Morgonen började väl sådär när jag skulle bädda och insåg att jag under natten hade delat sängen med en spindel och råkat krossa den. Tur i alla fall att det var en liten vanlig en och inte en Huntsman.
Jag jobbade hos K idag igen och det var en busy dag, men väldigt bra och lite mysigt att sitta där i deras granny flat och köra på med andra saker än vad jag normalt gör i mitt vanliga jobb. På lunchen gick jag och köpte sushi och det var länge sedan så det var extra gott. Sedan började det regna, men det gjorde inte så mycket det heller.
Ikväll hade T fotokurs på zoom i tre timmar och ungarna passade på att löpa amok. Men nu har de somnat och jag har tittat på lite Chesapeake Shores så nu är jag glad och balanserad igen.
All is good in the world. Särskilt som det nu är helg!
/CC
KommenteraHemma i Sverige hade man inte trott mig om jag talade om hur standarden här är på vissa hus. Det gör det så svårt i huvudet när man inser att man betalar fem millar för ett hus som på många sätt känns som ett skjul eller en koja.
Det huset vi var i idag var väldigt mysigt. För några månader sedan hade vi skattat oss lyckliga för att kunna ha råd med något sådant i de havsnära områdena. Men nu har vi tittat på så många hus, över trettio stycken och vi har sett vad man kan få.
Ett exempel på saker i dagens hus som inte var så bra var att de hade haft ett ganska litet vardagsrum. För att få mer plats hade de i princip bara satt väggar på det som tidigare varit en uteterass. Resultatet var ett ganska stort rum, vilket var väl mörkt men som hade sådana där vågiga plasttak som man har ute fast inne i sina takfönster. Och på sidan i vågorna var det öppet rakt ut. Lagom kallt på vintern kanske. Så kan man ju inte ha det.
En av de coola sakerna var dock att man kunde gå ut på det platta taket och ha 360 graders utsikt. Man kunde även se havet. Så där hade man ju byggt en uteplats av något slag och fått en riktig jäkla bonus på köpet i ett halvdant hus.
Nej, det där var droppen, nu tror jag att jag tar ett steg tillbaka, ligger lågt och så får vårt hus komma till oss när det är redo.
/CC
Kommentera
Vi hade en online konferens på jobbet idag och den var väldigt bra faktiskt. Först blev man ihopparad med en slumpmässigt vald kollega och hade tre minuter på sig att networka. Efter det så började själva konferensen och vissa av de som presenterade var väldigt kreativa och roliga. Jag jobbar för ett företag som gör ljud och ljus på hotell runt i landet och som man kan förstå är de ganska tekniska av sig. Så vissa hade fixat med effekter och en hade en Green screen och stod som en bonde ute i fältet. Okej, det är väl ett sånt där tillfälle som inte gör sig så väl återberättat…
En annan glädje är att det kommit upp ett nytt hus, denna gången i Copa. Så det blir visning och så får vi se hur det känns och hoppas att vi har möjlighet att köpa om vi vill. Fast då börjar hela grejen med att byta skola, dagis och allt som vi byggt upp under dessa 1,5 år vi bott uppe på kusten. Så ska vi göra det får huset verkligen vara värt det.
Imorgon ska jag hem till K igen och hjälpa till lite. Så nu får det bli sänggång så att jag är människa imorgon också.
/CC
KommenteraDagens bästa var att jag kom mig ut på en promenad på 1,5 timme efter jobbet. Jag gick ner till havet i North Avoca medan jag lyssnade på Sommar med Miriam Haley. Det var väldigt intressant att höra henne prata om allt som hänt. Än en gång frågar man sig själv hur sådant här kan få hända och framförallt upprepas gång på gång, för kvinna efter kvinna över årtionden.
Dagens jobbande har gått bra och jag kände mig ganska produktiv. Utöver det har inte mycket hunnit hända denna tisdag. B sover och O är som varje kväll vaken och spenderar en stor del av sin tid med att göra oss galna med att barnifiera en efterlängtad vuxenkväll. Men det dröjer väl inte jättemånga år innan man ber om att få vuxenifiera barnkvällar som de vill spendera själva eller med kompis/flickvän/pojkvän. Så det är bara att bita ihop och vara tacksam. Bitter och tacksam.
/CC
KommenteraEtt av mina problem är att jag är så rädd för att misslyckas.
Och risken är ju då att man inte hoppar på saker för att man inte orkar med tanken av att det inte går som det ska. Känslan av att göra någon besviken. Eller sig själv besviken för den delen. Eller att fastna med den där känslan av arghh varför gjorde jag så/är jag så korkad/misslyckad osv. Det handlar såklart om dåligt självförtroende och många år av självförstörelse. Det krävs mycket arbete för att ändra dessa invanda mönster, men det är möjligt. Och det är bara att börja. Tänka snällare tankar och vara sin egen största cheerleader.
Anledningen till att jag började fundera på detta just idag är att jag tittat på slutet på min onlinekurs. Och många gånger under dess gång har jag kommit på mig själv med att tänka att ”Det hade jag gärna gjort, men det kan inte jag” eller något annat liknande. Men så blir jag arg och tänker att fan heller att man ska hålla på att bromsa sig själv i allt! Så kan man ju inte leva. Förändringar måste ske och det snabbt!
Jag tror att vi är många som känner så här i olika delar av våra liv. Kanske är det vanligare hos kvinnor än hos män. Men ingen av oss borde leva under vår potential.
/CC
Kommentera