varandra ordentligt och man saknar dem nu när man inte ses varje dag längre. Kollegan K hade med sig sin treåriga son N och A skulle haft med sin son, men han följde med sin pappa till stranden istället och så tittade de förbi på hemvägen.
Vi åt ostbricka och grönsaksstavar med fetaostdipp till förrätt/snacks, grillade kyckling med sallad och Nobissås till main och så ett stort marängsviss-liknande fat till efterrätt. En av kollegorna är som ett litet barn i vad hon äter (inte äter), hon säger det själv till och med, så hon käkade väl mest lite bröd och kyckling men det kan ju inte hjälpas. Det var perfekt väder, dock lite väl soligt på ena sidan bordet så vi hängde upp en hängmatta som skydd, ungarna lekte och hade kul och vi kunde ta tid på oss att catcha upp.
Bra dag helt enkelt. Nu behöver jag bara bli av med min förkylning så att jag får energi samt kan gå och träna igen. Men min tid kommer väl. I 2027 eller så.
/CC
KommenteraFör ovanlighetens skull på en helg har jag faktiskt inte gått utanför dörren idag. Eller, det stämmer inte helt eftersom jag har spenderat en hel del tid ute på uteplatsen, men jag har liksom varit hemma hela dagen. Anledning ett är att vi har haft så mycket att göra och i princip haft en genomgående vårstädning och anledning två är att jag är så förkyld att efter all städning insåg jag att jag tagit ut mig helt och orkade inte alls följa med T och barnen till stranden för ett dopp.
Det var i och för sig lika bra det. Även ifall de hade haft det mysigt så hade det börjat blåsa så till den milda grad att det blåste sand i vinden som liksom sandpapprade på bar hud och O hade gråtit hela tiden. Jag gillar inte blåst ens på en bra dag, så kanske lika bra att jag låg hemma på sängen och läste min rosa bok i lugn och ro.
Städningen var dock för att vi ska få gäster imorgon, tre av mina gamla kollegor kommer och två av dem tar med sig barn. Städningen var också för att vi nu när vi har två bilar behövde få plats med dem båda i garaget. Och ännu en anledning till dagens städaktiviteter är att de utemöbler vi planerar sitta vid imorgon var vintertrötta med spindelväv och smuts över sig. Imorgon bitti ska vi bara dammsuga och dra över toaletterna en sista gång så kommer alla vid elvatiden ungefär. Ska bli skoj!
/CC
KommenteraVaaaaarmt idag, 34 grader närmare bestämt och vi var tvungna att ta morgonpromenaden tidigare för att inte bli grillade av den starka solen. Men väl inne på kontoret kördes det på ordentligt med AC och då satt man med tröja på och frös istället. Inte så himla bra för min förkylning med de kraftiga svängningarna.
Jag trodde inte att jag skulle vara i form nog för att gå till jobbet idag, men jag vaknade upp och kände att jag inte mådde bättre, men inte heller sämre, så jag gick. Det var faktiskt helt okej, förutom kanske de två sista timmarna då jag kände mig helt slut.
Vi tog tillvara på det härliga vädret genom att grilla kyckling när vi kom hem. T hade varit och badat på sin lunch och kunde inte sluta prata om hur härligt det hade varit och att vi måste åka tillbaka till just det stället (Spoon Bay) imorgon då det ska bli nära på lika varmt.
Efter grillning och läggning satte vi oss och tittade på film. Vi kör ju serier så en hel film har det inte blivit på länge. Tyvärr så valde vi The Laundromat och den var ingen höjdare trots kändisar som Meryl Streep etc. Så den rekommenderas inte alls. Så vet man det.
/CC
KommenteraJag har precis spenderat ungefär en halvtimme på att leta efter min mobil. Jag var inne på ungarnas rum och städade upp för natten då B kom in med min telefon för att titta vad klockan var och få hjälp med detta. Vi tittade tillsammans och så fortsatte jag att städa och så, mitt i allt detta, ska B ta ner sin morgonrock från en galge och lyckas på något sätt dra ner galgen och få själva kroken en halv millimeter från ögat så att det blir ett sår. Stort drama. Jag var först såklart livrädd över att den hamnat i ögat, men lyckligtvis var det bredvid. Och den jäkla galgen råkade bara vara en utan en sådan klump där framme på kroken, så den var jättevass.
Det jag hur som helst skulle komma till var att när allt detta drama var slut så hade lite tid gått och jag kunde inte hitta min telefon. T var inte hemma, så jag kunde inte ringa den, men misstänkte ändå att den var på ljudlös (det var den). Jag och ungarna letade överallt och jag höll på att bli galen. Till slut så öppnade jag skåpet i ungarnas IKEA-kök och där på hyllan låg den, min mobil. Orka! Lite snurrig som lagt den där. Önskar jag kunde skylla på O, men denna gången var den nog dessvärre jag. I alla fall, slutet gott allting gott.
En annan grej idag var att vi kom på att B med största sannolikhet behöver glasögon. Hon sitter så enormt nära datorn, TVn och när T höll upp två fingrar i köket imorse kunde hon inte säga hur många det var. Han kom närmare och då sa hon direkt att det var två. Nu är vi inte helt säkra ännu, vi får ju gå till optikern, men detta ställer till med så mycket känslor hos mig. T har hökögon, varför behövde hon just ta efter mig? Hon har redan fått min IBS/reflux, är inte det nog?
Jag vill verkligen inte att hon också ska behöva hålla på med glasögon, linser, hur gör jag när jag simmar/tränar osv. osv. Och så måste jag nämna det fastän jag hör hur töntigt det låter- Min lilla flicka som är så söt, ska hon behöva ha glasögon? Hur kommer det påverka hennes liv? Mobbning, töntvarning, retande barn? Usch, jag tycker tanken är jobbig! Förhoppningsvis går det bättre än förväntat. Jag får ju också get over myself!
/CC
KommenteraImorse stannade jag hemma från jobbet för att T och jag skulle följa med B på introduktion i hennes nya skola. Jag hade inte riktigt reflekterat över det eftersom att hon inte börjar skolan förrän i februari 2020, men när jag kom dit så slog det mig verkligen att det var på riktigt. Hennes lilla värld är på väg att bli så mycket större och hon kommer att älska det!
Det är en stor skola och vi var många barn och föräldrar som förväntansfullt samlades ute i amfiteatern på skolgården och blev lotsade på rundvandring av lärare och äldre elever. Barnen fick gå på sitt håll och vi vuxna på vårt. Men det som var så härligt var att det var så många vi kände. Vi har bara bott här i ett halvår, men det var sex olika familjer som vi hälsade på och pratade med. Kanske kan vi äntligen få ett community runt oss på ett annat sätt än inne i city.
Jag åkte till jobbet först vid lunchtid och jobbade på för fullt, men sedan jag kom hem har jag känt mig mer och mer förkyld för varje minut. Ligger här på sängen och vill bara gå och lägga mig trots att klockan är halv nio. Måste klara mig till middagen, men sedan får det vara läggdags.
/CC
Kommentera