Sonen hos grannen har fest och eftersom att deras hus ligger lite högre än vårt så ser de (nu när de står utanför deras dörr och hänger) rakt in i vårt vardagsrum. Och här sitter jag och hänger i pyjamas framför TVn. Få saker får en att känna sig så gammal och tråkig som sådana situationer. Men jag överlever.
Idag har vi farit och flängt fram och tillbaka. Vi började med att åka till gymnastiken för B, åkte sedan direkt till underbara F i Avoca Beach för att hämta en box med blandade bullar som vi beställt. Det är F som bakar svenskt fikabröd och hon är så grym. Det är nämligen morsdag här imorgon, så vi tänkte lyxa till det lite.
När vi ändå var i Avoca så åkte vi till stranden och åt fish & chips och tittade på de gigantiska vågorna. Det var en massa surfare, surffotografer och annat folk där som bara stod och tittade, riktigt coolt när surfarna var så duktiga. Därefter åkte vi till en rad ställen, AMart Furniture, Freedom, Bunnings och en massa annat. Och äntligen fick T köpa sitt set av tools som han fick i födelsedagspresent.
Vi hade tänkt komma hem i tid för att spendera dagen med att sortera och ta kort på sakerna vi ska sälja, men vi kom hem vid fem. Typiskt oss. Men efter en liten vila på cirka en halvtimme så tog vi tag i saken och T började kolla försäkringar medan jag och B började rensa i deras rum. Hon var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Hon sa att vi skulle ge bort mycket mer än vad jag hade förväntat mig att hon skulle göra och till och med O sa att vi kunde ge bort några av hans grävskopor och grejer. Jag hoppas att det fortsätter så när vi ska rensa resten imorgon och framöver.
B är så himla exalterad över morsdag imorgon så jag skulle bli förvånad om hon sover en minut längre än klockan fem imorgon bitti. Så nu ska jag avsluta dagen också så att jag är redo för min dag. Ska bli spännande att se vilka handgjorda vackerheter jag ska få äran att kalla mina. Men nu ska jag inte vara sådan.
/CC
Kommentera (1)Imorse fann jag mig själv stå och berätta för O vad det var för hård, vit grej på mitt handfat. Det var en tvål och i sitt 3,5-åriga liv har han aldrig sett något sådant. Han skrattade och skulle känna och blev förvånad över att den var så hård. Herregud, min son vet inte vad en tvål är. De flesta med oss använder väl pumptvål nu för tiden om det inte är någon tvål som man typ får i present eller har lite som inredningsdetalj. Jag vet inte om man ska bli rädd eller bara se det som naturlig utveckling.
Idag när jag ropade på T för att fråga något så sa han att han var i ett webinar och kunde inte komma just då. Jag tänkte inte mer på det och trodde det var någon jobbgrej. Men sedan visade det sig att han helt random hade tagit någon kurs som hade poppat upp på Facebook. En kurs om att uppfostra barn utan att tappa humöret och skrika på varandra. Helt otippat, men bra ju. Han kom ut med lite punkter och tips om hur man kan vända sina och barnens beteenden. Så vi får börja implementera dem och se hur det går. Ska bli spännande att se om jag lyckas klara av att inte tappa humöret nästa gång det blir en jobbig situation. Inte så jättetroligt ändå.
Nu ser jag fram emot helgen, vi har bestämt att nu ska vi bannemig få något gjort inför flytten. Till exempel måste vi lägga upp en massa grejer som ska säljas på Gumtree. När vi bodde i Sydney tog det högst en vecka att sälja sina grejer vad det än var. Men här uppe tar det längre tid så det är dags att börja. Förresten, idag fick vi reda på av vår conveyancer att de som vi köper huset av inte har hittat något nytt hus att flytta till. Stackarna! Så de får nog flytta till ett hyreshus först tills de hittar något. Jag får nästan dåligt samvete, men såklart är det inte vårt fel.
Nu ska jag gå isäng så att jag är pigg och redo för morgondagen. För övrigt är det min första tredagarshelg nu när jag bytt jobb och jobbar tisdag till fredag. Den första av många, hoppas jag.
/CC
KommenteraT är för rolig ibland alltså.
Vid lunchtid idag kom han in till mig där jag satt och jobbade och var lite stressad. Han hade kommit på att han skulle vara på en konferens i Sydney idag, som började klockan fyra. Det spöregnade ute och det tar alltså ungefär 2 timmar att komma dit med buss och tåg. (Vår lilla bil hade inte gillat att köra ner där i det spöregn och i princip storm som var).
Till saken hör att i tisdags sa T att han skulle på bastukväll på onsdag. Då sa jag att jag inte trodde det var något denna veckan och att det inte stod något i kalendern. Dock, fortsatte jag, så står det att du ska vara i Sydney på torsdag kväll. Nej nej, säger T, det är bara bastu och den är på onsdag. Spola fram till idag och T har ingen aning om att han ska vara på konferensen. Så det blir eld i baken på honom att duscha, klä sig business, hitta visitkort etc. och sedan springa till bussen. Bra, han hann. Och så spolar vi igen till någon timme senare när T skickar detta:
Konferensen har alltså hastigt ställts in på grund av ett Corona-fall i Eastern Suburbs. (Japp, ett enda fall och allt stängs ner, annorlunda mot hemma som sagt). Alltså, haha, allt det där har alltså skett i onödan. Och nu är klockan lite över nio och T är på väg hem efter sin lilla runda på sju timmar där han i princip bara åkte till China Town och köpte soja.
Tur att hans huvud sitter fast.
/CC
KommenteraDå var det gjort, sista dagen. Hej då, jobbet. Det gick bra, mestadels kändes det som en helt vanlig dag, men lite konstigt också att allt är för sista gången.
Vid lunchtid bjöd mina kollegor på lunch på caféet som kontoret bor granne med. Det var trevligt och framförallt väldigt gulligt av dem. Jag pratade även med några andra kollegor runtom i landet och tackade och sade hej då. Det är en period i livet som tar slut och en annan som börjar.
Det är varannan torsdag idag och T är på bastuklubb igen. Och vad händer då? Jo, jag sitter och äter choklad och tittar på Vem bor här?, det är det som händer. Och de gånger som det blir som nu ikväll att barnen somnar i tid, de gånger njuter man ju extra mycket.
Men nu ska jag säga hej då till denna onsdagen och få lite välbehövlig skönhetssömn.
/CC
Kommentera
Idag har det varit regnigt, kallt och dant och det känns som att hösten kom över en natt. Vi får se hur det blir imorgon och ifall det varmare vädret kommer tillbaka. Jag har under dessa två dagarna tagit med mig lite pinaler tillbaka till jobbet, mina skärmar, laptop, högtalare etc. Imorgon ska jag ta med min kontorsstol och den sista skärmen som T har fått låna. Har man en liten bil som vi har just nu så måste det delas upp.
Nu börjar det bli verkligt, imorgon är min sista dag på detta jobb som jag har jobbat på sedan vi flyttade upp på kusten för två år sedan. Ett år var ganska vanligt, vi anställde nytt folk och allt såg ljust ut. Sedan kom Corona och då kastades allt om, så där som det gjorde för många företag. Jag hade en enorm tur som fick vara kvar, trots att jag fick gå ner till tre dagar istället för fem.
Och senare, i augusti förra året så började jag jobba hos J de resterande två dagarna per vecka för att få full arbetstid. Och här är ju ännu ett exempel på slump och hur saker faller sig, för nu ska jag börja jobba hos honom istället och säger upp mig från mitt andra jobb. Som det kan bli. Man vet aldrig vad livet har att erbjuda.
Så imorgon kommer det bli blandade känslor, men jag känner mig ändå redo för mitt nya liv. Om cirka en månad flyttar vi in i vårt Turkosa Hus, jag jobbar endast fyra dagar i veckan ett tag och får tid för att komma i balans och känna efter vad jag vill och så har jag fyra dagar att koncentrera mig på ett jobb istället för att hoppa på och av och aldrig hinna göra tillräckligt.
Jag är exalterad över framtiden!
/CC
Kommentera