VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vilken kul tjej.

Idag var jag på gymmet och jag var stark! Haha, inte i jämförelse med många andra kanske, men med mig själv. Och eftersom jag gick på långpromenad igår, och dessutom värmde upp på löpbandet idag, så är mina ben lite trötta. Men det är en härlig känsla. Särskilt till skillnad mot känslan häromdagen där benen var rastlösa och rörde sig hela tiden medan jag satt ner, eftersom de inte fått ut och sträcka på sig och leka av sig.

Måndag. En bra start på en bra dag på en bra vecka.

Jag har haft en riktigt härlig dag idag och då jag hann med lite sysslor igår, så som att vika tvätt och så vidare, så kunde jag ta mig lite lugnare idag. Inte mig emot. Jag har ändå hunnit planera veckan, bokat holiday care för barnens påsklov och en massa annat, men jag har också suttit ner och läst Lantliv, min hälsobok och haft lite mysigt. Idag kom förresten min CGM (som ska mäta mitt blodsocker och kolla toppar och dalar) och den ska jag och T sätta fast så fort jag är färdig med ungarnas mat. Det följer med en applikator, så det verkar inte vara svårt. Det ska tydligen inte göra ont heller.

Spänning i en låda.

Jag förstår att det kanske inte är så roligt att läsa om mitt blodsocker, men om jag gör några spännande upptäckter dessa veckor så tänkte jag att jag skriver dem längst ned så kan man titta om man vill. Jag har som sagt börjat veckan på bästa sätt och eftersom jag gillar rutiner och kontroller, nummer och data (vilken kul tjej, verkligen) så ser jag fram emot fortsättningen på veckan och vad den har att erbjuda. Och det allra bästa är att vi ska till Bronte för att hälsa på våra älskade vänner (familj) Ian och Van på söndag. Längtar så!

/CC

Kommentera

Den var inte nöjd.

Vädret har varit egendomligt idag. Först har det spöregnat, sedan har det varit uppehåll och varmt, spöregnat igen och så vidare, och man har inte alls vetat hur man ska planera. Vi lämnade B hos en kompis klockan 9.15am då hon skulle på kalas. Föräldrarna skulle köra dem till Networld, Bs favoritställe, och de hade haft en toppendag trots att det öst ner i början av deras hoppande. Som tur var hade vi packat extrakläder så när det slutat regna kunde hon byta om och fortsätta hoppa med torra kläder.

Söndag. Som känns som måndag.

Vi tre som inte kalasade hade ingen större lust att ge oss iväg så vi har varit hemma hela dagen. Det händer typ aldrig då vi brukar skynda iväg på än det ena, än det andra. K är i Melbourne så det blev ingen morgonpromenad för oss heller. Men jag och T satt i ett par timmar med våra projekt, jag hann ut på min långa 7km promenad och jag har vikt tvätt. Det känns faktiskt som en måndag för mig för det är då jag brukar göra alla sådana där sysslor. Men det har varit en mysig dag.

Havet!

Dock hade både jag och T en katastrofnatt då vi lade oss alldeles för sent och kunde sedan inte somna. Det var första natten jag trackade min sömn med min nya fitbit och den var inte alls nöjd med mina 4h 48min. Konstigt värre. Men vi har båda klarat oss hela dagen utan att somna, T var till och med ute i trädgården medan jag gick min runda och jobbade på riktigt ordentligt. En ny vecka är på väg och jag är väl inte helt ledsen för det då jag ser fram emot min CGM som kommer och även löning. Nu blir det sen middag och sedan äntligen sängdags. Idag längtar jag extra mycket.

/CC

Kommentera

Tvära kast.

Då var det lördagskväll och vi har haft en fin dag. När jag vaknade vid fem (jippi!) så började jag tänka på hur irriterande det är att jag har köpt en CGM (Continuous Glucose Monitor för att kolla mitt blodsocker) som är på väg hem hit, men att jag inte har någon apparat som kollar min mat, sömn, träning etc. Jag har bestämt för länge sedan att jag ska köpa en Oura ring för detta, men den kostar ganska mycket ($550-ish) och jag har inte kunnat prioritera det ännu.

Hej på mig! Jag idag.

Hur som helst så började jag googla efter en temporär lösning och hittade ett helt magiskt erbjudande på JB Hi-Fi som hade en Fitbit Inspire 2 för $74. Det är halva priset av vad den brukar vara! Så jag beställde en sådan (och T beställde en åt sig med, så hej då halva priset ha ha) och så åkte vi i en halvtimme i eftermiddag till Lake Haven som hade dem i lager. Nu är de på laddning och imorgon ser jag fram emot att börja använda den. Jag inser såklart att jag är sen och att de dessutom slutar tillverkas, men who cares. Det blir mycket om hälsa här inne nu, men det är en av mina absolut största hobbies så det förklarar sig själv. Och om jag dessutom lyckas minimera mina depp-/bitch-/jag hatar allt och alla-episoder så blir det win-win.

Medan B grät i bilen och vägrade simma så ritade hon denna. Stilistiskt fin, tycker jag.

Men nu till annat i livet, vi åkte till simningen som vanligt imorse. Men B simmade inte. Istället bröt hon ihop i bilen och vägrade gå in. Hon har klagat på simningen de senaste månaderna och tycker att tempot är för högt. De pushar dem ganska hårt och hon säger att hon blir så trött så hon nästan svimmar. När vi säger att hon ju får stanna och vila lite ifall det händer så lyssnar hon inte för ”det kan man inte göra!”. Vi vill såklart inte att hon ska må dåligt över en sådan sak som simträning, men samtidigt är hon så nära på att få riktigt bra teknik och det kommer hon ha nytta av hela livet. Särskilt i det starka och farliga australiensiska havet. Vi ser hur det går nästa vecka. O simmade och var glad som vanligt.

Ett lyckat köp till mina barn för $2.99 när vi köpte kalaspresent. Man ska lägga in bitarna och få plats med alla. Det finns tydligen 24 sätt att lägga dem.

Vi åkte sedan direkt till Erina Fair för att köpa present till ett kalas imorgon och så passade vi på att äta lunch på älskade Guzman y Gomez. Så gott! Därefter hämtade vi Fitbits och när vi kom hem låg T och jag och läste och vilade en stund. T handlade mat och grävde därefter mer i stora rabatten i trädgården. Jag fixade här inne och läste på om CGM och glukos etc. Ja, för att jag tycker att det är roligt.

Mexikanskt! Och T som leker arborist.

Men nu blir det laxmiddag och en mysig film. Det blir något lätt och glatt med Reese. Passar bra för dagen.

/CC

Kommentera

Syfte.

Någonting som jag tycker känns väldigt viktigt nu för tiden är att leva med intention (Vad säger man på svenska? Syfte? Eller intention kanske man säger…).

Fredag morgon!

Jag och många med mig har växt upp i en värld där normen är att vakna, äta, jobba, hem, äta, vara trött, struggla med vardagsgrejer/barn och sedan hälla sig i soffan framför en serie när allting äntligen är klart. Sedan sova och börja om med allting igen. På helgerna försöker man träffa vänner eller göra någonting lite kul och ibland på vardagskvällar så lyckas man ta sig till gymmet, hårfrisörskan eller på bio. Ens allra starkaste drömmar så som att köpa hus, sommarstuga eller en snygg bil, kanske man lyckas få ihop till ändå men annars rullar allting på i hamsterhjulet år efter år utan att någonting riktigt förändras eller händer.

Frukost.

Jag har de senaste åren insett att det inte behöver vara så. Här kommer en disclaimer, eller kanske två. Ifall man är nöjd och lycklig med detta, go for it! Det är såklart inget fel alls och man gör precis som man vill i livet så länge man inte skadar någon annan. Helst inte sig själv heller. Nummer två skulle väl vara att, trots att jag har börjat leva med intentions så mår jag ibland väldigt dåligt ändå. Det ena utesluter liksom inte nödvändigtvis det andra.

Lunchen ser inte så god ut. Men den var okej.

Hur som helst, jag tänker ofta på (och skriver ner) hur jag vill att framtiden ser ut. Och jag och T sitter också då och då och pratar och planerar. Vad tänker vi oss för oss, för barnen, för familjen? Vad är jätteviktigt och vad är mindre viktigt? Och vad kan vi göra redan nu, små saker, som hjälper oss att komma dit vi vill? Att ändra riktning en millimeter nu gör en stor skillnad i riktning om ett, fem eller tio år. Känslan av att leva med purpose och att vara på väg någonstans dit man faktiskt vill, är oslagbar. Sedan är det självklart att det händer saker på vägen. Kanske ändrar man sig rent av.

Pizzamiddag ikväll med K och familj för sonens födelsedag. T äter papper.

Men man slipper också vakna upp om tio år och undra vart livet tog vägen och varför man inte började tidigare. Det var lite tankar så här på en fredag mitt i livet.

/CC

Kommentera

Svårare än man trott.

Vi har än så länge haft en väldans tur med barnen och deras skolgång och fritids. Jag menar på det sättet att de oftast klär på sig och går dit utan alltför mycket konstigheter eller gnäll. Självklart så klagar de ibland, men det har aldrig varit några större bekymmer.

B och Ts morgonpromenad.

Fram tills för någon vecka sedan. O kom då hem och började säga saker som ”Måste jag gå till skolan imorgon?”, ”Jag vill inte till skolan!” osv. Och efterhand eskalerade det. Nu har han varit hemma från skolan måndag till onsdag då han varit sjuk med feber. Men idag var det dags att gå tillbaka. Då tog det helt stopp. Han grät, vägrade att klä på sig och stängde in sig på rummet. Han skulle helt enkelt inte till skolan.

Vädret har varit helt perfekt ända sedan mamma och pappa åkte hem.

Vi har tidigare och även imorse fått ur honom att han tycker att många saker är svåra. Särskilt bild, matte ibland osv. Det verkar också vara ett stort hopp mellan förra året i kindy och nu i första klass. Vi lyckades få in honom i bilen, men när vi var framme vid skolan så gick han några steg men vände sedan för att komma tillbaka till mig. Det enda alternativet var att ta honom i handen och tillsammans (B också) vandra in på skolan och till klassrummet.

Mat och en T som gömmer sig i köket.

Vi hade tur för hans lärare var där och jag frågade om han hade tid i några minuter. Det hade han (antagligen inte, men han tog sig tid). Jag gick först in själv och därefter kom Otis in och vi pratade allihop. Och situationen var precis som jag hade trott. O är duktig i skolan och ligger ofta över medel i ämnena. Dock tar det enligt läraren lite extra tid för O när de ska börja med en ny uppgift. Antagligen är det en blandning mellan att han inte tycker att han förstår vad de ska göra, han sätter helt enkelt onödig press på sig själv, men också att han lätt blir distraherad.

Blandat.

Detta gör att han ofta börjar med uppgiften lite senare än de andra, blir stressad för att alla ligger före och att han inte hinner klart osv. Så blir det en ond cirkel. Men nu när vi fick prata om det och O vet vad han ska försöka göra, läraren vet att O är nervös och mamma vet att allt nog blir bra, så känns det skönt. Jag lämnade honom med en ny självsäkerhet och dagen hade också gått bra. Ett steg i taget så blir det nog fint det med. Det är så svårt att ha barn. Svårare än man någonsin hade trott. Men vi famlar oss fram i mörkret och gör det som verkar skada dem minst och hoppas att de får ett bra liv de med. Vad mer kan man göra?

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna