Jag har spenderat en stor del av dagen med att titta efter hus som uthyres uppe på Central Coast. Vi har tänkt att åka upp imorgon igen för att träffa ett svenskt par som vi lärt känna och som gjort just Sydney=> Central Coast- flytten för några månader sedan. Vi tänkte höra med dem hur de trivs och så vidare, samtidigt som de också har två barn så att det blir kul för ungarna med. Så då hade vi tänkt gå på några visningar imorgon när vi ändå ska upp.
Det är bara det att allt är så otroligt fult! Det är fula tegelhus med fula heltäckningsmattor med fula gamla kök och jag mår nästan illa när jag går igenom mäklarnas annonser. Här känner jag att jag måste nämna att allt givetvis är relativt, jag inser att vissa inte alls har tak över huvudet och så vidare, men om vi bortser från det just nu. Det jag menar är att om vi ska lämna det paradis vi lever i nu, om vi ska betala 15k+ i månaden för att bo någonstans, ja då ska det fanimej vara ett bra ställe vi flyttar till.
Istället ser det mest ut så här:
Över till något helt annat, O tog faktiskt några stapplande steg idag! Det kan nog inte riktigt räknas som att han börjat gå, men det var några egna steg och han börjar få kläm på det. Min lilla pöjk blir stor, bohoo.
Men nu ska jag kolla om det kommit upp några fler hus som man inte kräks av.
/CC
Kommentera (2)Här lyser flitens lampa.
Innan frukost har jag:
Men nu är klockan dags att göra sig iordning för att hämta O på dagis (han går bara halvdag) och sedan hålla långhelg!
/CC
KommenteraDet händer inte så mycket här nu när alla är sjuka och man därför inte kan träffa folk, inte gå till gymmet etcetera. Dock skulle vi träffat B’s kompis idag, planerat innan vi blev sjuka, men hennes mamma hade blivit ordentligt biten i handen av en av deras två hundar. Så illa att hon behövde ligga på sjukhus och på lördag måste de avliva hunden. Jobbig situation… Så de ville förståeligt nog inte träffa oss ändå.
Förutom att pärla pärlplattor, göra halsband och gå till lekparken så bestämde jag mig för att jag skulle köpa uppföljaren till den bok vi följer för att organisera vår ekonomi. Denna skulle vara för familjer och jag tänkte, ”Perfekt för oss!” och så beställde jag den på två sekunder. Först efteråt läser jag texten vad den handlar om och det visar sig att den riktar sig till föräldrar som vill lära sina barn hur man hanterar pengar. Men toppen! Vår äldsta är fyra, hon har inte ens veckopeng ännu. Ja ja, man kanske får användning av den om några år.
T är borta ikväll igen, på svenskträff (bara killar tillåtna) så jag spenderar min tid med att titta på skit-TV och gillar det faktiskt. Men nu är det dags att knyta sig. Imorgon kör vi fredag!
/CC
KommenteraI helgen när jag träffade mammorna från dagis för lunch så var vi några stycken som stannade kvar lite längre. När vi hade betalat och var på väg vidare, så stod vi alla utanför restaurangen på piren och samlade ihop oss och pratade lite så som man gör. Då kom det fram en hemlös man som sa ”Excuse me, ladies.” Han kom liksom bakom mig och en annan av tjejerna och hon vände sig om med en äcklad blick och vände sig sedan tillbaka igen och låtsades som ingenting med ryggen mot mannen.
Sådant här tänker jag mycket på. Tjejen är en bekant. En trevlig människa som man träffar då och då på luncher och kalas. Men fasen vad hon sjönk i mina ögon där. Jag menar inte att jag på något sätt är en ängel själv, jag gav honom inte pengar, men jag gav honom i alla fall ett leende och svarade att jag tyvärr inte hade några kontanter.
Andra sådana saker som jag inte klarar av är människor som inte låtsas om städare eller servitriser, eller liknande. Jag jobbade själv som städare på Gardermoen flygplats i Oslo ett år för att spara ihop till min och T’s jordenruntresa 2003/04. Jag städade hos piloterna och andra och det var många som helt ignorerade mig tills: 1. De upptäckte att jag var svensk. 2. De fick reda på att jag hade en kandidatexamen i ekonomi 3. De fick höra att jag hade en plan med mitt arbete. Allt detta är väldigt intressanta upptäckter, tycker jag, eftersom inget av dessa saker borde spela någon roll! Som jag behandlar dem vill jag behandlas tillbaka. Oavsett förutsättningar.
Det värsta var en gång när jag stod med min städvagn och väntade på hissen. En pilot och några flygvärdinnor kom och precis då öppnades hissdörrarna. Den ena bara tryckte min vagn åt sidan, gick in i hissen med resten av sällskapet och tryckte igen dörrarna. Kvar stod jag och gapade. Jag har full förståelse för att man kanske har bråttom ibland. Och jag hade antagligen släppt förbi dem ändå. Men hur svårt är det att säga ”Ursäkta, kan vi få åka först?” eller något annat enkelt? Men inte ett ord sa de. De behandlade mig som luft.
Andra saker jag har svårt för är folk som hälsar med en slapp fisk till hand när man presenterar sig samt människor som inte har pli på sina husdjur och tror att alla vill ha deras hund tiggandes över ens picknick för ”Han är ju så snäll.” Det är ju såklart olika grader av etiska spörsmål i dessa exempel, men jag har tänkt lite på störmoment på sistone helt enkelt.
Man ska vara trevlig. Det tycker jag är viktigt och det försöker jag lära mina barn.
Slut på kvällens tankar.
/CC
Kommentera (2)
Jag sov till elva på grund av min förkylning. Då gick jag upp, åt ”frukost” och var tvungen att hämta O på dagis. Stackars mig. Verkligen.
Dagens lunch har just intagits och såg ut så här (se nedan). Det förklarar ungefär allt om dagen. Känner mig som Skalle-Per.
Campbell burksoppa, bone broth i koppen och överbliven potatismos och ris. Det går bra nu.
Men på ett positivt plan så är O lika söt och fin som vanligt.
Det var bara det.
/CC
Kommentera