No one is coming to save you.
Detta har blivit lite av mitt mantra. I så många år, hela mitt liv får jag nog säga, har jag levt med en underliggande tanke om att det ska komma någon in i mitt liv och liksom dra med mig. Att jag till exempel möter någon som är jätteinspirerande, just håller på att starta ett företag och jag hoppar på och vi gör det tillsammans. Eller att det ska hända någonting så att pengarna börjar rulla in lite lättare. Att någon drar med mig till gymmet, har sådan jäkla energi så det smittar av sig och vi blir vältränade tillsammans. Och så vidare.
Och visst, vissa sådana här små grejer händer i livet. Men, ingen kommer komma och rädda dig. Jag är över 40 och nu är det dags att börja ta fullt ansvar över mitt eget liv. Allt jag älskar med mitt liv och allt som jag vill ändra på, det är mitt ansvar. Jag spelar huvudrollen i den film som är mitt liv och är den filmen värd att spela upp? Jag måste kunna stå för den.
Det är så lätt att det bara rullar på. Vardagen är tröttsam ibland och när man väl har jobbat färdigt för dagen, lagt barnen och gjort alla sysslor så är man kanske inte jättesugen på att komma på vad man ska ta för steg för att förändra livet. Det är så mycket lättare att bara knarka Netflix och sitta som en zombie innan det är dags för natt och sedan en ny dag. Vecka efter vecka, månad efter månad. Men då kommer det definitivt inte att bli någon förändring.
Det är just detta jag jobbar på. Att leva livet med purpose. Jag säger inte att man inte kan titta på Netflix, men att ha mål och försöka komma lite närmare dem varje dag, det är min melodi. För: No one is coming to save you.
/CC
KommenteraIdag vid lunchtid åkte jag ner till North Avoca och det lilla café där jag och K köper vårt te på söndagsmorgonen. Men det var inte promenad som gällde idag utan jobbmöte. En av våra killar i Sydney är ny och han körde upp hit till kusten för att träffa oss så att vi kunde prata igenom processer etc. Det var ett givande möte, men det blev mycket att göra som kom ut från det. Bra, men lite stressande för en person som är en riktig kung på att stressa. En sak i taget är mottot, som vanligt.
På tal om motton förresten. Jag läste ganska nyligen en mening som jag tog fasta på, nämligen ”If you don’t change it, you choose it”. Jag har inte riktigt tänkt så innan. Mycket sker ju indirekt, men det är sant att om man inte ändrar på en situation så har man faktiskt valt att vara kvar i den. Det gäller självklart inte saker man inte kan välja, så som sjukdomar. Men på det stora hela fungerar det och jag tänker mycket på det och vad jag vill välja att göra annorlunda. Svårt eller ej.
Barnen har varit på gymnastik respektive karate idag och kom inte hem med T förrän närmare halv sju. Då var det dags att sätta sig med läxan med O. Det är ganska saftigt för en femåring att ha så långa dagar och behöva göra läxa varje dag oavsett aktiviteter, after school care osv. Men han klagar inte speciellt mycket faktiskt, så det är tur.
Nu ligger barnen och jag ska gå in på Ts kontor (vårt extrarum) och så ska vi prata igenom admin, kolla Sverigeresor igen och andra grejer. Det är skönt ibland att inte bara parkera sig framför Netflix utan känna att man är lite effektiv och gör bra saker som man kan pricka av från listan. Jag älskar att pricka av grejer. Problemet är väl bara att det snabbt fylls på med något nytt som behöver göras istället. Men så fungerar livet och det är bara att gilla läget. Inte låta saker ta för mycket plats.
/CC
Kommentera
Det är ledig måndag idag och jag tänkte vara lite snäll mot mig själv imorse efter mina tidiga morgnar i helgen och ställde om klockan från sex till sju. Jag vaknade halv sju. Så inte så mycket sovmorgon, men ändå skönt att inte vakna av mekaniskt pip.
Jag och T var lite irriterade på varandra igår när jag kom hem, men imorse hade vi ett bra snack om vad vi båda kan göra för att mötas på halva vägen. Så det är en bra början för att inte upprepa samma situationer gång på gång. Jag har som vanligt gjort massa hushållsadmin, svarat på kalasinbjudningar, gått en power walk, gjort min Sunday Download (dvs min veckoplanering) och just nu har jag suttit i en timme och uppdaterat vår familjebudget.
Vi har gett oss fan på att nu ska vi ha koll på vart pengarna tar vägen så att vi kan ändra om lite och spendera medvetet. Slippa alla ”läckor”. Med det inte sagt att man inte kan lägga pengar på roliga saker eller fluff. Men att man ska veta att man gör det och att man eventuellt måste välja bort något annat då. Som så många sagt tidigare, det som kommer in är inte problemet, det är det som går ut som måste kontrolleras. Eller, inte en jäkel har sagt det så dåligt, men man vet ju vad jag menar.
Jag ska precis sätta mig för att vika tvätt och som tur var så åkte ungarna och T till Avoca Markets igår medan jag var i Sydney. Och där köpte de våra favoritmunkar. Så nu ska jag förflytta mig till soffan, sätta på en vlogg, dricka te och ha det mysigt. Under förevändningen att jag gör en hushållssyssla, dvs viker tvätt. So, sue me.
/CC
KommenteraFör ett tag sedan bestämde jag och K att vi minsann vill njuta av vad Sydney har att erbjuda lite oftare. Så vi bokade datumet idag i våra kalendrar och vi lyckades hålla det!
Så imorse stod klockan på sex och lite efter sju så var det jag som hoppade på bussen och mötte sedan K i Gosford för att tillsammans ta tåget ner till storstaden. Vi kom dit precis när affärerna öppnade för dagen och började med att gå i en bokaffär, H&M, Zara osv. Jag köpte några presenter till B som fyller år den femte juni och K köpte fina tekoppar. Efter cirka två timmar övergav vi shoppingen och började på det som vi planerat. Nämligen att äta sushi på vårt favoritställe och sedan att gå gå och gå.
Så vi gick från CBD bort till sushin, tokgott som vanligt, och sedan via Darlinghurst och Potts Point till Finger Warf, museumträdgårdarna, Botaniska Trädgården och hela vägen till Operahuset. Därefter tillbaka till CBD för att ta tåget hem igen. Det blev sammanlagt 27 000 steg! Vi har tittat på en massa fina hus, pratat om val K ska göra till sitt kök i huset de bygger och en massa annat. Det enda inte så roliga var när min mage bestämde sig för att protestera efter sushin (inte dålig sushi utan bara lite IBS) och det inte fanns en enda toa i närheten just då. Jag höll på att börja gråta och kände att idag är dagen det händer. Idag är den dagen jag skiter på mig. Men till slut hittade vi en stor corner pub och jag har aldrig varit så tacksam i hela mitt liv. Oversharing? Jomenvisst!
Vi som skulle åka tillbaka hem igen vid klockan två typ är inte hemma förrän nu snart, jag sitter just i detta nu på bussen, och kommer landa hemma närmare halv åtta. Men det var det värt och det är sådana här gånger jag gynnas väldigt mycket av att jag är ledig på måndagar. Så nu ska jag hem och pussa på min familj och därefter hälla mig i soffan för mina ben har gått tillräckligt för idag.
/CC
Kommentera (6)