Här är jag. Känner mig så sliten för tillfället. Behöver semester från semestern. Alltid drygskåpsmin.
Imorse medan jag gjorde B’s frukost utbrast hon: ”This is the värsta. All the sadness!” Vad hon menade med det? Fyra år gammal och snackar om ledsamhet. Ingen aning. När jag frågade kunde hon inte riktigt förklara. Men sedan var allt som vanligt igen. Det är bara att hoppas på att hon inte är så deppig som det där lät.
Efter frukosten lade jag O för sin sovning, medan jag och B blev skjutsade till Uppsala city för att vaccinera oss mot TBE. Det hade vi blivit rekommenderade, trots att vi bara är här några månader i sommar. B var som vanligt jätteduktig och efteråt fick hon välja en leksak och valde en ring som hon blev riktigt glad för. Om en månad är vi tillbaka i Skåne och då ska vi fylla på med en spruta till.
Nysprutade och färdiga åkte vi hem till huset igen och hämtade upp mamma och O för att åka vidare till Alsta Trädgård för att äta lunch. Mamma och pappa har varit där innan och tyckte att det passade mig och tänkte att jag skulle gilla stället. Det gjorde jag! Det var gamla stora växthus som de gjort om och hade café, sålde grejer och hade helt enkelt fixat fint och mysigt. Som vanligt var det 30+ grader ute och lite jobbigt med varma barn etc., men allt som allt en härlig utflykt.
Nu är ungarna nattade och jag har cirka 20 minuter på mig att njuta av vuxentid. Njut nurå, skynda, njut!
/CC
KommenteraIdag skulle vi iväg och fika på något mysigt ställe som pappa hade koll på, men som tur var gick vi online för att titta när de stängde och då visade det sig att de inte har öppet alls på tisdagar. Fail. Fast bra ändå att vi fick veta innan vi packade in alla i bilen för att åka iväg. Det fick bli fika hemma istället.
När pappa kom in i uterummet där jag dukat upp nämnda fika tog han upp min uppslagna bok som jag påbörjat idag och började titta. ”Vad är det här för en?” Så börjar han skumma igenom lite. Det är bara det att uppslaget råkar vara på en ganska ingående och juicy sexscen där den kvinnliga huvudpersonen sitter på en mans ansikte och beskriver ingående hur det känns och vad som händer. Needless to say, detta är inget jag känner för att dela med min pappa, särskilt inte framför min dotter som också sitter där, så jag sliter boken ur hans händer och mumlar sanningsenligt ”Det är den sista boken i en triologi, inget du skulle gilla”. Pappa ser lite förbryllad ut när han sitter där med händerna kvar i samma bokhållarställning, men jag räddas av kakorna. Inga fler frågor följde. Kakor kan man lita på.
Idag har det varit varmt! Inte roligt varmt ens, särskilt när jag har en liten O på mig konstant som ett extra svettigt element. Påminner mycket om hemma i Sydney faktiskt, men utan värmefläktar och havssvalka.
Mamma och pappa åkte för att fylla på sina TBE-vaccinationer idag och passade på att fråga om vi borde vaccinera oss också. Det tyckte han (denna han var tydligen en stilig ung, svarthårig man som mamma pratade lite extra glatt om), så imorgon ska jag och B åka och få spruta också. B var kanske inte helglad åt nyheten, men det löser sig nog. Hon är en tuff tjej! Själv är jag mest nyfiken på den svarthårige mannen.
Nu rinner jag snart iväg, måste lämpa O i sin säng och gå ner i källaren, vilken är betydligt svalare faktiskt. CC som vätska känns inte så användbar. Fast stryk det, man kanske har mer nytta av mig om man kan dricka mig ifall man är törstig. Undra hur jag smakar. Ok, nu blir jag konstig här, glömde koppla bort fingrarna från min trötta varelse. Det ska jag göra nu. Hej.
/CC
Kommentera (2)Jag är ju i mina föräldrars hus med barnen. Trots att de har bott här sedan 2000, så har jag själv aldrig bott här. De flyttade hit från Skåne samma år som jag åkte till Sydney första gången i några månader och sedan flyttade hemifrån till en kompis i Malmö.
Hur som helst har mina föräldrar egentligen ganska okej stil, bara det att den räcker inte ända fram. De är alldeles för hemmablinda och sentimentala och sparar på allt som jag, syrran eller någon släkting gett dem genom arv, present eller som vi helt enkelt tänkt kasta bort. Så jag tänkte vara lite schyst och sa ”Mamma, kan vi inte rensa lite i huset nu medan jag är här?”. ”Jo, men det passar ju bra. Du har ju några gamla lådor i källaren och sånt.” ”Hmmm, jag tänkte mer liksom att ta bort och slänga de gamla grejerna som inte är så fina. Typ den gula krukan i badrummet som var fin när vi köpte den ’94.” ”Jaha, fast den har jag ju mina blommor i och jag tycker den passar bra där.” ”Okej, men de här gardinerna då? 90-talet ringde och ville ha tillbaka dem. Och hur snyggt är egentligen snorgrönt?” ”Jag tycker att de är fina. Och de gröna köpte jag för att det skulle matcha med de andra som har grönt i sig.”
Så där höll det på. Sedan började hon berätta vad hon ville byta ut, de enfärgade vita gardinerna i sovrummet. De olivgröna enfärgade linnegardinerna i matrummet och så vidare. Hon nämnde i princip allt som är enfärgat och faktiskt ganska fint. Jag fick bara backa och inse att smaken är som baken. Eller, rättare sagt, vissa har fel och jag har rätt. Nej då, men här var min ödmjuka hjälp inte önskad insåg jag. Mycket frustrerande. Man hade kunnat få så fint här. Men det är bara att acceptera. Nog om det nu.
Nu ikväll när det fortfarande var 30 grader varmt åkte vi till Vik igen och tog ett kvällsdopp. Såklart inte jag och O, men de andra. Det var nog första gången B badade i en sjö tror jag och hon undrade varför vattnet var så brunt och smutsigt.
Med min vanliga otur, kom igen, jag badade ju inte ens, men ändå är det jag som ska drabbas, så blev jag biten av en geting. Jag skulle hjälpa B på med badkläderna och stoppade hennes floaty mellan knäna för att få händerna fria. Men där satt en rackare som blev arg på mig. Och då skrek jag ”kuken!”. Och då tittade B på mig och undrade nog vad det betydde. Man ska ju lära barn ett nytt ord om dagen, säger ju folk. Kuken blev det idag. Mycket användbart. Förra gången jag skulle plocka svamp så hittade vi en enda svamp och jag fick borrelia. Det är så mitt liv är, naturen hatar mig. Och så nog om det.
Vi kom i alla fall på att det blivit ganska sent och att matbutiken närmast stänger klockan sju. Så vi tog det trevliga beslutet att äta pizza istället. Och med pizza menar jag kebabtallrik, för det har jag längtat efter. Det är bara det att jag har två små människor som ska ha mat, bröst, medicin, dusch, hitta dockans kläder, kolla fästingar, borsta tänderna, läsa den längsta boken och allt annat som går att hitta på och inte hitta på. Så min kebabtallrik står på bordet närapå orörd och blir soggig och äcklig.
Barn alltså, de är livet. Jasså? Jag tycker mest de är kallt te och nervpåfrestande. Men sedan kan de jäklarna tina mitt kalla, svarta hjärta. Det måste ju betyda något.
Kanske till och med vara värt en kall och soggig kebabtallrik.
/CC
Kommentera (4)Min pappa är alldeles galen i allt som har med trädgård att göra. Han är ute flera timmar varje dag i sin egen trädgård och fixar och pillar, beställer frön från Kina och andra länder, tar kort på varje blomma och håller en katalog i datorn och så vidare. Så idag drog han med sig oss andra på en öppen trädgård en timmes bilfärd härifrån.
Det var en väldigt fin trädgård, vilken öppnade sig på baksidan mot Mälaren och en badbrygga. Om vi vetat det hade vi tagit i alla fall B’s badkläder med oss, för vi höll alla på att smälta bort. Medan pappa gick lite extra i trädgården och pratade med ägaren om växterna så satte vi andra oss på husets altan där de hade ett litet fik för dagen. De hade bakat en alldeles utomordentlig morotskaka och kärleksmums med. B drog i sig nästan hela morotskakan, hon som inte brukar bry sig så mycket om sådana slags godsaker.
Det var ägarnas barn som bakat, de var väl i vår ålder, och det visade sig att de hade två barn varav en dotter lika gammal som B. De var och badade just då, men när de kom tillbaka sprang B fram, presenterade sig och så gick de tillsammans bort till dammen för att titta på Koi-fiskarna. Det var bara det att vi behövde åka, så de hann inte leka länge, vilket B blev jätteledsen för. Hon har inte lekt med andra barn på hela veckan då det inte bor annat än gamlingar här runt. Och jag och O dårå. Men hur roliga är vi, liksom.
Nu har vi avslutat en tacomiddag i trädgården (vår trädgård alltså) och B sitter och äter tårta till efterrätt medan min fot gungar O till sömns. Imorgon är det ny vecka igen och även fast det inte märks stor skillnad här har jag lite admin jag måste göra. Bland annat ringa Vårdcentralen och boka tid för O, förutsatt att man får komma dit när man är utskriven ur landet och inte har några svenska id-handlingar. Det blir bra.
Vem kan motstå ett sådant face?
/CC
KommenteraIdag hade vi bestämt att vi skulle fira B’s födelsedag. Hon fyllde ju fyra år den 5:e juni, men i och med att mamma och pappa inte kunde vara med då (landsskillnad), så ville mamma baka tårta till idag istället.
B var jätteexalterad och jag fick noga och flera gånger berätta att det inte skulle bli uppvaktning på sängen eller paket, för allt det gjorde vi på hennes födelsedag. Hon var okej med det. Så efter frukost och fix fick jag O att somna och så sjöng vi för B som redan satt sig på utemöblerna när vi kom gåendes ut och sjöng Ja må hon leva. Bara det att vinden hade blåst upp och släckte hela tiden de fyra ljusen på tårtan. Så vi fick gå tillbaka och tända ljusen i uterummet istället, sjunga Happy Birthday och B fick blåsa ut ljusen. Då kunde vi gå ut och sätta oss igen. Viktigt det där med detaljerna.
Annars längtar jag redan lite efter min man (sambo/pojkvän what ever). Mycket för att jag behöver hans hjälp med barnen för att inte åldras 10000000 år dessa veckor. Vi pratade imorse och B saknar honom väldigt mycket också. Han har aldrig varit borta så här länge förut, 5 veckor. Men vi har det bra och han har det bra, så det får gå. Skönt för honom med egentid, tänker jag. Samt att jag ligger på plussidan sedan när det gäller barnhantering.
Jag har också blivit ganska besatt av svenska tv-program. Det är så mysigt att de har svensk reklam och ja, pratar svenska, ha ha. Vill titta på tv varje kväll. Men det funkar inte riktigt med tanke på mina två rascals. Ska dock se några väl valda gobitar närmsta veckorna.
Men nu är det dags att försöka få två ovilliga ungar isäng. Avskyr sådant. Om det inte var för att de väcker mig hela tiden hade de kunnat få sova bäst de vill, ha ha.
/CC
Kommentera