Imorse pratade jag och T om hur jobbigt, hur struggligt livet var i Sverige. Inte allas liv i Sverige, såklart, men vårat var det.
Vi gick upp tidigt, det var mörkt och kallt, man gick till ett jobb som man i mitt fall avskydde och i Ts fall var OK, men inget mer. Man pendlade, hade måndagsmöten med personer som man inte ville umgås med. Man hade regler, ångest, var kall igen och hela tiden. Vi var verkligen i hamsterhjulet.
Men nu, nu känns det som att vi lever i ständig semester. Visst, jag jobbar fortfarande på min ångest. Jag letar fortfarande efter vad jag vill jobba med när jag blir stor, men vi är så glada för allt vi har gjort, för allt hårt arbete och determination vi lagt ner för att komma precis hit där vi är nu.
Vi vaknar på morgonen i ljus, oftast i värme och med peace of mind. Vi äter frukost på en altan som har en sådan utsikt som man betalar för på sin semester. Vi har en livsstil som är lätt och australiensare är i allmänhet mer avslappnade med det mesta. Jag tänker till exempel på en gång när vi var hemma i Sverige och jag ringde och bokade någon urgent vaccinationsspruta eller liknande till O. Det fanns få tider kvar och vi skulle snart vidare så det var svårt att få ihop det. Och sköterskan i telefonen säger ”Får man fråga varför du inte har ringt tidigare?” Haha, alltså det är så svenskt. Att man ska mamma varandra och försöka nästan sätta dit en annan. Det hade aldrig hänt här. Jag säger inte att hon inte hade rätt, jag säger bara att det har inte hon med att göra.
Jag älskar ju Sverige och svenskar, så man ska inte missförstå mig, men för oss i denna perioden av livet så är vi precis där vi ska vara. Precis där vi vill vara och jag är så otroligt tacksam för det. Jag är även tacksam för att jag äntligen har börjat öppna dörrar till att bli en trevligare, mer positiv och mer öppen människa. Jag är så otroligt exalterad över framtiden för mig själv och min person samt för min familj. Jag är så tacksam. Och jag är så tacksam för att jag lärt mig vara tacksam.
/CC
Kommentera (2)Jag vet att jag säger det väldigt ofta, men jävlar i havet vad veckan har gått fort! Det kan ju ha att göra med att jag är lyckligt lottad nog att bara jobba tisdag till fredag, men denna veckan har ändå gått snabbare än vanligt. Hur som helst, det är fredag och jag surar inte över det.
Denna veckan har varit riktigt bra, främst för att jag fortfarande är stolt över att jag tog mig till gymmet igår (borde ju inte vara så himla svårt), men också för att jag har skött mina rutiner riktigt bra. Redan innan jul började jag med de flesta, men jag har lagt till vattendrickande från i slutet på förra veckan. Om man inte är en människa som tycker om att ha rutiner och klockslag under dagen så kommer man eventuellt bli lite nervös och undra vad jag håller på med. Men jag berättar bara vad som fungerar bra för mig och vad jag gör för att jag helt enkelt tycker att det är roligt.
Eftersom jag ändå vaknar klockan sex varje dag så börjar min dag då. Det första jag gör är att meditera i min app Insight Timer och min favoritmeditation är med manifestation. Dock varierar jag lite, men det brukar ta tio minuter till en kvart. Efteråt så tittar jag på mina tio toppkonton på IG (bland annat Gubbetorp, Hannes Mauritzson och Torparmamman), men bara de tio. Och därefter journal:ar jag, dvs skriver ner mina tankar, hur jag känner mig och också en intention för dagen. Den brukar vara ganska enkel så som ”vara positiv och ej stressa”.
När allt det är klart så brukar klockan vara 6.40am. Då är det dags att gå upp ur sängen och efter en kiss och ansiktstvätt så går jag tillbaka och sätter mig vid mitt skrivbord (som för övrigt står i sovrummet) och sätter mig med min kurs. Den består av kanske trettio videos så det är en del att komma igenom, men jag älskar det! Har jag inte min kurs så gör jag en timme av annan self-development eller jobbar på mina olika projekt. När klockan är halv åtta är det dags för att börja morgonen med familjen. Dvs, bädda barnens sängar, se till att de är klara, göra mig själv iordning, äta frukost och köra till skolan etc. Här kommer vi även lägga till en rutin då T köpte äppelcidervinäger idag, vilken vi ska dricka (i vatten) innan frukost.
När jag sedan sätter mig och jobbar klockan nio så sätter jag min timer på 30 minuter. Var trettionde minut under dagen dricker jag sedan fyra stora klunkar vatten ur min vattenflaska som jag har bredvid mig. Denna rutin är helt enkelt för att jag måste. Jag är sämst på att dricka vätska, utom te, och går ofta en dag på bara ett litet glas vatten (typ ett halvt till lunch och ett halvt till middag). Det kommer inte naturligt för mig och jag blir inte törstig. Tvärtom mår jag vattenilla av minsta lilla. Hur som helst, lång förklaring. Jag behövde alltså skärpa mig för min kropp mår inte bra av det, särskilt mitt i Aus-sommar.
Klockan 10.30am, 12.00pm och 2.30pm gör T och jag träningsövningar, squats, planka, tå- och axelhävningar och armhävningar. Och på min lunch gör jag en lunchmeditation för att få fokus. Och så på kvällen skriver jag dagbok här och klockan tio är det säng, läsning av min (vanliga) bok till kvart över då lampan släcks. Och så det vanliga livet och en serie emellan såklart.
Phu, det var det! Jag förstår om det låter sjukt, men det funkar för mig just nu i livet och om det inte gör det framöver så slutar jag. Kalla mig OCD eller vad man vill, men själv kallar jag mig mest för CC.
/CC
Kommentera
Jag gjorde det!
Jag tog mig fanimej till gymmet efter mer eller mindre ett halvår av att ha skytt det som pesten. Sist jag var där var nog när jag låste in väskan med bilnyckeln och allt i skåpet och fick ta taxi hem för att hämta Ts nycklar och samma taxi tillbaka. Då är det inte konstigt att den där motivationen som redan tröt blev ännu trötigare. Nytt ord för övrigt.
Jag har tidigare delat med mig av att jag är i den största träningssvackan som jag varit i på drygt tio år (då räknar jag inte med graviditeter kantade av morgonillamående dygnet runt etc., men man fattar). Det är dock konstigt, för allt annat funkar. Allt utom mat och träning. Alla mina meditationer, journaling, kursen och what not. Fast nu när jag tänker på det så är det kanske det som är själva orsaken. Att jag fokuserar på så mycket annat att det liksom inte finns plats till allt.
Och sedan ska man ju inte ropa hej för tidigt, jag har verkligen bara varit på gymmet en enda gång. Och den gången räknas ju som noll om jag inte tar mig hit snart igen. Gör jag det, och det är planen, så blir det hela två gånger. På måndag blir det för nu är det dags att skärpa sig. Nu orkar jag inte vara tung i kroppen längre. Dock har jag sedan förra veckan gjort övningar under arbetsdagen igen två – tre gånger om dagen (20 squats, 1,5 min planka, 50 tåhöjningar med axelhöjningar, 20 armhävningar på knäna och 10 på fötterna) och det känns som att det har hjälpt för jag kände mig inte skitsvag idag.
B sover hos sin kompis inatt. Hon har just kommit hem från Thailand och båda var så glada att träffas igen. Så det blir lugnt och skönt ikväll. Kanske har O redan lagt sig när jag kommer hem. Vi avslutade Huss igår och idag ska vi börja på säsong 8 av Morden i Sandhamn. Vi gillar tydligen svenska polisserier. Men jag sitter i bilen på gymparkeringen, helt enkelt för att mina ben kändes för trötta för att trycka på gaspedalen. Det kanske är ett tecken på att jag borde träna lite mer.
Men man måste ju börja någonstans och börjat är precis det jag har gjort idag. Go me!
/CC
KommenteraIdag har det varit så varmt så att jag har svettats i knävecken. Men först vid lunchtid kom jag på att jag ju kunde sätta på takfläkten (hade helt glömt den på morgonen, inte jättesmart) och då blev det lite bättre. T kom in till mig då och då, hans kontor ligger på solsidan och han visste inte vart han skulle ta vägen så varm han var. Så vi planerade att vi skulle åka till stranden efter vi hämtat ungarna vid halv sex ikväll, för ett dopp. Men då hade det mulnat på och plötsligt var man inte alls lika sugen längre. Så kan det gå.
Det har varit en bra dag, en bra vecka till och med med, med sol och glatt humör. Jag börjar känna att det inte är så långt kvar tills vi äntligen får komma hem till Sverige. Vi planerar att åka i juli, vi måste rätta oss efter barnens skollov (vilket vi förlänger lite) och förhoppningsvis vara borta i fyra veckor. Än är ingenting klart, biljetterna ligger fortfarande på ungefär 50% mer än vad vi är vana vid, men hoppet finns kvar.
Vi har inte varit hemma sedan 2019, så det blir fyra år som vi inte har träffat mina föräldrar, min syster med familj, Ts syster med familj och kompisar. En av mina bästa vänner träffade jag inte 2019 då han var utomlands, så där blir det fem hela år. Galet vad tiden har sprungit iväg. Sedan vi fick barn bestämde vi att vi ska åka hem varje år, innan åkte vi varannat, men sedan kom Covid och så köpte vi huset och då hade vi helt enkelt inte pengar över nog att motivera en hemresa. Men nu måste det ske! Vi kommer inte att boka än på ett tag hur som helst, men spara och planera börjar vi med nu.
Jag har av någon anledning precis tittat på en julvlogg. Fråga mig inte varför, men den var supermysig. Och nu blir det ännu en middag i form av röd curry med kyckling framför sista avsnittet av Huss. Synd att den är slut, men det kommer säkert fler säsonger med tanke på hur de har lagt upp det. Men nu, innan dess, så blir det att natta ungar.
/CC
Kommentera (2)Vi är inte fattiga. Vi är inte rika heller, men vi har så att vi klarar oss med lite budgetering och planering, precis som de flesta andra. Men just denna månaden har vi fuckat upp. Vi har fört över pengar till Sverige och bundit pengar och tänkt lite fel. Så de sista tre veckorna har vi levt på existensminimum.
Vi håller på med lite kontanter, tömmer alla konton på $14 var etc och planerar vår mat. Därav ugnspannkaka till mat hela förra veckan, picknick på utflykten och storkok på kyckling röd curry denna vecka osv. Vi har fortfarande semester vissa dagar och då väljer vi att åka iväg, så vi spenderade lite mer pengar på att fylla en hel tank men allt annat gör vi billigt. Det gör någonting med en att bara ha hopskrapade pengar att leva på i två veckor. T har fått en parkeringsbot som har förfallit, men vi måste vänta till Ts lön kommer innan vi kan betala den.
Det är inte synd om oss, tvärtom. Vi har räknat fel och sitter nu, högst tillfälligt i skiten. Pengar kommer på fredag och då återgår allt till det normala. Men under tiden så blir man mer medveten, ödmjuk och tacksam. Det är så viktigt med pengar när man inte har några. Pengar gör en kanske inte lycklig, men avsaknaden av dem gör en nervös och lättirriterad och därmed, skulle jag vilja påstå, mindre lycklig.
Nu har vi i alla fall lärt oss en läxa och ifall vi klarar oss till fredag har vi gjort ett bra jobb. Det var lite tankar om pengar en dag så här i livet. Pengar är energi, säger man, och just nu är batteriet lågt hos oss.
/CC
Kommentera