Där satt den!
Vi fick idag veta att vår lock-down är förlängd med en månad, fram till 28:e augusti. Surt som skjutton. Dock så öppnar de upp för byggarbeten igen från och med måndag och det känns som det viktigaste för mig just nu. Så länge mitt jobb rullar på så ska vi nog klara att vara instängda lite till.
Idag var det till exempel hela 23 grader och soligt. Vi är fortfarande i vintern så det faktum att sådana här dagar blandas in då och då är så himla skönt. Vi satt och åt lunch ute på altanen och undrade hur det ska gå till i sommar för då kommer det att vara alldeles för varmt. Vi ska dock köpa ett stort parasoll från Ikea när det blir dags så det hjälper förhoppningsvis lite.
Både vårt kommande bilköp och vår renovering av vattenskadan i garderoben står för tillfället på vänt eftersom det är lock-down. För att vara på den säkra sidan och inte leva i mögelpartiklar så sover vi fortfarande i extrarummet och jag jobbar vid matbordet istället för i den lilla hörna av sovrummet som är mitt kontor. Vi ska fixa detta så fort vi bara får lov. Men jag måste också ha ett nytt skrivbord då det jag har är minimalt, så det har vi börjat titta på nu. Det jag vill ha kostar 8000kr, så jag får nog ge upp den lilla önskan.
Ikväll sa vi till barnen att ”Inte en chans att ni kan duscha och göra er iordning för natten på 10 minuter!” ”Det kan vi visst”, sa dom och sprang iväg medan jag satte på timern. Åtta minuter senare var de klara och satt på sina sängar totallyckliga över sin vinst. Och T och jag var överlyckliga även vi över att det som annars brukar vara en halvtimmes arbete fylld med skrik och gnäll nu klarades av på glada åtta minuter. Detta ska vi mjölka så gott det bara går.
Och nu är det äntligen jag som får gå och lägga mig också. Har längtat sedan imorse.
/CC
KommenteraLock-down:en i sig kan jag hantera. Det börjar bli tråkigt att alltid tänka innan man gör något och till och med jag, som är en obotlig introvert, längtar efter att hänga med vänner och träffas upp på stranden, en restaurang eller liknande. Men det funkar och till och med hemskolningen klarar jag av.
Men det stora problemet nu är för företagen. Allt står helt stilla och utav detta så skapas förståeligt nog en dominoeffekt. Allting blir uppskjutet och det värsta är ju att ingen vet hur länge. Folk går miste om intäkter och många drömmar går i kras. Och i helgen var det stora protester mot just lock-down i Sydney. Man får absolut tycka vad man vill, men här blir det lite problem när det påverkar oss alla.
Det är nämligen så att eftersom det var så mycket folk så nära varandra där i lördags, utan masker, så har ministrarna bestämt att vi måste förlänga lock-down med minst två veckor till för att se vad som kommit ut av demonstrationen. Alltså blir det ironiskt nog motsatt effekt av deras protester. Och det finns det nog inte en enda som är glad för. Varken dem eller vi.
Men det är bara att power on och försöka simma på och hålla sig ovanför ytan. Någon gång kommer slutet. Det måste det ju.
/CC
Kommentera
Idag har jag nästan bara gjort saker som jag velat göra. Nästan.
Jag har ju ledig måndag så jag gick på långpromenad ner till havet, upp genom fina husområden och tillbaka medan jag lyssnade på Sommar. Jag tvättade mina uniformer (det som jag alltid går hemma i samt min pyjamas) så allting är rent och krispt. Jag hängde lite i solen i trädgården. Jag läste bok på soffan i två timmar. (Det visade sig att min bok i princip är en enda lång sexscen, eller snarare flera sådana som går in i varandra och det var en ganska trevlig överraskning. The Kiss Quotient om man vill götta sig lite i boksex).
Nu sitter jag här, nyduschad och nyäten och ska titta på The Bureau och äta choklad och känner mig nöjd med dagen. Visst, jag hade inte haft något emot att upprepa dagen imorgon istället för att börja arbetsveckan, men vad kan man göra?
I mitt huvud drömmer jag dock fortfarande om resor och äventyr, nya dofter och smaker, ljud och möten. Jag tänker mycket på vår långresa, när vi backpackade runt i världen i nio månader. Det var en av de lyckligaste tiderna i mitt liv. Hur bär man sig åt för att inte bli bitter på det vanliga livet, livet som familj och förälder, när det finns en hel värld där ute att upptäcka?
Jag säger som så många gånger förut, tyngden av alla de liv jag inte lever håller på att knäcka mig. Men nu ska jag gå och förvandla boksex till verklighet. Så klarar jag nog det vanliga livet ett tag till.
/CC
KommenteraJag tror att jag behöver något att se fram emot.
Just nu går vardagarna medan jag längtar till helgen. Helgen är slut innan jag har hunnit blinka och varje gång känner jag att jag orkar verkligen inte en ny vecka. Jag kan inte göra det igen!
Samtidigt går jag och myser och har många delar av varje dag som jag verkligen ser fram emot och njuter av. Men jag kan inte komma ihåg senast vi var på semester. 2019 var vi på vår senaste Sverigeresa och efter det har vi sparat så mycket vi bara kan till huset och inte tillåtit oss själva någonting annat.
Så trots att vi måste köpa ny bil, fixa vattenläcka och är skyldig massa till Centrelink så kunde jag inte låta bli att titta på Airbnb och drömma om en liten långhelg någongång i september eller så. Man måste ju faktiskt få unna sig ibland för att inte bli helt galen.
Idag har vi i alla fall haft en härlig dag och åkte till MacMasters för att gå vår mysiga runda som vi hittade för någon vecka sedan. T har även tvättat framsidan med sin högtryckstvätt och som den nyblivna husägare han är så älskar han det. Men jag ska inte klaga för det blir ju fint.
Nu ska jag sova så att vi kan börja en ny vecka, Groundhog Day.
/CC
KommenteraIdag tog vi äntligen tag i att måla listerna i ungarnas rum. Det är som bekant sådant som lätt skjuts på framtiden alltmedan man går och stör sig på ojämnheterna som målats utanför när vi målade väggarna. Så imorse flyttade vi in alla möbler i mitten av rummet, slipade, tejpade och målade i tre omgångar. Och så ikväll satte vi tillbaka möblerna och vips så är rummet klart. Fast förresten, vi ska måla fönstret vitt också, inte själva fönstret såklart (kul skämt, CC), men det får bli senare.
T och ungarna åkte till Spoon Bay och sprang lite på stranden för att kidsen skulle göra av med energi. Så jag fick åtminstone lite lugn och ro medan jag målade listerna. Bättre det än att ha ungarna därinne var femte minut för att snacka sönder en och pilla på allt.
Nu är det lördag kväll och vi har börjat på en ny serie, The Bureau, medan vi åt en riktig åttiotalsklassiker i form av potatisklyftor, fläskfilé och gorgonzolasås med isbergssallad. Väldigt gott. Som ofta på lördagskvällen har jag ångest för att helgen snart är över. Med det ska jag gå och lägga mig och fly in i min bok.
/CC
Kommentera