Varför är jag så arg?
Kan man skylla på hormoner och menscykel eller på att det är vinter (fastän ändå inte riktig vinter)? Kan man skylla på att jag har press på mig själv och är rädd för att misslyckas eller är jag nere i en depression igen? Eller kanske är jag helt enkelt en arg person. Fem dagar i rad har jag mer eller mindre varit arg och jag kan liksom inte hejda mig, kan inte göra mig oarg.
Annars har det gått bra idag med jobb och lite tvätt samt att jag nu var och hämtade O på dagis. Men även där blev jag arg för ungen cyklade ifrån mig och lyssnade inte när jag sa stopp inför vägar och så vidare så det slutade med att jag bar unge, cykel och ryggsäck hem. Är det konstigt att man blir ännu argare i sin arghet då?
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kanske måste jobba på mindfulness eller yoga och att se det positiva i saker. För just nu tycker jag att det negativa överväger i nästan allt.
/CC
KommenteraIdag har jag jobbat och så även imorgon och torsdag. Man blir så himla bortskämd med lediga dagar och min lediga vecka förra veckan så nu känns nästan tre dagars jobb som mycket. Det är bara att skärpa sig och komma i luckan.
Jag har fått för mig att det är den kallaste dagen hittills i år då vi haft på ACn hela dagen men jag ändå känner mig frusen inpå skelettet. Det är elva grader nu när jag skriver detta, klockan sju på kvällen, vilket betyder att det troligtvis var runt 16 innan idag. Bortskämd skitunge gällande både jobb och väder tydligen. Jag kanske är en dryg och ganska otrevlig människa?
Till min lycka har det kommit upp två fina hus trots att det bara är tisdag. Men helt glad kan man inte vara åt det, för båda husen är i områden vi valt bort och bara är prioritet B på listan. Och hon den där som jag pratat om ovan är ju för fin (sur) för att bo i någon prioritet B.
Nej, jag orkar inte med mig själv idag. Återkommer imorgon. Kanske trevligare, kanske inte.
/CC
Kommentera (4)Jag blir inte klok på det dubbla i allting.
Att man alltid vill stå i det hörn man inte råkar befinna sig i just då. Varför är vi tillverkade på det sättet? Aldrig nöjda. Detta, tillsammans med de oändliga valmöjligheterna i livet, tar kål på mig.
Vi bor i Australien. Det var ett medvetet val. Sydney var ett medvetet val och sedan blev Central Coast ett val när vi ville köpa hus samtidigt som vi ville ha nära till havet. Men varför bor vi just här? Varför bor vi inte i Montreal, Uruguay eller Nigeria? Eller i Sverige för den delen. Varför jobbar vi med det vi gör? Borde man inte byta lite oftare? För att utmana sig. Hålla det intressant.
Resa är någonting jag längtar efter och då menar jag inte bara vad Corona har satt stopp för. Vi har haft en del år med små barn och alla pengar och tid har gått till dem och har vi väl rest så har det blivit hem till Sverige. Det var länge sedan jag hade den där enorma frihetskänslan där allt är nytt och allt är ett äventyr. Men det kommer igen. Jag har samtidigt inte lusten (och här får man jättegärna tycka helt tvärtemot) att åka på storresor med små barn för jag tycker att det är för stressande och för lite njutning. Vi gör ju det ändå, åker till Sverige, Malaysia etc. med barnen, men jag vill inte åka på något superspektakulärt med dem förrän de blir lite äldre. Sedan är det ju husköp som ligger i budgeten framöver ändå.
Hur vet man att man är på rätt ställe när man inte vet vad de andra ställena innebär? Jag har en vän som säger att det inte handlar om platsen. Det är inte den som är svaret. Så det är kanske platsen i mig själv jag måste finna istället.
/CC
Kommentera
Söndag idag och 9.30am var det simning för B som vanligt. Det var kallt och regnigt på morgonen och jag var glad för att jag slapp att ta av mig kläderna för att hoppa ner i poolen. Men hon var lika glad för det och ville som vanligt fortsätta när halvtimmen var slut.
Midsommarfesten hade hunnit bli ändrad från Kincumber Mountain eftersom det var så dåligt väder, till hemma hos en av tjejerna som bor i Woy Woy. Så vi åkte hem efter simningen och gjorde räkröra, packade picknick och gjorde oss klara för att vara hos C vid halv ett. Det började i och för sig elva, men vi kan aldrig vara i tid. Men som tur var hade det vid denna tiden klarnat upp och solen sken, gräset var ej blött längre och studsmattan ute i hennes trädgård var torr till alla 20-ish barnens glädje.
Det är så härligt med detta gäng. Vissa gamla, vissa nya, vissa halvsvenska etc. Men alla är så glada, trevliga och inkluderande. Vi har ju bara bott här i ett drygt år, men känner ändå det som att vi är med i gänget. Vi dansade runt stången, åt maten vi hade med oss och så hade värdinnan gjort både smörgåstårta och gräddtårta till efterrätt. Det fanns en fire pit så barnen grillade korv och marshmallows. Vi hade så mysigt så vi kom inte hem förrän nu vid halv sex.
En riktigt härlig heldag och jag känner verkligen att vi firat midsommar ordentligt i år då jag firade både i fredags och idag. Härligt att känna sig svensk i Aussieland!
/CC
KommenteraSom så ofta på en lördag eller söndag sitter jag i bilen på en parkering utanför en mataffär och skriver. Idag är det Erina Fair och T är sällsynt nog inne och handlar med båda barnen. Skönt. För mig. Absolut anti-skönt för honom. Vi ska köpa räkor till middag ikväll samt ännu mer räkor för att göra räkröra när vi ska till svenska midsommarfirandet imorgon.
Jag var trött imorse och vi tog det otroligt lugnt. Frukost utomhus vid halv elva och så packade vi picknick och tog oss ut ur huset först vid ett då vi hade en visning i Avoca Beach vid kvart över. Det roliga denna gången är att huset ligger på samma gata som två andra tjejer i svenskgruppen. Den ena, F, var utanför sitt hus med sin man när vi kom och vi hälsade och snackade lite. F var även med igår och hela familjen kommer på firandet imorgon.
Huset var…jag vet inte vad jag ska säga. Det hade ett stort och enormt härligt vardagsrum som ledde ut till den största terassen jag sett. Det fanns ett område i trädgården perfekt för gungor och studsmatta till kidsen. Men huset hade ingen framsida för som på så många ställen här runt låg det i en backe och hade en slags vägg framför sig. Man kom in ovanifrån och såg literally bara plåttaket på vägen ner. Ett platt sådant där det även låg en katt och solade sig. Huset var väldigt DIY i många av sina lösningar och kändes fuktigt. Magkänslan säger nej. Men hade man haft mycket pengar att lägga på renovering hade det kunnat bli fantastiskt. Och ibland undrar man om man borde köpa bara för att det ligger i Avoca Beach. Men jag orkar inte. Känns fel.
Direkt från huset åkte vi till beachen i Avoca och hade picknick. Japp, it never gets old. Ungarna älskar det och vår plånbok älskar det. Picknick är en sak Corona har lärt oss att uppskatta. Det låter ju hemskt, men så är det. Jag älskar att prova nya caféer och matställen så tidigare stannade vi ofta och köpte något. Man tänker inte riktigt på det när man tar en fika här och en lunch där, men pengarna addar upp och så kan man inte köpa sitt hus.
Efter picknicken blev det lekplats i Wamberal. Så en helt vanlig dag, men en mysig sådan. Lite hus, lite natur och lite springa fritt för ungarna. Och det känns nästan som söndag idag, men som tur är så har vi söndagen kvar och då blir det midsommar igen! Det ska tydligen regna, men det passar ju perfekt för en svensk midsommar.
/CC
Kommentera