Min chef ringer fem i fem varje fredag och vill få saker gjorda. Vi brukar skratta åt det, att han inte tänker på vad klockan är och ringer på vägen hem i bilen för att det passar honom. Men idag var det inte så roligt att jobba till halv sju när man haft en stressig vecka med en massa övertid och är trött från att ha vaknat innan fem imorse. Dessutom har ju min födelsedagshelg börjat. Hallå! Man borde stå och ge mig champagne och skåla för min existens. Nej, inte så drastiskt kanske, men nu börjar den i alla fall.
Och som den kvinna man är kommer man (kvinna?) ut i köket och börjar plocka undan, tar sedan fram dammsugaren och går ett varv i huset och därefter kan man börja varva ner och hålla helg. Tills barnen kommer hem och allt börjar om igen. Jag vet faktiskt inte vart de är. Antingen så handlar de presenter till mig, men mer troligt är att de fastnade med de andra svenskarna på stranden i Terrigal efter Bs board training och äter pizza tillsammans. Jag klagar inte, ifall jag sätter mig ner nu så hinner jag kanske läsa en stund och njuta av tystnaden. Ska bara torka av sopkorgen först, den var så äcklig.
Nu är det en dryg timme senare och jag hann såklart inte sätta mig ner innan de andra kom hem. Varför gör man så? Är sin egen största fiende? T kallar mig martyr, men jag plockar inte för att man ska tycka synd om mig, jag plockar för att ha lugn och frid i kroppen när jag ska sätta mig ner och mysa. Det är säkert många som känner igen sig i detta. Bara bland mina vänner är det så himla vanligt.
Nog om det, nu ska vi få barnen i säng och sedan sitta med våra projekt en stund innan det blir mat framför dumburken. Vilket gammalt ord. Det är ju verkligen tvärtom, smartplattan istället för dumburken nu för tiden. Hur som helst, nu ska jag gå och göra mer nytta. Här kan jag inte sitta och hänga, det har ju säkert gått hela fem minuter på rumpan.
/CC
Kommentera (2)Jag var så nära att inte gå till gymmet idag. Men torsdagar är ju min gymkväll och om jag inte går då så blir det oftast ingenting innan måndagen. Och så kan vi ju inte ha det. Jag var trött, hade mensvärk och var allmänt anti. Men som alltid, veni vidi vici. Typ.
En kul grej är hur man träffar någon, blir presenterad för varandra och helt plötsligt så träffas man hela tiden och överallt. Det finns en pappa som jag träffade första gången på ett kalas lördag för två veckor sedan. Vi pratade en hel del och därefter har jag träffat honom tre gånger till på random ställen. Nu på gymmet var tredje gången. Det får en att fundera på hur många gånger vi gått förbi varandra innan vi visste vilka vi var.
Det är inte konstigt egentligen. För första gången på evigheter bor jag på ett mindre ställe och stannar lite längre än mina vanliga tre år (okej, jag har flyttat från Terrigal till Wamberal, men det är så nära så det gills knappt). Och då springer man ju på människor och lär känna folk. Men andra folk som man känner väl och vet att de är på samma ställen eller samma gym ser jag aldrig. Tillfälligheter. Denna killen är i alla fall väldigt trevlig, så vi hade ett bra snack idag med.
Jag sitter i bilen och varvar ner och har nästan lite svårt att hålla uppe telefonen då jag är så trött i mina armar efter träningen. Undra hur det kommer att gå imorgon. Men det är väldans skönt, jag älskar ju verkligen att gå in i min gymperson. Det är så långt ifrån gnälliga ungar och vardagskväll man kan komma.
Nu väntar ännu en helg bakom knuten och det är min födelsedagshelg. Då ska jag verkligen njuta extra mycket av att bestämma vad jag vill göra. Och hänga massor med min familj såklart. Det är ju det bästa. Men nu borde T ha fått ungarna i säng så nu kan jag nog åka hem. Haha, riktigt så är det inte men lite. Torsdagar är den enda dagen på veckan då jag slipper läggningen ifall jag har tur. Och även om den kan vara mysig ofta, så är den lika ofta tjat och gnäll. Och det behöver man vara utan då och då.
/CC
KommenteraDet är onsdag och T är på årsavslutningen av bastuklubben. Det är fortfarande bara ett litet gäng som bastar tillsammans, men idag skulle de nog äta tillsammans också. Grilla, tror jag. Precis nu inser jag att jag kanske borde lyssna bättre på vad T säger ibland. Jag som alltid klagar på att han inte lyssnar på mig. Hoppsan, som det kan gå.
Tyvärr så blev allt så sent. Jag slutade jobba sent, fick barnens mat klart sent och så vidare, så nu hinner jag inte med det jag hade planerat. Och det var nämligen att titta på nästa avsnitt av Vem bor här? En av mina absoluta favoritserier eftersom min största hobby är hus och att gå runt i andras fina hus. Jag önskar att det fanns lagar om att man (jag bara går bra) får knacka på hos vem man vill och bara gå runt och titta hur andra lever och bor. Det enda är väl att här i Aus hade jag blivit extremt besviken. De har ofta så otroligt fult hemma att man inte tror att det är sant. Men det finns både och såklart.
Om man alls undrar hur det går med min depression så håller jag på att kartlägga mitt mående varje dag. Jag vill försöka förstå om det ”bara” är PMDD (PMDS på svenska) jag har eftersom jag faktiskt mår riktigt bra i perioder. Så jag skriver ner symptom och hur jag känner mig och så får vi se. Kanske är det mest att jag skjuter upp det oundvikliga, att ta tabletter, men vi ser hur det går.
Nu ska jag äta klart min frukostmiddag och sedan avveckla mig för dagen. Det är så mycket på jobbet så jag behöver verkligen få sova för att orka med veckan. Jag är en av dem som är så otroligt beroende av sömn. Så det är bara att göra som kroppen vill.
/CC
KommenteraJag pussade precis O godnatt och sade ”Vilken mysig födelsedag vi har haft tillsammans!” varpå han (som den svengelsktalare han är) säger ”Vi har”. We have. Det räcker liksom så, tycker han. Han är väldigt fåordig på saker som han inte vill prata om, men när han pratar om sina leksaker eller något roligt som hänt i hans värld går det inte att stoppa ordflödet.
Det har alltså varit en väldigt fin sexårsdag för vår lilla pojke. Han blev såklart uppvaktad på sängen imorse som sig bör med tårta, sång och presenter. Därefter åt vi frukost tillsammans och sedan var det dags för skola och vi fick i princip slita honom ifrån presenterna. Efter skolan på tisdagar har B gymnastik, men istället för att sitta och göra läxan med T som de brukar medan de väntar, så åkte T och O till BMX-banan i Terrigal och körde. Det har vi av någon anledning bara gjort en gång tidigare för länge sedan, men O verkligen älskade det så det kommer att ske oftare framöver.
De kom hem till mig lagom till jobbdagens slut klockan fem och när vi alla bytt om åkte vi till Gosford och åt pizza på Pinocchio. Det är sällan vi går ut och äter tillsammans alla fyra annat än på dagtid på en helg och det var väldigt mysigt. Jag åt för övrigt min första riktiga glutenmåltid (läs: pizza) sedan jag kom tillbaka från Sverige. Jag och T tog dessutom även varsitt glas rött vin.
Nu är vi hemma igen och barnen åt en bit tårta till för att avsluta kvällen på topp. O har fortsatt att leka och somnade nu med leksaker i händerna. Allt som allt en väldigt lyckad födelsedag alltså och framförallt har vi spenderat ovanligt mycket tid tillsammans och all tid på gott humör. Det är guld. Och O är guld.
/CC
KommenteraDagen har mest handlat om att bli klara till Os födelsedag imorgon. Han fyller sex år och är såklart helt galet exalterad.
Jag hann till gymmet imorse och tränade ben så det var skönt att börja så. Sedan körde jag rakt över gatan till Erina Fair och då var det dags för att köpa resten av presenterna. Det jag mest var ute efter var en skimboard. Det är en slags platt minisurfbräda i trä, vilken man slänger i vattenbrynet och hoppar på och surfar. Det är vattenplaningseffekten man är ute efter.
Jag gick runt i alla surfbutiker i köpcentret, men de hade dem bara i en butik. Men vi hade pratat om att köpa en bräda som har skumgummi uppepå för att minimera skaderisken. Och en sådan hittade jag, och den var helt okej fin, så den köptes. Sedan var det jag som gick runt på Erina med en stor bräda under armen.
Jag köpte lite andra utfyllnadssaker också, han har velat ha en pruttkudde och vattenballonger och lite annat. Sedan gick jag med alltihop och handlade mat. Tur att de har kundvagnar för där stoppade jag i brädan och mina kassar och det blev helt plötsligt betydligt lättare att ta sig runt. Väl hemma var klockan fyra och då blev det bråttom att planera veckan, betala räkningar, RSVP:a till kalas och what not. Därefter bakade jag tårtbotten och sedan vek jag tvätt. Så det blev en del vettigt gjort.
Nu har barnen äntligen somnat så nu är det dags att dra fram alla presenter och slå in alltihop. Därefter ska vi blåsa ballonger, hänga girlanger och allt annat som gör ett barns födelsedag till en härlig dag. Jag hoppas att vi hinner sova lite också innan det är dags att gå upp och fixa tårtan. Men kul ska det bli! Dags att ge tillbaka lite till vårt lyckopiller som ger oss så mycket varje dag.
/CC
Kommentera