Det är inte ofta man får vara ledig helt själv en hel dag, men en sådan dag var det idag och jag är så tacksam. T är i Sydney till på onsdag och barnen var på sina respektive utbildningar, så jag kunde (efter att jag skjutsat iväg dem) njuta helt och hållet i min ensamhet och dessutom med sol.
Efter att ha städat undan efter morgonens bestyr så satte jag mig ned för att planera veckan, svarade på lite email, sa nej till ett kalas vi ej kan gå på etc. och tittade lite på Youtube medan jag åt min andra frukost. Jag var visst hungrig igen efter att bara ätit riskakor tidigare på morgonen.
När klockan var elva tog jag på mig skorna, satte på en podcast och sedan promenerade jag runt en runda här i Wamberal, ner på stranden, in i fina husområden och så vidare. På vägen hem var en inredningsbutik som jag ofta går förbi på mina kvällspromenader öppen, så jag gick in. De hade en massa fina saker och tjejen som hade butiken, Jo, var väldigt trevlig och social. Jag hade kunnat köpa det mesta, men nöjde mig med två diskhanddukar i klassisk stil. Det var en riktigt härlig runda med mysigt avslut.
När jag kom hem fick jag för mig att jag skulle titta på Eat Pray Love så där mitt på dagen. Jag har sett den en gång innan och tyckte väl inte att den var så där jättebra, men jag fick feeling. Jag är ju också lite mer mottaglig för sådant nu för tiden (i och med att jag mediterar själv etc.) så jag tänkte ge den en till chans. Men nej, den är fortfarande inte jättebra, men den kändes mysig och jag är ändå glad att jag såg den.
Sedan var det dags att hämta kidsen och då var det ju jag som för ovanlighetens skull var ansvarig för att de skulle få sig något till livs. Jag stekte korv och kokade pasta och så åt vi tillsammans och faktiskt en ganska lugn och bra måltid. Annars blir det lätt kaos och bråk när det inte ska ätas och man spiller ut mjölken osv. Och för andra kvällen i rad somnade de båda i tid så jag kan sitta här och äta filidutter i lugn och ro.
Jag är sugen på något mysigt, så jag hoppar in i Chesapeake Shores igen för att se om det känns tillfredsställande eller bara cheesy (vilket det är, men ibland så gör det ingenting, det beror på ens humör). Men jag känner lite för att lämna allt och åka runt i världen en stund för att hitta mitt purpose. Fast det får bli en annan dag.
/CC
KommenteraJag satt uppe till midnatt igår och tittade på The Holiday som gick på TV. Det var så mysigt att hänga i soffan med en kopp te och lindtchoklad så jag fastnade. Och konstigt nog så reagerade min kropp på tröttheten genom att vakna klockan fem imorse. Tack så mycket.
Men det har ändå varit en riktigt bra dag. Det brukar ju vara så på helgerna. Det kan ske ganska mycket innan det blir en dålig dag för man har ganska ofta tid och kraft att vända på det. T kom inte hem inatt, han var på pokerkvällen till halv fem imorse och då fanns det noll taxi, Uber eller bussar så han sov kvar hos vår kompis i Terrigal. Därav blev det bara jag och barnen som åkte till simningen imorse. På en annan tid, i en ny hall och 45 minuter istället för de vanliga 30. Men det gick bra för B och hon sa att det var roligt.
Efter simningen åkte vi till den vanliga lekparken och där hade vi bestämt träff med K och hennes två pojkar. De leker så himla bra ihop allesammans så jag och K fick faktiskt en massa tid för oss själva så att vi kunde prata vuxenprat. Efter två timmar åkte vi hem, då var T hemma och hade legat och sovit en stund, och så åt vi lunch tillsammans. Och efter det så gick vi ned och spenderade de kommande fyra timmarna nere under altanen och fortsatte att gräva på det området där vi ska ha sten. Det är ett mycket större jobb än vad jag trodde från början då allt är snett och lutar och vi vill att stenen ska ligga kvar samtidigt som vi inte vill ha det för platt eftersom att vi vill att vattnet ska kunna rinna av. Jag har svårt att se framför mig hur det kommer bli, men förhoppningsvis blir det bra till slut.
T har precis varit på Bunnings för att köpa en skottkärra, eller rullebör som skånske T säger, och han skulle även köpa sidoplankor till stenområdet. Men plankorna var fem meter långa och eftersom de snart skulle stänga fanns det ingen som kunde hjälpa honom med sågen. Så det blir att åka dit imorgon igen.
Nu sitter kidsen och tittar på film och jag ska mysa en stund med en bok. Jag löser Marian Keyes nyaste och det kan ju aldrig gå fel. Och sedan blir det Sandhamn en gång innan T åker bort i fyra kvällar och jag tvingas titta på annat. Ve och fasa.
/CC
KommenteraJag sitter i väntrummet hos tandläkaren och klockan är tjugo i åtta på kvällen. Min tid är kvart i och jag har satt mig och läser i min bok en stund innan de kommer ut. Det kändes konstigt att lämna huset lite över sju när det var regnigt och mörkt ute, men ändå lite mysigt att få åka iväg själv. Av olika orsaker har det blivit väldigt dåligt om CC går ut själv på kvällen på sistone.
Jag har inte träffat mina tjejer på middag, inte gått på bio och inte ens gått till gymmet på nära två månader. En blandning av Covid, förkylning, regn och andra livshändelser är orsaken. Dessutom känns det som att vi är många som liksom vant oss vid att man inte får/kan gå ut och det tar nog ett tag innan alla regler försvunnit ur kroppen. Fast för mig som är en ensamvarg som älskar hemmet och att vara med familjen, så gör det inte jättemycket att få vara hemma och mysa. Oj vad man låter gammal och tråkig. Än finns det liv i tant!
Det är torsdag och gatorna här i Terrigal brukar sjuda av liv. Men tyvärr var nästan alla restauranger jag gick förbi helt tomma. Regnet och Covid ger inte de stackars restaurangägarna mycket lättnad även nu så långt senare. Jag hoppas att de klarar sig lite till. Man vill ju inte se sina favoritställen gå i graven. Plus att det är så sorgligt med alla drömmar som går i kras. Allt arbete i många år som inte lönar sig längre. Sorgligt det där.
Men nu hör jag att min tandläkare är på väg ut. Wish me and my wallet luck.
/CC
Kommentera