Ska det vara så att man behöver säga till barnen femton gånger (ärligt femton gånger, jag räknade) för att få dem isäng? Det är som att valla får eller något, först ska de in i duschen, sedan mot tandborsten och råkar man släppa dem ett ögonblick så ligger de uppochner i soffan och pratar om troll. Jag längtar tills tiden då de bara går och gör allt själva utan tjat. Fast den kommer kanske aldrig, tänker jag nu…
Jag har i alla fall varit ute på en promenad och det var väldigt skönt. Vädret är fint, det var varmt ute fortfarande fastän klockan närmade sig halv åtta och det var många människor i sina trädgårdar och allmänt glad atmosfär. Jag lyssnade på Amanda Romare på Framgångspodden och hon var lite rolig. Så det var allmänt en glad och bra runda.
T och jag (mest T faktiskt denna gång) har snabbstädat lite för imorgon eftermiddag kommer vår kompis I och ska sova här till på lördag. Han har långsemester som lärare (typ sju veckor, tror jag) och ville hitta på någonting när hans kille jobbar. Så det blir skoj. Och dessutom ska T göra sina fantastiska hemmagjorda burgare till middag på kvällen och det längtar jag efter. Den såsen han gör är så otroligt god att det vattnas i munnen nu bara jag tänker på det.
Nu ska jag betala en svensk räkning, vi måste hålla på med någon slags grundavgift för sophämtning för Hörnan, trots att det är obeboeligt medan vi renoverar. Vi har gjort allt vi kan, men nope, man måste betala en del. Så då är det väl bara att gilla läget. Sedan blir det dusch och middag framför Huss. Första jobbveckan närmar sig sitt slut, fastän det känns som den just har börjat. Så som det kan vara ibland.
/CC
Kommentera