För första gången i Terrigal vaknade vi upp till grå himmel, regn, blåst och ”bara” 24 grader varmt.
Det passade i och för sig ganska bra för på schemat stod som vanligt att bära skåp, packa upp lådor och fixa i huset. Men efter ett tag tog vi ungarna, satte dem i bilen och åkte bort till Terrigal Haven för att gå lite vid havet och få lite frisk luft. Det var riktigt härligt, skönt att inte bli överhettad för en gångs skull och B utropade i bilen att ”This is the best day ever!” eftersom hon hade bestämt att det var kallt nog för att ha hennes sällan använda mössa och vantar.
På kvällen kom K förbi efter hennes gravidyoga här i byn och hon tyckte att vi hade fått jättemysigt och hemtrevligt, så det var roligt att höra! Imorgon börjar T jobba igen och jag och barnen ska åtminstone försöka ta oss till lekplatsen, trots att det ska regna hela dagen. Livet går så sakteliga här innan dagis och jobb för mig börjar.
Men det gäller väl att försöka njuta av lugnet.
/CC
KommenteraJag har lite känslan som man har när man kommer hem med en ny bebis från sjukhuset och är i en total bubbla där man mest är inne och umgås med sin familj.
Vi är i någon slags flyttbubbla där det finns så mycket att göra i huset att det aldrig tar slut. Jag tycker att alla gånger vi flyttat tidigare så har vi varit klara med det mesta efter tre, fyra dagar. Men inte denna gång, nähä du. Denna gång pillar vi och fixar och trixar och tvättar och skruvar och lyfter och skriker på ungar och helt plötsligt är det dag fem och vi har fortfarande massa lådor kvar i garaget och vi har fortfarande inte hittat en enda gaffel. Istället får vi äta med mina samlings-silverbestick. Bra att de kommer till användning på äggröra och frukostmat, ha ha.
Dagens shopping blev en rejäl hylla till garaget för att förvara lådorna med julgrejer, verktyg och så vidare. Vi köpte även screening till det fula colorbondstaket som vi har på uteplatsen. Det ska täckas! Till sist skulle vi ha en sop till courtyarden och jag gav T jobbet. Han kom hem med någon slags lyxvariant, den dyraste i affären tydligen. Suck, aldrig kan man släppa iväg honom själv. Ha ha
Vi hann även gå två minuter bort till en liten lekplats som var himla bra faktiskt. De har separerat gungorna från det andra, så att man får springa igenom en slags skogsremsa med träd och pinnar. Lyxigt att ha en sådan lekplats bara en bit ner på samma gata.
Nu står T och lagar mat på grillen igen, jag börjar känna att det var ett bra köp det där!
/CC
KommenteraIdag syns det äntligen skillnad i huset. Vi har packat upp böcker, prydnadsgrejer, växter etc. och nu börjar man se att det kan bli något bra av detta också.
Annars var dagens projekt att köpa grill. Det blev en Weber, vilken T har tittat på och googlat om i några veckor och han fick en särskild glädje i blicken från köpet och resten av dagen. Ikväll invigdes den självklart och vi satt ute på uteplatsen och åt gott, lyssnade på musik och pratade och kände oss verkligen hemma.
Så himla mysigt!
/CC
KommenteraSå T kom alltså hem klockan 2.08am imorse och då hade han inte hunnit tömma lastbilen. Den skulle lämnas tillbaka klockan 9.00am imorse och därför stod klockan på sex för att T skulle hinna tömma allt innan det var dags att köra tillbaka. Jag gick upp med ungarna och fixade lite frukost till oss alla, men helt plötsligt var klockan kvart över åtta och det blev panik. Följaktligen fick O selas in i vagnen och parkeras vid flaket medan alla vi andra bar och sprang så gott vi kunde. B ville ju så gärna hjälpa till, men snubblade mest i den branta backen ner till vårt hus och det blev drama. Samtidigt skrek O för full hals, tidigt på en söndagmorgon, medan jag och T lyfte möbler tunga som bly. Kul ändå.
Men vi klarade det. Typ. T var en halvtimme sen tillbaka med lastbilen, men ingen sa någonting, så allt ok där. Sedan var det bara att börja ställa iordning i huset, allt stod ju nu i garaget. Men när ungarna skulle vila vid elva så passade vi också på att slumra, T hade bara sovit 2,5 timme på natten och jag långt ifrån tillräckligt också. Dock vaknade jag först av alla och började kånka in hyllor och vardagsrumsbord, så att det skulle hända någonting i alla fall.
Efter alla hade vaknat körde vi mer bärande. Alltså, vår dubbelresårmadrass som är så tung och helt gungig var ett as att bära upp längst bort, längst in. Och alltmedan B frågar gång på gång om hon kan hjälpa till och O tycker det är skitkul att springa fram och tillbaka under madrassen. Gah! Men nu har vi fått de största grejerna på plats och kan fylla bokhyllor och så vidare.
Efter vi burit allt det stora och tunga (utom typ två skåp), bestämde vi oss för att promenera till stan för lite frisk luft och mathandling. Vi gick förbi våra grannar, de vi träffade redan första dagen vi kom hit, men som ej ungarna sett ännu och presenterade våra barn samt gav lite Haigh’s choklad. De bjöd in oss och är så mysiga! Heather och Howard heter de och Heather och B kom jättebra överens. De satt bredvid varandra i soffan och B tjattrade på som vanligt medan hon ömsom pillade musen och ömsom pillade näsan. Suck. Men, Heather sa att hon kunde bli Billies australiensiska grandmother och jag blev så glad! Det var ju bara några månader sedan jag praktiskt taget tänkt våldtvinga en stackars tant i Bronte att bli mysmormor till våra barn. Vi får se hur det blir, men bra början i alla fall!
Imorgon så blir det att åka och handla nödvändigheter, kyl, grill (eftersom man oftast använder sin gasgrill istället för att steka på spisen i detta land), titta på utemöbler och annat.
Det är inte bara skitjobbigt att flytta, det är asdyrt också.
/CC
Kommentera (2)Tio på kvällen visar tiden och T är fortfarande kvar i vår gamla lägenhet i Bronte och packar i lastbilen samt städar upp det sista. Som tur är ska ägaren stå för städning, men vi måste ju fixa till lite småsaker som hål i väggarna och rostfläck på golvet etc. Vi hade i vår optimism trott att det bara skulle vara en halv lastbil denna omgången och att han skulle vara tillbaka vid femtiden. Att man aldrig lär sig!
Jag och ungarna har i alla fall hunnit leka en massa, packa upp litegrann (packa och packa upp med ungar, hade glömt hur omöjligt det faktiskt är!), sedan kom K och B förbi och lekte lite och så åt vi lunch tillsammans på vardagsrumsgolvet. Det är ju en av de absolut bästa grejerna med att flytta upp hit, våra bästa vänner bor bara 20 minuter härifrån. Jippi!
Nu ikväll promenerade jag och ungarna till Terrigal City (ha ha). Det tar sju minuter och där har man då alla affärer, restauranger och havet på samma ställe. Precis utanför våra hus, tre townhouses varav vårt ligger i mitten, finns en liten inbuktning för en bil som kan parkera, sedan ett träd och en rabatt etc. När vi kom upp där så stod en bil med ungdomar parkerad där. Jag insåg ganska snabbt att de hade stannat till för att en av tjejerna var full och behövde kräkas. Så hon stod och kräktes mot trädet och jag tog snabbt B i handen (O satt i vagnen) och gick över på andra sidan vägen. Killarna som stod och väntade på sin kompis, fulla de med, gav mig ett ögonkast och när jag flinade till dem flinade de bara tillbaka och såg lite lättade ut att jag inte tänkt skälla på dem. Alla har vi varit unga en gång i tiden… Eller ska jag ta det som ett dåligt omen att av alla ställen man kan kräkas på så väljer tjejen att göra det precis utanför oss?
Hur som helst, vi promenerade till stan och strosade lite bland folk och lekte lite på stranden. Därefter köpte vi med oss mat (har fortfarande inte fått tillräcklig ordning på allt för att laga själva. Vart är stekpannan egentligen?) och på hemvägen var himlen alldeles rosa och fin. B blev förtrollad av en ung kille som stod och sjöng och blev jätteglad när jag gav henne lite mynt att lägga i hans gitarrfodral.
Förresten så glömde jag ju berätta om igår, då familjen Smart (Aka vi. Aka T mest) hade packat in alla skor i lastbilen och det gick bara inte att få ut dem utan att lägga ner en extra halvtimme av bärande, vilket ej var aktuellt. Så jag bar tunga möbler i T’s flipflops, B fick ha sina crocs på dagis, vilka vi hade tur och hittade slängda i bilen, och O fick gå till dagis helt utan skor. Så kan det gå. Tur att våra huvuden sitter fast och allt det där…
Nu ligger jag på vår bäddmadrass och dricker CocaCola, njuter av sällsam tystnad då barnen verkar ha somnat och ska väl också göra mig klar för sängen.
Stackars T har verkligen dragit det korta strået idag!
/CC
Kommentera