Vi knarkar ju som bekant serier.
Och igår när vi precis avslutat andra säsongen av Mystery Road och innan dess andra säsongen av Innan vi dör, sa T att nu var det minsann hans tur att välja vad vi skulle se! Detta i sig är lite intressant då jag enbart har en lista där jag för enkelhetens skull skriver upp serier som jag tror att vi båda kommer att gilla, och det är precis vad vi båda gör, men tydligen är det då jag som bestämmer. Så kan det gå.
Så ikväll skulle T alltså bestämma och då blev det stand up comedy. Jag gillar inte stand up comedy. Kalla mig konstig, men även om jag tycker att det är roligt så tycker jag inte att det är värt min tid att sitta och titta på. Allt jag tittar på gör jag för att hitta en känsla i kroppen. Stand up comedy ger mig ingen känsla i kroppen. Poff säger det när man stänger av och så tänker jag aldrig mer på det. Men jag får ändå ge honom att han hade valt ganska bra ikväll inom den genren (ärligt, det ordet fick jag stava flera gånger innan jag kom på att det inte heter ganger- face palm till mig). Vi tittade på Douglas, en show av en tjej som heter Hannah och den var väldigt intelligent och mestadels väldigt rolig. Men jag håller ändå fast vid att jag hellre sett något annat.
En annan rolig grej som hände idag var att T skulle ut och jogga. Tydligen (och detta har jag inte riktigt tänkt på innan) har han inte på sig boxershorts under träningsshorts eftersom att de liksom har en innerkalsong och då blir det obehagligt och knöligt. Jag har ingen aning om detta bara är T, då får det stå för honom, men så gör i alla fall han. Hur som helst hade han klätt om för att jogga, men skulle bara skicka ett sista email på datorn i sitt kontor innan han gick ut.
Helt plötsligt får han för sig att han ska ha tröjan instoppad i shortsen och utan att tänka på vad han gör drar han lugnt och fint ner shortsen till knäna, samtidigt som han vänder sig mot fönstret och börjar pilla med tröjan. Han står alltså helt spritt språngande naken på nederkroppen mitt framför fönstret och tar god tid på sig med något som inte syns när han ser en granne komma gående. Värre än så blev det som tur inte, grannen såg inte och T kom på hur sjutton det såg ut, men rolig situation hur som helst. Den ofrivillige blottaren.
Med dessa små historier ur livet checkar jag ut för idag.
/CC
Kommentera (1)Jag är ingen människa som är bra på självhjälpsböcker. Jag läser dem aldrig och om jag skulle få höra eller läsa en bit så cringear jag nästan för det blir lätt så tramsigt och helt enkelt inget som attraherar mig.
Men en kompis rekommenderade att lyssna på en ljudbok som heter The 5 Second Rule och därför började jag i förra veckan med att lyssna lite medan jag promenerade. Idag gick jag ut efter jobbet och promenerade den vanliga rundan till North Avoca i mörkret och passade på att lyssna igen. Det är tydligen 6-7 timmar sammanlagt, så det finns en del att ta ifrån.
Hon som skrivit boken och läser är väldigt amerikansk och ibland blir det lite väl kommersiellt och tramsigt, men hon har ändå en poäng. Hon menar i princip att varje gång man får en instinkt om något som man vill göra så ska man räkna bakifrån från fem till ett och sedan bara göra det. Det man gör då är att hindra hjärnan från att börja (så som den alltid gör) med negativa tankar som får en att tveka. ”Jag är inte bra nog”, ”Det går ju inte!” etc. Detta ska tillämpas på små beslut och inte stora beslut som behöver mer baktanke.
Det låter lite tramsigt och väldigt själv-hjälpigt, men det är ju verkligen så att jag är fast i gamla mönster och det kommer inte att hända någonting ifall jag inte gör några förändringar. Så det kanske kan vara värt att räkna från fem ibland och se om man kan få sig själv till att handla och inte bara tänka/prata om det.
Men Rom byggdes inte på en dag.
/CC
KommenteraUnder dagen idag kom det ett paket från jobbet innehållandes en webcam. Nu är friden slut då denna ska användas i alla våra morgonmöten, onlinekonferenser och övriga sammankomster i datorvärlden. Det känns lite jobbigt att folk ska sitta och titta på en, även om de inte bryr sig direkt såklart. Det känns som att de tittar på en. Så nu blir det till att gå upp i tid imorgon och göra sig presentabel. Nej då, skämt åsido, det går nog bra det med. Men myskläderna får nog vänta lite. I alla fall på överkroppen.
I övrigt har det varit min långa varannantisdag där jag i princip jobbar åtta till åtta, så det har inte hunnits med några större roligheter under dagen. Och kallt har det varit. Jag sitter påbyltad och under filt nu efter vi precis har tittat klart på dagens serie, men det är för kallt för att gå upp till köket och ta den lilla bit mintchoklad som jag så gärna vill ha.
Livet är så svårt ibland. Och tisdagar borde förbjudas helt.
/CC
Kommentera
Nu går det alldeles för fort!
Skolorna är tillbaka nästan som vanligt och de börjar prata om att folk snart ska återvända till sina jobb. Ingen har frågat mig! Jag är inte redo. Jäkla skit.
Idag har vinterregnen visat sitt fula ansikte och det har öst ner utan stopp sedan imorse. Regnen här är i sin egen klass, jag har sällan sett det ösa så i Sverige som det gör här på hösten och vintern. Jag avskyr det, men det brukar hålla i sig i en eller två veckor och sedan är det 20 grader och sol igen, så man kan ju knappast klaga. Vilket i och för sig är precis vad jag gör.
Många framgångsrika människor talar om att de har hjälp av sin ADHD för att de har en aldrig sinande energi. Jag tror att jag har sjukdomen som är den exakta motsatsen till ADHD. Jag har ingen energi, ingen ork och ingen lust. Idag kände jag mig personligt förolämpad över vädret som gjorde att jag inte kunde gå ut, så jag låg inne och läste hela dagen istället. Jag tänkte dammsuga men det blev inte av. Jag tänkte tvätta, men nope.
Istället sitter jag här efter en mysig men ineffektiv dag och skyller på vädret.
/CC
KommenteraVi har verkligen varit ute i vädret idag. Det har blåst och varit friskt och ett väldans busväder och det har riktigt känts som man varit hemma i Sverige. Det var så skönt! Det är liksom inte så ofta man känner den riktiga känslan av att man varit ute och blivit genomblåst. I detta landet alltså.
Vi körde en ganska lång runda där vi började i Erina Hights och såklart körde förbi ett hus som kommit ut till salu. Det var härliga omgivningar med hästhagar runtomkring, men huset var väldigt nedgånget och vi kände direkt nej, där vill vi inte bo. Två hus bort låg ett helt galet hus som var målat i alla färger som man kan tänka sig. Vi lyckades inte få någon bild på det, men det såg ut som om de hade bjudit in hela traktens ungar och bara låtit dem gå loss med färg på huset, staketet, rutschkanan och allt! Nej, inte så fint men förhoppningsvis är någon glad därinne.
Därifrån åkte vi vidare till Copa, (förvånande, eller hur) där T köpte kaffe och så tittade vi på vågorna som var helt galna av vinden. T ville åka till Avoca Beach och titta, så det gjorde vi och vi blev mötta av ett helt gäng med människor som stod på strandpromenaden och tittade på surfarna, filmade, tog kort och så vidare. Vågorna var riktigt stora och vilda och jag önskade en en gång att jag var en sådan person som levde surfliv. Det verkar så härligt och fritt att hoppa ut i vågorna och vara ensam tillsammans. Men jag tycker inte ens om att bada och är typ rädd för vatten. Så nej, det blir inget med denna landkrabban. O däremot, som redan är en tvåårig stuntman, skulle mycket väl passa in om han hade några fler år på nacken.
Vi åt i alla fall vår picknick där, mackor med avo och skinka, och T sprang fram och tillbaka som en tok med kameran och skulle bara fånga en till våg och ännu en till och så vidare. Riktigt härligt. Efter ett bra tag där fick kidsen leka på lekplatsen bredvid och när vi sedan kände att vi inte ville åka hem åkte vi till North Avoca. Där gick vi runt i mer blåst och tittade på hus, vågor och T klev i hundbajs. Så, allt som vanligt med andra ord. Lite upp och lite ned, annars vore det ju konstigt.
Jag älskar helgdagar med min familj.
/CC
Kommentera