Idag har det hänt! Vår settlement gick igenom, det tog åtta minuter och gjordes tydligen genom en app, och sedan fick vi nycklarna och nu ÄGER VI DET TURKOSA HUSET! Hur glad? Supermegaskitväldigt glad!
Men detta skedde först vid tolv. Morgonen började däremot med att vi hade vår final inspection i huset för att se att allt var okej inför settlement. Vi åkte dit direkt efter school drop off och var cirka en kvart tidiga och när vi kom runt krönet på vår gata så såg vi att ägaren fortfarande var kvar och bar ut det sista till en stor skräphög utanför vid gatan. (Här bokar man så att Council kommer och plockar upp stora saker man vill bli av med, det finns ingen tipp på samma sätt som hemma). De hade det nog lite stressigt med att bli klara.
Men det roliga var att T fick panik och bara vände rakt av där på gatan. Så där stod ägaren och tittade på oss medan vi panikvände med bilen och gasade iväg, istället för att bara åka fram och gå ut och hälsa. Men som sagt, T fick panik och visste inte vad han gjorde. Så vi parkerade några gator bort i typ tio minuter och åkte sedan tillbaka igen och då var hon borta men mäklaren där. Så himla roligt ändå.
De hade lämnat huset ganska dåligt städat och trädgården var ofixad på framsidan, det vill säga väldigt vildvuxet gräs etc. Men vi hann inte nämna det innan mäklaren sa att han skulle fixa någon som kommer och löser det. Vi hittade även lite mögel på en vägg i en garderob så det måste följas upp. Men annars kändes det superbra och det känns fortfarande helt rätt.
Efter visningen åkte vi hem och väntade på att höra tillbaka om settlement och lite över tolv fick vi meddelande om att nu var det klart. Då åkte vi och köpte pizza som vi tog med till huset. Där åt vi vår mat och så gick vi bara runt och tittade och kramades och planerade och njöt. Sedan var det dags att hämta B från skolan och så åkte vi direkt till måleriaffären och köpte all färg nu när vi har bestämt oss för vad det blir. En timme och $900 senare åkte vi för att hämta O och sedan åkte vi alla tillsammans till huset för första gången.
Vi trodde inte att barnen skulle vara så imponerade av ett tomt hus i halvmörker, men de sprang runt och gömde sig, skrattade och ville inte åka hem. Det blir nog bra det här. Imorgon ska T dit och måla måla måla, medan jag ska jobba på som vanligt. Det känns lite synd eftersom jag också vill vara med i huset, men nu är det som det är.
/CC
Kommentera (6)Jag sitter hos frissan och blir ompysslad, fast just nu känner jag mig lite uttråkad faktiskt eftersom att det tar så himla lång tid för färgen att verka. Jag borde inte sitta här idag, jag borde vara hemma och packa. Men min tid har blivit flyttad två gånger redan och nu är det runt nio veckor sedan jag var här sist, vilket betyder att det är dags att täcka gråa hårstrån.
Vi alla sitter, som man brukar, i en rad framför en vägg med speglar, men i mitten av rummet finns ett runt bord där man normalt sitter och väntar på sin tur etc. Men där sitter en tjej och blir färgad och klippt medan hon skriver i full fart på sin laptop. Det ser så himla storstad ut på något sätt. Att man är så busy så man måste jobba medan man klipper sig och inte ens tittar upp en enda gång. Visst, jag sitter också på min skärm och skriver detta nu, men så fort min frissa kommer tillbaka så lägger jag ner telen och snicksnackar med henne och är lite trevlig.
Hur som helst, skit samma, nu till det viktiga: IMORGON SMÄLLER DET! Klockan 9.30am ska vi till huset på en final inspection (och hoppas att allt är bra), sedan åker vi hem och packar och fixar medan kidsen är på skola och föris och så fort alla parter är klara med settlement (vi behöver tydligen inte göra någonting) så hör de av sig och då hämtar vi nycklarna!
Det ska ösa ner hela dagen, så jag tänker att huset kanske inte kommer visa sig ur sin bästa sida, men vad gör väl det när man planerar att bo där i flera år? När vi har varit där och mätt hålet för kylen och kollat lite färger i köket är tanken att vi ska beställa ny kyl, vattenkokare och brödrost också. Det är våra sista lite större köp som vi behöver för tillfället. Målarfärg får vi också köpa förresten.
Det är så mycket som ska göras på så kort tid och med så lite energi, och just nu känner jag att den stressen tar över lite över det fantastiskt roliga i att äntligen vara vid målet. Men jag ska försöka att leva i nuet och njuta av något som jag drömt om sedan jag började drömma. Att ha ett eget hus att bo i och ta hand om!
/CC
Kommentera (4)Vi trodde att vi skulle få komma på final inspection av huset idag, men icke sa nicke. Mäklaren verkade nästan undvika oss när vi försökte komma överens om en tid, så jag och T började undra om något var fel. Men nu visar det sig att ägarna inte alls flyttade ut förra tisdagen som det sagts innan utan de bor kvar och ska ha en städerska som kommer först imorgon. Så anledningen till att vi inte fått komma tidigare är nog helt enkelt att de fått brått och inte hunnit med att bli klara.
Det spelar inte jättestor roll för oss när vi får komma annat än att vissa säger att ifall något är fel (städning, något som gått sönder etc.) så kan det vara bra att ha några dagar när de får fixa till vad det nu är. Men det får lösa sig ändå. Förhoppningsvis är huset i samma skick som när vi såg det sist i mars.
Idag har det alltså varit jobb, men jag har även lyckats fixa adressändring och T har fortsatt att måla våra matbordsstolar och klä om dynorna. Så det händer grejer. Jag har dock gått och blivit halvsjuk igen så min energinivå är inte vad jag önskar att den skulle vara, men man kan ju inte få allt. Dessutom kan jag inte hålla på och klaga på småsaker nu när det är en av de lyckligaste händelserna i mitt liv på gång. Så jag får bannemig bita ihop. I övrigt har vi precis tittat på härliga sexscener i Normal People, inte fel alls. Nu låter jag som en snusktant igen som sitter och tittar på yngre killar. Fast de är ju minst 20+ så det är ju faktiskt tillåtet.
/CC
KommenteraDagar som idag är sådana som man packar in i sin livsryggsäck och bär med sig. Minnen och en känsla som man har med sig i kropp och själ i alla sina år.
Vi var hembjudna till K hela gänget. K ska åka till Sverige med pojkarna i juli och stanna hemma ett bra tag och så ska de flytta till en annan lägenhet, så det var lite av en hej så länge-lunch. Först och främst var (nästan) alla de vi älskar mest där. Våra vänner som är vår familj här och de är var och en helt fantastiska människor. Vi har känt dem sedan kanske månad tre här, så i över tio år, och de har följt med genom åren, barnens uppväxt och funnits där som stöd alltid.
Vi var nio vuxna och fem barn samt en hund. Och till lunch blev det bageribröd med goda ostar, charkbricka, sallader, bär, lax och bara allt som är gott i världen. För vi vet ju alla att det finns exakt noll saker som är godare än riktigt goda mackor. Så på grund av det så sket jag i mina glutenproblem idag och bara njöt av allt det goda.
Ikväll har jag lyckats packa en del lådor och så har vi just tittat på avsnitt tre av Normal People. Avsnitten är bara en halvtimme långa, vilket passar perfekt när man tar paus för att äta. En perfekt flytta-serie helt enkelt. Imorgon blir det jobb för jag har bytt min lediga måndag mot en ledig onsdag. Och varför det då, kan man undra? Jo, det ska ju liksom plockas upp en liten nyckel på den dagen. No biggie.
/CC
KommenteraVilken dag vi har haft! B fyller sju år och vi hade planer för hela dagen. Väldigt smart att fylla år på en lördag ju!
Vi började såklart med tårta, presenter och skönsång på sängen vid klockan sju. Hon fick en miljon paket och blev jätteglad för allt verkade det som. Hennes favoritpresent, vilken hon haft i handen hela dagen, var en liten orange squishy (mjuk och lite kladdig figur) för $1. Så det bevisar än en gång att pengar inte spelar någon roll för ett barn.
Klockan halv elva hade vi en tid på tree tops där jag varit innan med jobbet och klättrat. Men denna gången gick vi på net world, en hel värld av typ fiskenät cirka tio meter upp i luften med olika rum. Vissa rum hade superstora bollar, ett hade ett bollhav och ett annat hade hängande gungtält. Vi alla hade så roligt i och med att man kan hoppa och kommer igång så att man liksom flyger fram. En halvtimme klarade jag men sedan gick jag ner på fast mark för jag blev sjösjuk. Allting gungar hela tiden. T och ungarna fortsatte tiden ut, hela två timmar! De älskade det!
Klockan ett hade vi bokat bord för lunch tio minuter bort på Wyong Milk Factory. Där åt ungarna våfflor, jag åt corn fritters och T burgare. Efter maten och lite lek på lekplatsen var det dags för den tredje bokningen för dagen, vi skulle ro roddbåt. Vi fick på oss några skabbiga flytvästar och så rodde vi iväg. Vi var ensamma på floden och det var väldigt lugnt och fint. B och O fick testa att ro också och det gick förvånansvärt bra. Jag själv var inte bäst.
På Milk Factory hade de även en butik med munkar och vi köpte en var som vi tryckte i oss på en snabbpicknick utanför bilen. (Jag har avslutat mitt nyttigaste ätande nu efter snart tre veckor enligt plan. Men jag kommer fortsätta att äta så bra jag kan på vardagarna). Sedan hem, prata med alla vänner och familj som ringde för att gratta och så tårta igen. Och nu är vi alldeles utmattade och kommer inte att packa några lådor idag heller. När ska vi packa? Vetesjutton.
/CC
Kommentera