Dagen idag har varit alldeles fullspäckad med roligheter. Klockan sex började jag som vanligt med att meditera och sedan journala (verkligen inte ett riktigt ord). Därefter gick jag och T upp, kokade varsin kopp te och satte oss med våra grejer.
Efter det blir det automatiskt en niotimmars paus för måsten, så som att hjälpa barnen att komma iordning, köra dem till skolan samt att jobba. B har börjat ha sin gymnastik på torsdagar klockan sex till sju och eftersom det är min gymdag (och vi bara har en bil), så åkte jag och T och hämtade barnen på fritids tillsammans. B bytte om i bilen och jag blev avsläppt på gymmet, vilket ligger väldigt nära hennes gymnastik som tur är. Jag fick lite knappt en och en halv timme på gymmet, hade ett riktigt bra pass, och blev sedan hämtad igen.
Då blev det brått. För idag skulle min vän K nämligen vara med på TV! Hon är med på en trädgårdsmässa nere i Melbourne och hon och hennes kompis/kollega är så otroligt duktiga! Så vi satt bänkade hela familjen och tittade på vad de byggt upp samt hur proffsiga de var i intervjuer. Stolt vän är jag! Men nu har klockan visst slagit sängdags. Jag ser fram emot helgen och sedan påsken runt hörnet. Påsken är en sådan kravlös och mysig högtid, tycker jag.
/CC
KommenteraJag har pratat om det här bekymret innan och jag vet att många andra (särskilt kvinnor, eller folk med mycket kvinnlig energi, skulle jag tro) också reagerar likadant.
Jag fick ett jobbmail imorse från killen som hanterar vårt byte till nytt datorsystem om några Excelrapporter som inte verkade stämma. Direkt gick pulsen upp. Jag tänkte ”Tänk om jag tänkt fel” ”Usch vad pinsamt!” ”Undra vad jag har gjort. Är jag jättekorkad?”. Så där höll jag på och sköt upp mailet och öppnade inte ens hans Exceldokument.
Lite senare tänkte jag dock, lika bra att eat the frog (processen att ta det största, jobbigaste först för att bli av med det och skapa momentum), tog två djupa andetag och öppnade dokumenten. Det visar sig att jag inte alls har gjort fel utan han! Att det dessutom är samma i alla tre dokument där han har räknat fel på moms (dragit av 10% (vi har 10%, inte 25% som Sverige) räknat på bruttosiffrorna, istället för på nettosiffrorna) och därmed fått fel slutresultat.
Man kanske inte alls förstår vad jag menar, men det spelar absolut ingen roll. Poängen är att han hade gjort ett ganska stort basfel (antingen av slarv eller för att han helt enkelt inte vet) och här sitter jag och ojar mig för att han är en så himla smart datakille och jag är en osmart, mindre värd liten flicka som inte duger någonting till. Varför i hela helv*te håller man på så?! Vad frustrerad jag blir på mig själv!
Killen har absolut inte gjort något konstigt som så, han har egentligen inget med detta att göra. Men hela situationen i mitt huvud påminde mig om hur lite jag tycker om att jag så ofta förminskar mig själv. Nu slutar vi kvinnor göra oss små och mesiga. Vi är bättre än så! Bokstavligen! Power till oss!
/CC
Kommentera