Jag kommer att göra detta kort och koncist, för klockan är snart midnatt och vi ska upp om några timmar igen.
Dagen startade bra med att vi mötte upp två andra familjer från barnens gamla dagis och gick på bush walk. Det var redan 35 grader varmt och vi höll på att stekas ihjäl, men det var mysigt och särskilt när vi sedan kom fram till stranden och kunde svalka oss.
Dock så åkte vi alla sedan till Killcare för att köpa glass. När vi satt där och pratade och ungarna sprang runt så som de gör så ploppade B helt plötsligt ner från kanten och in i vattnet. Det var inte så högt och vattnet är bara knähögt där, så vi blev inte så oroliga men sprang såklart fram ändå. Det var då B började skrika som en stucken gris. Jag lyfte upp henne och satte henne på kanten och ser så att det forsar blod från hennes hand. Hon måste ha skurit sig illa på ett oyster.
Härefter kommer jag inte ihåg så mycket av vad som hände. Men någon av våra vänner hade papper, en annan sprang och hämtade sitt First Aid Kit i bilen och medan jag mest kramade henne, så lyckades de på något sätt få på ett bandage på hennes hand. Det kom även fram ett snällt par där mannen sa att han var nurse, tittade på det och sa att vi måste åka till sjukhuset. Det hade vi dock redan förstått, för såret var väldigt djupt. Men vilka godhjärtade människor som kommer fram sådär och hjälper till. Kvinnan pratade även med B och lugnade.
Vi var trettio minuter ifrån sjukhuset i Gosford och på vägen tog bensinen slut, så mitt i allt kaos var vi tvungna att tanka! Hur som helst, vi kom fram till akuten och fick köa, de tittade på hennes hand och så fick vi vänta, sedan kom vi upp till barnavdelningen och fick vänta ännu mer. T och O fick inte komma in pga Corona, så till slut åkte de hem istället.
Doktorn tittade på såret, de satte dropp med antibiotika och hällde flera burkar med saline över för att tvätta ur såret. Vid detta tillfälle låg B med lustgas och var helt borta och jag måste nog säga att detta var det mest obehagliga på hela dagen. Hon var så borta och kunde inte svara på frågor och usch!, men hon hade inte ont eller panik längre och de kunde i lugn och ro göra det de behövde.
Därefter fick vi vänta igen på ortopeden, fick dropp med antibiotika i flera timmar och nu klockan halv tio ikväll tog vi en taxi hem. De måste nämligen operera, men hade inte tid idag, så vi får komma tillbaka imorgon. Men det känns ändå som en bra lösning. Det ser tydligen inte ut som att något viktigt i handen har skadats, men de kan inte titta ordentligt förrän de har sövt ner henne i operationssalen och sedan kan de besluta vad och hur det ska fixas och sys igen.
B var glad att komma hem och somnade som en stock i extrasängen där hon ska ligga och kramas med sin pappa hela natten. Och nu ska jag sova en stund för att sedan gå upp lite över fem och åka tillbaka igen. Så snabbt allt kan vända! Men sådan tur vi hade!
Dock blev detta inte kort och koncist. Det var väl ganska väntat i och för sig.
/CC
Kommentera (1)Det är konstigt hur man känner sig på toppen av världen ena veckan medan man nästa vecka bara undrar vad allt ska vara bra för. En sådan vecka har jag denna vecka.
Det är troligtvis en blandning av att jag känner mig sjuk, stressad över mina två jobb samt att det känns som att vi är i kraftig uppförsbacke när det gäller husköp. Och så har jag kommit dit när det händer en massa sociala saker, till exempel nu i helgen, och jag får bara panik och vill att alla ska låta mig vara. Trots att det är roliga saker vi pratar om och med vänner som jag tycker om. Men det är typiskt så här jag känner när jag är stressad inombords.
Vi får se hur det går imorgon med först en vandring på morgonen med två andra familjer och sedan en julfika på eftermiddagen med massa svenskar. Det är typ 15 visningar imorgon, men inte en enda för oss då vi antingen har sett dem redan, inte har råd eller inte vill ha.
Ja ja, det är helg i alla fall, så det borde ju inte vara så illa. Bara att bita ihop och ta sig samman.
/CC
KommenteraSå kom det ännu en av dessa dagar.
Jag har tappat räkningen nu, är det nummer fem eller sex? Eller kanske mer? Jag pratar om att vi gav ett bud på ett hus idag. Och det tog ett tag, men sedan kom mäklaren tillbaka och sade att ägaren hade valt att tacka nej till vårt bud och gå till auktion som planerat.
Tydligen hade budet varit bra nog så att hon hade funderat kraftigt på att ta det, men eftersom att de hade haft ganska mycket intresse valde hon till slut att ta risken att köra på auktion som planerat. Förståeligt nog, men skitt för oss. Visserligen är det ju fritt för oss att komma på auktionen och bjuda också, men sannolikheten att priset blir för högt är ganska stor. Vi ville rida på vågen att ge ett bra bud och avsluta allt snabbt så att de skulle ha det sålt och fixat innan jul.
Jag känner mig ganska psykiskt dränerad efter en sådan här dag. Man är ju liksom tvungen att gå all in, planera, hoppas och såklart blir det inte mindre av dessa element eftersom att jag äääälskar hus. (Ännu en gång, vilken ironi att jag inte lyckats köpa ett hus ännu fastän jag är mitt i livet. Well well, jag har fått annat roligt i mitt liv.) Nu får man andas lite och så starta om och försöka att inte tappa gnistan trots att priserna bara ökar och ökar och vi känner det som att vi snart kommer att gå miste om att köpa något här i våra fem favoritorter.
Men så finns det ju människor som blir jagade, slagna, har hjärtesorg, kroniska sjukdomar och mjäll. Så jag kanske borde komma ur min bubbla lite och sluta tycka synd om mig själv.
/CC
Kommentera (2)Här ligger jag nu och orkar inte ta tag i kvällen. T är borta med killarna så det är jag som ska mata, duscha, skrika, natta idag och jag har inte orken. Ont i huvudet och i kroppen. Börjar bli sjuk, tror jag.
Utöver jobb har dagen gått åt till att fundera på om vi vill köpa det hus i Avoca som vi tittade på i lördags. Vi hade i princip bestämt oss för att inte köpa det, men jag kunde bara inte släppa det och har tänkt på det sedan dess och när jag sa det till T så blev han på igen också. Så vi har fått kontraktet tillskickat till oss och så har vi betalat $49 för att få tillgång till besiktningsrapporten. Ibland så har ägaren redan ordnat med inspektioner för att det ska gå fortare. Det kan ju kännas lite dodgy, men det var från ett företag vi kände till så det kändes ändå som att det var på riktigt.
Vi vet fortfarande inte hur vi ska göra, men det blir nog att gå på visningen på lördag igen och sedan bestämma oss. Och sedan är det ju som vanligt inte alls säkert att vi får det bara för att vi skulle vilja ha det, såklart. Vi har ju ganska dåligt track record med att vinna våra budgivningar.
Vi får se, men det är spännande hur som helst!
/CC
Kommentera (2)Kvällen gick förhållandevis bra trots att jag hade fått en dipp lite tidigare. Men då började O precis bråka och skulle inte byta blöja och så vips, så dängde han bakhuvudet i mitt ansikte så att jag bet av mig en bit av läppen. Nu är jag svullen och dan och ser ut så där som de moderna influencers som har betalat massor för att få duck lips. Livet leker.
Det är något med mig och tisdagar. Jag gillar inte dem och de gillar inte mig. Fast jag måste erkänna att jobbet gick bra idag och trots att det är varannan-tisdag-jobba-länge idag så var jag klar redan vid halv sex. Det kan man ju inte klaga på. Men nu sitter jag här och nyser och har ont i läppen och väntar på att få den förkylning som T har haft i några dagar. Då blir det tredje förkylningen på kanske sex veckor. Men kanske får jag skylla mig själv för att jag är så himla negativ.
Gah! Nu får det bli gonatt innan jag bittrar ner mig totalt. Skärpning!
/CC
Kommentera