Så jag gick till PO Boxen för att kolla om det kommit någon post. Och på vägen dit, nere i Terrigal, så gick jag på baksidan av SLSC:en (Surf Life Saving Club som varje större strand har). Hur som helst, på bakväggen är det ett hörn, men inte ett utåthörn utan ett inåthörn, som ett L ungefär. Och i det lilla hörnet hade någon ställt en hink, en ganska liten vit en, kanske en sådan som de haft något i till ett storkök eller så.
Kommer jag till saken? Kanske.
Här hände det något konstigt. En svart, medelstor fågel kom flygande upp ur hinken och flaxade i panik in emot väggen och in i hörnet. Den flaxade där tills den blev så trött att den ramlade ner i hinken igen. Sedan hände samma sak om och om igen. Den var så panikslagen att den liksom inte vände håll och försökte komma ut där det faktiskt inte var vägg.
Jag var på andra sidan gatan, men de som var i närheten försökte hjälpa den stackars fågeln, men han var liksom för snabb och överallt samtidigt. Efter en fem sex gånger som han hade ramlat ner i hinken och sedan kommit upp igen så lyckades han äntligen flyga iväg ut i friheten.
Jag tycker att denna händelsen beskriver ganska bra hur livet är ibland.
/ CC
KommenteraNär T tog fram dammsugaren för att suga upp potatismjölet som vi hällt på kissfläcken på madrassen i extrasängen så fick han sig en inte så trevlig överraskning. Han skulle nämligen tömma den och då visade sig att någon av de stora Huntsmanspindlar vi har sugit upp har överlevt. Han stod där och tömde och helt plötsligt började en av dem röra sig! Han hoppade till lite och sprang snabbt som sjutton ner och ut med den på altanen.
Det sjuka är att det var nog tre veckor sedan vi sög upp någon sist! Eller, jag minns inte helt men något i den stilen. Och nu har den säkert suttit där inne och växt till sig och blivit jättearg och bara väntar på att attackera oss! Haha. Det kommer kanske sluta som i den gamla 90-talsklassikern Imse Vimse Spindel där spindlarna tar över huset.
Annars går veckan snabbare än snabbast och inte mig emot. Idag fick vi också den goda nyheten att vårt preapproval har gått igenom. Det vill säga, det nya lånelöfte vi väntat på som har en betydligt högre summa än det gamla. Så nu hoppas vi på att det kommer upp några hus i helgen så att vi snart kan dra på oss en enorm jäkla skuld.
/CC
KommenteraVi skulle till kontoret idag egentligen, men det visade sig att de har rivit ut köket och håller på att bygga om. Därmed är det tydligen kaos och i sista sekunden ringde chefen och sa att det blir hemmajobb istället. Finfint det! Jag har gjort löner idag och därför jobbat länge, 12 timmars arbetsdag, så nu är jag rätt trött. Fast vi tittade ändå på serie nu ikväll, det kan man ju inte hoppa över, och nu är klockan över elva. Gäsp!
Idag har det i alla fall slutat klia. När vi hade gjort allt vi bara kunde för att hitta de löss som dagis trodde att O hade, men inte hittat ett spår av dem, och sedan behandlat honom ändå så kändes det som att det borde vara okej och då slutade det klia. Skönt. Man har liksom nog med allt annat i vardagen och livet och behöver verkligen inte sådana saker på toppen av det hela.
Nu säger min mosiga hjärna stopp och jag måste gå och ladda batterierna i några timmar. Får de hur lång tid man får innan de små monstren vaknar.
/CC
Kommentera
Det kliar precis överallt på hela kroppen!
Anledningen? De ringde från dagis idag och sa att de tror att O har löss. Gah!! Och precis i den sekunden började det klia. Men kliandet diskriminerar inte, för det kliar även på armarna, benen och överallt annars. T har tittat i mitt hår, men kan inte se någonting så jag tror att det är ett solklart fall av placebo.
Nu ikväll så tittade vi i Os hår också såklart, men vi kunde inte hitta något där heller. Jag hoppas att det är samma som när de för ett tag sedan ringde hem och sa att han nog hade urinvägsinfektion för han hade kissat lite mer än vanligt under dagen samt pillat sig lite mellan benen. Det var ingenting alls den gången, så jag håller tummarna för att det inte är något nu heller.
Såklart behandlade vi honom ändå med lusschampo och hela baletten. Bäst att ta det säkra före det osäkra. Särskilt när det handlar om äckliga kryp på ens person. Usch! Jag som brukar klaga på att jag är omgiven av spindlar, kackor och alla möjliga kryp. Nu kan vi kanske lägga huvudlöss till listan. Härligt ändå ju.
2021 är året jag öppnar ett zoo.
/CC
KommenteraIdag har det varit en alldeles fantastisk dag! Exakt den typen av dag som jag älskar.
För några år sedan, innan barnen kom, så brukade T och jag åka tillsammans med K och våra gamla grannar I & V upp hit där vi är nu. Det heter Nelson Bay och här i närheten, Boat Harbour, har han släktingar ett litet hus som heter The Caravan. Det döpte dem huset till efter att de i många år åkt hit på semester i sin husvagn, men till slut bestämde sig för att köpa ett hus. Vi brukade komma hit en fyra – fem gånger om året och badade, fiskade, åt mat och drack vin och satt ute sent på kvällarna på altanen och pratade om allt.
Sedan kom livet i vägen. Vi och K fick barn, V började jobba på lördagar och vi kom inte hit på flera år. Men denna veckan ska I och V vara i Caravan hela veckan och idag åkte vi upp för att spendera dagen med dem. K och barnen kom också. Och bara jag närmade mig huset fick jag sådana sköna känslor av lugn, hemmakänsla och semester. Och huset ser precis likadant ut. Det är inte direkt fint och inte heller fint inrett, men det är mysigt och det är vårt ställe på något sätt. Tillsammans med vännerna såklart.
Så vi kom dit, åt lite snacks, åkte iväg till stranden, bästa stranden med lugnt vatten förresten, hem till huset för en jättegod lunch med grillad kyckling och sallad och avslutade med ananasjelly. Och så hungriga som vi var så var det fantastiskt gott. Och som vi alla vet blir maten alltid godare i härlig atmosfär och i glada vänners lag.
Nu kör vi en till vecka och förhoppningsvis kommer det ut fler hus!
/CC
Kommentera