Nu ska jag svära i kyrkan. Säga vad man inte får lov att säga. Här kommer det: Jag är så j*vla trött på att vara hemma med barnen. Så, nu var det sagt.
Detta har givetvis inget att göra med hur mycket jag älskar dem, hur tacksam jag är för att jag har dem och så vidare. Det handlar endast om att jag varit mammaledig i ett år samt haft min dotter hemma med mig och sonen varje tisdag och torsdag. Och jag orkar inte mer. Nu är det bannemig dags för fem dagar på dagis varje vecka, särskilt för den stora. Jag klarar inte att underhålla henne längre, hon kräver något nytt att hitta på var tionde minut.
Det jag ska komma till är att T skulle på lunch med några pappor från dagis idag. Och det är ju såklart bra och fint och roligt för honom osv. Men han åkte halv ett och kom hem klockan sju. Och han hade fått med sig bilnycklarna och i bilen ligger vagnarna, dvs, vi kunde inte gå någon längre stans alls eftersom O inte kan gå långt och jag inte kan bära på armen några längre sträckor. Så vi gick ner till lilla lekparken. Men efter 10 minuter började det regna och vi fick gå hem igen. Och då fortsatte gnället, klagandet och det eviga nedstökandet. Gah! Fånge i mitt eget hus (lägenhet, men så säger de ju aldrig). Och gymdagis har inte öppet på lördagar. Jag behöver en paus.
Innan T åkte hann vi i alla fall iväg till Supa Centa, (ja, det heter så, aussies har inga problem med att döpa stora grejer efter talspråk) för att försöka få tag på en kista att lägga ungarnas grejer i. Det mesta av deras leksaker etc. håller sig inne på rummet, men vissa saker, så som ritgrejer och sådant får vara här ute i vardagsrummet. Och nu orkar jag inte se det en sekund till så vi vill ha en kista att kasta ner det i. Men såklart fick man den inte idag. Den skulle levereras om två veckor. Fast vi hittade en mellanväg och T ska hämta den på lagret på onsdag då han ska ut på kundmöten i trakten vid deras lager. Det blir bra.
T kom i alla fall hem till slut och hade handlat ingredienser till tårta. Jag hade bestämt att jag vill ha en glutenfri och dairy free kaka eftersom jag har ätit så bra de tre sista veckorna och med det har min IBS- mage också lugnat sig betydligt. Så ingredienserna var en massa ovanligheter (för oss), men han lyckades få tag i allt. Och för att det inte skulle bli alldeles för sent så gick vi emot reglerna och jag bakade kakan, trots att man inte får baka till sin egen födelsedag. Det gick ganska smidigt ändå, även fast det var fler ingredienser än i en vanlig gräddtårta. Vi får se hur den blir imorgon!
Nu ska jag gå och lägga mig för sista gången i livet som 37-åring. Tack gode Gud och evolutionen för dessa fina år.
/CC
Kommentera (1)Fredagskväll och vi sitter och tittar på den danska serien Follow the money. Tror den heter Bedraget eller något sådant i original. Jag kan inte danska. Vi har precis ätit god middag i form av räkor i chilisås med ris. Fast mycket mer komplicerat och mer kärlek än det låter.
Jag har haft jobbdag idag och ännu en i personalen har slutat. Det känns lite egendomligt att alla har olika sistadatum och bara droppar av en efter en. Just nu i november så är det det ”unga gänget” som slutar allt eftersom. Och de har infört en grej att den som slutar väljer vilken låt han/hon ska lämna kontoret till. Det ska vara en avskedslåt och gärna tramsig. Så idag gick Joe ut till ”Go on now go, walk out the door, just turn around now, ‘cause you’re not welcome anymore…”. Ganska roligt faktiskt. Får se om jag får välja låt när det är min tur. Skulle vilja ha någon rockig sådan.
Helgen hänger lite löst än så länge med planer, men hur det än blir så fyller jag år på söndag. Skönt att ha en dag när man blir extra mycket bortskämd och ompysslad.
/CC
Kommentera (2)
Jag har redan ont i kroppen.
Det började med pilateslektion hos min nya physio/pilatesinstruktör, som visserligen är skitdyr, men faktiskt redan har lärt mig övningar och tips som jag inte kunde sedan innan. Mycket uppskattat! Sedan hem i 45 minuter där jag började städa lägenheten helt oplanerat. Killarna håller fortfarande på och bygger på balkongen, så de låg på knä utanför glasdörrarna och jag låg på knä och skrubbade innanför. Lite awkward, men ändå.
Efter de 45 var jag ännu inte klar och båda ungarna låg och vilade, men jag hade bokat gymdagis, så det var bara att väcka alla och börja lång dags färd mot natt för att komma till gymmet. Där körde jag ben trots att jag redan kände av morgonens pilates. Det är nog bra för mina stackars muskler att bli lite chockade. It’s been far too long. Efter gymmet köpte vi ett överkast till O’s spjälsäng samt sex par trosor till B som verkar ha växt ur alla sina och sedan gick vi hem i regnblåst. Så då var jag bra trött när vi kom hem.
Men dagens lycka var att jag ringde min syster och vi pratade om det faktum att hon eventuellt ska komma hit! Har vi tur så blir det redan i februari, men jag vågar inte hoppas. Hon fyller 40 den 28/1 och vi, tillsammans med mina föräldrar (som ju är hennes dito också) har föreslagit att vi betalar resan för henne hit till Aus! Hon har aldrig varit här, fastän vi bott här i åtta år nu, så det är verkligen dags. Vågar inte ens hoppas på att vi får ihop det. Hade varit så underbart!
Men first thing’s first- sömn.
/CC
KommenteraDet är O’s födelsedag idag och han är alltså ett år gammal! Jag vet att alla säger att tiden med barn går så snabbt, men det jag undrar är hur året med B kändes dubbelt så långt som detta år gjort. Allt var svårare då, jag mådde sämre då etc., antagligen beror det på det.
Vi lyckades i alla fall komma upp och fixa iordning frukostbrickan och allt innan O vaknade till helt, så vi kom in sjungandes med tårta, presenter och tända ljus för en mycket förvånad pojke. Men han gillade det, det såg man. Han åt tårta medan B drog upp omslagspappret på hans presenter och han började direkt leka med nyckelpigan man ska sitta på och så småningom även med lastbilen och lade klossar han fick i flaket och tömde ut gång på gång. Trehjulingen gav vi nu ikväll istället, tillsammans med en bok som vi hade tappat bort, men hittade igen under vagnen. O älskade den då den handlar om djur och har massa flikar och grejer.
Annars har vi alla varit på jobb och dagis idag, så jag har lite dåligt samvete för att vi inte har kunnat vara tillsammans så mycket för att fira. Men sånt är livet och vi får väl fira mer i helgen. O har dock varit glad, ätit god mat och tårta, lekt mycket (mest med ballongerna) och fått många pussar och kramar samt gratulationer från familj och vänner hemma och här. Så det är ju inte kattskit.
Nu är det dags att knyta sig, jag har min andra pilateslektion imorgon klockan nio och troligtvis en fyraåring som väcker mig kvart i sex.
/ CC
Kommentera (2)Jag sitter och slötittar på Mr. & Mrs. Smith och funderar på vad mer jag kan äta, för jag känner mig fortfarande hungrig.
Imorgon är det O’s ettårsdag, så jag började dagen med att promenera bort till affären för att köpa ingredienser, sedan hem och baka tårta. Efter dusch och fix av ungarna tog vi bussen till B’s bästis i North Bondi och hängde där i tre timmar. Hennes mamma är raka motsatsen till mig på utsidan (plastic fantastic), men vi kommer faktiskt väldigt bra överens och idag pratade vi massor om bland annat filmer vi gillar.
Vid ett tillfälle kom en Indian Myna (fågel) in genom bakdörren och flög runt i panik utan att hitta ut igen. Min instinkt var bara att grabba tag i O och dra bort honom, men kompisens mamma var mer handlingskraftig och sprang fram för att öppna alla glasdörrarna så att fågeln skulle hitta tillbaka ut. Som tur var så gick det. För övrigt fick jag reda på att hennes efternamn är Kahlo, då hon varit gift med Frida Kahlos brors son son (eller något liknande). Det får ändå bli coolhetspoäng på den.
Hemma igen gick jag ut på en liten ensampromenad så att jag skulle få andas en stund innan T skulle iväg och jag fick gå på kvällspasset. Men turligt nog var ungarna helt slutkörda av dagens bravader och somnade på direkten.
Nu måste jag verkligen hitta något att äta.
/CC