Jag är sjukt stolt, för jag badade idag. I riktiga havet, två gånger till och med, och inte i någon pool. Det är nog första gången denna sommaren, tror jag, och det fattas ju bara när det är 32 grader varmt och 25-ish i vattnet. Och jag måste faktiskt erkänna att det var riktigt skönt. Därav reprisen.
Men morgonen började med att jag och K gick morgonpromenad i North Avoca klockan åtta som vanligt. Och precis som vanligt så var det magiskt. Det tog nog tre timmar innan jag var hemma igen för det var så mysigt. Stränderna var fulla av Nippers, surfare och sådana som oss som motionerade eller var nere för ett morgondopp, redan vid den tidiga timmen på en söndag. Denna livsstilen är min dröm och jag lever mitt i den.
T och barnen kampade inatt. Men inte i tält utan på studsmattan. De hade haft jättemysigt, men det roliga var att de berättade att när de kom upp så var jag borta och de fattade ingenting. Eftersom T är man (joke) så kopplade han inte direkt att det var söndag och det var därför jag var borta, fastän det är rutin sedan länge.
När jag kom hem igen så packade vi ihop våra grejer och åkte till ett ställe som vi inte varit i på länge, nämligen Toowoon Bay. Det ligger tolv minuter från oss och är väldigt barnvänligt och CC-vänligt, dvs ganska grunt och inte så stora vågor. Vi hade bara tänkt stanna för ett dopp, men först nära på tre timmar senare åkte vi därifrån och då hade barnen varit i vattnet hela tiden. T och B snorklade och när det kom en stor Blue Groper (fisk på ca 70-80 cm) så blev B så rädd så hon simmade allt hon kunde åt andra hållet och sprang upp på stranden. T skrattade gott.
Vi avslutade på köpcentret i Tuggerah eftersom vi fortfarande försöker få tag på ett par skor till B för hennes skolgympa, men det är så otroligt utplockat överallt. Men nu vet vi storlek och modell så jag får beställa online imorgon. Och nu ikväll har vi ätit kycklingvingar med en sallad på selleri, äpple, valnötter och en sås på yoghurt och majonnäs. Finfint, var det! Och så sitter jag och letar efter nästa serie. Det lutar mot Agatha Christie’s Hjerson. Jag vet inte riktigt vad man ska förvänta sig, men det blir roligt att testa.
/CC
KommenteraIdag har vi beachhoppat. Eller, det första doppet för barnen var simningen imorse, så det räknas ju definitivt inte som beach, men dock bad. Det var mysigt som vanligt, men när det är 30+ grader ute så är en varm och fuktig simhall inte det allra skönaste stället att vara på. Jag hade dessutom tagit med mitt morgonte från frukosten i den nya termoskopp som jag köpte förra veckan och det var kanske inte min mest brighta idé någonsin. Iste hade varit mer passande.
Hur som helst så åkte vi till bensinstationen direkt efteråt som sig bör. Det är ju då som ungarna får välja sig någonting lördagsgott. Dock var de så hungriga så O valde pizza bread och B two minute noodles som de åt innan godsakerna i lekparken. Det var den lekparken som vi alltid var i efter simningen förr i tiden, men nu har vi inte varit där på säkert ett halvår. Dock kunde barnen inte leka så mycket i och med att alla leksaker var brännheta av solen. De flesta ställen har solskydd, men inte just denna park tyvärr.
Efter en stund i parken gick vi över gatan och knackade på hos svenska E som bor precis där med sin son. Vi började prata och vips så hade det gått en hel timme. Men det var mysigt och vi alla var nog pratglada. Därifrån åkte vi till Wagstaffe, vårt kära ställe, där vi inte heller har varit på någon månad nu. Men först köpte jag och T med oss en god sallad och en bit kyckling som vi åt på en filt på gräset medan barnen badade. Maten var så himla god, men det berodde nog mycket på hur hungrig jag var. Men salladens dressing var god, kycklingen var saftig och mjäll (mjäll? Säger man så? Som i hårbotten? Verkar opassande för ett positivt ord om mat) och det var bara allmänt fräscht och gott.
När vi suttit där en stund och kopplat av i våra pensionärsstolar (läs: strandstolar) så ville T också bada och då tog vi vårt pick och pack och åkte till Copacabana. Där har de ju en jättebra rock pool som känns säker för barnen och B och T snorklade länge med sina simfötter. O var trött och hängde mest med mig uppe under parasollet i skuggan.
Nu har vi kommit hem, T lagar mat och jag har tagit mig en dusch och tvättat bort dagens sand och svett och sitter på altanen. T och barnen har tänkt sova på studsmattan inatt så de håller på att planera för det. Om jag ska vara med? Nej, jag kan nästan inte tänka mig något värre. Dra ut lakan och madrasser, få spindelnät och smuts i dem, krångla in sig genom nätet på studsmattan, vakna av att vara kissnödig… Man hör ju vilken ball of fun jag är. Så jag håller mig inne i huset och passar på att njuta av ensamheten. Jag och mitt inre har det bra tillsammans bara vi, som väl är.
/CC
KommenteraOch så var det fredag igen… Efter en dags jobb bara, men jag tackar och tar emot.
Ännu en kväll är det nu så varmt så man går runt och pustar och flåsar fastän det är helt öppet precis överallt (med myggnät såklart). Hon är halv nio på kvällen och K har precis varit här och hämtat sin yngsta som impulsivt följde med hem till oss efter att våra barn impulsivt varit hos dem. Alla barnen har skollov fortfarande, B börjar på tisdag och de yngre pojkarna, B och O, börjar Kindergarten måndagen efter. Spännande värre.
T har lagat Harissalax och när jag smakade på den paste han har i så brann min tunga upp av en miniliten smakbit, så jag är lite orolig för att jag är för mesig för att äta den. Men är man hungrig så är det bara att bita ihop. Vi tittar på sista avsnittet av Morden i Sandhamn och även om storyn kanske inte är den allra vassaste så kommer jag ändå på mig själv med att sitta och mysa och känna mig som att jag är hemma i Sverige.
Apropå hemma i Sverige. Vi kollade biljetter till juli lite löst innan idag och det ser mörkt ut. Det är så jäkla dyrt. I vanliga fall brukar vi lägga runt 60 000 svenska på att komma hem. Men nu snackar vi alltså runt 100 000kr för oss alla fyra. Det är så otroligt mycket pengar! Särskilt om man ska betala det varje år framöver. Vi håller alla tummar och tår för att priserna går ner till den ”vanliga” nivån igen.
Men nu börjar middagen bli klar, så jag ska avsluta här och börja värma upp för stark mat. Fast det känns ju rimligt i och för sig att munnen blir lika svettig som resten av kroppen. Balans, heter det ju.
Trevlig helg!
/CC
Kommentera (2)Det är Australia Day och vi är alla lediga för att fira. Sedan kan man ju tycka vad man vill om att fira att några vita gubbar kom och sa att landet var deras och jagade bort alla natives som redan levde här. Men hur som helst så är vi lediga.
Vi spenderade förmiddagen med att hänga på stranden här i Wambi, (jag har för övrigt aldrig sett den så packad med folk!), tillsammans med två andra familjer. En av dem var såklart K med familj. Vi slog upp våra solskydd vid lagunen som är ganska grund och så lekte barnen medan vi kunde ta det lugnt en stund. Härlig syssla på en torsdag.
Men sedan blev det lite knivigt. Vi var bjudna på en inflyttnings- slash Australia Day- fest hos en svensk som bara bor typ fem minuters gångväg härifrån. Men jag bara kände att ”Nej, det går inte!” Normalt tycker jag att sådant är roligt och särskilt när man får titta i någons hus, som dessutom är nyrenoverat, men idag sa hela min varelse nej. Jag orkade inte ha folk runtomkring mig, orkade inte vara trevlig, orkade ingenting. Så jag sa till T och de andra att jag inte tänkte följa med.
T är en översocial varelse så han tycker alltid att jag är jätteunderlig när det blir så här. Och det kan jag förstå, att han inte känner igen den egenskapen i sig själv, menar jag. Och särskilt som jag är bra på fester, jag är inte blyg, jag är social och pratar med alla, men ibland så vill jag bara inte. Kan bara inte. Och hur skönt är det inte då att man är en vuxen människa som väljer själv över sitt eget liv? För T har inga problem att gå själv med barnen, och våra vänner var ju där också.
En fest är ju inte någon big deal, men när jag blir på detta humöret så känns det jättestarkt att det inte går. Lite som att ha sex när man absolut inte vill, det känns så otroligt fel, fastän det kanske inte borde göra det. (Nu pratar jag om i en trygg situation med ens partner, inte något annat). Som man kanske märker så har jag lite dåligt samvete, för att göra de andra och barnen besvikna, för att vara ”konstig” och what not, men jag får försöka jobba bort de känslorna. För att inte alltid vilja som alla andra, inte vilja det som förväntas av en, det är okej. Man måste till syvende och sist vara sann mot sig själv och sin person. Ingen kommer att tacka en oavsett, så man kan i alla fall tacka sig själv.
/CC
Kommentera (2)Imorgon är det Australia Day och vi alla är lediga. Så ikväll är det onsdag-fredag och det känns väldigt lyxigt eftersom jag bara hunnit ha en tvådagars jobbvecka. Dessutom sover barnen och T är ute med killarna i Terrigal, så jag är helt själv och det var faktiskt länge sedan.
Imorse var jag hos doktorn med B. Hon mår bra, det är bara att hon har en infektion som vi ville kolla upp. Och det var bra att vi gjorde det för mellan raderna sade doktorn i princip att vi skulle kommit mycket tidigare. Så jag kände mig som världens sämsta morsa och det är ju verkligen en toppenhärlig känsla. Fast B har inte klagat, haft ont eller varit speciellt röd så jag tycker inte att det är så konstigt att vi väntade. Hur som helst så har hon fått medicin nu så det kommer säkerligen bli bättre snabbt.
Efter jobbet gick jag ut på promenad. Det skulle bli gymmet idag, men det blev för tight om tid eftersom T skulle iväg så det blev promme idag och får bli gym på fredag istället. Det funkar det med och särskilt som vädret var helt fantastiskt idag med.
Jag har tittat på ett avsnitt av Hannah och Amandas Två Systrar precis. Men jag får den bara att fungera på telefonen och ej TVn så nu sitter jag och kisar framför världens minsta skärm. Men det kan inte hjälpas, så jag kollar nog ett avsnitt till innan läggning för att se om den är något. Det brukar ju vara så att allt de där systrarna tar i blir till guld. Och jag gillar guld.
/CC
Kommentera