Det blev en dag där mycket hanns med.
Byggkillarna och rörkillen kom till slut och de jobbade på toaletten, handfatet och spegelskåpet i sex timmar. Under tiden hade vi bett om att få springa ner till våra vänner i lägenheten nedanför om det skulle bli kris. Vi klarade oss ganska bra och T var nere med B endast en gång då vi var på Bondi Junction mesta delen av arbetets gång och kunde använda toaletterna där.
Hur som helst, nu till det sjukaste. När jag och barnen kommit hem från gym/gymdagis (andra gången denna veckan, så skönt!) samt lunch och lätt shopping på Junction så var byggjobbarna fortfarande kvar. Vi gick in till T som ju jobbar hemifrån vårat sovrum och hängde där lite. O kröp omkring på golvet, medan jag och B låg på sängen. T höll hela tiden på att säga ”Nej O, rör inte där” osv. Jag sa, ”Men vadå, där kan han väl få pilla?” i tron att det bara var lådorna under sängen han var intresserad av. Inget mer med det.
Men när killarna hade gått så drar T fram en stor jäkla juiceflaska, en sådan de har i amerikanska filmer, och i den har han kissat under dagen. Det sjuka var att mer än halva var full! Och det var den O hade velat leka med tidigare. Ha ha, för det första: T har på riktigt suttit vid sitt skrivbord och kissat i en flaska! Bara det är ju helt galet. Men också att han på (tydligen) två kissningar fått ihop typ en halv gallon vätska. Alltså, jag skrattade så mycket. Typiskt killar som bara ska slänga ut snorren och hellre kissar i flaska än går ner en våning.
Kisset hälldes i alla fall ut och badrummet blev också fint till slut. Och, som om det inte var nog med gym och promenad hem från Junction, så gick jag ikväll även ut på ensampromenad till Bronte-stranden och bort mot Tamarama medan jag lyssnade på Podcast. Jättehärligt. Nu har vi ätit och tittat på ett till avsnitt av Greyzone, bra serie faktiskt, och ska gå och sova. Stackars B kommer upp hela tiden för hon har växtvärk i benen. Hoppas det går över så att vi får en lugn natt.
Men han kissade ändå i en flaska (eller borde jag säga dunk?). Jag kan inte komma över det. Min man är en kamel.
/CC
KommenteraKlockan är halv fem och jag vaknade av regnet utanför fönstret. Det låter som att byggarna (de som bygger om våra balkonger) har lämnat någon plåt eller dylikt utanför och regnet dunkar mot denna och ger ifrån sig ett onaturligt högt ljud. Jag inser väl i och för sig att en människa borde kunna somna om trots ljud som detta. Kanske borde jag börja med yoga eller mindfulness eller något för att kunna gå in mer i huvudet och lugnet.
Och när man väl är vaken börjar tankarna att mala. Vart ska vi bo? Vad ska jag jobba med? Vad VILL jag med mitt liv? Hur kan man inte veta vad man vill? Jag vet ganska mycket vad jag INTE vill, så det är kanske där man får börja. Men nu ska jag vara lite schyst mot mig själv. Jag fick reda på min nya jobbsituation (snarare min icke-jobbsituation) igår, så det kanske inte är så konstigt att jag inte figurerat ut allting ännu.
Jag vaknade i alla fall med ett meddelande från B’s kompis mamma. Hon har fått öroninflammation, vilket betyder att vi inte kan komma till dem idag som planerat. Det var tråkigt. B hade sett så mycket fram emot att få leka med sin bästis, de har inte setts sedan innan vi åkte till Sverige. Dessutom ska rörmokaren komma och fixa klart toaletten halva dagen, så det hade varit bra att hänga någon annanstans ifall man behöver kissa eller mer.
Jag kanske borde dra med ungarna och gå till gymmet/gymdagis istället. Ifall det finns plats. Tveksamt på en torsdag. Gah, typiskt att våra andra Bondivänner flyttat till Seattle, annars hade vi kunnat våldgästa dem som vi brukar. Ja ja, det löser sig det med.
Nu ska jag kissa och sedan försöka vila en halvtimme till innan ungarna vaknar.
/CC
KommenteraOkej. Så detta har hänt: Jag var på jobbet för ett möte. Vi skulle diskutera och planera inför min jobbstart efter mammaledigheten den 2:a november.
Men tji fick jag.
Istället fick jag reda på att företaget gått extremt dåligt sedan jag lämnade dem. Så dåligt att de har bestämt sig för att strippa ner allt och börja om från början i princip. Och då behövs inte en stor ekonomiavdelning. Konsekvens: vi kommer alla att bli av med jobbet (made redundant) någonstans mellan december och mars. Okej. Vart ska jag börja?
Tanken är alltså att jag ska komma tillbaka, börja jobba som vanligt, till och med lära mig nya arbetsuppgifter till viss del samt ett nytt system och sedan bara vänta på att få gå. Det låter inte riktigt som en bra deal i mina öron.
Samtidigt har jag ju tjatat om att jag vill göra någonting annat, prova något nytt, så kanske är detta universums sätt att hjälpa till. Det gick bara lite väl snabbt för min smak.
Så nu är det väl bara att börja kolla jobb, utbildningar och fundera på vad jag vill göra. Men en stor twist i det hela är att vi ju en tid funderat på att flytta upp till Central Coast för att kunna bo i ett hus med flera rum och en trädgård, men samtidigt ha närheten till havet. Rent pengamässigt går inte det här runt där vi bor nu. Vi betalar redan 20 tusen för en liten trea. Så då kanske vi skulle ta klivet. Så många tankar flyger i huvudet.
Ironin i det hela är att precis samma sak hände efter mammaledigheten med B. Jag skulle komma tillbaka, men då hade mitt företag precis gått i konkurs. Så det var bara att leta nytt jobb. Jag fick detta jag har nu. Och så upprepas historien.
Det ska bli spännande att se vart vi befinner oss om ett, två år. Om man bara visste vilken väg man ska gå.
/CC
KommenteraJag sitter och äter lunch i Bondi Junction efter att ha varit inne på möte på jobbet en snabbis och det är minst sagt blandade känslor som far genom kroppen. Det var som vanligt roligt att träffa alla härliga kollegor, men det kom några lite chockartade besked från min nya chef.
Jag avskyr när människor säger A, men inte B, men jag hinner helt enkelt inte utveckla mer nu utan det får bli nästa gång jag skriver. Jag ska trycka i mig dessa rice paper rolls och sedan skynda mig för att möta upp T och O vid dagis här för ännu en orientation-timme.
Återkommer!
/CC
KommenteraNog tjatat om det, men jag kom mig alltså till gymmet idag och det var fantastiskt. Jag älskar ju det där stället, alltså! Jag körde en timme med stretch, physioövningar och sedan ben. Gick bara lite på löpbandet innan i och med att det att gå med dubbelvagn i en halvtimme till Junction får räknas som uppvärmning nog.
Efter timmen gått hämtade jag två barn, båda glada i hågen. Vi skulle gå och äta sushi i food court:en, men de höll tydligen på att bygga om precis, så det blev en skål med grillad kyckling med brunt ris och en kale- och gröna bönor-sallad. Gott! Bara det att cirka 2/3 in kom den befarade ”Mamma, jag måste bajsa.” Så det var bara att slänga i sig det sista av maten, packa ihop ungar och grejer och bege sig till toaletterna. Väl framme verkar det som att hon glömt sin brådska och bara slökissar lite. ”Nej, men jag behööööver inte bajsa!” Okej okej, låt bli då!
Vi gick vidare till några butiker, bland annat svenska Kikki K (vet ej om det finns i Sverige?), där jag köpte ett block med magnet för att alltid kunna ha en inköpslista framme tydligt på kylen. Därefter gick vi till Le Creuset där vi köpte en tekanna som vi ska ge T i Farsdagpresent. Det var tydligen Farsdag här medan vi var borta, så vi kör vår egna på söndag istället. Jag tror inte T har minsta aning om att det ens varit, så han kommer nog bli helt överraskad. Sedan ska jag ju inte krypa under stolen med att tekannan mest är till mig. Jag älskar te och speciellt att dricka ur kanna på helgmorgonen. Så det blir win win.
Nu kör vi Greyzone som vanligt och så förhoppningsvis sängen vid tio. Jag har börjat värna om mina åtta-timmars-sömn-sessioner.
/CC
Kommentera